Snart ska jag på mitt andra auorasamtal

[eva-med-7 barn]

Eftersom 6-an kom med akutsnitt efter att ha suttit i säte, sparkat hål på hinnan. Fick åka ambulans in, och som grädde på moset blev hon dålig efter snittet.

Så denna gång ser jag inte riktigt fram emot att föda, har svårt att se att jag kommer få en baby i min famn!
Men det känns skönt att min barnmorska på mvc tagit mig på allvar, så idag snart ska jag åka på mitt andra samtal.
Längtar inte dit, efter förra samtalet blev jag så tagen av allt att jag sov från tidig kväll, hela natten och länge på morgonen - men drömde ingenting, bara sov stenhårt! Känns bra men jobbigt att prata om allt, fast det var skönt för barnmorskan kunde sätta ord på saker som jag känner men försöker förtränga.
Just nu känner jag mig ledsen, olustig, vill inte, kl 11.15 ska jag åka!

Men det känns ändå som det hjälpt lite, tidigare när jag tänkte förlossning blev det tomt - svart!
Nu när jag tänker förlossning blir det bara tomt, så nån bättring har det redan blivit även om det är en bit kvar.

[Flippen+3]

hur gick det idag??'
Har själv testat aurora när jag väntade andra barnet....min första förlossning slutade oxå i akutsnitt, efter 10 timmar (öppen 6cm) då de upptäckte vid skiftbytet att min flicka låg i säte, o så även gjort hela tiden!! Så min BM på mvc ,2 till på förlossningen o en läkare har alla missat detta..."fixerad med huvudet ner *fnys*......snopet o lite traumatiskt....sen så blev jag gravid med 2an 2 månader efter ettan kommit så var livrädd att snittet skulle spricka! så fick gå på aurora m extra UL o så....minns inte om det var givande, antar det för sen födde jag vaginalt o det kändes bra iaf....

Hoppas dina samtal kommer vara bra oxå!

[engelnore]

Hej eva
Hoppas att de gått bra med samtalen.. jag har ju själv varit på sådana samtal men för mig gav de inte så mycket förutom att de va såå vänliga i mina tankar att bemöta för 3 år sedan då jag skulle föda min son efter min lilla ängel som dog. Han fastnade oxå i bäcknet på mig vilket kallas för skulddyslexi och de va ingen trevlig upplevelse varken de eller att föda mitt döda barn så jag va livrädd.
Jag hoppas sååååå att detta hjälper dig en bit på vägen för mig så blir de snitt en tredje gång planerat så de känns skönt.
PS tack för att du skrev i min blogg

Åsa med 5:an

[eva-med-7 barn]

Hur det gick? Vet inte, kändes jobbigt och tårarna kom . Berättade att jag känt olust inför att komma, det var tydligen en vanlig känsla och ett bevis för att jag verkligen behöver samtalen?!

Vad det gav idag, fick veta att jag har ju inga medicinska skäl till kejsarsnitt. Och alla medicinska saker måste en läkare vara med och godkänna. Vad dom kan göra för mig, vet inte just nu?

Fick som "läxa" att fundera över hur jag vill föda, föda, jag vill inte!

Jag vågar inte, vill inte riskera att det händer något akut och dom blir tvugna att söva mig.
Vid en vanlig förlossning, brukar dom vilja sätta en "mätare" som håller koll på hur starka värkar man har och om livmodern orkar, inuti livmodern!!! Dom sticker in den mätaren bakom babyn huvud och rygg, efter att vattnet gått. JAG VILL INTE!!!!!

Om nån undrar, detta barn var inte planerat men det är välkommet!

Hur är det om dom gör en igångsättning, hur tuff förlossning får man då?

Men det känns bra att barnmorskan kommer att skriva i min journal att dom inte ska skilja på mig och bebisen, om det inte är akut! Det är min största rädsla, att bli skild från min bebis. Vill absolut inte bli sövd, inte få se bebisen när den nyss kommit ut och se hur bebisen ser ut. Hela bebisen, inte bara huvudet som jag fick med Kajsa.
Henne såg jag först efter 3-4 dagar hur hon såg ut, hela hon naken.
Låter kanske löjligt, men viktiga saker för mig.

Känner mig trött bara jag tänker tanken på hur vill jag föda?
Säkert, utan risk för mig och barnet, och att vi inte blir skilda åt, och att jag är vaken hela tiden.
Vad är det, kejsarsnitt, planerad igångsättning eller normal förlossning som startar av sig själv.