Jag blir snart tokig

[Nina med 3 busar]

på Liv alltså. Hon är så krånglig just nu. Ingenting passar i smaken när det kommer till mat( på förskolan äts det glatt), kläderna är antingen fula, fel form, fel material, fel allting.
De sitter knöligt och krångligt.

Dessutom är hon helt handlingsförlamad när jag ber henne att tex klä sig eller plocka iordning på rummet.

Känner ni igen era 04or eller är det bara vi som fått ett monster här hemma.

Häromdan satt hon i baksätet på bilen och gastade en massa fula saker och slngde grejer så det ven om öronen, allt för att jag inte bar henne från gymnastiken till bilen.

[Sintra]

Hjalmar har just slutat med det där och blivit helt trevlig att ha att göra med. Men han var ganska så monsterlik i nästan ett år. Jag trodde jag skulle bli galen. Gick föräldrautbildning och var hos barnpsykolog och allt möjligt. Men nu är han finfin igen, som sagt. Jag tror han fick en föäpp när Sixten föddes, och att det behövde sjunka in.

[botti]

ahhhh!!!! vad skönt att det är fler som har ett sånt monster hemma!!!! låter j uprecis som Ludden!
det är nog bara att ta det lungt å hoppas på att det går över! hur lätt det nu är!

[-AT-]

Jag känner ju igen hela detta från när Theo var 4 så jag är inte lika förvånad (dock inte ett dugg mer road av det än du)

Just det där att allt är "knöligt" när hon ska klä på sig gör henne helt förtvivlad. Ofta ger det upphov till konflikter i morgonstressen men i morse höll Tuva på 10 minuter på sitt rum innan jag kom dit och insåg att hon störtgrät och hade provat 5 par trosor och inga satt bra enligt henne.
Sedan skulle det till byxor på det och sen hade hon vuxit ur tröjan och då brast det igen.

Strumpor tar hon aldrig på sig hemma för de knölar utan har med dem i handen till dagis (barfota i foppatofflor) men det fåniga är att så fort hon kommer innanför dörrarna på dagis så tar hon på strumporna.
Innan hon ens säger hejdå... och inte ett ord om "knöligt"
Maten går oftast ner till slut men herregud vad mycket mat det finns som hon inte tycker om (så illa att hon måste gråta en skvätt) och som hon sedan ber att få mer av när hon väl börjat äta...
Dock sitter hon kvar en kvart efter att resten av familjen är klar pga att hon först ska gråta och skrika lite över vilken mat som serverats, att stolen hamnar snett när hon drar in den, att man hällt mjölk istället för vatten i glaset, att tröjan eller byxorna sitter knöligt när hon sätter sig, att håret faller fram i ansiktet... YOU NAME IT!!!

Men det går över *vet*

[Nina med 3 busar]

Japp, min äldsta fina lilla Liv som aldrig har varit något problem har plötsligt blivit förbytt. Jag lovar att någon trollgubbe varit här och bytt ut henne till något annat. Nä skämt och sido, skönt att höra att fler har sådana 4,5 åringar och att det går över... Frågan är bara NÄR?

[-AT-]

skulle jag tro...

[kajsa m O-04 & W-06]

japp, många tårar här med!

Hej, Jodå även Oliver har blivit väl gråtmild. Minsta motsättning och tårarna sprutar. OM vi ber honom borsta tänderna-tårar, ber honom stänga av tv för det är middag -tårar och värst av allt--- klä på sig och gå ut!
Då tappar han helt fokus och vi får ståb redvid och påminna!
Men å andra sidan pratar han så mycket bättre och har aldrig varit så frisk sen han började på dagis så jag ska nog inte gnälla.
kram Kajsa

[Nina med 3 busar]

HaHaHa

[cilia m june & lisa]

Ja herregud ja. June börjar iofs gå att känna igen nu igen, men ett tag var det så sjujevvligt att grät om kvällarna när hon somnat. Jag trodde det var nåt fel på mig, att jag gjort henne så liksom (jag tänkte på min depression och vår separation och allt) för det var så JOBBIGT och hon var så elak eller nej men sa saker som var elaka, att jag var ful och dum och äcklig (!) och ja herregud.

Sen hälsade vi på hemma hos min syrra som har en flicka som är ett halvår äldre än June och hon var liksom typ likadan som June och då sa Marre, min syrra, att de var i Lotta på Bråkmakargatan-åldern och då liksom föll det på plats.
Dessutom: köp och läs Trotsboken! Hemsk titel, men Malin Alfvén är ju inte klok vad hon är klok! Jag mår alltid bättre när jag läst i den.

[Jeanne1]

Min är likadan, han med! Imorse åkte byxorna bara ner (det gör de alltid, fast inte på dagis), det kliade överallt (då kan man INTE ta på sig skorna) och bara för att vi hade lite bråttom så gick han jättesakta till dagis (han brukar annars springa så jag får ropa att han måste vänta in mig och Z). Han blir ledsen för att nån kastat hans pinne/sten/whatever, för att han inte får ha pinnen/stenen i huset/på dagis/i bilen. Han gråter för att han inte får spela tv-spel, för att han måste sluta spela tv-spel, för att det är fel program på Bolibompa, för att hans legogrej går sönder och han ju inte vet hur han ska bygga den exakt likadan, för att kompisen ska komma/inte ska komma/fel kompis ska komma...

Z har å andra sidan kommit in i "vill inte"-stadiet. Vill inte gå till dagis, vill inte ha kläder, vill inte byta blöja/ ha blöja, vill inte gå och lägga sig, vill inte gå själv, vill inte bli buren osv (bara det är tvärtom mot vad vi verkar vilja). Det enda han gör utan sura miner är faktiskt att gå upp på morgonen.

Och jag har kort stubin pga alla gravid-hormoner....

[Sintra]

gah, Det låter ju underbart det där


Ville bara säga att det går över! Jag tänker njuta ett helt år minst innan Hjalmar ballar ur. Och lillen som är ett kanske håller sig trevlig i ett halvår till...

[ango]

ett nötskal!
Av någon konstig anledning missar alla böcker att ta upp "den arga åldern" som är i 4-årsåldern. Just arga är många 4-åringar.
Minns när min äldsta tjej hamnade där. Jag fattade ingenting. En "fröken" på dagis skrattade och berättade om "den arga åldern" och sa att min tjej stämde så bra in på den .
Det höll på ett tag, men när hon kom ut "på andra sidan" kunde man så tydligt se vilken enorm utveckling som hade skett med henne.
Det är ännu en utvecklingsfas, och hon kommer snart igenom det...lagom tills det är dags för nästa ungefär .

Kram
Ango