ge mig perspektiv

[liten mamma]

´jag och min har har två gemensamma barn ( små) och även barn som vi hade med oss då vi träffades.
Nu börjar de stora bli tonåringar och min dotter är först ut.
Vi har helt olika syn på uppfostran, konsekevenser och till och med hur det liv vi har och de problem vi stöter på ser ut.
Min dotter är 16 år, är ok som tonåring gällande problem man kan ha tycker jag, har lite halvsvårt i skolan kombinerat med att hon är skoltrött.
Hans dotter är mycket duktig och ambitiös i skolan och går än så länge i sexan.
Hon har mest bott hos sin mamma så han har väl varit en slags helgpappa, dock väldigt engagerad ( ( flickan har bott där pga skolan) och de har en bra relation, hon ska dessutom flytta hem till oss helt nu.

Min man tycker min dotter är skitdryg, hon gör inget, hon är alltid uppkäftig och hon misssköter sig grovt.
Han är den första jag stöter på som tycker så om min dotter, har alltid fått beröm för henne att hon är trevlig och väl uppfostrad.Iofs så har de andra människorna inte bott med henne som han gör, och jag är väl partisk på ett sätt, men jag tycker ändå han har en felaktig bild av henne.

Han menar att min dotter aldrig fått stå för något hon gjort någonsin, vilket är totalt fel då hon under åren fått massa konsekvenser vid olika tillfällen. Men jag är mer för ett coupingsystem och för att de konsekvenser som blir är relevanta för det man gjort eller inte gjort. Att dra in ridningen för att man missat ett prov ser jag liksom ingen koppling till då ridningen dels är en sport som är nyttig för henne och jag hellre ger henne "utegångsförbud" några kvällar för att plugga ifatt ( nu har just detta inte hänt, men såna exempel).
Han tycker jag är mesig med henne och det kommer gå rent åt helvete för henne för att jag är mjäkig.
Jag känner mer och mer att han verkligen inte gillar henne som person vilket iofs kan vara svårt som styvförälder. Som tonåring kan man nog bara älskas av en förälder som har minnen och en tidigare relation från deras gulliga barndomm.
Eller han har otroligt höga krav på tonåring gar kanske, strikta krav som jag inte har kanske?
Hon hjälper till ok hemma, gör iofs inget mer än vad vår överenskommelse är , men hon gör det.

Hon har helt ok kompisar, riktigt bra till och med, alla utom en. De triggar varandra och är lika goda kålsupare båda två och de har gjort en del dumheter som att ta sprit hemma, rökt och så, men inget värre än vad egentligen många tonåringar gör även om det såklart inte är ok!
Nu har hon träffat en kille, en jättetrevlig kille som vi dessutom känner i familjen sen innan.
Jag är överlycklig då hon är mindre med den här andra tjejen och jag tillåter dem att sova över hos varandra.
Han är artig och trevlig (1½ år äldre) och försöker verkligen, men min man har liksom bestäm sig som att hon kan göra något rätt och då kan inte han heller vara det.
I går då han skulle sova över märkte jag direkt att det blev fel, " jaha så vi ska ha masa tonåringar rännande hela natten här och inte få sova" var kommentaren!
Vi satt och tittade på TV sent och klockan halv ett så hör vi hur kille ska gå ut, jag gissar att ska röka och inte vill visa oss det?
Min dotter säger att han ska gå ut lite snabbt och träffa en kompis, min man går muttrande i taket över det här och vi blir osams.
Killen kommer tillbaka efter 5 minuter, de smyger och är verkigen tysta, men det är redan försent...
"Vi har en jävla ungdomsgård och kan lika gärna bo i et skjul på tomten så kan ungjävlarn få huset, det är ett dårhus och han tänker inte ta sovmorgon (hans tur) i morgon för det går aldrig t få någn lugn och ro här.
Dottern är ouppfostrad och utan gränser och konsekvenser, jag har aldrig gett henne det någonsin och jag har inte en aning om vad hon egentligen pysslar med."

Är jag helt naiv eller överreagerar min man?
Hur tusan ska jag göra, för jag är så trött och ledsen på alla bråk om min otroligt dryga bortskämda dotter....

[Också en pojkmamma]

Jag bara undrar vad som får honom att ta sig rätten att uppfostra henne?? Att de skall ha en relation är klart men uppfostran skall du och pappan sköta. Han gör ju ingenting för att vara den vuxne i sammanhanget när man läser det du skriver det handlar bara om ett maktspel. Han är vuxen och hon är barn. Där är perspektivet. Han skapar bara osäkerhet och negativa känslor hos din dotter.

[liten mamma]

eftersom hon bor hos oss på heltid så tycker jag väl iofs att han har en del att säga till om, men jag tyckte att det som hände i går var att överreagera på ett problem som i alla fall jag inte såg och det är väl så att det ofta är så.

[Lova med tre]

Jag tycker du gör helt rätt som undviker straff och istället låter naturliga konsekvenser visa följderna av olika beteenden.

Kom in på ap-snacket (attachment parenting) om du söker argument _mot_ straff och _för_ den typen av vägledning snarare än uppfostran som jag tycker att du verkar stå för.

Din man beter sig inte OK, men jag har inga bra råd för hur du ska göra. Själv tror jag att en del män kan bli lite rådvilla inför tonårstjejer som inte är deras egna döttrar. Som du skriver har de inte sett tjejen växa upp från liten tösabit så alla de känslorna och minnena finns inte. Plötsligt bor de med en halvvuxen kvinna som behöver respekteras i kraft av sin nya kvinnlighet men likväl behöver bemötas som det barn hon också kan vara. Det kan vara svårt även för en biopappa att hantera (det var det för min pappa.)

Sen tror jag att en del män minns sin egen osäkerhet inför tjejer när de var i tonåren och blir lite triggade av dessa minnen.

Att bli arg på honom gör antagligen inte någonting bättre men jag förstår om du får lust att hälla en hink vatten över honom - som du beskriver honom är det ju han som är barnungen i sammanhanget

[Miacarla]

Hej!
Kan det vara så att din dotter är odryg och inte gör saker som din man ber om?
Jag känner igen mycket av det du skriver i min bonus han är hur trevlig som helst med andra men inte mot mig. Han har struntat att göra saker för att jag ber honom ,han svarar otrevligt och är allmänt sur mot mig.
Nu har det blivit bättre. Det kanske är det din man möts av som inte du vet något om för du är inte där då.
Fråga honom varför han säger så ?
Vad har han för belägg för det?