Prata i sömnen = gå i sömnen?

[Nissa]

Ni som har seriösa nattpratare, har de även börjat gå i sömnen?

Min man var sömngångare, har berättat att han en gång som liten vaknat och frusit och hittat täcket på skåpet i hallen. Barnens kusin är/var också sömngångare, honom har syrran hittat i köket när han förtvivlat försökte pilla in snoppen i en träkista som han trodde var toaletten.

Dottern har mumlat mycket i sömnen, men aldrig gått att interagera med.
Sonen (4,5 år) har på sistone börjat prata mycket i sömnen. För ett tag sedan sjöng han HELA "Björnen sover" själv djupt sovande. Inatt vaknade jag vid 2.30 av att han ropade:
-Hallå?
-Ja..? (Nissa trött och förvirrad)
-HALLÅÅÅÅÅ??!!!!
-JAAA! Vad är det? (fortfarande trött)
-Det är en katt här! (Inte orimligt eftersom vi har två katter, men de brukar köras ut från sovrummen på natten).
-Men gör det något? Den kan väl vara kvar? (Elaka mamman vill slippa gå upp).
-NEJ! Ta bort den!

Ja, ja, så fick man masa sig upp och vingla på trötta, yrvakna ben in till sonens rum. Inte sjutton fanns det någon katt där! Bara en son som låg och sov tungt, hopkurad i sin säng.

Eftersom hans rum är precis bredvid trappan så undrar jag om man borde sätta upp en grind... Dagtid är det inga som helst problem och det är nog inte lätt att montera en grind där.

[housewife]

Haha!! ja, jag både snackade och gick i sömnen...mina föräldrar fick skaffa extralås eftersom jag gick ut på natten!
Har en av döttrarna som pratar mycket,men hon har inte gått...än..

[housewife]

Tillägg! jag tror inte trappan är något problem, man brukar oftast klara samma saker i sömnen som i vaket tillstånd!

[mia*]

Är inte det ganska vanligt att barn pratar och går i sömnen? Mina pratar inte när dom sover, har iaf inte tänkt på det, men visst händer det att dom kommer upp ibland och verkar helt radiostyrda och fullkomligt förvirrade Stora tjejen har varit "på toa" ett par gånger, fast på heeeelt fel plats om jag så säger. Dagen därpå fattar hon verkligen ingenting när jag berättat/frågat. Tror att det är vanligt bland barn. Själv har jag fått höra otaliga historier om mina egna sömngångaräventyr som barn, så det kanske är lite ärvtligt också?
Om jag vore du skulle jag nog fixa den där grinden för trappan...

[bettsy]

Sätt upp en grind om ni är oroliga.En natt vaknade min man av att sonen (som aldrig gått i sömnen innan) ropade på honom,efter mycket letande hittade han sonen ute på gräsmattan
Han hade helt sonika gått ner från övervåningen låst upp altandörren och gått ut,mitt i mörka natten.
Vi har nu satt upp säkerhetskedjor på alla dörrar som leder ut från huset.

[Nissa]

Ha ha, andra sätter säkerhetskedjor för att förhindra att andra tar sig in. Småbarnsföräldrar för att förhindra att barnen tar sig ut!

[Trollets mamma]

Jag har en seriös nattpratare/-sjungare till dotter, och en ännu mer seriös nattpratare till mor. Min mor kan man föra långa samtal med, det kan vara riktigt spännande - och fullkomligt förvirrat. Dottern brukar gå tillbaka till djupsömn efter ett par tre meningar däremot. Ingen av dem har varit uppe och vandrat i sömnen, jag har faktiskt aldrig hört att de två sakerna skulle hänga ihop. En del gör det ena, en del det andra, en del inget och en del båda - jag tror det är så enkelt.

Och jo, jag lär prata i sömnen själv också, men det har jag ju aldrig hört, så det tror jag inte på

[~ullebulle~]

Ja, min son snackar i sömnen och går i sömnen ibland, men det infaller bara när han slarvat med sömnen. Han har snackat i sömnen sen han var jätteliten, nu är han 16 och gör det fortfarande.

[Nickisa]

Min dotter som snart är 7år har varit nattvandrare i flera år, men nu de senaste månaderna har det blivit värre, hon går ner och rumstrerar runt på nedrevån, vilket innebär att hon har satt igång huslarmet osv, jättejobbigt. Ang grind så har vi satt en i trappan, men den stoppar inte henne.