Hej jag hittade just denna sida och blev glad. Min tjej är 9 och hamnade på ca70 på intelligens testet på habiliteringen. (WISP test)Vi har just bestämt oss för att flytta vår underbara tjej från den vanliga skolan. Hon har varit individ integrerad med assistent sen sexårs. Det finns inte mycket förståelse och kunskap i den skolan hon gått på så nu är jag helt slut. Vi orkar inte tjata på hur skolan ska bemöta henne mer. Hon har haft svårt att behålla en vän och inte alltid kunnat tolka "lek koder". Hon är snäll och vill gärna kramas, vill alla väl. Då är det tufft när kamrater vänder en ryggen för att man säger "fel" saker. Vi hoppas nu att det ska bli roligare för henne att gå till skolan i höst. Jag känner mej orolig att jag fattat fel beslut det blir så definitivt det här med att hon har en lindrig utvecklingstörning. Tänk om hon blir rädd för andra som har en större utvecklinstörning?? Stannar henes utveckling upp? Vill hon ska få kamrater som förstår henne. Vart finns ni som är i samma situation?? Kan man inte gå samman alla föräldrar med gränslandsbarn??
Ensam!
1
Gränslandet Hej jag hittade just denna sida och blev glad. Min tjej är 9 och hamnade på ca70 på intelligens testet på habiliteringen. (WISP test)Vi har just bestämt oss för att flytta vår underbara tjej från den vanliga skolan. Hon har varit individ integrerad med assistent sen sexårs. Det finns inte mycket förståelse och kunskap i den skolan hon gått på så nu är jag helt slut. Vi orkar inte tjata på hur skolan ska bemöta henne mer. Hon har haft svårt att behålla en vän och inte alltid kunnat tolka "lek koder". Hon är snäll och vill gärna kramas, vill alla väl. Då är det tufft när kamrater vänder en ryggen för att man säger "fel" saker. Vi hoppas nu att det ska bli roligare för henne att gå till skolan i höst. Jag känner mej orolig att jag fattat fel beslut det blir så definitivt det här med att hon har en lindrig utvecklingstörning. Tänk om hon blir rädd för andra som har en större utvecklinstörning?? Stannar henes utveckling upp? Vill hon ska få kamrater som förstår henne. Vart finns ni som är i samma situation?? Kan man inte gå samman alla föräldrar med gränslandsbarn??
Ensam!
Inte är du ensam inte.Vi är många som har barn/ungdomar i gränslandet.
Jag är en av dem.Har en snart 16-årig kille som fick sin diagnos när han var 10 år,IQ70 precis som din dotter.
Det är naturligt att känna oro när ens barn ska byta skolform.För de allra flesta blir det dock ett lyft om skolan är bra.
Min kille växte och fick bra självförtroende.Framstegen kom äntligen tack vare liten grupp,bra lärare med kunskaper om inlärningssvårigheter och framför allt egen studietakt.
Tror definitivt inte att hon stannar upp i utvecklingen,snarare tvärtom.
Vad beträffar barn med medel/grav utvecklingsstörning vet jag inte någon i sonens skola som är rädda för dem.
Jag anser tvärtom är det bra för alla barn att lära sig att vi är olika och har olika förutsättningar i livet.
Det kommer säkert att bli bra för din dotter.Att få kompisar på samma nivå och känna social tillhörighet är minst lika viktigt som skolkunskaper.
Det är inte så mycket aktivitet på den här sidan men du får gärna maila mig privat om du vill.Jag tycker om att ha kontakt med andra i samma situation.
Kram,Monalill
2
Hej och välkommen! Inte är du ensam inte.Vi är många som har barn/ungdomar i gränslandet.
Jag är en av dem.Har en snart 16-årig kille som fick sin diagnos när han var 10 år,IQ70 precis som din dotter.
Det är naturligt att känna oro när ens barn ska byta skolform.För de allra flesta blir det dock ett lyft om skolan är bra.
Min kille växte och fick bra självförtroende.Framstegen kom äntligen tack vare liten grupp,bra lärare med kunskaper om inlärningssvårigheter och framför allt egen studietakt.
Tror definitivt inte att hon stannar upp i utvecklingen,snarare tvärtom.
Vad beträffar barn med medel/grav utvecklingsstörning vet jag inte någon i sonens skola som är rädda för dem.
Jag anser tvärtom är det bra för alla barn att lära sig att vi är olika och har olika förutsättningar i livet.
Det kommer säkert att bli bra för din dotter.Att få kompisar på samma nivå och känna social tillhörighet är minst lika viktigt som skolkunskaper.
Det är inte så mycket aktivitet på den här sidan men du får gärna maila mig privat om du vill.Jag tycker om att ha kontakt med andra i samma situation.
skulle jag kunna skriva skriver jag under på allt du skriver
vår historia är er
Att gå med ass i sk vanlig klass kan vara oerhört jobbigt man deltar men deltar inte att ständigt gå till andra klassrum o där träffa speciallärare mm och att ha ass är slitigt
Vår dotter utvecklades enormt när hon bytte skolform i mellanstadiet det var det bästa som kunde hända henne lika barn leka bäst det är inte för inte det sägs
3
som vanligt skulle jag kunna skriva skriver jag under på allt du skriver
vår historia är er
Att gå med ass i sk vanlig klass kan vara oerhört jobbigt man deltar men deltar inte att ständigt gå till andra klassrum o där träffa speciallärare mm och att ha ass är slitigt
Vår dotter utvecklades enormt när hon bytte skolform i mellanstadiet det var det bästa som kunde hända henne lika barn leka bäst det är inte för inte det sägs
Hej
Hur gammal är er dotter nu? Är hon kramig mot "fel" personer? På vilket sätt blev det bättre för henne när hon bytte?
kul att träffa på "likasinnade"
4
Hej
Hur gammal är er dotter nu? Är hon kramig mot "fel" personer? På vilket sätt blev det bättre för henne när hon bytte?
kul att träffa på "likasinnade"
nu och det är tillsammans med ca 100 ungdomar alla med tillhörighet till särskolans pedagogik så som du ser inte blev det mindre kontakter utan flera
Först i mellanstadiet var det en relativt liten klass ca 10 elever och mycket lika utvecklingsmässigt det var där hon blev en i gruppen ( inte som tidigare en utanförgruppen ) Hon träffade vänner som tänkte relativt lika som gjorde samma böcker tex första läseboken matteboken osv
På högstadiet gick hon i en något större klass men på skolan fanns två särskoleklasser och så nu på en ännustörre skola med många linjer men med ca tio i klassen Allt är anpassat och elevernas nivårer är olika men samhållningen är enorm
De elever som är högfunktionerande tar väl hand om och bemöter de elver som är betydligt mera funktionhindrade både fyskik och begåvningsmässigt
Detta att inte vara ensam är en seger i sig att känna samhörighet och att lärare och all övrig hab personal har kunskap leder till trygghet
Så till din andra fråga om kramighet nja inte min dotter hon talar mest om vad som helst med vem som helst om familj och händelser Men hon har klasskompisar som även nu kramar oss övriga vuxna som dyker upp på skolan då och då Så det är nog en relativt vanlig sak att kramighet följer med men inte mer vanlig än det motsatta
5
hon går på gymnasiesärskolan nu och det är tillsammans med ca 100 ungdomar alla med tillhörighet till särskolans pedagogik så som du ser inte blev det mindre kontakter utan flera
Först i mellanstadiet var det en relativt liten klass ca 10 elever och mycket lika utvecklingsmässigt det var där hon blev en i gruppen ( inte som tidigare en utanförgruppen ) Hon träffade vänner som tänkte relativt lika som gjorde samma böcker tex första läseboken matteboken osv
På högstadiet gick hon i en något större klass men på skolan fanns två särskoleklasser och så nu på en ännustörre skola med många linjer men med ca tio i klassen Allt är anpassat och elevernas nivårer är olika men samhållningen är enorm
De elever som är högfunktionerande tar väl hand om och bemöter de elver som är betydligt mera funktionhindrade både fyskik och begåvningsmässigt
Detta att inte vara ensam är en seger i sig att känna samhörighet och att lärare och all övrig hab personal har kunskap leder till trygghet
Så till din andra fråga om kramighet nja inte min dotter hon talar mest om vad som helst med vem som helst om familj och händelser Men hon har klasskompisar som även nu kramar oss övriga vuxna som dyker upp på skolan då och då Så det är nog en relativt vanlig sak att kramighet följer med men inte mer vanlig än det motsatta
Hej!
Min dotter som ärv 14 år fick sina diagnoser för ett år sedan, lindrig utvecklingsstörning och autismliknande tillstånd. Jag hade anat i flera år att det var så men fy vad hemst att få det på papper. Men när värsta chocken och sorgen lagt sig så kändes det ok. Nu kan hon få rätt stöd och hjälp i livet. Hon låg också på ca 70 i testet som gjordes på bup. Hon låg även lite under på vissa tester och över på något annat. Mycket ojämn i sin begåvning och beteende. Jag har märkt att tjejerna i skolan inte längre accepterar henne på samma sätt som förrut. Hon går integrerad (av särskilda skäl) och det är både på gott och ont. Hade det funnits en särskola som passade henne så hade jag, utan att tveka, låtit henne gå där.
6
Hej!
Min dotter som ärv 14 år fick sina diagnoser för ett år sedan, lindrig utvecklingsstörning och autismliknande tillstånd. Jag hade anat i flera år att det var så men fy vad hemst att få det på papper. Men när värsta chocken och sorgen lagt sig så kändes det ok. Nu kan hon få rätt stöd och hjälp i livet. Hon låg också på ca 70 i testet som gjordes på bup. Hon låg även lite under på vissa tester och över på något annat. Mycket ojämn i sin begåvning och beteende. Jag har märkt att tjejerna i skolan inte längre accepterar henne på samma sätt som förrut. Hon går integrerad (av särskilda skäl) och det är både på gott och ont. Hade det funnits en särskola som passade henne så hade jag, utan att tveka, låtit henne gå där.
Hej du!
Jag har också en dotter i gränslandet. Min flicka är 12 år och har sedan en tid tillbaka diagnosen lätt utvecklingsstörning. Hon går i en sk Långsam Inlärningsklass men följer särskolans kursplan. Känner igen din vånda och kan bara stötta dig i ert beslut att flytta ert barn! Vi flyttade vår dotter när hon började i 4:an, och allt har blivit bättre! Hennes skolprestationer har blivit bättre och hon trivs och hon har kamrater.
Skulle gärna gå samman med andra i samma situation. Känner mig många gånger ensam i rollen som mamma till en lätt utvecklingsstörd underbar liten tjej!!!! Hur går vi ihop? Maillistor?? Annat förslag?
Kramar genom cyberrymden från Labolinas mamma
7
Hej du!
Jag har också en dotter i gränslandet. Min flicka är 12 år och har sedan en tid tillbaka diagnosen lätt utvecklingsstörning. Hon går i en sk Långsam Inlärningsklass men följer särskolans kursplan. Känner igen din vånda och kan bara stötta dig i ert beslut att flytta ert barn! Vi flyttade vår dotter när hon började i 4:an, och allt har blivit bättre! Hennes skolprestationer har blivit bättre och hon trivs och hon har kamrater.
Skulle gärna gå samman med andra i samma situation. Känner mig många gånger ensam i rollen som mamma till en lätt utvecklingsstörd underbar liten tjej!!!! Hur går vi ihop? Maillistor?? Annat förslag?
Kramar genom cyberrymden från Labolinas mamma
Hej du!
Jag har också en dotter i gränslandet. Min flicka är 12 år och har sedan en tid tillbaka diagnosen lätt utvecklingsstörning. Hon går i en sk Långsam Inlärningsklass men följer särskolans kursplan. Känner igen din vånda och kan bara stötta dig i ert beslut att flytta ert barn! Vi flyttade vår dotter när hon började i 4:an, och allt har blivit bättre! Hennes skolprestationer har blivit bättre och hon trivs och hon har kamrater.
Skulle gärna gå samman med andra i samma situation. Känner mig många gånger ensam i rollen som mamma till en lätt utvecklingsstörd underbar liten tjej!!!! Hur går vi ihop? Maillistor?? Annat förslag?
Kramar genom cyberrymden från Labolinas mamma
Hej
Jag bor i östergötland.Skulle önska att vi kan ha träffar. Både för barnen och vår skull. Har skrivit ett brev till Hab som de kan distrubera till berörda fast jag har ej skickat det än. Kan mycket väl tänka mej maillista. vart bor du, ni?
Är sååå glad att höra från fler i samma situation.
Kram från en tacksam mor till en underbar tjej som har lärt mej så mycket.
8
Hej du!
Jag har också en dotter i gränslandet. Min flicka är 12 år och har sedan en tid tillbaka diagnosen lätt utvecklingsstörning. Hon går i en sk Långsam Inlärningsklass men följer särskolans kursplan. Känner igen din vånda och kan bara stötta dig i ert beslut att flytta ert barn! Vi flyttade vår dotter när hon började i 4:an, och allt har blivit bättre! Hennes skolprestationer har blivit bättre och hon trivs och hon har kamrater.
Skulle gärna gå samman med andra i samma situation. Känner mig många gånger ensam i rollen som mamma till en lätt utvecklingsstörd underbar liten tjej!!!! Hur går vi ihop? Maillistor?? Annat förslag?
Kramar genom cyberrymden från Labolinas mamma
Hej
Jag bor i östergötland.Skulle önska att vi kan ha träffar. Både för barnen och vår skull. Har skrivit ett brev till Hab som de kan distrubera till berörda fast jag har ej skickat det än. Kan mycket väl tänka mej maillista. vart bor du, ni?
Är sååå glad att höra från fler i samma situation.
Kram från en tacksam mor till en underbar tjej som har lärt mej så mycket.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
