1) Din kompis ska se till att hon står kvar som sökandemedlem i den eller de adoptionsorganisationer där hon är med. Det är kanonviktigt, eftersom köerna i dag är superlånga. Och hon ska tjata, tjata, tjata så hon får behålla ködatumet de hade som par, det är litet olika med det, men de jag känner till som legat på har oftast fått igenom detta.
2) Det borde vara lättare att bli godkänd som ensamstående om man redan blivit det som par, men det är inte alltid det fungerar så. Troligen kommer utredarna att vilja att din vän väntar en tid så att hon är stabil i sin tillvaro.
3) I dag är det tyvärr inte så många länder som tillåter ensamstående, men de finns! Det beror också litet på vilken adoptionsorganisation din vän är med i, olika organisationer har olika länder. Det är svårt att skriva precis vilka länder som gäller, eftersom det även kan bero på andra saker än om man är ensamstående eller ej.
4) Ja, det är oftast lättare om man är beredd att ta emot ett barn med särskilda behov (som det heter) eller ett litet äldre barn. Det ska man inte vara rädd för, det handlar till 90% om korrigerbara handikapp, som läpp-gomspalt, klumpfot eller liknande.
5) Det finns en förening för ensamstående adoptivföräldrar, EAF, som är kanonbra. Det finns också diskussionslistor på nätet för dem som vill adoptera, har adopterat, funderar på att adoptera osv som ensamstående. (
www.eaf.nu)
Jag adopterade min dotter som ensamstående för tre år sedan, och håller nu, mot alla odds, på med syskonutredning. Du får mer än gärna kontakta mig om du eller din vän vill veta mer. Kan tillägga att min dotter är ett barn med s.k särskilda behov, och att det inte påverkar vår vardag för fem öre, hon har opererats två gånger och behöver litet extra i skoväg, det är allt.
