Hej. jag heter christine. Jag blev oplanerat gravid och ska ha barn i december. Pappan och jag är inte tillsammans, då han inte vill försöka. Detta känns väldigt tråkigt, men jag försöker tänka positivt och ser verkligen fram emot attt bli mamma.
Känner mig väldigt ensam i det här och inga av mina vänner väntar barn.
skulle vara jätte kul att lära känna andra, som är i liknande situationer.
Finns det några här?
1
Ensam och gravid Hej. jag heter christine. Jag blev oplanerat gravid och ska ha barn i december. Pappan och jag är inte tillsammans, då han inte vill försöka. Detta känns väldigt tråkigt, men jag försöker tänka positivt och ser verkligen fram emot attt bli mamma.
Känner mig väldigt ensam i det här och inga av mina vänner väntar barn.
skulle vara jätte kul att lära känna andra, som är i liknande situationer.
Finns det några här?
hej! grattis först och främst! att få barn är underbart, oavsett omständigheter (nästan i alla fall) Jag är ensamstående med en 10 mån bebis. Jag och mitt ex separerade först när hon var 5 mån (dvs då flyttade vi) men han var aldrig hemma utan bara ute och drack och inget stöd alls under graviditeten så i mångt och mycket var jag ensam. Nu i efterhand hade ajg hellre varit helt ensam så ajg kunde njuta av att vänta barn utan att behöva oroa mig för fyllebråk på nätterna...
Det är enligt min erfarenhet rätt lätt att få nya vänner när man ahr barn! var aktiv och gå med i föräldragrupper och försök hitta nån öppen förskola i närheten. Jag har fått vänner för livet på vår öppna förskola!
Hur har du det med stöd annars? släkt som kan hjälpa och stödja dig? för man behöver avlastning ibland.
Hade någon sagt till mig för ett par år sen att ajg skulle vara ensamstående småbarnsmamma nu så ahe ajg sagt NEJTACK! men nu skulle aj ginte vilja ha det på något annat sätt! min dotter är det bästa som hänt mig!
men visst är det kämpigt ibland, som när vi båda ahde maginfluensa samtidigt... men man klarar det! för vad är alternativet liksom? lycka till och du får gärna mejla mig om du vill!
kram
2
hej! grattis först och främst! att få barn är underbart, oavsett omständigheter (nästan i alla fall) Jag är ensamstående med en 10 mån bebis. Jag och mitt ex separerade först när hon var 5 mån (dvs då flyttade vi) men han var aldrig hemma utan bara ute och drack och inget stöd alls under graviditeten så i mångt och mycket var jag ensam. Nu i efterhand hade ajg hellre varit helt ensam så ajg kunde njuta av att vänta barn utan att behöva oroa mig för fyllebråk på nätterna...
Det är enligt min erfarenhet rätt lätt att få nya vänner när man ahr barn! var aktiv och gå med i föräldragrupper och försök hitta nån öppen förskola i närheten. Jag har fått vänner för livet på vår öppna förskola!
Hur har du det med stöd annars? släkt som kan hjälpa och stödja dig? för man behöver avlastning ibland.
Hade någon sagt till mig för ett par år sen att ajg skulle vara ensamstående småbarnsmamma nu så ahe ajg sagt NEJTACK! men nu skulle aj ginte vilja ha det på något annat sätt! min dotter är det bästa som hänt mig!
men visst är det kämpigt ibland, som när vi båda ahde maginfluensa samtidigt... men man klarar det! för vad är alternativet liksom? lycka till och du får gärna mejla mig om du vill!
kram
Jag är ensam med mina två varav den ena är ett år. Jag har varit ensam från början och har alltså inget att jämföra med...det är härligt att få barn, det är skitjobbigt och jättekul och det är ensamt att vara ensam om det. (ÄVEN OM JAG NÄR JAG SER ALLA GNISSLANDE PAR HELLRE ÄR ENSAM OCH LYCKLIG MED MINA BARN ÄN KOMPROMISSAR OM ALLT)En sak som gör det mindre ensamt är att lära känna andra i samma sits. 7% av alla barn föds av ensamstående kvinnor, så det borde gå att hitta någon eller några i al afall som du gillar. Om du bor i en stad där föreningen Minna finns är det alldeles fantastiskt och det finns kanske fler föreningar som samlar ensamsteånde mammor till föräldrautbildnin och stödsamtal? www.minna.nu hjälpte mig i all afall väldigt mycket.
3
Hej!
Jag är ensam med mina två varav den ena är ett år. Jag har varit ensam från början och har alltså inget att jämföra med...det är härligt att få barn, det är skitjobbigt och jättekul och det är ensamt att vara ensam om det. (ÄVEN OM JAG NÄR JAG SER ALLA GNISSLANDE PAR HELLRE ÄR ENSAM OCH LYCKLIG MED MINA BARN ÄN KOMPROMISSAR OM ALLT)En sak som gör det mindre ensamt är att lära känna andra i samma sits. 7% av alla barn föds av ensamstående kvinnor, så det borde gå att hitta någon eller några i al afall som du gillar. Om du bor i en stad där föreningen Minna finns är det alldeles fantastiskt och det finns kanske fler föreningar som samlar ensamsteånde mammor till föräldrautbildnin och stödsamtal? www.minna.nu hjälpte mig i all afall väldigt mycket.
Hej!
Grattis först och främst. Det jag egentligen vill säga är att det går alldeles utmärkt utan att man är tillsammans med pappan! Barnet får kärlek och allt han/hon behöver ändå. Jag är ett par år yngre än dig men fick min dotter 29/4, jag och pappan gjorde slut bara ett tag innan hon föddes. Men det går! Det blir tuffare kanske men man får göra lite mer på sitt eget vis också.
Lycka till
4
Hej!
Grattis först och främst. Det jag egentligen vill säga är att det går alldeles utmärkt utan att man är tillsammans med pappan! Barnet får kärlek och allt han/hon behöver ändå. Jag är ett par år yngre än dig men fick min dotter 29/4, jag och pappan gjorde slut bara ett tag innan hon föddes. Men det går! Det blir tuffare kanske men man får göra lite mer på sitt eget vis också.
Lycka till
Japp jag är ensam och gravid.
Valde att gå ifrån bebisens pappa då han inte funkade tillsammans med mina tidigare barn.
Första gången jag är ensam och gravid dom andra barnen jag har sedan tidigare har pappan varit aktivt delaktig. Det är en sorg men man fixar det.
Delar graviditeten och dess glädje med mina vänner istället.
Är i v 31 och har just planerat att min systet ska vara med på kejsarsnittet.
Har även skrivit faderskapspapprena klart.
Kram
5
Japp jag är ensam och gravid.
Valde att gå ifrån bebisens pappa då han inte funkade tillsammans med mina tidigare barn.
Första gången jag är ensam och gravid dom andra barnen jag har sedan tidigare har pappan varit aktivt delaktig. Det är en sorg men man fixar det.
Delar graviditeten och dess glädje med mina vänner istället.
Är i v 31 och har just planerat att min systet ska vara med på kejsarsnittet.
Har även skrivit faderskapspapprena klart.
Kram
Hej. Jag var i precis samma situation som du med mitt första barn. Jag blev gravid efter ett 'one night stand' och varken jag eller den blivande pappan hade för avsikt att bli tillsammans. Var den första i min vänskapskrets som skulle ha barn och det kändes lite ensamt. Det är en resa, helt underbar och skitjobbig, men jag ångrar ingenting. Mvh Lotta
6
Hej. Jag var i precis samma situation som du med mitt första barn. Jag blev gravid efter ett 'one night stand' och varken jag eller den blivande pappan hade för avsikt att bli tillsammans. Var den första i min vänskapskrets som skulle ha barn och det kändes lite ensamt. Det är en resa, helt underbar och skitjobbig, men jag ångrar ingenting. Mvh Lotta
Välkommen! Det kommer lösa sig, hur jobbigt det än kan kännas när man sitter omringad av lyckliga par på mvc. Har själv varit "ensam" under graviditet och tiden efter. Nog för att det var jobbigt (känslomässigt) att hanterat allt själv - men som andra sagt: det hade varit jobbigare om vi varit 2 som bråkat. Separerad sedan jag var gravid i 7:e mån, och känns jättebra!
7
Välkommen! Det kommer lösa sig, hur jobbigt det än kan kännas när man sitter omringad av lyckliga par på mvc. Har själv varit "ensam" under graviditet och tiden efter. Nog för att det var jobbigt (känslomässigt) att hanterat allt själv - men som andra sagt: det hade varit jobbigare om vi varit 2 som bråkat. Separerad sedan jag var gravid i 7:e mån, och känns jättebra!
Har inte riktigt samma sits, blev ensamstående först när barnen var större. Ett litet tag efter att vi separerat flyttade barnens pappa till andra sidan jordklotet, så han är inte direkt närvarande.
8
Välkommen!
Har inte riktigt samma sits, blev ensamstående först när barnen var större. Ett litet tag efter att vi separerat flyttade barnens pappa till andra sidan jordklotet, så han är inte direkt närvarande.
GRATTIS! Ha det så bra och hoppas du har ett bra nätverk och fullt med bra vänner som inte anser att det behöver ligga någon självklar tragik i att vänta barn utan en man.
9
GRATTIS! Ha det så bra och hoppas du har ett bra nätverk och fullt med bra vänner som inte anser att det behöver ligga någon självklar tragik i att vänta barn utan en man.
Jag var ensam under graviditeten och det som tog mig hårt var att vara helt ensam - så försök att "utnyttja" ditt sociala nätverk. Efter att min dotter fötts satt jag hemma i ca 5 månader innan jag hittade en öppen förskola - som egentligen var till större barn - och dit började jag gå varje dag. Där fanns en annan mamma med en dotter i samma ålder som min. De första fem månaderna gjorde jag många misstag - det största var att jag inte sov när dottern sov - det slutade med att jag gick runt som en zombie för det betydde att jag aldrig sov. Till sist kunde jag inte ens somna - och det var riktigt hemskt. Var så trött att jag hade svårt att se glädjen i det hela. Men som sagt - när jag kom till den öppna förskolan - där medans bebisarna sov, småbarnen lekte, satt vi "tanter" och "tjatade". Massor med kaffe, och en massa tips från mammor med lite äldre barn. Jag var även med i Minna men tyckte att det var svårare - gruppen var lite liten. Vet inte varför för i en stad som Malmö borde ha många ensamma nyblivna mammor - de når nog inte ut alltid.
Nu är det november och snart kommer din bebis! Du kommer få en helt underbar bebis som du kommer att fotografera minst hundra gånger om dagen - för det måste vara ett underverk - det känns iaf som det. Jag är glad att jag hade en vanlig kamera när dottern föddes - för då fick man en massa pappersfoto. Det blir ju aldrig av att man går iväg med sitt minneskort och gör papperskopior - inte jag iaf. Så ett tips är att du köper en billig vanlig kamera och tar lite sådana foto som komplement till de digitala bilderna. Och njuuut! Min dotter föddes i februari och vintern är ändå en ganska bra årstid att föda barn - för man tvingas inte att ta långa promenader - man får lov att vara hemma och bara umgås med den lilla - utan att få allt för dåligt samvete. Och du - igen - försök sova lite på dagtid, även om det är mycket som ska göras, för jag lovar att du inte kommer att sova på nätterna... Lycka till! En styrkekram till dig.. för det är väl ingen hemliget.. det kommer bli tufft...men helt underbart!
10
Jag var ensam under graviditeten och det som tog mig hårt var att vara helt ensam - så försök att "utnyttja" ditt sociala nätverk. Efter att min dotter fötts satt jag hemma i ca 5 månader innan jag hittade en öppen förskola - som egentligen var till större barn - och dit började jag gå varje dag. Där fanns en annan mamma med en dotter i samma ålder som min. De första fem månaderna gjorde jag många misstag - det största var att jag inte sov när dottern sov - det slutade med att jag gick runt som en zombie för det betydde att jag aldrig sov. Till sist kunde jag inte ens somna - och det var riktigt hemskt. Var så trött att jag hade svårt att se glädjen i det hela. Men som sagt - när jag kom till den öppna förskolan - där medans bebisarna sov, småbarnen lekte, satt vi "tanter" och "tjatade". Massor med kaffe, och en massa tips från mammor med lite äldre barn. Jag var även med i Minna men tyckte att det var svårare - gruppen var lite liten. Vet inte varför för i en stad som Malmö borde ha många ensamma nyblivna mammor - de når nog inte ut alltid.
Nu är det november och snart kommer din bebis! Du kommer få en helt underbar bebis som du kommer att fotografera minst hundra gånger om dagen - för det måste vara ett underverk - det känns iaf som det. Jag är glad att jag hade en vanlig kamera när dottern föddes - för då fick man en massa pappersfoto. Det blir ju aldrig av att man går iväg med sitt minneskort och gör papperskopior - inte jag iaf. Så ett tips är att du köper en billig vanlig kamera och tar lite sådana foto som komplement till de digitala bilderna. Och njuuut! Min dotter föddes i februari och vintern är ändå en ganska bra årstid att föda barn - för man tvingas inte att ta långa promenader - man får lov att vara hemma och bara umgås med den lilla - utan att få allt för dåligt samvete. Och du - igen - försök sova lite på dagtid, även om det är mycket som ska göras, för jag lovar att du inte kommer att sova på nätterna... Lycka till! En styrkekram till dig.. för det är väl ingen hemliget.. det kommer bli tufft...men helt underbart!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
