Leia Elisabeth
Änglabarn
  1. Medlem sedan
    Mar 2009
    #1

    Leia Elisabeth

    Hej därute.

    Det här är mitt första inlägg här.. orden kommer inte lätt..

    Min man och jag fick en dotter v. 23. Den 18 mars.
    Jag har fött ett levande barn. Som inte stannade hos oss.

    Jag är som bedövad och chocken verkar inte släppa..än..
    Gråten sitter fast någonstans..

    Här läst litet i trådarna här men undrar om det finns någon mer därute som är där vi är. Det tycks mig som om de flesta här har barn sen tidigare och varit med om liknande? Det känns jättejobbigt att prata med de som gått igenom samma men ändå har barn. Allra respektfullast. Finns det ngn som är i samma situation som vi? -som inte har barn och förlorat och försöker igen? Detta var min sjätte graviditet men den längsta hittills.

    Jag vet att det finns stödsidor på nätet men känner mig inte mogen för dom än..

    /Jenny

    Blogg: http://ladyj112.xpy.se/
  2. 1
    Leia Elisabeth Hej därute.

    Det här är mitt första inlägg här.. orden kommer inte lätt..

    Min man och jag fick en dotter v. 23. Den 18 mars.
    Jag har fött ett levande barn. Som inte stannade hos oss.

    Jag är som bedövad och chocken verkar inte släppa..än..
    Gråten sitter fast någonstans..

    Här läst litet i trådarna här men undrar om det finns någon mer därute som är där vi är. Det tycks mig som om de flesta här har barn sen tidigare och varit med om liknande? Det känns jättejobbigt att prata med de som gått igenom samma men ändå har barn. Allra respektfullast. Finns det ngn som är i samma situation som vi? -som inte har barn och förlorat och försöker igen? Detta var min sjätte graviditet men den längsta hittills.

    Jag vet att det finns stödsidor på nätet men känner mig inte mogen för dom än..

    /Jenny

    Blogg: http://ladyj112.xpy.se/
  3. Medlem sedan
    Jun 2003
    #2

    jag beklagar verkligen

    att er dotter inte fick stanna

    Jag har inte riktigt varit med om samma,mitt barn ,en flicka dog i magen helt plötsligt,konstaterades i v 23....så jag födde ett dött barn som slutat leva några veckor innan troligen.

    Jag har barn sen innan och har även fått ett barn efter detta,blev gravid direkt igen efter att vår Thea fötts i sept-07.

    Jag mår fortfarande rätt dåligt i perioder,sorgen är tunfg,jag kommer alltid att ha ett barn för lite .....

    Skriv och läs härinne,det hjälper.....alla har vi på något sätt liknande eftrarenheter och vet hur jobbigt det är.

    Många styrkekramar
    Förr var förr...Nu är nu!
  4. 2
    jag beklagar verkligen att er dotter inte fick stanna

    Jag har inte riktigt varit med om samma,mitt barn ,en flicka dog i magen helt plötsligt,konstaterades i v 23....så jag födde ett dött barn som slutat leva några veckor innan troligen.

    Jag har barn sen innan och har även fått ett barn efter detta,blev gravid direkt igen efter att vår Thea fötts i sept-07.

    Jag mår fortfarande rätt dåligt i perioder,sorgen är tunfg,jag kommer alltid att ha ett barn för lite .....

    Skriv och läs härinne,det hjälper.....alla har vi på något sätt liknande eftrarenheter och vet hur jobbigt det är.

    Många styrkekramar
  5. Medlem sedan
    Mar 2009
    #3
    Tack! Beklagar din sorg med dig.
    Betyder.. att du svarade..

    Hur snabbt efter blev du gravid?
    Har en tid igen hos IVF men det är sååå långt till Juni..Jag behöver så desperat en ny graviditet. Det är det enda som lindrar mitt sinne. Jag läser här och vill gråta men det sitter fast i halsen.Jag är bortom alla frågor och alla varför, just nu- det är ändå..så oåterkalleligt. Inuti så känns det så overkligt. Inte riktigt som mina minnen.
  6. 3
    Tack! Beklagar din sorg med dig.
    Betyder.. att du svarade..

    Hur snabbt efter blev du gravid?
    Har en tid igen hos IVF men det är sååå långt till Juni..Jag behöver så desperat en ny graviditet. Det är det enda som lindrar mitt sinne. Jag läser här och vill gråta men det sitter fast i halsen.Jag är bortom alla frågor och alla varför, just nu- det är ändå..så oåterkalleligt. Inuti så känns det så overkligt. Inte riktigt som mina minnen.
  7. Annam.4
    #4
    Jag är så ledsen att ni förlorade er lilla dotter.

    Min historia är inte som din, men jag har också förlorat en dotter. Alla här vet vilken fruktansvärd sorg det är att förlora ett litet efterlängtat barn och jag hoppas du kan känna stöd hos oss.

    Kram!
  8. 4
    Jag är så ledsen att ni förlorade er lilla dotter.

    Min historia är inte som din, men jag har också förlorat en dotter. Alla här vet vilken fruktansvärd sorg det är att förlora ett litet efterlängtat barn och jag hoppas du kan känna stöd hos oss.

    Kram!
  9. Medlem sedan
    Aug 2004
    #5

    Vilket vackert namn

    ni givit eran prinsessa!!! Det värkar i mitt hjärta att ni inte fick behålla henne. Jag och min man förlorade våran först födda son, Theodor, i maj för snart fem år sedan. Vi har svårt för att bli gravida och jag har dessutom risk för att föda förtidigt (varför vet vi fortfarande inte). Våran Theodor föddes i v.25+5 och vägde 716 g, han levde i 34 timmar innan han dog. Jag har efter Theodor haft turen att få ge Theodor syskon. Men jag vet hur svårt det är att bära dubbla sorger, sorgen efter det barnet man förlorat plus sorgen och känslan över att man även förlorat sin enda chans att få ett levande barn... Det är en väldigt ensam känsla.
    Hoppas att du på denna kommer hitta en möjlighet att få hjälp och stöd eller att bara skriva av dig... Att lära sig leva med sorgen och saknanden efter sitt barn är ett livslångt projekt. Till viss del blir det lättare med tiden, men inte för att sorgen blir mindre utan för att man har lärt känna sorgen och lärt sig hantera den. Men sorgen och saknanden den ÄR för evig, precis som kärleken och stoltheten över ens fantastiska lilla barn.
    Många många tröst kramar till dig och din man
    Linda med *Theodor* 04, Melvin 05, Melina 07 & Leo 09
    ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ ~~~~
  10. 5
    Vilket vackert namn ni givit eran prinsessa!!! Det värkar i mitt hjärta att ni inte fick behålla henne. Jag och min man förlorade våran först födda son, Theodor, i maj för snart fem år sedan. Vi har svårt för att bli gravida och jag har dessutom risk för att föda förtidigt (varför vet vi fortfarande inte). Våran Theodor föddes i v.25+5 och vägde 716 g, han levde i 34 timmar innan han dog. Jag har efter Theodor haft turen att få ge Theodor syskon. Men jag vet hur svårt det är att bära dubbla sorger, sorgen efter det barnet man förlorat plus sorgen och känslan över att man även förlorat sin enda chans att få ett levande barn... Det är en väldigt ensam känsla.
    Hoppas att du på denna kommer hitta en möjlighet att få hjälp och stöd eller att bara skriva av dig... Att lära sig leva med sorgen och saknanden efter sitt barn är ett livslångt projekt. Till viss del blir det lättare med tiden, men inte för att sorgen blir mindre utan för att man har lärt känna sorgen och lärt sig hantera den. Men sorgen och saknanden den ÄR för evig, precis som kärleken och stoltheten över ens fantastiska lilla barn.
    Många många tröst kramar till dig och din man
  11. Medlem sedan
    Mar 2009
    #6
    Åh! Tack!

    Era ord och meningar värmer och lindrar. Du skriver vackert.

    Om ni/du vill -orkar och har lust så är ni välkomna till min alldeles öppna dagbok (förutom de mest privata fotona) Vi ska försöka igen och igen tills det inte mer går. Hopp och tilltro är väl det som jag klamrar mig fast vid. Leia är vår "blomma från ovan". Jag hoppas att vi kommer få ett syskon till henne. Men det kan man inte veta..

    Det läskiga är att det var en infektion som var isolerad i moderkakan. Den gick inte att finna i/på mig trots massor av sjukhus och akutbesök-prover osv.
    (en på tiotusen- att det ska hända sa min barnmorska). Vi vet inte om jag är överkänslig mot viss bakterie eller om det är något helt annat. Provssvaren tar 3! månader. Dyster väntan. Vi ska hämta henne i sthlm (20 mil bort) nästa vecka -till begravningen som inte är inplanerad än..

    Dagboken finns här: http://ladyj112.xpy.se/
  12. 6
    Åh! Tack!

    Era ord och meningar värmer och lindrar. Du skriver vackert.

    Om ni/du vill -orkar och har lust så är ni välkomna till min alldeles öppna dagbok (förutom de mest privata fotona) Vi ska försöka igen och igen tills det inte mer går. Hopp och tilltro är väl det som jag klamrar mig fast vid. Leia är vår "blomma från ovan". Jag hoppas att vi kommer få ett syskon till henne. Men det kan man inte veta..

    Det läskiga är att det var en infektion som var isolerad i moderkakan. Den gick inte att finna i/på mig trots massor av sjukhus och akutbesök-prover osv.
    (en på tiotusen- att det ska hända sa min barnmorska). Vi vet inte om jag är överkänslig mot viss bakterie eller om det är något helt annat. Provssvaren tar 3! månader. Dyster väntan. Vi ska hämta henne i sthlm (20 mil bort) nästa vecka -till begravningen som inte är inplanerad än..

    Dagboken finns här: http://ladyj112.xpy.se/
  13. Medlem sedan
    Dec 2006
    #7
    Beklagar verkligen att er lilla tjej inte fick stanna hos er. Men måste säga som Linda, vilket vackert namn! Och så vill jag också säga grattis till er flicka! Trots att hon inte stannade hos er så är hon ju trots allt en del av era liv och eran historia.

    Jag har inte varit med om riktigt samma sak som dig. När jag förlorade mitt första barn så hade jag redan äldre barn, men det var mitt och makens första gemensamma. Nu är det nästan precis ett år sedan vi förlorade vårat yngsta barn också. Att det känns tufft för dig att prata med andra som har barn förstår jag verkligen. Det kunde vara tufft för mig också trots att jag själv hade barn innan också!

    Myzoxe heter en som skrev här inne mycket förut, jag tror att hon förstår precis vad du menar. Kanske är det lättare att prata med henne?

    Vet inte riktigt vad jag ska säga men mina tankar finns hos er. Många kramar..
    /Kat
  14. 7
    Beklagar verkligen att er lilla tjej inte fick stanna hos er. Men måste säga som Linda, vilket vackert namn! Och så vill jag också säga grattis till er flicka! Trots att hon inte stannade hos er så är hon ju trots allt en del av era liv och eran historia.

    Jag har inte varit med om riktigt samma sak som dig. När jag förlorade mitt första barn så hade jag redan äldre barn, men det var mitt och makens första gemensamma. Nu är det nästan precis ett år sedan vi förlorade vårat yngsta barn också. Att det känns tufft för dig att prata med andra som har barn förstår jag verkligen. Det kunde vara tufft för mig också trots att jag själv hade barn innan också!

    Myzoxe heter en som skrev här inne mycket förut, jag tror att hon förstår precis vad du menar. Kanske är det lättare att prata med henne?

    Vet inte riktigt vad jag ska säga men mina tankar finns hos er. Många kramar..
    /Kat
  15. Medlem sedan
    Mar 2009
    #8
    Tack så massa för att ni delar med er allihopa!

    Jag vet inte vad jag ska skriva just nu men det kommer väl -antar jag..

    Tack med värme för att ni är så fina med mig.
  16. 8
    Tack så massa för att ni delar med er allihopa!

    Jag vet inte vad jag ska skriva just nu men det kommer väl -antar jag..

    Tack med värme för att ni är så fina med mig.
  17. Medlem sedan
    Jun 2003
    #9

    jag blev

    gravid i princip på en gång igen....på gott och ont

    Nästa graviditet var oerhört jobbig rent psykiskt...jag hann aldrig sörja och gick med en oro hela graviditeten.....

    Ta hand om dig i denna svåra tid.skickar lite styrkekramar
    Förr var förr...Nu är nu!
  18. 9
    jag blev gravid i princip på en gång igen....på gott och ont

    Nästa graviditet var oerhört jobbig rent psykiskt...jag hann aldrig sörja och gick med en oro hela graviditeten.....

    Ta hand om dig i denna svåra tid.skickar lite styrkekramar
  19. Medlem sedan
    Mar 2009
    #10
    Jag vill inget högre än att bli gravid igen på en gång. Känns som att jag inte kommer oroa mig ett dugg.
    Det värsta har redan hänt. Jag vet iofs inte med sorgen..Kanske blir det så att det blir knepigt -kanske kan jag hantera det. Jag har ju varit med förut och sorgen är alltid med mig men har gjort mig starkare med. Allt är precis som du skriver"på gott och ont"..

    Tack för dina ord och tid.
  20. 10
    Jag vill inget högre än att bli gravid igen på en gång. Känns som att jag inte kommer oroa mig ett dugg.
    Det värsta har redan hänt. Jag vet iofs inte med sorgen..Kanske blir det så att det blir knepigt -kanske kan jag hantera det. Jag har ju varit med förut och sorgen är alltid med mig men har gjort mig starkare med. Allt är precis som du skriver"på gott och ont"..

    Tack för dina ord och tid.
  21. Medlem sedan
    Mar 2009
    #11
    Tack!

    Ska skriva till henne imorgon! Eller när jag känner mig mer samlad..
  22. 11
    Tack!

    Ska skriva till henne imorgon! Eller när jag känner mig mer samlad..
  23. *Evelina* +2 goungar
    #12
    Åh, jag blir så ledsen! Vilket vackert namn er ängladotter fick. Jag tänker ofta på det - jag har två barn som håller mig flytande. Ändå håller jag på att gå under av sorg, smärta och saknad efter Evelina som inte kunde få stanna hos oss då det visade sig på rutinultraljudet att hon var mycket svårt sjuk. Hur klarar man sig när man inte har några som drar i en där hemma? Har en kollega i samma situation som du och plötsligt inser jag i vilket avgrundsdjup hon måste befinna sig i. Jag hade två missfall innan mina två barn, det var tungt att ta sig igenom dem, men detta liknar inget. När jag läser ditt inlägg så känner jag hur din förtvivlan kryper ut genom skärmen. Önskar att du slapp vara här. Önskar att vi alla slapp. KRAM!
  24. 12
    Åh, jag blir så ledsen! Vilket vackert namn er ängladotter fick. Jag tänker ofta på det - jag har två barn som håller mig flytande. Ändå håller jag på att gå under av sorg, smärta och saknad efter Evelina som inte kunde få stanna hos oss då det visade sig på rutinultraljudet att hon var mycket svårt sjuk. Hur klarar man sig när man inte har några som drar i en där hemma? Har en kollega i samma situation som du och plötsligt inser jag i vilket avgrundsdjup hon måste befinna sig i. Jag hade två missfall innan mina två barn, det var tungt att ta sig igenom dem, men detta liknar inget. När jag läser ditt inlägg så känner jag hur din förtvivlan kryper ut genom skärmen. Önskar att du slapp vara här. Önskar att vi alla slapp. KRAM!
  25. Medlem sedan
    Mar 2009
    #13
    Åh! Alla här är så fina och det känns så skönt med bekräftelse på hur stort det är.(Även komplimanger för vackert namn värmer..) Vi har blivit bra bemötta när vi var i sthlm. Vi har inte alltid haft samma tur.
    Och jag vet att till slut kommer omgivningen att förvänta sig att vi släpper taget på något vis..
    Det kommer nog ta tid detta..

    Vi har ju sökt så många ggr -för att jag haft ont i magen. Men inget hittat. Det enda som kanske kunde hjälpt var om vi hade tagit fostervattehnprov regelbundet men det är en omöjlighet att göra det ofta.

    Just nu har jag ett helt universum inuti mig med tomhet och ett par små ljuspunkter varje dag. Försöker hitta skönheten överallt. Men det gör ont.

    Nästa graviditet..vill jag ha nu. Som tröst om att det KAN gå bra. Kanske inte nästa eller nästa men kanske efter det.
  26. 13
    Åh! Alla här är så fina och det känns så skönt med bekräftelse på hur stort det är.(Även komplimanger för vackert namn värmer..) Vi har blivit bra bemötta när vi var i sthlm. Vi har inte alltid haft samma tur.
    Och jag vet att till slut kommer omgivningen att förvänta sig att vi släpper taget på något vis..
    Det kommer nog ta tid detta..

    Vi har ju sökt så många ggr -för att jag haft ont i magen. Men inget hittat. Det enda som kanske kunde hjälpt var om vi hade tagit fostervattehnprov regelbundet men det är en omöjlighet att göra det ofta.

    Just nu har jag ett helt universum inuti mig med tomhet och ett par små ljuspunkter varje dag. Försöker hitta skönheten överallt. Men det gör ont.

    Nästa graviditet..vill jag ha nu. Som tröst om att det KAN gå bra. Kanske inte nästa eller nästa men kanske efter det.
  27. Medlem sedan
    Mar 2009
    #14
    Tack! ..och visst bär era ord och meningar med sig tröst och stöd och det är verkligen uppskattat. Det hör inte till vanligheterna då jag haft otur att inte träffat rätt personer när jag behövt stöd tidigare..Vården kan vara ganska hård kall och trist..här ramlade jag in och bemöttes varmt och förstående-en helt ny känsla.
    Känns magiskt och välkomnande.
    tack!

    ---;----@ (Ros)
  28. 14
    Tack! ..och visst bär era ord och meningar med sig tröst och stöd och det är verkligen uppskattat. Det hör inte till vanligheterna då jag haft otur att inte träffat rätt personer när jag behövt stöd tidigare..Vården kan vara ganska hård kall och trist..här ramlade jag in och bemöttes varmt och förstående-en helt ny känsla.
    Känns magiskt och välkomnande.
    tack!

    ---;----@ (Ros)
  29. Medlem sedan
    Jun 2003
    #15

    kunde jag ge av

    min fertilitet skulle jag göra det,för mig är den numera ett problem,då jag har jättesvårt att hitta preventivmedel som funkar,min kropp orkar inte en graviditet till,så funderar på sterilisering.

    Hoppas ni snart blir gravida,ska hålla alla tummar
    Förr var förr...Nu är nu!
  30. 15
    kunde jag ge av min fertilitet skulle jag göra det,för mig är den numera ett problem,då jag har jättesvårt att hitta preventivmedel som funkar,min kropp orkar inte en graviditet till,så funderar på sterilisering.

    Hoppas ni snart blir gravida,ska hålla alla tummar
  31. Medlem sedan
    Jul 2005
    #16
    Börjar med ett grattis till er dotter,så ledsen för er skull att hon inte orkade stanna hos er. Fint namn ni valde till henne.
    Jag förlorade min förstfödda dotter i magen i v 39, hade turen nog att bli gravid 3 månader efter förlossningen igen och då gick d hela vägen.hade full övervakning de sista 10 veckorna, tillväxt ul varannan vecka,ctg kurva de övriga veckorna samt massa bm-besök..blev dessutom igångsatt i v 37. Det var jobbigt att bli gravid så snabbt igen samtidigt som jag var överlycklig att få vänta ett barn igen,det är ju det man gått å väntat på så det är väldigt blandade känslor att vänta barn igen. Jag önskar dig/er all lycka i fortsatta försök efter ett barn.
    många strykekramar/sarah m *Josephine* f/d 060131
  32. 16
    Börjar med ett grattis till er dotter,så ledsen för er skull att hon inte orkade stanna hos er. Fint namn ni valde till henne.
    Jag förlorade min förstfödda dotter i magen i v 39, hade turen nog att bli gravid 3 månader efter förlossningen igen och då gick d hela vägen.hade full övervakning de sista 10 veckorna, tillväxt ul varannan vecka,ctg kurva de övriga veckorna samt massa bm-besök..blev dessutom igångsatt i v 37. Det var jobbigt att bli gravid så snabbt igen samtidigt som jag var överlycklig att få vänta ett barn igen,det är ju det man gått å väntat på så det är väldigt blandade känslor att vänta barn igen. Jag önskar dig/er all lycka i fortsatta försök efter ett barn.
    många strykekramar/sarah m *Josephine* f/d 060131
  33. *Evelina* +2 goungar
    #17
    Ett universum av tomhet... ja det är ju det det är. Man svävar omkring utanför all tid och rymd och har ingen koll på något. Vill också bli gravid igen snabbt. Har tiden emot mig. Det kändes som om Evelina var sista chansen, men vi måste ta den en gång till. Eller två om vi måste. Man kan ju inte ge upp. För sin egen skull får man ju lov att intala sig att det ska gå bra! Kram igen.
  34. 17
    Ett universum av tomhet... ja det är ju det det är. Man svävar omkring utanför all tid och rymd och har ingen koll på något. Vill också bli gravid igen snabbt. Har tiden emot mig. Det kändes som om Evelina var sista chansen, men vi måste ta den en gång till. Eller två om vi måste. Man kan ju inte ge upp. För sin egen skull får man ju lov att intala sig att det ska gå bra! Kram igen.
  35. Medlem sedan
    Apr 2002
    #18
    välkommen hit och grattis till eran ängel. jag har bara en ängel, vi försökte men lyckades inte. Nu är jag skild... Så nu har jag bara min änglason Robin. Det är tungt men det går. Det får gå helt enkelt. Saknaden är stor. Vi fick göra abort, pga att han inte kunde leva utan mig.
    stora kramar från mig och Robin.
  36. 18
    välkommen hit och grattis till eran ängel. jag har bara en ängel, vi försökte men lyckades inte. Nu är jag skild... Så nu har jag bara min änglason Robin. Det är tungt men det går. Det får gå helt enkelt. Saknaden är stor. Vi fick göra abort, pga att han inte kunde leva utan mig.
    stora kramar från mig och Robin.
  37. Medlem sedan
    Mar 2009
    #19
    Hur gammal är du eftersom du känner att tiden är i vägen? Jag är 34 men vet ju att det tar tid att bli och sen kanske det ändå inte fungerar..

    Det kommer gå bra nästa gång för dig. Det känns så. Jag hoppas det kommer gå bra för mig med. En sak som jag känner är att samhället tittar så konstigt på det här. Tur att jag har min dagbok. Att skriva lättar för mig. Vad har du/ni för knep att jobba med det här?
    Tillit är viktigt. Jag försöker tänka som så att universum vill ge mig det jag behöver. Om jag litar till det kanske det går bättre. Ska iallafall försöka.

    Tack och kram på du med!
  38. 19
    Hur gammal är du eftersom du känner att tiden är i vägen? Jag är 34 men vet ju att det tar tid att bli och sen kanske det ändå inte fungerar..

    Det kommer gå bra nästa gång för dig. Det känns så. Jag hoppas det kommer gå bra för mig med. En sak som jag känner är att samhället tittar så konstigt på det här. Tur att jag har min dagbok. Att skriva lättar för mig. Vad har du/ni för knep att jobba med det här?
    Tillit är viktigt. Jag försöker tänka som så att universum vill ge mig det jag behöver. Om jag litar till det kanske det går bättre. Ska iallafall försöka.

    Tack och kram på du med!
  39. Medlem sedan
    Mar 2009
    #20
    Tar gärna den tack Jag har bara en äggledare men lyckades bli gravid ändå (3 graviditeter på 14 månader) börjar kännas som det är kvalité på ägg kanske..

    (Surrogatmödrar är förbjudet i Sverige va?) Tanken har slagit mig -men vet ej psykiskt om jag skulle klara av det. Men samtidigt så-om det skulle vara sista vägen ut.. Jag vet inte -det skulle nog vara för läskigt. Är det konstigt att ens tänka den här tanken?
  40. 20
    Tar gärna den tack Jag har bara en äggledare men lyckades bli gravid ändå (3 graviditeter på 14 månader) börjar kännas som det är kvalité på ägg kanske..

    (Surrogatmödrar är förbjudet i Sverige va?) Tanken har slagit mig -men vet ej psykiskt om jag skulle klara av det. Men samtidigt så-om det skulle vara sista vägen ut.. Jag vet inte -det skulle nog vara för läskigt. Är det konstigt att ens tänka den här tanken?
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Leia
    By Mollsan in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2009-06-07, 18:05
  2. Leia och......?
    By Hanna Leia o *liten* in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2008-04-06, 21:18
  3. Nu är Leia hos oss
    By Neba in forum Hem & fritid
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2007-07-09, 11:41
  4. I december ska Leia
    By Leias mamma m pyret v 6 in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 17
    Senaste inlägg: 2006-04-09, 21:04
  5. Leia...
    By Lurpan in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2006-02-13, 12:20
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar