Ingen tillväxt, igen...

[-MOE-]

Min kropp verkar inte vara gjord för att förvara små bebisar i. Eller åtminstone inte hela vägen fram. Jag har ju inte direkt trott att jag väntar på en jättebebis, men nu får han väl ta och skärpa sig där inne.

Hade bm-besök tidigt imorse och vi pratade om min mage. Bm höll med om att jobbet och stressen över att jag inte hunnit med boandet och förberedelserna hemma påverat mig. Sedan igår lunch mår magen bra igen, så fort jag la jobbet åt sidan och bara fokuserade på mig och magen. Alla värden var toppen, men så var det det där med tillväxten... SF-måttet var nu mindre än förra veckan, hur hon än mätte! Även om magen kanske sjunkit lite under senaste veckan så borde ju kurvan ha varit minst densamma som förra mätningen. Redan när hon kände hur Lillebror låg så sa hon att det inte är någon stor bebis. Så nu blir det nytt tillväxt-UL. Jag sitter och väntar på att SMVC ska öppna så jag kan ringa och boka tid.

Hon rekommenderade mig att åtminstone vara sjukskriven tills jag varit på UL. Vila, vila och vila är det som gäller. Möjligen tvätta små bebiskläder, tyckte hon var ok.

Vecka 35+1:
Hb: 129 (jisses lika högt som vid inskrivningen!)
Blodsocker: 4,9
Bltr: 130/70
Fosterläge: Huvud/Fix
Fosterljud: 146
SF-mått: 30 (kurvan ser ledsen ut...)

Jag är inte så orolig av mig, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vad som gör att mina bebisar slutar växa i slutet. Bebisen buffar ju där inne, så jag vet att han är ok. Men riktigt bra känns det ju inte.

[ms_skywalker]

skumt att magen liksom kan krympa... Det känns ju som att det skulle bero på att bebis ändrat ställning och liksom ligger längre bak mot ryggen... men hur långt bak kan den komma om huvudet är fixerat? Då måste han ju ligga ganska snett... Mkt underligt som sagt...

Jag håller tummarna för att du snabbt får en tid för UL och för att allt är så bra som det kan vara och att lillpysen mår bra (även om han är liten)!

[Tsarbabe]

Precis som med mina.... vet inte varför det är så med vissa. Min förra pojke var bara 45 cm och vägde 2700 g när han kom ut...denna kommer säkert inte heller bli så mkt större...även fast jag hoppas på det...

Så länge de mår bra i magen dock är det ju kanon..bra att de kollar tillväxten så den får allt den ska via navelsträngen...lycka till!

[-MOE-]

Jag har ju varit med om detta vid min förra graviditet också, fast då krympte aldrig magen. Men den slutade helt enkelt växa runt v 35. Ut kom en lite tillväxthämmad pojke i v 37+4, på 2475 g och 44 cm. Så det verkar som att min kropp lägger av vid den här tiden i graviditeten eller nåt?

Magen har ju sjunkt, men det känns i alla fall som om SF-måtte borde ha varit samma som sist. Och det är samma bm som har mätt hela tiden. Nåja, fick tid på SMVC på onsdag i alla fall och till dess ska jag stanna hemma och vila.

[-MOE-]

Jag hade också hoppats att den här bebisen skulle bli lite större än sin bror, men det verkar ju inte bli så. Det värsta var att det blev så mycket komplikationer förra gången med amning, solning, dåligt viktuppgång och så hade han svårt att hålla sig varm och fick ligga på värmebädd.

Jag vill också få ett normalstort barn, som ammar direkt och får lämna sjukhuset rätt snart. Särskilt nu när vi har en storebror hemma... Men det kan man ju bara önska sig! Det blir ju som det blir.

[Tinni]

Vad jobbigt för dig, förstår ju att det inte känns riktigt bra. Sätter man igång dig tidigare mest troligt?

Min SF-kurva var i stort sett helt utplanad sist så visst kan nedsjunkningen också påverka precis som du säger.

Jag håller tummarna för att allt går fint. Kram!

[Embers]

Verkar vara en hel vetenskap det där! Själv har jag vid alla tre graviditeter legat och svajat högt upp, rent av snäppet ovanför kurvan. Första sonen föddes i v. 41+1 och vägde 2580 g o var 48 cm lång. Lille skrutten hade haft det knapert med näring då moderkakan fått stora infarkter. Tillväxt-UL med andra sonen visade att han skulle väga ca 4200 g. Stämde inte särskilt väl med verkligheten men han var ändå högst normal med sina 3385 g o 50 cm i v 41+2. Denna bebis var mitt på "standard-bebis-kurvan" i v. 32 då senaste tillväxt-UL:et gjordes. Blir spännande att träffa krabaten på tisdag. Nu är mitt SF-mått ca 38 (fast BM mäter väldigt konstigt.... själv skulle jag säga ca 36-37cm).

Lycka till på SMVC. Vissa barn är ju små och nätta när de föds, och huvudsaken är ju egentligen att de mår bra. Bra att de kollar upp att lillebrorsan mår fint och får tillräckligt med näring i magen!

Kram!

[-MOE-]

Vid förra graviditeten så stämde viktskattningarna väldigt bra på mig. Sista UL-et uppskattades A väga 2411 g och han föddes 10 dagar senare, ganska slö och vägde 2475 g. Så troligen växte han inte mer den sista veckan och behövde komma ut.

Jag hade hoppats på att få en lite större bebis den här gången, då det blev en hel del komplikationer och lång bb-vistelse pga A's litenhet förra gången. Men nu försöker jag ställa in mig på att det blir ungefär som sist, det är nog bäst så.

Både förra och den här gången har magen legat runt medelkurvan ändå till v 35 då den planat ut.

[-MOE-]

Aller beror på vad UL-et visar. Om bebisen mår bra och flöden och vatten är ok så får han nog ligga kvar så länge som möjligt och försöka växa till sig. Men skulle de se något problem eller att något slutat fungera så finns ju möjligheten att se sätter igång förlossningen. Sist, när det såg likadant ut, så startade förlossningen spontant i v 37+4. Då kände väl kroppen att bebisen behövde komma ut helt enkelt.

[aurora_leigh]

Tror inte det finns något skäl till oro.Min kurva hade sjunkit och låg lite under genomsnittet vid sista besöket.Nu ligger ju bebisen lite snett så det kanske inte var helt rättvisande,men det är inte så ovanligt att det blir som du beskriver.Det är ju inte många veckor kvar nu.

[-MOE-]

Jag är inte särskilt orolig av mig, men däremot känner jag mig ledsen över att det verkar bli precis som förra gången. Vi hade stora problem med amning, slöhet, temperatur, gulsot mm pga av Albins tillväxthämning och jag hade gärna sluppit det den här gången. Men nu vet vi åtminstone vad som eventuellt väntar (lång bb-vistelse) och kan mentalt förbereda både oss och blivande storebror. Förra gången hade vi ju ingen aning om att vilka svårigheter ett litet barn kunde få.

Det finns ju de barn som väger under 2,5 kg och som mår toppen när de kommer ut. Men vi har tyvärr inte den erfarenheten och det är därför jag känner mig lite ledsen. Men, men det blir ordning av den här bebisen också till sist. Det vet jag ju, även om det kan bli lite mer pyssel i början. Kanske dags att ta fram prematurkläderna och köra en vända i maskinen trots allt?