Jag är gravid med mitt tredje barn - min mans första. Mina två första barn är födda för tidigt och läkarna säger att jag kan räkna med att föda för tidigt igen. Det är nu cirka tre månader kvar till beräknad förlossning och min man kan inte dricka med måtta.
Problemet är inte att han dricker för ofta utan att han dricker för mycket. "En öl med polarna för att slappna av efter en hård arbetsvecka" leder till att han sluddrar och vinglar. Jag har inget emot att han tar en öl eller tre, vilket är helt sant och vilket jag även sagt till honom, det som jag har problem med är att han inte kan behärska sig när han väl börjat.
Jag har berättat åt honom att jag tycker att det är viktigt att han är redig när det är dags för mig att föda - jag kräver inte att han ska vara nykter, men inte stupfull! För mig är det viktigt att jag kan lita på att han kommer att vara i skick att följa med när det är dags att föda, oavsett om det blir imorgon eller om tre månader.
Jag har berättat att jag ingenting visste i förväg de två gånger jag fött (alltså inga prematura sammandragningar eller så, utan förlossningen har bara tvärstartat) och att om han då är så berusad att han inte kan prata eller ens hålla sig vaken så kan han inte följa med på förlossningen.
För mig hade det varit ett enkelt val att avstå drickat eller dricka med måtta under de tre månader som är kvar, men det verkar det inte vara för honom. Och som sagt, han dricker inte ofta (1-2 gånger i månaden) men mycket åt gången.
Är mitt önskemål om "redighet" från hans sida helt galet? Ska jag helt enkelt bara hoppas på att lotten kommer att falla så att han är nykter när det dags eller?
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
1
Ett orimligt önskemål? Jag är gravid med mitt tredje barn - min mans första. Mina två första barn är födda för tidigt och läkarna säger att jag kan räkna med att föda för tidigt igen. Det är nu cirka tre månader kvar till beräknad förlossning och min man kan inte dricka med måtta.
Problemet är inte att han dricker för ofta utan att han dricker för mycket. "En öl med polarna för att slappna av efter en hård arbetsvecka" leder till att han sluddrar och vinglar. Jag har inget emot att han tar en öl eller tre, vilket är helt sant och vilket jag även sagt till honom, det som jag har problem med är att han inte kan behärska sig när han väl börjat.
Jag har berättat åt honom att jag tycker att det är viktigt att han är redig när det är dags för mig att föda - jag kräver inte att han ska vara nykter, men inte stupfull! För mig är det viktigt att jag kan lita på att han kommer att vara i skick att följa med när det är dags att föda, oavsett om det blir imorgon eller om tre månader.
Jag har berättat att jag ingenting visste i förväg de två gånger jag fött (alltså inga prematura sammandragningar eller så, utan förlossningen har bara tvärstartat) och att om han då är så berusad att han inte kan prata eller ens hålla sig vaken så kan han inte följa med på förlossningen.
För mig hade det varit ett enkelt val att avstå drickat eller dricka med måtta under de tre månader som är kvar, men det verkar det inte vara för honom. Och som sagt, han dricker inte ofta (1-2 gånger i månaden) men mycket åt gången.
Är mitt önskemål om "redighet" från hans sida helt galet? Ska jag helt enkelt bara hoppas på att lotten kommer att falla så att han är nykter när det dags eller?
Nej, det ska du inte, men du kan heller inte kräva något.
Synd att han inte kan vara mer omtänksam.
Jag har inga som helst råd, förutom att ta bort skygglapparna gällade hans drickande.
Du upprepar att det inte är så ofta, men dom gångerna det blir är det bedrövligt.
Min syn på alkoholism (förlåt) är inte hur ofta man dricker utan HUR man dricker... och jag tycker (utan att veta mer än det du skriver såklart) att han är illa ute om han inte kan skippa ölen för sin älskades skull.
2
Nej, det ska du inte, men du kan heller inte kräva något.
Synd att han inte kan vara mer omtänksam.
Jag har inga som helst råd, förutom att ta bort skygglapparna gällade hans drickande.
Du upprepar att det inte är så ofta, men dom gångerna det blir är det bedrövligt.
Min syn på alkoholism (förlåt) är inte hur ofta man dricker utan HUR man dricker... och jag tycker (utan att veta mer än det du skriver såklart) att han är illa ute om han inte kan skippa ölen för sin älskades skull.
Jag kräver heller inte nykterhet eller något av honom och det har jag sagt åt honom också, att jag kräver ingenting, det är ditt personliga ansvar, men jag måste kunna lita på att de som ska vara med när jag föder är nyktra (jag ska ha med en doula också).
Jag vet inte hur han resonerar. Om han resonerar alls...? Jag tror att han sitter där med polarna och tänker att "Vadå, en öl till kan väl inte skada, hur stor är risken att förlossningen startar just idag?!" Och nej, det kanske den inte gör men den psykiska tryggheten är väldigt viktig för mig - vilket han helt enkelt inte tycks förstå.
6
Jag kräver heller inte nykterhet eller något av honom och det har jag sagt åt honom också, att jag kräver ingenting, det är ditt personliga ansvar, men jag måste kunna lita på att de som ska vara med när jag föder är nyktra (jag ska ha med en doula också).
Jag vet inte hur han resonerar. Om han resonerar alls...? Jag tror att han sitter där med polarna och tänker att "Vadå, en öl till kan väl inte skada, hur stor är risken att förlossningen startar just idag?!" Och nej, det kanske den inte gör men den psykiska tryggheten är väldigt viktig för mig - vilket han helt enkelt inte tycks förstå.
>Jag vet inte hur han resonerar. Om han resonerar alls...?
Okej, så du har inte resonerat kring det här och lagt fram dina önskemål?
Nu var det några år (6) sedan jag själv var där senast, men vad jag vill minnas så var det självklart att man höll sig redig och hemma ett tag innan planerad. Och med din statistik borde det väl vara ett bra tag?
Men jag kommer inte ihåg hur det var med den första för 22 år sedan... Hur gammal är pappan?
7
>Jag vet inte hur han resonerar. Om han resonerar alls...?
Okej, så du har inte resonerat kring det här och lagt fram dina önskemål?
Nu var det några år (6) sedan jag själv var där senast, men vad jag vill minnas så var det självklart att man höll sig redig och hemma ett tag innan planerad. Och med din statistik borde det väl vara ett bra tag?
Men jag kommer inte ihåg hur det var med den första för 22 år sedan... Hur gammal är pappan?
Okej, så du har inte resonerat kring det här och lagt fram dina önskemål?
- Jo, vi har diskuterat saken flera gånger men jag får uppfattningen att han ser mig som en glädjedödare som bara inte vill att han ska vara ute och supa. "Jag är väl nykter resten av graviditeten" säger han kort och sedan är saken färdigdiskuterad. Tills nästa gång.
Och med din statistik borde det väl vara ett bra tag?
- Jag hoppas att det dröjer men varken jag eller någon annan kan såklart veta när det blir. Läkaren på Spec-MVC säger "under sommaren".
Hur gammal är pappan?
- 31.
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
8
Okej, så du har inte resonerat kring det här och lagt fram dina önskemål?
- Jo, vi har diskuterat saken flera gånger men jag får uppfattningen att han ser mig som en glädjedödare som bara inte vill att han ska vara ute och supa. "Jag är väl nykter resten av graviditeten" säger han kort och sedan är saken färdigdiskuterad. Tills nästa gång.
Och med din statistik borde det väl vara ett bra tag?
- Jag hoppas att det dröjer men varken jag eller någon annan kan såklart veta när det blir. Läkaren på Spec-MVC säger "under sommaren".
Okej, han kör offerroll. Stackars honom som inte kan festa i ett par månader... Ja du, då har du nog gjort allt som står i din makt. Nu festar han ju så pass sällan så sannolikheten att det skulle slå illa är väl liten. Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas (lite) att han är på fest när det är dags.. för en liten näsbränna. Jag tänker då givetvis på eran framtida familjerelation och de prioriteringar han ska göra då.
Hade han varit 21 hade man kanske kunnat ursäkta honom... men 31? Fast en sak måste man nog ha i åtanke, det är hans första barn. Ingen ursäkt, men en ev förklaring.
9
Bra av dig med citeringar!
Okej, han kör offerroll. Stackars honom som inte kan festa i ett par månader... Ja du, då har du nog gjort allt som står i din makt. Nu festar han ju så pass sällan så sannolikheten att det skulle slå illa är väl liten. Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas (lite) att han är på fest när det är dags.. för en liten näsbränna. Jag tänker då givetvis på eran framtida familjerelation och de prioriteringar han ska göra då.
Hade han varit 21 hade man kanske kunnat ursäkta honom... men 31? Fast en sak måste man nog ha i åtanke, det är hans första barn. Ingen ursäkt, men en ev förklaring.
Nej inte ett dugg....
Iom att det är #3 så kan det gå undan med man han kanske ser fram emot en hemma förlossning där han inte ens kan prata rent när han ringer efter ambulans...
Skulle fan skämmas till döds i den situationen dessutom veta att ens barn fick en så "bra" start...
10
Nej inte ett dugg....
Iom att det är #3 så kan det gå undan med man han kanske ser fram emot en hemma förlossning där han inte ens kan prata rent när han ringer efter ambulans...
Skulle fan skämmas till döds i den situationen dessutom veta att ens barn fick en så "bra" start...
Jag har ju fått höra hela graviditeten från vissa av våra gemensamma vänner och hans släktingar att jag styr och ställer och inte låter honom festa bara för att jag själv inte kan och dylikt skitsnack. Det har väl säkert spelat sin roll för honom också...
Dessutom - vilket jag insåg igår - så kanske han känner sig... obehövd? Jag har redan fött två barn, jag vet hur jag vill ha det, jag är utbildad doula och ska ha med mig minst en doula när det nu blir dags att föda. Och han "vet ingenting" och har ingen erfarenhet av förlossningar - det är väl kanske så att han känner att han inte behövs och att det därför inte spelar någon roll vad han gör eller inte gör...? (amatörpsykologen analyserar)
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
11
Jag har ju fått höra hela graviditeten från vissa av våra gemensamma vänner och hans släktingar att jag styr och ställer och inte låter honom festa bara för att jag själv inte kan och dylikt skitsnack. Det har väl säkert spelat sin roll för honom också...
Dessutom - vilket jag insåg igår - så kanske han känner sig... obehövd? Jag har redan fött två barn, jag vet hur jag vill ha det, jag är utbildad doula och ska ha med mig minst en doula när det nu blir dags att föda. Och han "vet ingenting" och har ingen erfarenhet av förlossningar - det är väl kanske så att han känner att han inte behövs och att det därför inte spelar någon roll vad han gör eller inte gör...? (amatörpsykologen analyserar)
Dessutom - vilket jag insåg igår - så kanske han känner sig... obehövd? Jag har redan fött två barn, jag vet hur jag vill ha det, jag är utbildad doula och ska ha med mig minst en doula när det nu blir dags att föda. Och han "vet ingenting" och har ingen erfarenhet av förlossningar - det är väl kanske så att han känner att han inte behövs och att det därför inte spelar någon roll vad han gör eller inte gör...? (amatörpsykologen analyserar)
Ja då blir det mer förståeligt att han gör som han gör, jag tror han känner det som att då kvittar det ju lite. Personligen skulle jag reagera väldigt negativt att "duger det inte med mig?" (dock skulle jag inte supa mig tvärfull men jag skulle säkert ta lite ändå.)
Han är inte viktig eftersom du ska ha med "minst" en person till. Han känner sig förminskad eftersom du inte vill ge honom förtroendet fullt ut.
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
12
Jag citerar ditt svar.. som du gav till BD lite högre upp:
Dessutom - vilket jag insåg igår - så kanske han känner sig... obehövd? Jag har redan fött två barn, jag vet hur jag vill ha det, jag är utbildad doula och ska ha med mig minst en doula när det nu blir dags att föda. Och han "vet ingenting" och har ingen erfarenhet av förlossningar - det är väl kanske så att han känner att han inte behövs och att det därför inte spelar någon roll vad han gör eller inte gör...? (amatörpsykologen analyserar)
Ja då blir det mer förståeligt att han gör som han gör, jag tror han känner det som att då kvittar det ju lite. Personligen skulle jag reagera väldigt negativt att "duger det inte med mig?" (dock skulle jag inte supa mig tvärfull men jag skulle säkert ta lite ändå.)
Han är inte viktig eftersom du ska ha med "minst" en person till. Han känner sig förminskad eftersom du inte vill ge honom förtroendet fullt ut.
eftersom du också är utbildad doula, har fött två barn och "vet hur du vill ha det" så får jag vibbrar av att du har ett rätt stort kontrollbehov i detta fallet.
Kanske uppfattar han det så också + att den uppfattningen sprider/smittar sig till ert övriga förhållande också. (Obs spånar)
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
13
Tillägg: eftersom du också är utbildad doula, har fött två barn och "vet hur du vill ha det" så får jag vibbrar av att du har ett rätt stort kontrollbehov i detta fallet.
Kanske uppfattar han det så också + att den uppfattningen sprider/smittar sig till ert övriga förhållande också. (Obs spånar)
För mig handlar det inte om att jag inte tycker att han räcker till, att det skulle vara därför jag vill ha med en doula. Jag vill ha med en doula för bådas våran skull. Doulan är min närmaste vän sedan många år tillbaka och även en vän till min man och jag tror att hon skulle vara en fördel för oss båda två under förlossningen.
Men det kanske är så självklart och uppenbart för mig att jag inte tänkt på att han inte upplever det på samma sätt...?
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
14
För mig handlar det inte om att jag inte tycker att han räcker till, att det skulle vara därför jag vill ha med en doula. Jag vill ha med en doula för bådas våran skull. Doulan är min närmaste vän sedan många år tillbaka och även en vän till min man och jag tror att hon skulle vara en fördel för oss båda två under förlossningen.
Men det kanske är så självklart och uppenbart för mig att jag inte tänkt på att han inte upplever det på samma sätt...?
För mig handlar det inte om att jag inte tycker att han räcker till, att det skulle vara därför jag vill ha med en doula. Jag vill ha med en doula för bådas våran skull. Doulan är min närmaste vän sedan många år tillbaka och även en vän till min man och jag tror att hon skulle vara en fördel för oss båda två under förlossningen.
Men det kanske är så självklart och uppenbart för mig att jag inte tänkt på att han inte upplever det på samma sätt...?
hur vill han? vad vill han? Hur ser han på att du ska ha med er vän? Hur skulle du reagerar om han säger att det bara ska vara ni två på förlossningen? Med din erfarenhet och kunskap tror jag ni kommer klara en förlossning alldeles utmärkt ändå.
Ni ska genomgå något av det intimaste man kan göra som par och du vill ha med en kompis. För mig låter det hårresande - jag hade blivit förbannad men jag är kanske bara gammal, grå och med för mycket självförtroende.
Hur som helst ursäktar detta inte hans krökande, möjligen att det är omogen känsloyttring för att du ställer och styr lite mycket men samtidigt är det ju inte så lustigt heller då du besitter en enorm kunskap och erfarenhet på detta område.
Det kan vara så att du behöver backa lite medan han behöver lyftas lite. Men som du själv skriver, det som är självklart och uppenbart av dig kanske inte alls uppfattas lika av din omgivning. Hoppas ni når fram till någon lösning.
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
15
Ja du vill och du vill....
För mig handlar det inte om att jag inte tycker att han räcker till, att det skulle vara därför jag vill ha med en doula. Jag vill ha med en doula för bådas våran skull. Doulan är min närmaste vän sedan många år tillbaka och även en vän till min man och jag tror att hon skulle vara en fördel för oss båda två under förlossningen.
Men det kanske är så självklart och uppenbart för mig att jag inte tänkt på att han inte upplever det på samma sätt...?
hur vill han? vad vill han? Hur ser han på att du ska ha med er vän? Hur skulle du reagerar om han säger att det bara ska vara ni två på förlossningen? Med din erfarenhet och kunskap tror jag ni kommer klara en förlossning alldeles utmärkt ändå.
Ni ska genomgå något av det intimaste man kan göra som par och du vill ha med en kompis. För mig låter det hårresande - jag hade blivit förbannad men jag är kanske bara gammal, grå och med för mycket självförtroende.
Hur som helst ursäktar detta inte hans krökande, möjligen att det är omogen känsloyttring för att du ställer och styr lite mycket men samtidigt är det ju inte så lustigt heller då du besitter en enorm kunskap och erfarenhet på detta område.
Det kan vara så att du behöver backa lite medan han behöver lyftas lite. Men som du själv skriver, det som är självklart och uppenbart av dig kanske inte alls uppfattas lika av din omgivning. Hoppas ni når fram till någon lösning.
För en del är det tydligen det, jag har i vilket fall inte förbjudit min man att göra någonting under graviditeten men kan tycka att han kan avstå festandet nu under den sista tiden.
17
För en del är det tydligen det, jag har i vilket fall inte förbjudit min man att göra någonting under graviditeten men kan tycka att han kan avstå festandet nu under den sista tiden.
Vi har såklart pratat igenom saken innan och han tycker att det är ett plus att vi har med en person som känner oss båda såväl. Han säger att han hade varit mer tveksamt inställd om det varit en okänd doula, men eftersom det alltså är en god vän till oss båda som ska vara med är han positivt inställd till det.
Du och jag har nog väldigt olika syn på detta med doulande. För mig är det en extra möjlighet till trygghet och "lyckad" förlossning. Det är jag som ska föda, ingen annan, och därför är det till syvende och sist jag som bestämmer under vilka omständigheter jag vill föda. Men i vilket fall så är min man helt med på noterna med att ha med en doula, så det är knappast därför han super... ;-)
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
18
Vi har såklart pratat igenom saken innan och han tycker att det är ett plus att vi har med en person som känner oss båda såväl. Han säger att han hade varit mer tveksamt inställd om det varit en okänd doula, men eftersom det alltså är en god vän till oss båda som ska vara med är han positivt inställd till det.
Du och jag har nog väldigt olika syn på detta med doulande. För mig är det en extra möjlighet till trygghet och "lyckad" förlossning. Det är jag som ska föda, ingen annan, och därför är det till syvende och sist jag som bestämmer under vilka omständigheter jag vill föda. Men i vilket fall så är min man helt med på noterna med att ha med en doula, så det är knappast därför han super... ;-)
Och eftersom jag har fött tidigare och han inte har varit med tidigare, så ska han bestämma hur jag ska föda...? Eller?
Nu är vi väldigt överens om arrangemangen kring förlossningen, så jag har i vilket fall svårt att tro att han skulle bege sig ut för att supa för den skull.
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
20
Och eftersom jag har fött tidigare och han inte har varit med tidigare, så ska han bestämma hur jag ska föda...? Eller?
Nu är vi väldigt överens om arrangemangen kring förlossningen, så jag har i vilket fall svårt att tro att han skulle bege sig ut för att supa för den skull.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
