Så orolig hur det kommer gå för sonen

[anonymt namn]

han börjar i sexan i höst, och har diagnos svag begåvad/lätt utvecklingstörning.
Hur kommer han klara kraven som kommer i åk sex..måste han börja på särskola?
Hur blir det, kommer han ha kvar kompisarna..eller blir det total fel..de kallar ju varandra för sär osv när de retas(tyvärr) så om han ska börja på särskola så är ja grädd han blir mobbad.
Och hur blir livet för en svagbegåvad får man jobb familj osv...mkt att fundera på :-(

[lenee]

på den frågan det får framtiden ge svaret på Men en del vet vi redan
Att du måste besöka särskolan och sätta dig in i hur de jobbar ( du kommer att bli förvånad och dina egna fördommar kommer att få sig en tankeställare)
När du gjort detta kan du nog konstatera att du kan inte sätta din sons utbildning förmåga att ta in kunskap före om han skulle bli retad för särskolan
Han måste ha grundläggade kunskap läsa räkna skriva osv Kan han inte det har hans framtid en svag länk betydligt svagare än hans utvecklingströrning
En utvecklingstörning är ingen sak man växer ifrån utan ett tillstånd som för att utvecklas måste ha bra pedagogik utan förbehåll Och utvecklas kan man mycket men det kräver att ni som föräldrar ser på hans utvecklingströrning inte som ett problem utan som hur ska vi lösa detta
Han får aldrig blir sin utveckling begränsning utan måste få vara er goa killa livet igenom
Ni måste ta kontakt med hab och deras kurator därifrån kan man oftas få bra stöd och hjälp att komma ikontakt med andra föräldrar som går igenom samma sak ,

[monalill]

varje punkt.

Din sons framtidsutsikter blir med säkerhet mycket ljusare om han får undervisning på sin nivå.Hur klarar han skolan i dagsläget?

Det gäller att även tänka framåt i tiden.Gymnasiesärskolan har många bra program med mycket praktik.Många får helt"vanliga"jobb efter avslutad utbildning.

Vad det gäller kompisar kommer han säkert isåfall att få många nya och förhoppningsvis behålla de nuvarande.Så har det varit och är för min snart 16-årige kille.

Ingen kompis reagerade negativt på att han bytte skolform.Han berättade rakt och ärligt varför.Personligheten förändras inte av att man börjar i Särskolan.

Min kille bytte i fjärde klass och har utvecklats enormt kunskapsmässigt under tiden som gått.Har nyss varit på vårt sista utvecklingssamtal och han har nått målen i alla ämnen.

Grundskolan lyckadespå fyra år knappt lära honom läsa och räkna addition.

Mitt råd till dig är att besöka särskolan och bilda dig en egen uppfattning om den.
Man läser i stort sett samma ämnen.Den stora skillnaden är att man får studera i egen takt och att svenska och matte är de viktigaste kärnämnena.

Jag förstår din vånda och osäkerhet.Det gör alla föräldrar som gjort den här "resan",kommer så väl ihåg hur det kändes.

Med facit i hand ser jag att att skriva in sonen i särskolan är det bästa beslut jag tagit i mitt liv.

Kram,Monalill

[Anonym]

Nej man kan ju inte växa ifrån sin svaga begåvning,men grundskolan har väl ändå en skyldighet att sätta in alla resurser barnet behöver så det kan klara vanliga skolan?

[Anonym]

Han klarar skolan sådär..är bra på engelska tex, men har svårt för matte och i svenska har han ett torftigt språk när de tex skall skrivas berättelser så målar han inte sin berättelse utan det är väldigt kortfattat.
Är ändå så orolig att han kommer känna sig utanför i en särskola, hur är det där är klasserna blandade med svårare utvecklingsstörda tillsammans med barn på gränsen eller är det uppdelat?

[lenee]

Särskolan är en skolform som har ett stort spektra av barn och ungdomar och har just därför först indelningen i särskola och i träningskola ( för de multihandikappade och mycket utvecklingstörda barnen )

Jag läser in en del okunskap i din tanke om särskolan och som vi båda skriver till dig Vi har varit där vi med men våra fördomar kom bort , Och enda sättet är att du besöker din komuns särskolor ta både låg hög o mellanstadiet till att börja med
Prata med lärare och ta in allt fråga fråga

[lenee]

Har din son en dokumenterad särskoletillhörighet har ni rätt att välja Gå kvar och genom det endast få tillgång till de sk vanliga skolresurser i form av extra stöd mm
Eller att gå inskriven i särskolan men kvar i sin gamla klass skola och få del av pegagoger mm från särskolan skolpengen som är öronmärkt till dessa barn kommer din son till del men på vanliga skolans vilkor ! ( tråkigt nog är man här väldigt utelämnad till vad skolledningen tycker
Eller gå över till särskolan och få tillång till pedagoger och all annan personal med spets kompetens om just uvecklingsnivårer som varje barn har Man skräddarsyr ofta inom klassen var o ens utveckling och mål

[monalill]

ut i sonens skola.I och för sig den enda jag har erfarenhet av men det är med all sannolikhet lika i hela landet.

Dels är skolformen som lenee säger uppdelad i grundsärskola och träningsskola.Grundsär läser samma ämnen som grundskolan sv,ma eng osv...

I träningsskolan heter ämnena kommuikation,verklighetsuppfat tning,vardagsaktiviter,osv..

Grundsärskolan har idag 3 klasser ,låg-mellan och högstadium.Barnen där har oftast lättare utvecklingsstörning/begåvningshandikapp.
Deras handikapp är oftast på ytan osynliga för ögat.Skulle du möta min son eller hans klasskompisar skulle du inte se eller ens märka att de har inlärningssvårigheter.

Träningsskolan har 4 klasser och är indelade på ungefär samma sätt.Där har de flesta barn måttlig till grav utvecklingsstörning.

Man blandar alltså inte barnen.I din sons fall är det ju helt klart grundsärskolan som är aktuell i såfall.

Klart att grundskolan har skyldigheter att hjälpa svaga elever men tyvärr är det svårt att få de resurser barnet isåfall behöver.

När sonen började skolan fick han assistentstöd men det fungerade dåligt.
Var läraren exempelvis sjuk fick assistenten rycka in och där stod min unge utan hjälp.
Stöd behövdes ibland i andra klasser,assistenten borta igen.Så ser det tyvärr ut i många skolor idag.

Jag förstår dig så väl som förälder.Man vill att ens barn ska vara som alla andra och det är en lång och ibland smärtsam process man går igenom.Att acceptera är svårt när man har ett barn i" gränslandet".

Vet du om att man kan få prova skolformen under en tid utan att skrivas in?
Så gjorde vi och det fungerade utmärkt.

Prata med din son om det och låt honom besöka en klass.Du kan komma att bli förvånad över hans reaktion.

När sonen efter sin första"provdag"sa:-Mamma,i den här klassen vill jag gå!
hade man kunnat peta omkull mig med ett lillfinger.Han kände tillhörighet direkt.

Vi föräldrar hade tidigare besökt klassen och fått ett mycket positivt intryck.Såg ut som vilken skolklass som helst.Barnen var färre(7st)och där fanns en lärare och en klassassistent.Vilken skillnad!

Du har allt att vinna på att besöka särskolan där du bor.Du måste inte bestämma dig för någonting genom att du gör ett besök.Kom ihåg att det är du som förälder som beslutar var ditt barn ska gå i skola,ingen annan.

Jag vill bara genom mina egna erfarenheter ge dig en bild av hur positivt det kan bli för ett barn som behöver det att byta skolform.

Min kille läser och skriver flytande och målande idag.Behärskar de fyra räknesätten.Har bra omvärldskunskaper.Vet hur han ska ta reda på saker han behöver veta.Mycket duktig i engelska.Sjunger bra och spelar elbas.Har fått så bra självförtroende att han är representant i elevrådet för sin klass.Har tagit mopedkort och har flickvän(utan begåvningshandikapp)Längtar till hösten då han ska börja Industriprogrammet på Höghammarskolan

Jag tvivlar på att skulle ha nått så här långt om han gått kvar i grundskolan där all undervisning gick för fort och han inte hann med.
Som jag skrev igår så är det det bästa beslut jag tagit i mitt liv,naturligtvis för mitt barns skull.

Kram,Monalill

[Cezi]

Hej, jag har också en son som ska börja sexan, tyvärr ligger han några millimeter ovanför gränsen till svag begåvad/lätt utvecklingsstörning och det retar mig något enormt då han inte överhuvudtaget platsar i en vanlig klass och han platsar heller inte i den klass han nu går i, dvs en Samverkan klass med en assistent och en specialpedagog på max 5 barn i klassen, de arbetar på ett speciellt sätt och de har en egen plats med skärmar på sidorna. Han har dessutom epilepsi och han har backat rejält i kunskap det senaste året, han klarade ju inte femmans internationella prov...

Jag är lika orolig för framtiden som du, vad väntas han klara av? i vilket fack sätter de honom?

Just nu har jag som tur är hjälp på olika ställen tack vare socialtjänsten. Det är många frågor kvar men som inte kan besvaras ännu. Idag gjorde han ett EEG test, hoppas detta test visar att hans epilepsi minskat och att hans medicin måste minskas och bytas ut, för jag tror det är medicinen som orsakat hans "backning"...

Nu innan skolan börjar hör med de som ställde diagnosen hur du ska gå tillväga för att få in honom i "rätt" klass. Bättre att han kommer rätt så han kan träffa nya vänner som är på samma nivå.

Lycka till!