Brukar skriva här lite sporadiskt, mer sällan nu än förr. Denna gång väljer jag dock att vara anonym. Jag och mannen har kommit fram till att vi ska separera. Vi har tre barn varav vår 06:a är yngst, de andra två är i skolåldern. Vet att det är "många" här som har gått igenom en separation. Hur gör man? Hur överlever man? Vi är inte osams eller så, bra kompisar och är överrens om hur vi ska hantera detta med barnen. Men ändå, vissa dagar vill jag skita i allt bara för att det är enklare. Det är enklare att leva ihop, att barnen får ha sina föräldrar under samma tak osv. Men jag kan inte strunta i känslor, att stanna bara för att det är tryggt och enkelt känns så himla fel!
Vi har inte berättat för nån än, inte ens för barnen. Vi kommer bo ihop fram till hösten, kanske längre, pga ekonimi, jobb, barnen m.m. Så vi har beslutat att inte berätta förrän vi har nåt konkret att berätta, när mannen har fått en lägenhet osv..
Men även om det känns som om vi har det mesta under kontroll så är det skitjobbigt!!! Vill bara ha lite råd, tips, stöd i allt detta. Har ingen vän jag kan gråta ut hos heller, känns som om jag skulle behöva det nu.....................
1
Separera Brukar skriva här lite sporadiskt, mer sällan nu än förr. Denna gång väljer jag dock att vara anonym. Jag och mannen har kommit fram till att vi ska separera. Vi har tre barn varav vår 06:a är yngst, de andra två är i skolåldern. Vet att det är "många" här som har gått igenom en separation. Hur gör man? Hur överlever man? Vi är inte osams eller så, bra kompisar och är överrens om hur vi ska hantera detta med barnen. Men ändå, vissa dagar vill jag skita i allt bara för att det är enklare. Det är enklare att leva ihop, att barnen får ha sina föräldrar under samma tak osv. Men jag kan inte strunta i känslor, att stanna bara för att det är tryggt och enkelt känns så himla fel!
Vi har inte berättat för nån än, inte ens för barnen. Vi kommer bo ihop fram till hösten, kanske längre, pga ekonimi, jobb, barnen m.m. Så vi har beslutat att inte berätta förrän vi har nåt konkret att berätta, när mannen har fått en lägenhet osv..
Men även om det känns som om vi har det mesta under kontroll så är det skitjobbigt!!! Vill bara ha lite råd, tips, stöd i allt detta. Har ingen vän jag kan gråta ut hos heller, känns som om jag skulle behöva det nu.....................
Usch vad tråkigt att höra. Har inga egna erfarenheter, men däremot tänker jag ofta på om separation vore ett bättre alternativ än att leva ihop. Så jag vill bara ge mitt stöd till att ni tagit beslutet och hoppas att ni kan reda ut allting på ett bra sätt. Skönt att ni inte är osams, det tar jag för givet att jag och min man skulle bli om det kom till den punkten. Det är nog inte många som kan hålla sams under en separation, så försök se det som något positivt mitt i allt. Tror inte det är bra att fortsätta leva tillsammans bara för barnens skull, de märker om det är spänt mellan föräldrarna och tar säkert på sig ansvaret undermedvetet. Så lycka till nu, allt kommer säkert lösa sig på bästa sätt. Kram!
2
Usch vad tråkigt att höra. Har inga egna erfarenheter, men däremot tänker jag ofta på om separation vore ett bättre alternativ än att leva ihop. Så jag vill bara ge mitt stöd till att ni tagit beslutet och hoppas att ni kan reda ut allting på ett bra sätt. Skönt att ni inte är osams, det tar jag för givet att jag och min man skulle bli om det kom till den punkten. Det är nog inte många som kan hålla sams under en separation, så försök se det som något positivt mitt i allt. Tror inte det är bra att fortsätta leva tillsammans bara för barnens skull, de märker om det är spänt mellan föräldrarna och tar säkert på sig ansvaret undermedvetet. Så lycka till nu, allt kommer säkert lösa sig på bästa sätt. Kram!
Hejsan. Efter en väldigt turbolent höst så bestämde jag och Vilmas pappa att vi skulle separera. Jag bor kvar i lägenheten och Mikael köpte en lägenhet 200 m härifrån. Så nu är vi särbo och det funkar mycket bättre än sambo för oss. Vi umgås som vanligt och Vilma sover hos sin pappa ibland. Jag är sen i november sjukskriven för att jag blev rånad på mitt jobb och i mars sade jag upp mej så nu är jag arbetslös. Troligtvis så får vi in ett schema sen på sovnätterna tror jag.
Visst är en separation inte kul men ibland så blir det så ändå. Lycka till!! KRam
3
Hejsan. Efter en väldigt turbolent höst så bestämde jag och Vilmas pappa att vi skulle separera. Jag bor kvar i lägenheten och Mikael köpte en lägenhet 200 m härifrån. Så nu är vi särbo och det funkar mycket bättre än sambo för oss. Vi umgås som vanligt och Vilma sover hos sin pappa ibland. Jag är sen i november sjukskriven för att jag blev rånad på mitt jobb och i mars sade jag upp mej så nu är jag arbetslös. Troligtvis så får vi in ett schema sen på sovnätterna tror jag.
Visst är en separation inte kul men ibland så blir det så ändå. Lycka till!! KRam
Vilken jobbig situation Jag har själv ingen erfarenhet av separation men tror absolut att om man bestämt sig och vet att det är det rätta, så klarar man det också.
Prata mycket med barnen så att de känner att de får tid på sig och svar på sina frågor. Kanske är det också bra att anförtro någon om mvad som håller på att hända, så att de kan rycka in som barnvaktsstöd osv när saker behöver fixas.
Tänk på ekonomin och försök börja spara lite redan nu. En separation kommer oundvikligen att innebära kostnader.
Lycka till och jag hoppas att du snart kommer att känna dig lycklig igen!
4
Vilken jobbig situation Jag har själv ingen erfarenhet av separation men tror absolut att om man bestämt sig och vet att det är det rätta, så klarar man det också.
Prata mycket med barnen så att de känner att de får tid på sig och svar på sina frågor. Kanske är det också bra att anförtro någon om mvad som håller på att hända, så att de kan rycka in som barnvaktsstöd osv när saker behöver fixas.
Tänk på ekonomin och försök börja spara lite redan nu. En separation kommer oundvikligen att innebära kostnader.
Lycka till och jag hoppas att du snart kommer att känna dig lycklig igen!
Ja fy vad jobbigt! Men det verkar ju ändå som ni kommer att ha en lugn separation och det tror jag är bra för barnen. Sedan hur man orkar och går igenom det på bästa sett vet jag inte men jag hoppas att det blir på bästa sätt och önskar er lycka till.
Kram på vägen
5
Ja fy vad jobbigt! Men det verkar ju ändå som ni kommer att ha en lugn separation och det tror jag är bra för barnen. Sedan hur man orkar och går igenom det på bästa sett vet jag inte men jag hoppas att det blir på bästa sätt och önskar er lycka till.
Kram på vägen
har tyvärr inga goda råd att ge, hoppas bara att det kommer fungera så smärtfritt som möjligt för er och barnen. Det är jättetufft att förändra en livssituation, men det är inte heller en lösning att gå omkring och vara olycklig. Barn märker mer än vad man tror.
Jag och min syster gick hela vår uppväxt och tyckte att mamma och pappa borde skilja sig för de var inte lyckliga tillsammans även om de aldrig pratade om det. Men de höll ihop "bara för att det skulle vara så" och det har ju haft sina konsekvenser nu i senare år.
Stor varm kram
stor kram! har tyvärr inga goda råd att ge, hoppas bara att det kommer fungera så smärtfritt som möjligt för er och barnen. Det är jättetufft att förändra en livssituation, men det är inte heller en lösning att gå omkring och vara olycklig. Barn märker mer än vad man tror.
Jag och min syster gick hela vår uppväxt och tyckte att mamma och pappa borde skilja sig för de var inte lyckliga tillsammans även om de aldrig pratade om det. Men de höll ihop "bara för att det skulle vara så" och det har ju haft sina konsekvenser nu i senare år.
Stor varm kram
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Jag har själv ingen erfarenhet av separation men tror absolut att om man bestämt sig och vet att det är det rätta, så klarar man det också.
