Så olika när man läser om era snitt!
Vissa tycker det är himmelriket andra inte!!
Jag har fött både vaginalt och med planerat snitt och snittet var HELT UNDERBART om man jämför!!
Det är ju ingen pina alls.
Man bara ligger där och vips so kpmmer bebisen ut!!
Ingen smärta varesig då eller sen.
Det hade iallafall inte jag.
Lätt, enkelt och tryggt framför allt!!
Jag känner samma.
Jag kunde inte ha det lättare!
Fick morfin i nån timme och sen ville jag endast ha Panodil.
Dagen efter var jag uppe o duschade och gick runt och tredje dagen åkte vi hem!
Sen den dagen rörde jag mig obehindrat och hade inte ont alls.
(Endast är jag skulle upp o ner från djupa soffor..men det berodde på agrafferna, så jag gick till BVC och bad de ta bort dom efter 7 dagar)
6:e dagen gick jag 7km med mammas hund och barnvagn.
Skulle jag ha barn igen så skulle jag UTAN TVEKAN välja snitt.
Inte "man"! Precis lika lite som man kan dra alla vaginala förlossningar över en kam så kan man dra alla snitt över en kam.
För mig var snittet allt igenom gräsligt. Det var varken lätt, enkelt eller kändes tryggt.
Jag _vet_ att det som jag upplevde som jobbigt är den stora räddningsplankan för andra. Ändå tycker jag att det känns nonchalant när man läser om att "man ligger bara där, ingen smärta varken då eller sen".
Sorry, men jag trodde att om man har förlossningsskräck, så borde man kunna sätta sig in i att andra kanske inte tycker exakt som man själv. För MIG så var den vaginala förlossningen fantastiskt mycket bättre än snittet, men jag är inte så förmäten att jag hävdar att ALLA ska känna så.
Ehhh????
Jag har iallafall inte skrivit att alla MÅSTE eller KÄNNER som jag!!!
Detta är MIN upplevelse!!
Likaväl som DIN upplevelse är DIN!!
Har bara positiva känslor runt mitt snitt!!
Helt otroligt lätt och ingen smärta alls nästan.
Tryggheten jag kände var alla kompetenta människor som fanns med mig i operationsrummet.
11 st!!!
Alla fyllde sin funktion och jag hade inte en sekund av oro i min kropp. Tvärtom.
Kände endast glädje, spänning, förväntan och ja..trygghet.
Hur sen andra upplever det kan ju inte jag berätta om.
Jag är 100% nöjd med mitt snitt och ska jag gå igenom barnafödsel igen är svaret givet vilket alternativ jag väljer.
Läs mitt inlägg precis ovan.
Kejsarsnitt är tryggt. Tycker jag.
Vad sen andra väljer att tycka är upp till dom.
Tryggheten för mig är just själva snittet.
Det är planerat, rummet är fullt med kunnig personal.
Jag kände ingen oro alls.
Jag visste att min bebis skulle komma ut på ett säkert sätt och jag kände bara lugn.
Jag har nog blivit skrämd av vaginala snitt.
Min bror har CP skada efter en svår förlossning då min mammas bäcken var för trångt, min kusins barn satt fast och fick syrebrist och fick på så sätt ett barn med speciella behov. Har tre väninnor som genomgick vagainala förlossningar och båda fick katastrof snitt.
Jag vet att förlossningar (vaginla) kan gå jättefint, men jag själv har blivit skrämd av det jag sett o hört på nära håll och därför blev det snitt för min del.
Ett beslut jag aldrig ångrar.
för mig var det enbart trygghet m planerat snitt, rummet var fullt av kunniga och supertrevliga människor som verkl gjorde allt för att jag skulle känna mig just trygg.
Det är inte heller ditt inlägg jag vänder mig emot, utan trådstartarens.
Om man sett hur vaginala förlossningar gått snett, kan jag förstår trygghetstänkte. I övrigt tolkar jag det ofta som att det handlar om kontroll, vilket för mig är något nutida. Man vill veta allt i förväg, ha total kontroll. Först då är man trygg.
Jag ser personligen en otrygghet i snitt också som jag inte ser många uttrycka, nämligen att det finns saker man inte vet om skillnaden mellan vaginal förlossning och snitt för barnet. Varför roterar barnet? Finns det något viktigt med det? Andningssvårigheter, anknytningssvårigheter och sådant tänker jag också på. Samt att det är en stor bukoperation och narkos, vilket inte heller är helt ofarligt.
Tänker man inte på sådant längre? (Det är mer än tio år sedan jag fick barn med snitt och då tänkte man på sådant). Att det som kan kännas tryggt för en som kvinna, kan vara en otrygghet när det gäller barnet? Jag bara funderar på det när jag läser den här sortens inlägg som nästan är reklam för snitt...
Det många inte tänker på är att det faktiskt är en stor bukoperation.
Att det är väldigt många komplikationer som kan tillstöta.
Infektioner, nervskador som kan vara livet ut, bråck, och att det faktiskt kan bli problem att bli gravid igen, ärrvävnad....you name it.
Många tror att det är bara ett lager som snittas....så ploppar bebisen ut.
Men det är faktiskt sju lager som snittas och sys. Urinblåsan skärs bort och läggs bredvid.
Att många tar så lättvindigt på ett snitt tycker jag är skrämmande.
Tycker det tyder på stor okunskap och noll respekt för sin egen kropp.
Samtidigt är det ett sätt att föda barn på, för dom kvinnor som inte kan föda vaginalt. Och det är ju jätte bra.
fast vem tar lättvindigt på det?tror du att vi som snittas inte upplyses om riskerna?
det gör det säkert,men min vaginala start på första förlossningen innebar ingen trygghet ifrån personalens sida och jag svara ju för mig själv. jag förstår inte ens varför du ifrågasätter min personliga upplevelse?
Den som tycker att kejsarsnitt är "lätt, enkelt och tryggt" tycker jag verkar ta snittet väldigt lättvindigt.
Det är ett alternativ till den vaginala förlossningen och jag är tacksam att den utvägen finns, men det är varken lätt eller enkelt. Det är en stor operation, med alla de risker en sådan innebär.
fast det är ju lätt,enkelt och tryggt, man behöver ju inte kämpa som vid en vaginal förlossning på samma sätt.när jag snittades planerat var det lite löpande band-principen, en in -en ut ur op-rummet.
Vilka "många"? Vilka "många" tar lättvindigt på ett snitt?
Att DU tror att det är så är en sak, att det verkligen skulle vara så är en annan sak. Kan vi börja där?
Jag är övertygad om att snittmammor är välinformerade om operationen och riskerna med den. Det går inte att stega in på sjukhuset och "beställa" ett snitt.
"Noll respekt för sin egen kropp"? För dig kanske det är samma sak som att genomgå ett kejsarsnitt men inte för alla.
Jag skulle vilja skriva själv, men hinner inte. Klipper och klistrar därför från
http://www.mama.nu/debatt/forum/view...ssage_id=15404
där en "läkare" har uttalat sig i frågan. Var snäll nu och läs och begrunda DIN EGEN inställning. Vi som på något sätt valt ett kejsarsnitt har redan ältat fakta och känslor. Nu är det nog din tur.
Om bättre bedövning, och stöd på förlossningssalen av personal fanns under hela förlossningen (ja, bevisat!) skulle behovet av psykosociala (= av rädsla, tidigare kallade humanitära) snitt minska. De flesta som önskar snitt är nämligen omföderskor, de har redan varit med om (minst)en vaginal förlossning och kan inte tänka sig detta igen. Om man vill få ned frekvensen av snitt på icke-medicinsk grund, är det alltså där man ska sätta in stöten. Det handlar således inte om emliga personer som lyssnat för mycket på skräckhistorier.
Sammanväxningar pga snitt noteras vid nästa snitt, och brukar inte vara något större problem. Kan dock öka risken för tarmvred senare i livet, och konsekvenserna av så många snitt som görs idag, har vi ännu inte sett. Studier som behandlar minskad fertilitet och ökad risk för missfall efter snitt, visar olika resultat och inga säkra tolkningar finns därför. Infektion är inget större problem vid snitt (eller vaginal förlossning), och går bra att behandla. Att få en stomi pga komplikationer vid snitt/förlossning är så ovanligt att det egentligen inte förtjänar att nämnas.
Till alla er som ifrågasätter snitt av psykosociala skäl, vill jag fråga: varför? På djupet, varför bryr ni er om vad andra kvinnor gör? Varför är detta en prestigefråga, hur kommer det sig att så mycket av er självkänsla (som kvinnor?) ligger i att ni har fött vaginalt? Ni behöver verkligen fråga er detta, för det är inte ett sunt beteende att tillmäta denna fråga så stor betydelse, om man inte själv är förlossningsrädd. Att självkänslan ökar när man har fött vaginalt (gärna med så lite bedövning som möjligt) beror delvis på att vi är intalade detta från barnsben, och kvinnor som föder vaginalt och utan ryggbedövning FÅR beröm idag, tragiskt nog även av vårdpersonal...
Angående naturlighet, så räknar naturen med en hel del svinn, som vi idag inte skulle vara bekväma med. Det finns fortfarande länder i världen, där 5% av alla kvinnor i befolkningen dör i samband med graviditet. Då räknas missfall, utomkvedshavandeskap, förlossningar osv (WHO). Det beror på att vissa delar av befolkningen inte har tillgång till någon som helst vård, så farligt är det alltså att föda och födas, hur naturligt det än må vara.
Om kejsarsnitt vore det säkraste skulle vi snitta alla. Samtidigt måste man kunna kräva att en vaginal förlossning är en rimlig upplevelse, och så är det inte alltid idag.
Väldigt konstigt att Malinau som verkar generellt negativt inställd till snitt är värd för den här sidan...
Håller i mångt och mycket med trådstartaren. Har snittats två gånger planerat och båda gångerna har jag undrat efteråt vad det var jag var rädd för. Har inte heller haft särskilt ont eller kännt mig handikappad.
Hur skulle du känna det om någon beskrev en vaginal förlossning som lätt, enkel och trygg? Eller kanske lätt, enkel och naturlig?
Personligen tycker jag inte att man kan säga något så generellt om någon av förlossningsmetoderna och att hävda att "man" inte måste kämpa vid ett snitt, känns för mig som upplevde ett helvete vid snittet, som ett hån. Säkert på samma sätt som en som gått igenom en svår vaginal förlossning upplever det som ett hån då någon säger att "man" krystar ju bara ut barnet utan större problem.
Jag tycker att vi ska bli bättre på att se våra förlossningar som personliga upplevlser och inte göra om det till allmänna "sanningar".
Jag är jätteglad för att du upplevde ditt snitt som lätt, enkelt och tryggt. Jag gläds med alla som upplever sina förlossningar oavsett metod som lätta, trygga och enkla. Men faktum kvarstår att en andel av alla förlossningar är besvärliga och/eller upplevs som jobbiga och att därför ingen av varianterna alltid är den rätta, "lätta" varianten.
