Nu har jag och maken haft en ordentlig häftig diskussion.Kondomen sprack och det visar sig att jag åter igen är gravid.Är okoncentrerad på jobbet känner bara att jag vill gråta hela tiden och tänker på de övriga barnen.Vår minsta är tre år.Jag velar så mellan att genomföra en abort och inte göra det,hela min kropp skriker efter HJÄLP.Som det är nu har vi marginal med tid med våra fyra barn,särskillt ett av dem som har ett lindrigt funktionshinder och behöver mer tid på sig med det mesta där har vi en släkting som stöd några timmar i mån men det funkar inte heller där då personen inte håller tiderna.
Vi har ingen stöd av min mamma,svärmor har vi lite stöd av men är gammal och sjuk sen kan vi inte räkna med någon annnan och hittills har vi fixat allt själv.Det är mycket liv i vårt hus men det finns massvis med kärlek och barnen har ett mycket stark sammanhållning.Vi är nöjda med vårt liv nu och jag har höga krav på min roll som mamma och att barnen faktisk ska känna sig älskade och känna sig unikt.Nu är det så att maken sagt sitt om att han känner att han inte orkar med en till och är nöjd som vi har det samt överdrivit om att ifall jag väljer behålla så kommer kanske ett av barnen bli narkoman mm.
Givetvis gjorde detta mig arg att han vågar helt utan grund påstå att ett av barnen skulle bli så hallå vi har riktigt fina barn som alltid fröknanrna sagt är så trygga barn.
Sen får givetvis tycka detta är jobbig situation och tala om att han inte orkar det respekterar jag vad tror han att detta är lätt för mig att besluta?!!!
Nu är det så att oavsett hur jag beslutar om detta så ser jag att det nog är helt kört för vår äktenskap vilket val jag en gör.Jag vill ej tvinga honom något samtidigt som jag kämpar för att hålla god min o genomföra en abort och med tanken på att vara stark för barnens skull, har heller ingen erfarenhet av detta med abort.
Jag har alltså bara två alternativ:
1*Döda mitt ofödda barn och leva med detta samvete resten av mitt liv.Sterilisera mig efteråt och kanske skiljas pg av dessa känslor.De övriga barn vet ingenting och lever som vanligt i harmoni.
2*Födda ett till barn och skiljas.Fler barn att ta hand om,lte mer ansvar till särskillt äldsta barnet.sämre ekonomi och sämre karriär möjligheter.
Jag har aldrig dömt någon annan för deras val därför önskar jag heller inte att någon gör det mot mig.Men skriv gärna ett ärligt kommentar vad ni tycker om detta??
Känner bara tårarna falla...
1
Kondomen sprack och e nu gravid. Nu har jag och maken haft en ordentlig häftig diskussion.Kondomen sprack och det visar sig att jag åter igen är gravid.Är okoncentrerad på jobbet känner bara att jag vill gråta hela tiden och tänker på de övriga barnen.Vår minsta är tre år.Jag velar så mellan att genomföra en abort och inte göra det,hela min kropp skriker efter HJÄLP.Som det är nu har vi marginal med tid med våra fyra barn,särskillt ett av dem som har ett lindrigt funktionshinder och behöver mer tid på sig med det mesta där har vi en släkting som stöd några timmar i mån men det funkar inte heller där då personen inte håller tiderna.
Vi har ingen stöd av min mamma,svärmor har vi lite stöd av men är gammal och sjuk sen kan vi inte räkna med någon annnan och hittills har vi fixat allt själv.Det är mycket liv i vårt hus men det finns massvis med kärlek och barnen har ett mycket stark sammanhållning.Vi är nöjda med vårt liv nu och jag har höga krav på min roll som mamma och att barnen faktisk ska känna sig älskade och känna sig unikt.Nu är det så att maken sagt sitt om att han känner att han inte orkar med en till och är nöjd som vi har det samt överdrivit om att ifall jag väljer behålla så kommer kanske ett av barnen bli narkoman mm.
Givetvis gjorde detta mig arg att han vågar helt utan grund påstå att ett av barnen skulle bli så hallå vi har riktigt fina barn som alltid fröknanrna sagt är så trygga barn.
Sen får givetvis tycka detta är jobbig situation och tala om att han inte orkar det respekterar jag vad tror han att detta är lätt för mig att besluta?!!!
Nu är det så att oavsett hur jag beslutar om detta så ser jag att det nog är helt kört för vår äktenskap vilket val jag en gör.Jag vill ej tvinga honom något samtidigt som jag kämpar för att hålla god min o genomföra en abort och med tanken på att vara stark för barnens skull, har heller ingen erfarenhet av detta med abort.
Jag har alltså bara två alternativ:
1*Döda mitt ofödda barn och leva med detta samvete resten av mitt liv.Sterilisera mig efteråt och kanske skiljas pg av dessa känslor.De övriga barn vet ingenting och lever som vanligt i harmoni.
2*Födda ett till barn och skiljas.Fler barn att ta hand om,lte mer ansvar till särskillt äldsta barnet.sämre ekonomi och sämre karriär möjligheter.
Jag har aldrig dömt någon annan för deras val därför önskar jag heller inte att någon gör det mot mig.Men skriv gärna ett ärligt kommentar vad ni tycker om detta??
Känner bara tårarna falla...
Vad jobbigt,förstår att du har ett helvete just nu.Jag kan förstås inte råda vad du ska göra,men jag tycker inte att någon ska genomgå en abort för någon annans skull eller emot sin vilja.
Om du genomgår abort enbart för din mans skull kommer du kanske alltid känna agg mot honom för det.
Sedan tycker jag inte heller att abort är något man behöver ha skuld för om man verkligen vill och tycker det är nödvändigt förstås.
Tycker iallafall att du behöver någon att prata akut med,utanför familjen.Ring MVC,de har psykolog.Hursomhelst så behöver du ju smälta det här innan du fattar några som helst beslut.
Hoppas det löser sig på något sätt.
2
Vad jobbigt,förstår att du har ett helvete just nu.Jag kan förstås inte råda vad du ska göra,men jag tycker inte att någon ska genomgå en abort för någon annans skull eller emot sin vilja.
Om du genomgår abort enbart för din mans skull kommer du kanske alltid känna agg mot honom för det.
Sedan tycker jag inte heller att abort är något man behöver ha skuld för om man verkligen vill och tycker det är nödvändigt förstås.
Tycker iallafall att du behöver någon att prata akut med,utanför familjen.Ring MVC,de har psykolog.Hursomhelst så behöver du ju smälta det här innan du fattar några som helst beslut.
Hoppas det löser sig på något sätt.
Stackars dig! Är det jättebråttom att komma fram till ett beslut eller kan ni försöka smälta det i lugn och ro? Ofta känns det ju bättre när man hunnit smälta och ta in det ett tag. Jag tror inte att det kan vara bra att göra abort mot sin vilja, risken är ju att du aldrig förlåter honom och äktenskapet tar slut ialla fall. Sen är det ju om man orkar med att bli ensam med en liten bebis. Jag tycker att din man kunde tänka lite mer på dina känslor, du har ju inte lurat honom och blivit gravid med avsikt! Har två personer sex så kan det ju faktiskt bli barn och det KAN ju misslyckas som det nu gjort för er även om man skyddat sig. Jag håller tummarna för att din man tänker om och skickar massor av kramar till dig!
3
Stackars dig! Är det jättebråttom att komma fram till ett beslut eller kan ni försöka smälta det i lugn och ro? Ofta känns det ju bättre när man hunnit smälta och ta in det ett tag. Jag tror inte att det kan vara bra att göra abort mot sin vilja, risken är ju att du aldrig förlåter honom och äktenskapet tar slut ialla fall. Sen är det ju om man orkar med att bli ensam med en liten bebis. Jag tycker att din man kunde tänka lite mer på dina känslor, du har ju inte lurat honom och blivit gravid med avsikt! Har två personer sex så kan det ju faktiskt bli barn och det KAN ju misslyckas som det nu gjort för er även om man skyddat sig. Jag håller tummarna för att din man tänker om och skickar massor av kramar till dig!
Nej så hemskt det låter. Jag håller med Norrlandsmamman om att försöka prata med ngn och få råd. Minna finns t.ex. http://www.minna.nu/Verksamhet2.html
Jag tänker att din man kanske ändrar sig och tar til sig det väntade barnet med glädje ändå, när han kommit över första chocken. Kanhända kan ni få annan hjälp med det handikappade barnet än bara den icke-fungerande släktingen?
5
Nej så hemskt det låter. Jag håller med Norrlandsmamman om att försöka prata med ngn och få råd. Minna finns t.ex. http://www.minna.nu/Verksamhet2.html
Jag tänker att din man kanske ändrar sig och tar til sig det väntade barnet med glädje ändå, när han kommit över första chocken. Kanhända kan ni få annan hjälp med det handikappade barnet än bara den icke-fungerande släktingen?
Det största "problemet" är nog inte graviditeten i sig utan erat äktenskap, jag blir så förvånad när jag läser om män eller kvinnor som ska skiljas så fort man inte får som man vill .
om man älskar varandra så stöttar man väl varandra istället? du skriver att det finns massvis med kärlek och att ni är nöjda med erat liv? och sedan skriver du att att alternativen är abort och troligtvis skilsmässa? eller föda barnet och skilsmässa? jag får inte riktigt ihop det...om jag och maken var i samma situation så skulle vi säkert gräla lite men definetivt inte skiljas! vad ni än beslutar er för så låter det som läge för familjerådgivning? abortmottagningar brukar även ha kurator som du kan samtala med.
Jag har gjort en abort för några år sedan...visst, det var inte så kul...men ingen katastrof heller! man "dödar" inte ett barn enligt mig, utan tar bort ett embryo...lycka till vad du än beslutar dig för! kram
6
Det största "problemet" är nog inte graviditeten i sig utan erat äktenskap, jag blir så förvånad när jag läser om män eller kvinnor som ska skiljas så fort man inte får som man vill .
om man älskar varandra så stöttar man väl varandra istället? du skriver att det finns massvis med kärlek och att ni är nöjda med erat liv? och sedan skriver du att att alternativen är abort och troligtvis skilsmässa? eller föda barnet och skilsmässa? jag får inte riktigt ihop det...om jag och maken var i samma situation så skulle vi säkert gräla lite men definetivt inte skiljas! vad ni än beslutar er för så låter det som läge för familjerådgivning? abortmottagningar brukar även ha kurator som du kan samtala med.
Jag har gjort en abort för några år sedan...visst, det var inte så kul...men ingen katastrof heller! man "dödar" inte ett barn enligt mig, utan tar bort ett embryo...lycka till vad du än beslutar dig för! kram
kanske blir detta startpunkten för att dels ta tag i kommunikationen i äktenskapet och dels undersöka möjligheterna för att få riktig hjälp till barnet med funktionshinder. Jag vet inte om ni har gjort en utredning eller om det går att göra en ny. På så sätt kan det jobbiga få bli något gott. Kanske går det att rädda äktenskapet med hjälp utifrån. Det är så lätt att tiden bara går och man tar inte tag i sina problem. Kanske är ni bägge slutkörda och behöver ladda batterierna, egen tid, tid med barnen, gå och träna, promenera i skogen eller vad som helst. Det är tyvärr så att bland barn med särskilda behov är det fler skilsmässor. Det bästa vore förstårs att allt det fina ni har byggt upp hos barnen skulle bevaras. Det är ni som har gjort barnen trygga.
Sedan är det det svåra med aborten. Jag vet inte om det är svårare att vara ensam med 4 än 5. Det känns som att det inte är så bra att göra en abort för att maken hotar. För mig skulle det vara svårt att genomgå abort för att jag precis som du tänker "att det är ett liv". Tyvärr tror jag att det är lättare för en kvinna att känna livet under graviditeten och att för mannen det blir verkligt först under förlossningen. Jag förstår att du känner dig besviken nu när du behöver din mans stöd.
8
kanske blir detta startpunkten för att dels ta tag i kommunikationen i äktenskapet och dels undersöka möjligheterna för att få riktig hjälp till barnet med funktionshinder. Jag vet inte om ni har gjort en utredning eller om det går att göra en ny. På så sätt kan det jobbiga få bli något gott. Kanske går det att rädda äktenskapet med hjälp utifrån. Det är så lätt att tiden bara går och man tar inte tag i sina problem. Kanske är ni bägge slutkörda och behöver ladda batterierna, egen tid, tid med barnen, gå och träna, promenera i skogen eller vad som helst. Det är tyvärr så att bland barn med särskilda behov är det fler skilsmässor. Det bästa vore förstårs att allt det fina ni har byggt upp hos barnen skulle bevaras. Det är ni som har gjort barnen trygga.
Sedan är det det svåra med aborten. Jag vet inte om det är svårare att vara ensam med 4 än 5. Det känns som att det inte är så bra att göra en abort för att maken hotar. För mig skulle det vara svårt att genomgå abort för att jag precis som du tänker "att det är ett liv". Tyvärr tror jag att det är lättare för en kvinna att känna livet under graviditeten och att för mannen det blir verkligt först under förlossningen. Jag förstår att du känner dig besviken nu när du behöver din mans stöd.
Tack så hemsk mycket för era ärliga och somliga även stöttande ordMaken och jag har haft en mer lugnare samtal och beslutat att behålla vårt barn.
Visst blir det kämpigt tiddsmässigt men vi har plats och ekonomi och det viktigastee kärlek.
Tack!
9
Tack så hemsk mycket för era ärliga och somliga även stöttande ordMaken och jag har haft en mer lugnare samtal och beslutat att behålla vårt barn.
Visst blir det kämpigt tiddsmässigt men vi har plats och ekonomi och det viktigastee kärlek.
Det största "problemet" är nog inte graviditeten i sig utan erat äktenskap, jag blir så förvånad när jag läser om män eller kvinnor som ska skiljas så fort man inte får som man vill .
om man älskar varandra så stöttar man väl varandra istället? du skriver att det finns massvis med kärlek och att ni är nöjda med erat liv? och sedan skriver du att att alternativen är abort och troligtvis skilsmässa? eller föda barnet och skilsmässa? jag får inte riktigt ihop det...om jag och maken var i samma situation så skulle vi säkert gräla lite men definetivt inte skiljas! vad ni än beslutar er för så låter det som läge för familjerådgivning? abortmottagningar brukar även ha kurator som du kan samtala med.
Jag har gjort en abort för några år sedan...visst, det var inte så kul...men ingen katastrof heller! man "dödar" inte ett barn enligt mig, utan tar bort ett embryo...lycka till vad du än beslutar dig för! kram
Det hanlar inte OM att får man inte som man vill så skiljer vi oss...och att vårt äktenskap skulle våra problemet.UTAN OM ATT VI TYCKTE OLIKA och att jag INTE ville tvinga honom i något han INTE ville medverka i.Därför blev jag också besviken som du kanske har missat att läsa.Jag skulle i vilket fall som helst göra mina val med honom eller utan jag är en person som hatar att tvinga en annan ett liv de inte vill leva i.
Ledsen att du genomförde en abort men som jag respekterar din syn på att det vår ett embryo för dig så är det för mig ett barn man medvetet valt bort vilket du måste respektera att jag faktisk gör.Jag dömmer aldrig andras val men för mig handlar det om ett barn INTE ett sk embryo.
10
Håller verkligen ej med dig!!!
Det största "problemet" är nog inte graviditeten i sig utan erat äktenskap, jag blir så förvånad när jag läser om män eller kvinnor som ska skiljas så fort man inte får som man vill .
om man älskar varandra så stöttar man väl varandra istället? du skriver att det finns massvis med kärlek och att ni är nöjda med erat liv? och sedan skriver du att att alternativen är abort och troligtvis skilsmässa? eller föda barnet och skilsmässa? jag får inte riktigt ihop det...om jag och maken var i samma situation så skulle vi säkert gräla lite men definetivt inte skiljas! vad ni än beslutar er för så låter det som läge för familjerådgivning? abortmottagningar brukar även ha kurator som du kan samtala med.
Jag har gjort en abort för några år sedan...visst, det var inte så kul...men ingen katastrof heller! man "dödar" inte ett barn enligt mig, utan tar bort ett embryo...lycka till vad du än beslutar dig för! kram
Det hanlar inte OM att får man inte som man vill så skiljer vi oss...och att vårt äktenskap skulle våra problemet.UTAN OM ATT VI TYCKTE OLIKA och att jag INTE ville tvinga honom i något han INTE ville medverka i.Därför blev jag också besviken som du kanske har missat att läsa.Jag skulle i vilket fall som helst göra mina val med honom eller utan jag är en person som hatar att tvinga en annan ett liv de inte vill leva i.
Ledsen att du genomförde en abort men som jag respekterar din syn på att det vår ett embryo för dig så är det för mig ett barn man medvetet valt bort vilket du måste respektera att jag faktisk gör.Jag dömmer aldrig andras val men för mig handlar det om ett barn INTE ett sk embryo.
Det är mycket liv i vårt hus men det finns massvis med kärlek och barnen har ett mycket stark sammanhållning.
Du säger själv att det finns massor av kärlek i ert hem så jag är övertygad om att ni kan prata er fram på egen hand, eller med hjälp, och komma fram till ett beslut som ni båda är överens om och kan leva med.
Kram
MammaMu till fem prinsessor
11
Starkare än ni tror
Det är mycket liv i vårt hus men det finns massvis med kärlek och barnen har ett mycket stark sammanhållning.
Du säger själv att det finns massor av kärlek i ert hem så jag är övertygad om att ni kan prata er fram på egen hand, eller med hjälp, och komma fram till ett beslut som ni båda är överens om och kan leva med.
Så skönt att ni kommit fram till en lösning! fast samtidigt så tror jag noginte att ni skulle må dåligt av lite familjerådgivning heller? att få lite stöd i tillvaron mår alla bra av
För när jag läste där du skriver "som jag ser det så är det nog kört för vårt äktenskap vilket val jag än gör..." så låter det som ett äktenskap i gungning, men jag kan ha fel.
Hoppas allt löser sig för er!
12
Så skönt att ni kommit fram till en lösning! fast samtidigt så tror jag noginte att ni skulle må dåligt av lite familjerådgivning heller? att få lite stöd i tillvaron mår alla bra av
För när jag läste där du skriver "som jag ser det så är det nog kört för vårt äktenskap vilket val jag än gör..." så låter det som ett äktenskap i gungning, men jag kan ha fel.
Hoppas allt löser sig för er!
*styrke kramar* Jag var för drygt 2.5år sedan i samma sits som du är nu. I vårt fall blev jag gravid med minipiller. KAOS och katastrof!
Jag beslutade mig att följa mitt hjärta och behålla det barn jag väntade. Ej planerat, skydd osv måste vara någon mening med det intalade jag mig. Jag var ganska säker att jag riskerade vårat äktenskap. Det var tuffare än tuffast har aldrig varit så ensam. mannen ville dock att vi skulle ta ett fostervattenprov för de övriga fyras skull. Vi gjorde det och det var hemskt men gick bra.
Jag var ensam, han var där men inte där. Men från den stund hon kom har han varit där. De är i dag så tighta, verkligen pappas flicka:-) Jag tror det har med den tuffa start det var. Jag är nu så övertygad och lycklig över mitt val som blev rätt. Detta barn som valde att komma till oss är hela familjens glädje!
Lycka till och följ ditt hjärta. idag är jag gift och stolt fembarnsmor, yhande jag valt bort vår nummer fem tror jag inte att jag varit gift längre:-(
Svammel kanske detta blev men som jag sagt. Lyssna bara på ditt hjärta och dina tankar men för ändå en diskussion kring det med honom, försök få honom delaktig och förklara om och om igen vad du känner.
Lycka till
14
*styrke kramar* Jag var för drygt 2.5år sedan i samma sits som du är nu. I vårt fall blev jag gravid med minipiller. KAOS och katastrof!
Jag beslutade mig att följa mitt hjärta och behålla det barn jag väntade. Ej planerat, skydd osv måste vara någon mening med det intalade jag mig. Jag var ganska säker att jag riskerade vårat äktenskap. Det var tuffare än tuffast har aldrig varit så ensam. mannen ville dock att vi skulle ta ett fostervattenprov för de övriga fyras skull. Vi gjorde det och det var hemskt men gick bra.
Jag var ensam, han var där men inte där. Men från den stund hon kom har han varit där. De är i dag så tighta, verkligen pappas flicka:-) Jag tror det har med den tuffa start det var. Jag är nu så övertygad och lycklig över mitt val som blev rätt. Detta barn som valde att komma till oss är hela familjens glädje!
Lycka till och följ ditt hjärta. idag är jag gift och stolt fembarnsmor, yhande jag valt bort vår nummer fem tror jag inte att jag varit gift längre:-(
Svammel kanske detta blev men som jag sagt. Lyssna bara på ditt hjärta och dina tankar men för ändå en diskussion kring det med honom, försök få honom delaktig och förklara om och om igen vad du känner.
jag är inte abortmotståndare absolut inte. Men det frågan var ett faktum för oss så kunde jag inte se det på annat vis än att det faktiskt redan var ett barn av gigantiskt värde skapad med samma kärlek som syskonen.
Vi samtalade med kurator på kvinnokliniken vilket var mycket bra. Där och då fattade han hur starkt jag kände.
15
jag är inte abortmotståndare absolut inte. Men det frågan var ett faktum för oss så kunde jag inte se det på annat vis än att det faktiskt redan var ett barn av gigantiskt värde skapad med samma kärlek som syskonen.
Vi samtalade med kurator på kvinnokliniken vilket var mycket bra. Där och då fattade han hur starkt jag kände.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Maken och jag har haft en mer lugnare samtal och beslutat att behålla vårt barn.