Skrivet: 2009-05-05, 08:19
#1
Seperationsångest
har vår Jesper hamnat i! Det är skrik och skrän varje dagislämning och när en av oss åker hemifrån blir det panik och skrik. På dagis får vi ha hjälp av personalen, som handgripligen lyfter upp honom så att vi kan gå. Hemma tar den part som inte ska åka också honom handgripligen. Efter ett tag lugnar han sig och på dagis brukar det ta ca 5 min; sen kommer han till personalen och säger "nu är jag glad igen". Någon annan med en liten vallhund i familjen; som bara vill vara hemma och mysa? Ni som upplevt det; hur har ni gjort?
Det är bara döda fiskar som simmar medströms...