På söndag morgon (17/5-09) lossnar slemproppen med besked men det känns ganska lugnt i magen. Får dock springa och kissa flera gånger i timmen då bebisarna trycker på neråt.
Eftersom jag hade mycket värkar kvällen innan så känner jag ändå att jag vill åka in till förlossningen och kolla upp det. Vi lämnar av Mikael och Joakim hos deras farmor och farfar där Julia och Leo redan är och sen åker vi vidare in till förlossningen.
Kommer in vid cirka 13:45 och får ligga med CTG en stund. Har inte alls mycket värkar då. Läkaren känner efter om jag öppnat mig något och livmoderhalstappen är utplånad.
Vi får göra ett ultraljud och där konstateras att tvilling 1 fortfarande ligger med rumpan neråt. De beslutar sig för att jag ska få stanna kvar och om det drar igång ordentligt så ska jag försöka få föda i säte.Vi får ett rum på BB och jag får lite värkar då och då men inga regelbundna.
Vid 21:30 när vi sitter i dagrummet och kollar på film så kommer det in en annan läkare och säger att han hellre vill göra ett snitt om det skulle sätta igång. Men tanke på att en tvillingförlossning alltid klassas som en riskförlossning och säte gör att det blir ju ännu mer risker.
Jag känner bara att gör det som är bäst för barnen, vill inte utsätta dom får något om jag inte måste. Eftersom det inte blir några regelbundna värkar så börjar jag känna mig ganska uppgiven. Säger till Jimmy att vi får nog åka hem imorgon igen. Han verkar inte lika säker.
Vid 23:10 får jag täta värkar som gör ont. Går in på rummet för att hämta en tröja och då måste jag andas mig igenom värkarna.
Vid 23:40 ringer jag efter bm och förklarar läget. Värkarna kommer med 3-4 min mellanrum. Hon går och hämtar en läkare. Under tiden står jag och krampaktigt kramar Jimmy under en värk. Hon kommer tillbaka med en CTG apparat och blir förvånad över att jag redan har så ont.
En barnmorska börjar med att känna efter hur öppen jag är. Redan 4 cm. De bestämmer sig för att skippa CTG och köra mig direkt till operation.
Läkaren säger att de har 10 min på sig att sätta kateter och få ner mig dit.
Jag blir jättenervös när jag hör ordet kateter och börjar skaka massor. Berättar för dom att det är det jag har varit mest orolig för när det gäller hela snittgrejen, att sätta kateter alltså. Fjantig var jag. Jimmy talar lugnade till mig och jag försöker slappna av. Sen sluter jag ögonen, håller Jimmy i handen och försöker gå in i nåt slags inre lugn. Tänker för mig själv att ”Emma du har ju faktiskt fött fyra barn med enbart lustgas, vad är det då att sätta in en liten kateter?” Ja in kom den iallafall (ganska smärtfritt) och dags att köra ner till operation.
Jimmy får på sig gröna kläder och han är lika pratsam, social och trevlig som vanligt och det får mig att slappna av lite. Har oroat mig lite tidigare över att han inte heller varit helt bekväm med kejsarsnittsbiten men nu när jag märker hur lugn han är (lugnet han visar iallafall) så känns det bättre.
Själv skakar jag massor. Det är nog både för att jag har värkar och är nervös.
Nere i operationssalen så är det fullt med läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och all möjlig personal. Iallafall som jag upplever det. Medans de förbereder sig så kämpar jag med mina värkar. Jimmy sitter vid min sida hela tiden och peppar och berättar lite vad dom gör runt omkring.
Jag får ryggmärgsbedövning och det känns så skönt. Värkarna bara försvinner och jag slutar skaka. Jag frågar mig själv varför jag inte använt det vid de andra förlossningarna. Jag får också dricka något för att neutralisera magsyran.
Sen får jag lägga mig ner och dom börjar skära i magen. Jag känner hur dom drar och sliter i magen. Det gör inte ont men känns lite obehagligt.
Klockan 00:45 lyfter dom ut lilla Isis och jag riktigt känner hur det lättar i magen. Jag hör hur hon skriker. Dom visar upp henne nån sekund för oss och vi blir helt tårögda både jag och Jimmy.
Sen följer Jimmy med henne och jag känner hur dom gräver vidare i magen och det gör ganska ont.
Det tar några minuter innan dom får ut Freja. 00:48 är hon ute men jag får varken se eller höra henne. Dom säger inte något till mig heller att hon är ute. Jimmy är inte där och jag börjar känna mig orolig.
Plötsligt blir jag helt yr och illamående. Jag känner att jag behöver kräkas. Det är jobbigt att ligga på rygg och inte kunna luta sig åt sidan. Nästan lite panikkänsla. Jag lyckas få ur mig lite slem och det känns bättre.
Sen kommer Jimmy in till mig och berättar att Freja är lite medtagen och visar bild på våra fina flickor.
När dom har sytt ihop mig och fått över mig till en vanlig säng igen så kommer dom och lägger Isis brevid mig. Hon är så söt.
Sen rullar dom ut oss till Freja och hon ligger och andas med en en jättestor mask över sitt lilla ansikte. Tydligen för att öka motståndet i andningen så att lungorna får kämpa lite. Hon är jättesöt hon också.
Hon läggs i en kuvös och Jimmy följer med henne upp till neonatal och vi andra får följa efter.
Förlossningsberättelse *långt* Förlossningsberättelse med Isis och Freja
På söndag morgon (17/5-09) lossnar slemproppen med besked men det känns ganska lugnt i magen. Får dock springa och kissa flera gånger i timmen då bebisarna trycker på neråt.
Eftersom jag hade mycket värkar kvällen innan så känner jag ändå att jag vill åka in till förlossningen och kolla upp det. Vi lämnar av Mikael och Joakim hos deras farmor och farfar där Julia och Leo redan är och sen åker vi vidare in till förlossningen.
Kommer in vid cirka 13:45 och får ligga med CTG en stund. Har inte alls mycket värkar då. Läkaren känner efter om jag öppnat mig något och livmoderhalstappen är utplånad.
Vi får göra ett ultraljud och där konstateras att tvilling 1 fortfarande ligger med rumpan neråt. De beslutar sig för att jag ska få stanna kvar och om det drar igång ordentligt så ska jag försöka få föda i säte.Vi får ett rum på BB och jag får lite värkar då och då men inga regelbundna.
Vid 21:30 när vi sitter i dagrummet och kollar på film så kommer det in en annan läkare och säger att han hellre vill göra ett snitt om det skulle sätta igång. Men tanke på att en tvillingförlossning alltid klassas som en riskförlossning och säte gör att det blir ju ännu mer risker.
Jag känner bara att gör det som är bäst för barnen, vill inte utsätta dom får något om jag inte måste. Eftersom det inte blir några regelbundna värkar så börjar jag känna mig ganska uppgiven. Säger till Jimmy att vi får nog åka hem imorgon igen. Han verkar inte lika säker.
Vid 23:10 får jag täta värkar som gör ont. Går in på rummet för att hämta en tröja och då måste jag andas mig igenom värkarna.
Vid 23:40 ringer jag efter bm och förklarar läget. Värkarna kommer med 3-4 min mellanrum. Hon går och hämtar en läkare. Under tiden står jag och krampaktigt kramar Jimmy under en värk. Hon kommer tillbaka med en CTG apparat och blir förvånad över att jag redan har så ont.
En barnmorska börjar med att känna efter hur öppen jag är. Redan 4 cm. De bestämmer sig för att skippa CTG och köra mig direkt till operation.
Läkaren säger att de har 10 min på sig att sätta kateter och få ner mig dit.
Jag blir jättenervös när jag hör ordet kateter och börjar skaka massor. Berättar för dom att det är det jag har varit mest orolig för när det gäller hela snittgrejen, att sätta kateter alltså. Fjantig var jag. Jimmy talar lugnade till mig och jag försöker slappna av. Sen sluter jag ögonen, håller Jimmy i handen och försöker gå in i nåt slags inre lugn. Tänker för mig själv att ”Emma du har ju faktiskt fött fyra barn med enbart lustgas, vad är det då att sätta in en liten kateter?” Ja in kom den iallafall (ganska smärtfritt) och dags att köra ner till operation.
Jimmy får på sig gröna kläder och han är lika pratsam, social och trevlig som vanligt och det får mig att slappna av lite. Har oroat mig lite tidigare över att han inte heller varit helt bekväm med kejsarsnittsbiten men nu när jag märker hur lugn han är (lugnet han visar iallafall) så känns det bättre.
Själv skakar jag massor. Det är nog både för att jag har värkar och är nervös.
Nere i operationssalen så är det fullt med läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och all möjlig personal. Iallafall som jag upplever det. Medans de förbereder sig så kämpar jag med mina värkar. Jimmy sitter vid min sida hela tiden och peppar och berättar lite vad dom gör runt omkring.
Jag får ryggmärgsbedövning och det känns så skönt. Värkarna bara försvinner och jag slutar skaka. Jag frågar mig själv varför jag inte använt det vid de andra förlossningarna. Jag får också dricka något för att neutralisera magsyran.
Sen får jag lägga mig ner och dom börjar skära i magen. Jag känner hur dom drar och sliter i magen. Det gör inte ont men känns lite obehagligt.
Klockan 00:45 lyfter dom ut lilla Isis och jag riktigt känner hur det lättar i magen. Jag hör hur hon skriker. Dom visar upp henne nån sekund för oss och vi blir helt tårögda både jag och Jimmy.
Sen följer Jimmy med henne och jag känner hur dom gräver vidare i magen och det gör ganska ont.
Det tar några minuter innan dom får ut Freja. 00:48 är hon ute men jag får varken se eller höra henne. Dom säger inte något till mig heller att hon är ute. Jimmy är inte där och jag börjar känna mig orolig.
Plötsligt blir jag helt yr och illamående. Jag känner att jag behöver kräkas. Det är jobbigt att ligga på rygg och inte kunna luta sig åt sidan. Nästan lite panikkänsla. Jag lyckas få ur mig lite slem och det känns bättre.
Sen kommer Jimmy in till mig och berättar att Freja är lite medtagen och visar bild på våra fina flickor.
När dom har sytt ihop mig och fått över mig till en vanlig säng igen så kommer dom och lägger Isis brevid mig. Hon är så söt.
Sen rullar dom ut oss till Freja och hon ligger och andas med en en jättestor mask över sitt lilla ansikte. Tydligen för att öka motståndet i andningen så att lungorna får kämpa lite. Hon är jättesöt hon också.
Hon läggs i en kuvös och Jimmy följer med henne upp till neonatal och vi andra får följa efter.
det låter som det gick ganska bra ändå med katetern, skall själv snittas och det jag oroar mig mest för är bedövningen - och att den inte skall ta rätt
Tack för din berättelse, och grattis till dina flickor
4
det låter som det gick ganska bra ändå med katetern, skall själv snittas och det jag oroar mig mest för är bedövningen - och att den inte skall ta rätt
Tack för din berättelse, och grattis till dina flickor
Tack för din berättelse! Blir alldeles tårögd, så skönt att allt gick bra! Stort grattis till tjejerna igen. Nu har du ditt gjort!! Bara vi andra kvar...
Jag är ju rädd för själva bedövningen så det var lite skönt att höra att du uppskattade den!
Kram
5
Tack för din berättelse! Blir alldeles tårögd, så skönt att allt gick bra! Stort grattis till tjejerna igen. Nu har du ditt gjort!! Bara vi andra kvar...
Jag är ju rädd för själva bedövningen så det var lite skönt att höra att du uppskattade den!
Grattis igen till dina små flickor. Så nu mår båda bra? Även Freja alltså? Låter lite dramatiskt det hela, att värkarna kom igång och att det inte var HELT bestämt om det skulle snittas eller ej. Pussa och sniffa bebisflickorna i nacken från mej.
6
Grattis igen till dina små flickor. Så nu mår båda bra? Även Freja alltså? Låter lite dramatiskt det hela, att värkarna kom igång och att det inte var HELT bestämt om det skulle snittas eller ej. Pussa och sniffa bebisflickorna i nacken från mej.
till tjejerna, man undrar verkligen hur ens egen förlossning kommer att bli när man får läsa om andras så här i förväg. Skönt att allt gick bra !
7
Grattis... till tjejerna, man undrar verkligen hur ens egen förlossning kommer att bli när man får läsa om andras så här i förväg. Skönt att allt gick bra !
Tårögd sitter jag här och längtar till då jag oxå får se mitt barn, din berättelse var så fin och det lät som en omtumlande tid för er alla, men slutet verkar ju bra så nu håller vi tummarna att resten oxå går väl. Stora kramar från oss.
10
Tårögd sitter jag här och längtar till då jag oxå får se mitt barn, din berättelse var så fin och det lät som en omtumlande tid för er alla, men slutet verkar ju bra så nu håller vi tummarna att resten oxå går väl. Stora kramar från oss.
Det låter som att det hände mycket på en gång. En omtumlande förlossning men så skönt att allt gick så bra.
Stor kram till er och njut av era småttingar :-)
11
Det låter som att det hände mycket på en gång. En omtumlande förlossning men så skönt att allt gick så bra.
Stor kram till er och njut av era småttingar :-)
Stort GRATTIS och tack för en fin berättelse...å, jag kan inte läsa förlossningsberättelser utan att bli alldeles tårögd! Njut nu av dina fina små tjejer! Kram!
13
Stort GRATTIS och tack för en fin berättelse...å, jag kan inte läsa förlossningsberättelser utan att bli alldeles tårögd! Njut nu av dina fina små tjejer! Kram!
snitt är ju lite speciellt.
Amningen funkar bra. Idag testade jag till och ed att dubbelamma och det funkade det med.
Men jag pumpar ut på kvällarna så vi kan mata båda två, annars hade det inte blivit många timmars sömn för oss.
Lycka till nu!
Ja snitt är ju lite speciellt.
Amningen funkar bra. Idag testade jag till och ed att dubbelamma och det funkade det med.
Men jag pumpar ut på kvällarna så vi kan mata båda två, annars hade det inte blivit många timmars sömn för oss.
Lycka till nu!
Det går säkert jättebra för dig också.
Hur går det med dina små? Är den ena fortfarande liten i jämförelse med den andre?
Lycka till när det väl är dags.
Kram
ja nu mår dom bra båda två. Freja behövde bara ligga i kuvösen när dom körde upp oss till neonatal sen behövde hon inte längre.
Men lite dramatiskt var det.
Kram
Hej ja nu mår dom bra båda två. Freja behövde bara ligga i kuvösen när dom körde upp oss till neonatal sen behövde hon inte längre.
Men lite dramatiskt var det.
Kram
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
