karriär-jobb byte?

[Winx 49]

Har ni funderat på karriärbyte någon gång nu när ni nått en medelålder? Själv har jag drömt en tid om att byta jobb till något som ger mig mer stimulans och mognare arbetskollegor. Jag arbeta med många yngre kollegor, är näst äldst i gänget. Det jag längtar efter skulle innebära en stor lönesänkning och förmodligen är det helt fel tänkt av mig men jag längtar ändå?Jag kan tänka mig något annat men jag vet inte riktigt vad.

[cogito]

jag har bytt karriär i 30-årsåldern och blev då yngst på bygget. Sen pensionerade vi alla äldre och släppte inte in några yngre så alla är jämngamla.
Väldigt trist tycker jag då, som gillar heterogena miljöer. Man blir så inkrökt av monokulturer.
Nästa karriärbyte kommer att ske i 55-60-årsåldern, då jag ska sitta under ett citronträd och författa :-)

[Rut_Blad]

Jag är i exakt den svängen, färsk student inom IT och söker juniorjobb med pisslöner. Men det är inte så himla bra för jag får inte komma på intervju ens just för att jag "troligen" begär högre lön för att jag är "gammal".

Källan till min sanning är svaren jag fått av rekryterarna direkt. Jag frågar nämligen rakt ut vid olika event och både ringer och mejlar för att försöka få napp.

Jag har också pratat mycket med andra arbetssökanden i liknande ålder och inom liknande område och jag är totalt ensam om att vara _intresserad_ av att söka juniorjobb. Så nog kan jag förstå rekryterarna delvis.

Och jag vill jobba med yngre, för jag har mest jobbat med äldre under större delen av mitt liv. Och som student blev jag lite kär i 80-talisttänket och det gav mig energi faktiskt.

Nu blev det bara om mig.

Men jag tror inte att det är fel att gå ner i lön och kanske jobba i en lugnare arbetstakt. Kanske kolla på jobb som inte är heltid? Du kanske har något att förmedla till andra i form av utbildning eller föreläsningar?

Det finns även ett stort intresse för seniorer, jag hittar mängder av jobb. Mitt "problem" är att jag vill ha juniorjobb.
Men envis är jag, så jag får mitt juniorjobb med juniorlön till slut.

Min man är högavlönad men sneglar ibland på jobb på ställen som "Hundstallet" där man tar hand om hemlösa hundar. Eller jobba på Kolmården med vargarna. Och jag tycker att fler och fler runtomkring mig kikar på att sänka arbetskraven och beredda på att sänka lönerna som konsekvens. Så du är inte ensam. Det är bara jag som går baklänges.

[Rut_Blad]

Åh, har du börjat på något spännande manus? Jag tror jag har 10 st påbörjade nu (3 halvseriösa). Men jag får nog vänta ännu längre tills jag kan sitta under ett citronträd, behöver få ihop till pensionen först.

[peter56]

Jag började då jag var 20 år gammal vid dåvarande Televerkets kundtjänst och stannade kvar där i många år utan att egentligen trivas. Några månader innan jag skulle fylla 40 så klappade jag igenom mentalt och en lång sjukskrivning följde. När jag var 42 år fick jag genom en kombination av tur och tillfälligheter möjlighet att börja jobba som bilsäljare vilket jag länge hade velat göra. Och tiden i detta jobb är den bästa i mitt liv.

Jag blev kvar i mitt nya yrke fram till i januari 2009 då jag fick sluta min anställning p.g.a den ekonomiska krisen och att det då uppstod arbetsbrist vid min arbetsplats. Så nu är jag arbetslös och vet inte vad jag ska syssla med i framtiden.

[cogito]

nej, inte i vuxen ålder. Jag skrev mycket som barn och ungdom och var mästare på att fabulera ihop sagor till lillebror och dotter..
Sen försörjde jag mig på pennan (datorn) i betydligt mera prosaiska sammanhang ett antal år (redaktionsjobb, branschtidning).

[cogito]

vad menar du med juniorjobb? är du ute efter att jobba på kundsidan eller på ett IT-bolag?

[cogito]

deppa inte för att det är trögt att få jobb nu - det måtte vara sämsta tänkbara tillfälle - alla skär ner även om bolagen går bra.
Jag skulle faktiskt sikta på kundsidan om jag var du - bank kanske?

[huskors]

och har så varit i snart 20 år men jag har bytt jobb och gjort karriär inom förvaltningen och jobbat med en massa olika saker, oftast haft tre olika uppdrag samtidigt. "Bytte ner mig" från chefskap till ett "lägre stående" jobb i hierarkin nyligen för att få närmare till jobbet men nu har jag hittat mitt drömjobb som är snäppet uppåt igen. Får jag det är min lycka gjort, närhet till jobbet, kul och omväxlande jobb, visserligen stressigt men på ett annat sätt än det jag har nu tror jag. Jag älskar att klättra på karriärstegen och kommer nog så att göra tills jag går i graven (eller i pension).

[Rut_Blad]

Jag är ju jätteintresserad av att få jobba med support mot kunder i någon form, har ju gjort det för länge sedan och det är något jag gärna gör igen. Men det räknas tydligen som juniorjobb och relativt "låga" löner.

Jag har också försökt med olika traineeprogram och liknande, och jag får nobben pga min ålder. Jag har frågat och får faktiskt svar varje gång. Är inte det skumt? Eller så frågar jag på rätt sätt.

[Rut_Blad]

Jag fick precis nobben på _två_ bankjobb idag. Det ena var ett rent själjjobb, som jag har erfarenhet av och det andra var inom support på banksidan, som jag också har erfarenhet av.

Men jag har bett båda företagen att svara tillbaka vad som var ofullständigt och ointressant med mina ansökningar, och får jag inte svar så ska jag ringa. Det ena var till en bank direkt och det andra var via en rekryterare som jag redan har fått att ringa mig, för jag gör mig bra i telefon. Så den rekryteraren ska jag gå på igen.

Men det finns ju nya och flera jobb som jag kan tänka mig att jobba med varje dag! Det finns ju jobb. Och jag har även sökt rena säljjobb, jag är ju utbildad säljare och kan absolut jobba med det igen. Helst inte telemarketing, men jag har sökt det också.

[Rut_Blad]

Det gjorde jag också som barn, jag gjorde både egna böcker och tidningar, men även serier. Skrev jag dagbok, vilket jag inte alltid hade tålamod till, så gjorde jag boken själv också så den blev med det antal sidor som passade mig.

När jag flyttade hemifrån så fick jag med mig en FACIT reseskrivmaskin som jag skrev en del på också. Men den pajade när jag var och skruvade lite för att "fixa" lite.

Jag har ju jobbat extra nu med skribentjobb, men jag skriver tydligen inte perfekt och korrekt, fast jag vet att jag skriver bra när jag skärper mig. Men manusredaktören är 60+ och har varit i tidningsbranschen hela sitt liv, så hon är petig.

[Annika60]

Jag sadlade om när jag var 39. Hade då jobbat med journalistik i 18 år. Jag pluggade programmering ett år, sökte jobb som programmerare - och fick napp på ett företag som behövde en teknisk skribent....

Jag visste knappt vad teknisk skribent var, men företaget tyckte min kompetens mappade in utmärkt på yrket så jag hoppade på det...

Jag är kvar i samma företag och har senare gått vidare med marknadsföring och nu som produktspecialist.

Jag ångrar mig inte en sekund. Lönemässigt startade jag på ungefär samma nivå som i mitt gamla jobb, men nu åtta år senare är lönen betydligt bättre.

[Anna-Frida]

nej, jag är av den riktgit knäppa typen som arbetar med det jag bestämde redan som 6-åring. vill inte byta fält men tar gärna nya arbetsuppgifter.

[cogito]

du är ju faktiskt lite överårig för traineejobb - där ska man ju ta in ungdomar.
Du måste hitta en annan approach där du säljer din erfarenhet - att du är van att handskas med folk mm.

[stockholmsmamma]

Jodå, jag har bytt jobb i flera omgångar, även om jag arbetar inom samma bransch. Hade under flera år en ganska hög tjänst, men valde att ta ett kliv åt sidan och hämta andan medan jag arbetade på ett annat sätt. Nu är jag anställd som konsult, väljer själv hur mycket jag vill jobba och kan lite grann välja mina uppdrag och trots en lite svajig inkomst känns det bra att kunna göra så. Fungerar tack vare en man med hyfsad inkomst och billiga vanor!

[LasseB]

Förts bytte jag miljö totalt men höll mig kvar i mitt skrå flyttade ut i gröngräset i ett annat nordiskt land Så flyttade jag tillbaka till Stockholm men fan det var tji att få något jobb så jag började köra buss, nu är jag tillbaka i gamla fåran på ett vikariat får se vad nästa steg blir Mina byten har doch varit mycket possitiva för kropp och själ men knappast för plånboken men vadå den kan jag iaf inte ta med mig till andra sidan

[Mamma Erik]

Egentligen inte, men jag har haft ett ofrivlligt avbrott i 4 år.
Men sambon och jag har gjort nystart och faktiskt, för första gången i våra liv, så verkar vi båda hamnat rätt. Vi arbetar båda inom samma branch som vi tidigare har gjort, men på annat sätt. Sambon har blivit chef och för första gången har han budgetansvar.
Själv har jag fått mer och mer ansvar bara på det dryga halvåret jag varit konsult.

[Gileae]

Jag bytte helt när jag var 35. Ny universitetsutbildning. Det har jag aldrig ångrat!

[Rut_Blad]

Och varför måste det vara ungdomar för den sortens jobbstart?

Jag fattar inte varför högre ålder ska hindra att man vill börja den vägen, jag gör inte det.

Trainee innebär ju att man får lära känna företaget från ett perspektiv man inte gör som "bara" anställd. Och är man "ny" inom sitt område är det ju toppen att få komma in den vägen. Och vitsen är ju att fostra nya chefer och ledare inom företaget, i alla fall där jag har kollat.

Och som äldre är jag ju mer trofast och inte lika instabil som en 22-åring. Jag ska inte heller få fler barn, eller ta sabbatsår och resa världen runt.

Jag hamnar utanför helt enkelt, och det är skitjobbigt. Nu kollar jag på jobb inom butikshandeln och städjobb. Hittade ett som sopåkare som jag tänkte söka.

Nä, ibland ångrar jag att jag har pluggat faktiskt. Det är helt bortkastade år. Bara att inse faktum att jag gjorde ett mycket dumt val i livet, som nu kostar mig enormt mycket.