Första gången jag skriver här...skulle kunna skriva en hel novell eller tom roman om min skilsmässa!!
Men direkt till min fråga istället!
Vi har delad vårdnad av barnen, något som tur är vare sej jag eller pappan någonsin vill ända på (även om livet kanske skulle vara SÅ mycket enklare om jag hade barnen hela tiden??)
I början hade vi onsdag till onsdag, vilket enligt mitt (och även skol och dagis personal) fungerade riktigt bra!
Det kändes som att barnen var så harmoniska och det var bra med några vardagar innan helgen och sen även några vardagar till innan bytet (hänger ni med?)
Men så helt plötsligt ville deras pappa ändra till att byta oftare, han är en väldigt envis och viljestark person så efter mycket, mycket bråk gick jag med på det!
Jag ringde någon föräldralinje och de sa att det alltid är bäst för barnen att barnen är sams, även om det ibland blir så att den ene föräldern få "ge sej"!!
Så nu har jag dem alla måndagar och tisdagar, pappan har dem alla onsdagar och torsdagar och så varannan helg!
Alltså har vi dem varierat i stötar om 2 dagar och 5 dagar.....
Detta för att pappan inte klarar att vara ifrån barnen längre än så i stöten!!
Jag känner att detta inte alls är bra för barnen, de hinner inte rota sej hos varje förälder innan de ska byta igen.
Varje gång de ska till sin pappa gråter min yngste (snart 4år) och vill inte dit!
De har dock en jättefin kontakt och han är en bra pappa så jag tror säkert att de har det jättebra bara de kommer dit!
Men det känns så otroligt hemskt varje gång!!
Nu alldeles nyligen var pappan utomlands i nästan 2 veckor, och för första gången var min yngsta ledsen och verkligen saknade sin pappa!
Då kände jag verkligen att det inte kan vara bra att byta så ofta som mina barn gör, att de bör få ha en hel vecka i stöten hos båda sina föräldrar....
Hur har ni det och vad är vanligast??
Tack!
1
Förvirrande vecko schema?? Första gången jag skriver här...skulle kunna skriva en hel novell eller tom roman om min skilsmässa!!
Men direkt till min fråga istället!
Vi har delad vårdnad av barnen, något som tur är vare sej jag eller pappan någonsin vill ända på (även om livet kanske skulle vara SÅ mycket enklare om jag hade barnen hela tiden??)
I början hade vi onsdag till onsdag, vilket enligt mitt (och även skol och dagis personal) fungerade riktigt bra!
Det kändes som att barnen var så harmoniska och det var bra med några vardagar innan helgen och sen även några vardagar till innan bytet (hänger ni med?)
Men så helt plötsligt ville deras pappa ändra till att byta oftare, han är en väldigt envis och viljestark person så efter mycket, mycket bråk gick jag med på det!
Jag ringde någon föräldralinje och de sa att det alltid är bäst för barnen att barnen är sams, även om det ibland blir så att den ene föräldern få "ge sej"!!
Så nu har jag dem alla måndagar och tisdagar, pappan har dem alla onsdagar och torsdagar och så varannan helg!
Alltså har vi dem varierat i stötar om 2 dagar och 5 dagar.....
Detta för att pappan inte klarar att vara ifrån barnen längre än så i stöten!!
Jag känner att detta inte alls är bra för barnen, de hinner inte rota sej hos varje förälder innan de ska byta igen.
Varje gång de ska till sin pappa gråter min yngste (snart 4år) och vill inte dit!
De har dock en jättefin kontakt och han är en bra pappa så jag tror säkert att de har det jättebra bara de kommer dit!
Men det känns så otroligt hemskt varje gång!!
Nu alldeles nyligen var pappan utomlands i nästan 2 veckor, och för första gången var min yngsta ledsen och verkligen saknade sin pappa!
Då kände jag verkligen att det inte kan vara bra att byta så ofta som mina barn gör, att de bör få ha en hel vecka i stöten hos båda sina föräldrar....
Barnen bor hos mig och träffar pappa vh plus en övernattning helgfri vecka plus för yngsta barnet ytterligare en em-kväll, för pappa vill inte att det ska gå en vecka mellan gångerna de ses.
Jag har fått uppfattningen att av de som har vv 50/50 har de flesta en vecka i taget. F.ö. är det inte särskilt många som i verkligheten har 50/50.....
Oavsett vad andra har, så ska man _alltid_ utgå ifrån vad som är bäst för _barnen_ när man bestämmer hur de ska bo och hur man ska byta. Vad din exman står ut med har inget att göra med hur ni ska ha barnen. Det står uttryckligen i lagen att det är _barnets_ bästa som ska vara utgångspunkten! Detta förstärktes år 2006, då man ändrade lagen, så att barnperspektivet betonades ännu mer. Detta eftersom det i alldeles för många familjer har varit föräldrarnas önskemål om tillgång till barnen som fått styra.
2
Barnen bor hos mig och träffar pappa vh plus en övernattning helgfri vecka plus för yngsta barnet ytterligare en em-kväll, för pappa vill inte att det ska gå en vecka mellan gångerna de ses.
Jag har fått uppfattningen att av de som har vv 50/50 har de flesta en vecka i taget. F.ö. är det inte särskilt många som i verkligheten har 50/50.....
Oavsett vad andra har, så ska man _alltid_ utgå ifrån vad som är bäst för _barnen_ när man bestämmer hur de ska bo och hur man ska byta. Vad din exman står ut med har inget att göra med hur ni ska ha barnen. Det står uttryckligen i lagen att det är _barnets_ bästa som ska vara utgångspunkten! Detta förstärktes år 2006, då man ändrade lagen, så att barnperspektivet betonades ännu mer. Detta eftersom det i alldeles för många familjer har varit föräldrarnas önskemål om tillgång till barnen som fått styra.
på måndagar och bor varannan vecka men när han var mellan 3,5 och 5,5 år så bytte han på måndagar, onsdagar och fredagar. Detta var för att han inte klarade av att vara borta från mig en vecka i taget. Då var det bäst för honom med täta byten även om man som förälder kanske upplever det som hattigt.
Precis som Snäckmamman skriver så ska man utgå från barnens bästa sen spelar det mindre roll hur föräldrarna vill ha det - barnet ska vara i fokus. Självklart ska en förälder mår bra och kunna klara av sitt föräldrarskap men det finns kanske knappt någon förälder som vill vara borta från sitt barn överhuvudtaget, jag tillhör i alla fall den skaran MEN sonen har lika stor rätt att träffa sin pappa också.
Sen så är det ju så att även om barnet inte träffar den andre föräldern så kan man ju höras av på telefon. Då upprätthåller man kontakten även om man inte träffas.
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
3
Sonen byter.. på måndagar och bor varannan vecka men när han var mellan 3,5 och 5,5 år så bytte han på måndagar, onsdagar och fredagar. Detta var för att han inte klarade av att vara borta från mig en vecka i taget. Då var det bäst för honom med täta byten även om man som förälder kanske upplever det som hattigt.
Precis som Snäckmamman skriver så ska man utgå från barnens bästa sen spelar det mindre roll hur föräldrarna vill ha det - barnet ska vara i fokus. Självklart ska en förälder mår bra och kunna klara av sitt föräldrarskap men det finns kanske knappt någon förälder som vill vara borta från sitt barn överhuvudtaget, jag tillhör i alla fall den skaran MEN sonen har lika stor rätt att träffa sin pappa också.
Sen så är det ju så att även om barnet inte träffar den andre föräldern så kan man ju höras av på telefon. Då upprätthåller man kontakten även om man inte träffas.
Har du läst någonstans detta med att det inte är så många som har 50/50 i verkligheten eller var det din egna åsikt? *nyfiken*
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
4
En fråga... utan att du ska känna dig påhoppad!!
Har du läst någonstans detta med att det inte är så många som har 50/50 i verkligheten eller var det din egna åsikt? *nyfiken*
Hej. Våra barn bodde sådär (2 dagar, 2 dagar, 5 dagar) när de var små. Det har de fortsatt med.
Från början handlade det dels om att barnen var just ganska små och varken de eller vi föräldrar mådde väl av långa separationer (bedömde vi föräldrar), dels om aktiviteter på vissa veckodagar knutna till olika hem (både barns och vuxnas och gemensamma familjeaktiviteter).
Nu är barnen 16, 15, 14 och 11 och har aldrig efterfrågat "hela veckor". Det har däremot vissa inblandade föräldrar gjort i perioder, för att det skulle passa föräldrarna bra, och vi har försökt, men det har inte fungerat. Ungarna har inte "köpt" att inte få tillträde till sitt andra hem och sin andra förälder i så glesa intervall som vv.
Så just för våra ungar har det här "hattiga", där man inte "hinner landa", varit den enda vägen. De har nog inte ens velat "landa", utan velat hålla båda kanalerna öppna hela tiden.
Sedan händer saker över tid, flyttande föräldrar och annat, som gjort att vi idag har en här på heltid utom vh, och de övriga fortfarande rotade i det gamla 2-2-5 men ganska öppna för ändringar och byten när andan faller på. Det är för vår familj okej att man är här "fel dag" men vi kräver att man stämt av med andra föräldern innan. Passar det absolut inte säger vi nej. De andra familjerna har lite olika sätt att hantera avvikelser, inte alltid som vi. I botten har vi alltid det som är vår grundförväntan: 2-2-5 - det som avviker måste vi ha kontakt om, det som tuffar på gör just det: tuffar på. Det är vår rytm.
Hade jag haft en fyraåring idag så hade jag nog tipsat om just 2-2-5, faktiskt. Min numera 11-åring (som var yngst när jag blev enastående och sedermera med styvfamilj) skulle ha dött av vv när han var tre. Även de större barnen mådde väl av de täta bytena, vad vi har förstått. Att vi sedan har fortsatt så beror på att inget barn hejat på det allra minsta när vv kommit på tal.
Kanske är våra ungar något mer splittrade än andra (och självklart mer än kärnfamiljsbarn) och har klart mer saker i sin väska de flesta dagar, men de verkar faktiskt trivas.
5
Hej. Våra barn bodde sådär (2 dagar, 2 dagar, 5 dagar) när de var små. Det har de fortsatt med.
Från början handlade det dels om att barnen var just ganska små och varken de eller vi föräldrar mådde väl av långa separationer (bedömde vi föräldrar), dels om aktiviteter på vissa veckodagar knutna till olika hem (både barns och vuxnas och gemensamma familjeaktiviteter).
Nu är barnen 16, 15, 14 och 11 och har aldrig efterfrågat "hela veckor". Det har däremot vissa inblandade föräldrar gjort i perioder, för att det skulle passa föräldrarna bra, och vi har försökt, men det har inte fungerat. Ungarna har inte "köpt" att inte få tillträde till sitt andra hem och sin andra förälder i så glesa intervall som vv.
Så just för våra ungar har det här "hattiga", där man inte "hinner landa", varit den enda vägen. De har nog inte ens velat "landa", utan velat hålla båda kanalerna öppna hela tiden.
Sedan händer saker över tid, flyttande föräldrar och annat, som gjort att vi idag har en här på heltid utom vh, och de övriga fortfarande rotade i det gamla 2-2-5 men ganska öppna för ändringar och byten när andan faller på. Det är för vår familj okej att man är här "fel dag" men vi kräver att man stämt av med andra föräldern innan. Passar det absolut inte säger vi nej. De andra familjerna har lite olika sätt att hantera avvikelser, inte alltid som vi. I botten har vi alltid det som är vår grundförväntan: 2-2-5 - det som avviker måste vi ha kontakt om, det som tuffar på gör just det: tuffar på. Det är vår rytm.
Hade jag haft en fyraåring idag så hade jag nog tipsat om just 2-2-5, faktiskt. Min numera 11-åring (som var yngst när jag blev enastående och sedermera med styvfamilj) skulle ha dött av vv när han var tre. Även de större barnen mådde väl av de täta bytena, vad vi har förstått. Att vi sedan har fortsatt så beror på att inget barn hejat på det allra minsta när vv kommit på tal.
Kanske är våra ungar något mer splittrade än andra (och självklart mer än kärnfamiljsbarn) och har klart mer saker i sin väska de flesta dagar, men de verkar faktiskt trivas.
stämmer så är det egentligen inte många barn som bor vv.
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
7
Om den siffran.. stämmer så är det egentligen inte många barn som bor vv.
Skulle vi gå på bara vad barnen mår bäst av tror jag det bästa för min yngste vore att bo mest med mig, och kanske varannan helg och någon vardag bara med sin pappa?!
Den äldste sonen däremot vill ha lika mycket av oss båda!
Men i det stora hela tror jag att om min yngste skulle vara mer hos mig så skulle relationen med pappa försämras, och det vill jag ju inte!
Ibland känns det som att man ska vara GLAD att pappa ens strider för att ha sina barn 50/50...
Själv har jag ingen erfarenhet av frånskilda familjer...
Inga vänner i min omgivning är frånskilda och de få jag känner som har skilt sig är en äldre generation då mammorna haft full vårdnad om sina barn.
Jag tycker det är svårt att veta vad som är bäst för barnen, det bästa MÅSTE ju bara vara att ha mamma och pappa lika mycket....i alla fall om man är över 3,5 år?!
Men jag känner att detta "hattande" är för jobbigt för dem, båda barnen klagar varje gång att de inte vill byta...att det var bättre förut när vi hade hela veckor!!
Det är enbart ur DERAS perspektiv jag tyckte detta var bättre och mer stabilt för dem.
För mig är det nästan bättre med dessa fasta dagar vi har nu, i alla fall ur jobb synpunkt!
Men känslomässigt vill jag ju aldrig vara ifrån dem såklart!!
Är dock jätteglad att pappa vill ha dem lika mycket och kämpar för det!!
10
Skulle vi gå på bara vad barnen mår bäst av tror jag det bästa för min yngste vore att bo mest med mig, och kanske varannan helg och någon vardag bara med sin pappa?!
Den äldste sonen däremot vill ha lika mycket av oss båda!
Men i det stora hela tror jag att om min yngste skulle vara mer hos mig så skulle relationen med pappa försämras, och det vill jag ju inte!
Ibland känns det som att man ska vara GLAD att pappa ens strider för att ha sina barn 50/50...
Själv har jag ingen erfarenhet av frånskilda familjer...
Inga vänner i min omgivning är frånskilda och de få jag känner som har skilt sig är en äldre generation då mammorna haft full vårdnad om sina barn.
Jag tycker det är svårt att veta vad som är bäst för barnen, det bästa MÅSTE ju bara vara att ha mamma och pappa lika mycket....i alla fall om man är över 3,5 år?!
Men jag känner att detta "hattande" är för jobbigt för dem, båda barnen klagar varje gång att de inte vill byta...att det var bättre förut när vi hade hela veckor!!
Det är enbart ur DERAS perspektiv jag tyckte detta var bättre och mer stabilt för dem.
För mig är det nästan bättre med dessa fasta dagar vi har nu, i alla fall ur jobb synpunkt!
Men känslomässigt vill jag ju aldrig vara ifrån dem såklart!!
Är dock jätteglad att pappa vill ha dem lika mycket och kämpar för det!!
Hej,
Jag tycker det låter väldigt hattigt. Å andra sidan spelar det ju ingen större roll om jag tycker det verkar hattigt. Det är ju barnen ifråga och deras upplevelse som är det viktiga.
Vi kör varannan vecka med byte på fredagar och det funkar bra för alla parter (har varit så i 6 år nu). Sonen är 9 år och därmed mer och mer mogen att göra egna bedömningar hur han vill ha det. Vi pejlar läget då och då men hittills förefaller han vara nöjd med "schemat" och inte vilja ändra något.
11
Hej,
Jag tycker det låter väldigt hattigt. Å andra sidan spelar det ju ingen större roll om jag tycker det verkar hattigt. Det är ju barnen ifråga och deras upplevelse som är det viktiga.
Vi kör varannan vecka med byte på fredagar och det funkar bra för alla parter (har varit så i 6 år nu). Sonen är 9 år och därmed mer och mer mogen att göra egna bedömningar hur han vill ha det. Vi pejlar läget då och då men hittills förefaller han vara nöjd med "schemat" och inte vilja ändra något.
Jag har min 6åring tors-2a söndagen.
Pappan har sönd-tors varannan vecka.
Pappan vill inte ha sonen på helger men hans andra 2 barn har han sönd-sönd...
Pappan vill låsa upp mig på helgerna genom att låta mig ha 6åringen varje helg.
När 6åringen får åka hem o syskonen stanna kvar på helgen tycker han att det är orättvist.
12
Jag har min 6åring tors-2a söndagen.
Pappan har sönd-tors varannan vecka.
Pappan vill inte ha sonen på helger men hans andra 2 barn har han sönd-sönd...
Pappan vill låsa upp mig på helgerna genom att låta mig ha 6åringen varje helg.
När 6åringen får åka hem o syskonen stanna kvar på helgen tycker han att det är orättvist.
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
SCB brukar vara "troliga" och då siffrorna är daterade december 2008 så torde dom idag, ett knappt halvår senare, inte flukturera alltför mycket från 28%
Varsågod!
14
SCB brukar vara "troliga" och då siffrorna är daterade december 2008 så torde dom idag, ett knappt halvår senare, inte flukturera alltför mycket från 28%
Näpp!
För tar man 120000 barn på den totala mängden barn 0-17 år så landar det i runda slängar på ca 6%.
Så familjerättsadvokaten var ute på en cykeltur även om h*n menade att det var andelen bland ALLA barn.
16
Näpp!
För tar man 120000 barn på den totala mängden barn 0-17 år så landar det i runda slängar på ca 6%.
Så familjerättsadvokaten var ute på en cykeltur även om h*n menade att det var andelen bland ALLA barn.
fast oavsett om det är 12 eller 28 procent kvarstår ju faktum att de flesta faktiskt inte bor vv.... även om man naturlgitvis bör ha bättre koll på siffrorna om man är familjerättsadvokat
17
fast oavsett om det är 12 eller 28 procent kvarstår ju faktum att de flesta faktiskt inte bor vv.... även om man naturlgitvis bör ha bättre koll på siffrorna om man är familjerättsadvokat
Riktigt, och det har ingen påstått heller.
28% är dock en klart större andel än både 12% och "inte särskilt många". Dessutom har andelen ökat stadigt sedan början på 90-talet så det blir definitivt vanligare och vanligare med växelvis boende.
18
Riktigt, och det har ingen påstått heller.
28% är dock en klart större andel än både 12% och "inte särskilt många". Dessutom har andelen ökat stadigt sedan början på 90-talet så det blir definitivt vanligare och vanligare med växelvis boende.
min dotter är snart 10 månader gammal och ajg och hennes pappa har varit separerade sen hon var 5 mån. då slyttade vi 15 mil bort. så hittills har vi försökt att hon ahr fått träffa sin pappa varannan helg, antingen att han kommer hit eller vi åker dit. men alltid tillsammans med mig än så länge då hon var så liten och han ahde så dålig koll... Men nu ska vi flytta tillbaka till samma stad till sommaren och det är min förhoppning att vi ska kunna bygga upp umgänget med pappan under hösten, i min dotters takt, så hon tillslut bor där varannan helg och en natt varje vecka. Jag tror att hennes pappa också tycker de thär låter bra men det är svårt att veta för han ändrar sig en del.... så helt organisera tkommer de tnog aldrig bli... men man kan ju försöka.
19
min dotter är snart 10 månader gammal och ajg och hennes pappa har varit separerade sen hon var 5 mån. då slyttade vi 15 mil bort. så hittills har vi försökt att hon ahr fått träffa sin pappa varannan helg, antingen att han kommer hit eller vi åker dit. men alltid tillsammans med mig än så länge då hon var så liten och han ahde så dålig koll... Men nu ska vi flytta tillbaka till samma stad till sommaren och det är min förhoppning att vi ska kunna bygga upp umgänget med pappan under hösten, i min dotters takt, så hon tillslut bor där varannan helg och en natt varje vecka. Jag tror att hennes pappa också tycker de thär låter bra men det är svårt att veta för han ändrar sig en del.... så helt organisera tkommer de tnog aldrig bli... men man kan ju försöka.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Men tack för att du inledde med att säga att du inte ville att jag skulle känna så! 
