Jag beklagar att ni inte fick ha ert barn hos er !
Det påminner en del om vår son....
Han föddes med planerat snitt också fast den 29 april 2002.
Han såg med stor och frisk ut på utsidan....
Ingen visste att han var sjuk men barn som föds med kejsarsnitt får ofta svårt att syresätta sig, han var lite blå så de tog honom till neonatalen för att ge honom syrgas.
Detta hjälpte inte dock så de fick söva ner honom och lägga honom i respirator...vilket inte heller hjälpte så bra.
Så de fick sätta på en högfrekvens, det är luft som pumpas in i hög hastighet ner i lungorna för att få dem att vidgas och mogna fortare.
Det ska kännas som att man andas i motvind och hela han vibrerade när denna maskin var igång.
De trodde bara han hade omogna lungor nämligen...trots att han var fullgången och stor (4.7 kg och 54 cm lång).
De pratade om att köra ner honom med ambulans till Lund, där de har specialister och har hand om väldigt sjuka barn.
Men Loke min sin var för sjuk för att flyttas, han hade dött i ambulansen på vägen ner...så det var ingen ide.
På tredje dagen så tippade allt över och inte ens maskinen klarade av att hålla han vid liv.
de kopplade ur honom och jag fick han i min famn där han nån minut senare tog sina sista andetag den 2 maj 2002.
Vid obduktionen visade det sig att han hade missbildade lungor.
Lungblåsor som inte vidgats och var kompakta, förtjockade väggar i artärer och luftblåsor.
Hans primära dödsorsak var pulmonell hypertension (förhöjt tryck i lungcirkulationen).
Jag beklagar att ni med misste ert barn...det kommer som en chock nör man förväntas sig att man ska bli föräldrar och att man ska få ett friskt levande barn med sig hem.
Sen går allt så fel...
Första tiden efteråt var hemsk...då jag pumpat ut mjölk som de gav honom i sonden på neonatalen så hade min mjölk kommit igång och brösten spände och värkte. Jag fick inga tabletter mot det pga biverkningarna som inte var så bra.
Hela sommaren var förstörd, jag gick inte ut...satt bara hemma och grät.
Vi ville ha ett barn till så fort som det bara gick..så vi började försöka redan en månad efter han dog.
Men jag blev inte gravid förrän 4-5 månader efter vilket var frustrerande i den situationen då jag ville ha ett barn direkt.
Men ett år senare i Juni 2003 föddes vår Viggo.....som var så lik sin storebror.
Att få ett barn till så snabbt inpå, hjälpte oss jättemycket i sorgen, vi fick nåt att se fram emot och glädjas över.
Vill du läsa om vårt änglabarn, om du nu inte redan gjort det tidigare?
så kan du gå in här:
www.ingmarsson.com
sidan är inte så aktiv längre, jag skriver blogg istället...men hans minnessida finns där och allt står skrivet om honom vad som hände, bilder på honom innan och efter döden osv...
vår blogg är annars: lykke-li.blogspot.com
