Skrivet: 2009-05-29, 17:23
#1
Känner mig ensam...
Så kom den då...
Den stora, jobbiga känslan av ensamhet.
Ensamhet som inte är självvald. Den värsta sorten.
Ingen verkar vilja umgås med mig, inte ens maken då han vid 16-tiden ringde och frågade om det var OK att han åkte segelbåt med en kompis i det fina vädret ikväll. Jag kan inte neka honom det, då jag ju vet hur mycket han älskar att segla och vara på sjön... Men så ångrade jag mig då jag kom på att han ju var på fest med jobbet igår och ska vara ute och segla segeltävling med sin far hela dagen imorgon...
Vi bor på en ö 1,5 mil från stan... jag är tvärförkyld så jag kan inte traska hem till vänner och hälsa på dem för de har en liten nyfödd hemma. Vill ju inte smitta den lille...
Alla våra vänner har barn. Familjer... Umgås med varandra och andra familjer med barn....
Jag HATAR detta! Jag vill ha barn NU!!
Jag vill också ha en familj. Jag vill också vara med i umgängeskretsen....
*ynklig Groda ikväll*
Mamma till ♥ Viktor ♥f/d maj -02 och ♥ Hugo ♥ juni -08