Pratade med mamma ikväll och jag hoppas innerligt det var pga morfinet hon fick vid undersökningen idag (bronkosopi) men hon var så underlig. Hon har iofs varit lite annorlunda sista tiden men ikväll lät hon nästan manisk och försöker man liksom vara något så när neutral om huruvida det är cancer eller inte (vi måste ju vänta på alla provsvar) så blir hon stött. Hon nästan påpekade att jag minsann också kan få lungcancer fast jag aldrig rökt (men passiv rökare var jag som barn och det är inget bra det heller hade jag lust att säga till henne!). Det hon menade är att hon minsann kunde fått lungcancer även om hon inte rökt! Nu är det så att ca 90% av alla som får lungcancer är just rökare! Vi vet ju inte ens om hon har lungcancer eller om hon har cancer någon annanstans eller om hon ens har cancer (men tyvärr är vi rätt inställda på att hon har det för läkaren sa ju att vi fick ställa oss in på att det kunde vara det och många symptom stämmer men hoppet är det sista som överger en)! Men det är jobbigt att se hur mamma lider och hon upprepar gång på gång att hon inte alls har cancer för allt ser så jättebra ut på alla prover osv......... men om det nu ser så jättebra ut borde de ju inte behöva ta alla dessa prover/undersökningar! Hon söker bekräftelse från oss hela tiden och tyvärr är jag nog lite så också när det gäller! Jag är rädd att det kommer att bli en fruktansvärd chock för henne OM det nu visar på cancer (kanske långt gången sån) eftersom hon är så blockerad av att det INTE kan vara cancer. Jag försöker vara positiv utan att övertyga henne om att det inte är cancer. Utan jag säger att vi hoppas verkligen på bra besked men om det skulle vara cancer så finns det bra mediciner som kanske fungerar bra osv....... Men hon har inte cancer säger hon! Suck! Livet är en aning jobbigt, inte nog med att mamma antagligen är allvarligt sjuk så inser jag att detta kommer nog bli jobbigare än för många! Jag känner min mamma......... Istället för att ta tillvara den tid vi har kvar är jag rädd att det bara kommer bli en enda lång transportsträcka mot döden! Låter hemskt! Det är HEMSKT! Jag vill gråta men det kommer inga tårar! Vill bara leva i den verklighet som var så jobbigt för några veckor sen som idag ter sig som väldigt enkel!
Jobbigt! Pratade med mamma ikväll och jag hoppas innerligt det var pga morfinet hon fick vid undersökningen idag (bronkosopi) men hon var så underlig. Hon har iofs varit lite annorlunda sista tiden men ikväll lät hon nästan manisk och försöker man liksom vara något så när neutral om huruvida det är cancer eller inte (vi måste ju vänta på alla provsvar) så blir hon stött. Hon nästan påpekade att jag minsann också kan få lungcancer fast jag aldrig rökt (men passiv rökare var jag som barn och det är inget bra det heller hade jag lust att säga till henne!). Det hon menade är att hon minsann kunde fått lungcancer även om hon inte rökt! Nu är det så att ca 90% av alla som får lungcancer är just rökare! Vi vet ju inte ens om hon har lungcancer eller om hon har cancer någon annanstans eller om hon ens har cancer (men tyvärr är vi rätt inställda på att hon har det för läkaren sa ju att vi fick ställa oss in på att det kunde vara det och många symptom stämmer men hoppet är det sista som överger en)! Men det är jobbigt att se hur mamma lider och hon upprepar gång på gång att hon inte alls har cancer för allt ser så jättebra ut på alla prover osv......... men om det nu ser så jättebra ut borde de ju inte behöva ta alla dessa prover/undersökningar! Hon söker bekräftelse från oss hela tiden och tyvärr är jag nog lite så också när det gäller! Jag är rädd att det kommer att bli en fruktansvärd chock för henne OM det nu visar på cancer (kanske långt gången sån) eftersom hon är så blockerad av att det INTE kan vara cancer. Jag försöker vara positiv utan att övertyga henne om att det inte är cancer. Utan jag säger att vi hoppas verkligen på bra besked men om det skulle vara cancer så finns det bra mediciner som kanske fungerar bra osv....... Men hon har inte cancer säger hon! Suck! Livet är en aning jobbigt, inte nog med att mamma antagligen är allvarligt sjuk så inser jag att detta kommer nog bli jobbigare än för många! Jag känner min mamma......... Istället för att ta tillvara den tid vi har kvar är jag rädd att det bara kommer bli en enda lång transportsträcka mot döden! Låter hemskt! Det är HEMSKT! Jag vill gråta men det kommer inga tårar! Vill bara leva i den verklighet som var så jobbigt för några veckor sen som idag ter sig som väldigt enkel!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
