Ibland känner jag bara att jag vill ge upp, att jag inte orkar med den dotter jag har sen ett tidigare förh o att hon får flytta till sin pappa. Vi har henne varannan v, hon blir 7 år i höst. Jag har ett rent helvete med henne, vi bråkar jätte mycket o jag är mestadels arg el irriterad på henne för allt tjaffs, jag tycker de här har gjort att jag inte känner för henne lika mycket. Hemma hos sin pappa m familj anser de att de fungerar, men här skiter hon i vad jag o sambon säger, ända tills jag blir så arg att jag exploderar. Ibland flyger de fula grodor ur min mun mitt i kaoset som jag givetvis ångrar, jag känner att hon kanske faktiskt har de bättre hos sin pappa där hon slipper allt bråk o skrik som blir här. Jag o hennes pappa har vart skilda sen ettårs ålder ungefär o hon har bott så här flera åt nu. Mycket av bråken handlar som sagt om att hon inte lyssnar, dålig på att städa o plocka undan, är orädd om sina saker, river till överallt o vill hela tiden att nå ska hända. Hon är en riktig slarver här men tydligen inte hos sin pappa. Min fråga är iaf, vart vänder man sig??? Jag vill inte sluta älska henne, men de känns som om de går åt de hållet (tabubelagt jag vet).
1
Ge upp sitt barn??? Ibland känner jag bara att jag vill ge upp, att jag inte orkar med den dotter jag har sen ett tidigare förh o att hon får flytta till sin pappa. Vi har henne varannan v, hon blir 7 år i höst. Jag har ett rent helvete med henne, vi bråkar jätte mycket o jag är mestadels arg el irriterad på henne för allt tjaffs, jag tycker de här har gjort att jag inte känner för henne lika mycket. Hemma hos sin pappa m familj anser de att de fungerar, men här skiter hon i vad jag o sambon säger, ända tills jag blir så arg att jag exploderar. Ibland flyger de fula grodor ur min mun mitt i kaoset som jag givetvis ångrar, jag känner att hon kanske faktiskt har de bättre hos sin pappa där hon slipper allt bråk o skrik som blir här. Jag o hennes pappa har vart skilda sen ettårs ålder ungefär o hon har bott så här flera åt nu. Mycket av bråken handlar som sagt om att hon inte lyssnar, dålig på att städa o plocka undan, är orädd om sina saker, river till överallt o vill hela tiden att nå ska hända. Hon är en riktig slarver här men tydligen inte hos sin pappa. Min fråga är iaf, vart vänder man sig??? Jag vill inte sluta älska henne, men de känns som om de går åt de hållet (tabubelagt jag vet).
Tack för era svar, har tänkt på bup men väntetiderna brukar ju vara enorma! Jo, jag o hennes pappa kan prata men de är inget som har hjälpt. Dom har flera barn i sin familj o fullt upp där, o känslorna jag känner är ju inget jag är stolt över så de är inget jag delar med honom, el någon annan heller för den delen. Kanske känner hon att jag sviker henne om hon får bo mestadels hon sin pappa, men i dags läget känns de nästan som om jag skadar henne med allt bråk, o sen får jag givetvis jätte dåligt samvete när hon inte är här. Jag har försökt att bara hon o jag gjort saker el åkt bort men förväntningarna blir nog för höga för oss båda o de blir inge bra. Känner iaf nu att jag börjat lätta på en stor sten eftersom jag skrivit inlägget...
4
Tack för era svar, har tänkt på bup men väntetiderna brukar ju vara enorma! Jo, jag o hennes pappa kan prata men de är inget som har hjälpt. Dom har flera barn i sin familj o fullt upp där, o känslorna jag känner är ju inget jag är stolt över så de är inget jag delar med honom, el någon annan heller för den delen. Kanske känner hon att jag sviker henne om hon får bo mestadels hon sin pappa, men i dags läget känns de nästan som om jag skadar henne med allt bråk, o sen får jag givetvis jätte dåligt samvete när hon inte är här. Jag har försökt att bara hon o jag gjort saker el åkt bort men förväntningarna blir nog för höga för oss båda o de blir inge bra. Känner iaf nu att jag börjat lätta på en stor sten eftersom jag skrivit inlägget...
Hur ser sitt övriga liv ut? Har du stressigt jobb, eller är du arbetslös med alla bekymmer det drar med sig? Finns det andra faktorer som sliter på dig? Småsyskon?
Det är så otroligt lätt att hamna i en neråtspiral med bråk och tjafs om småsaker som växer till maktkamper som inte går att vinna, och det händer oftast när man är i obalans och inte har det där extra tålamodet som krävs för att hantera händelser klokt och pedagogiskt. Ibland krävs det hjälp utifrån för att hitta rätt, ibland räcker det med att man börjar ändra på små små detaljer, så vänder det!
Att du skrivit om dina känslor är ett fantastiskt bra första steg! Du har inte gett upp! Du vill!
Förutom att ta kontakt med BUP, som ju kan ha väntetid som du själv säger, kolla vad det finns för andra alternativ på din ort. Ibland har kommunen verksamhet för familjer som behöver hjälp, det kan vara lättare att komma till snabbt. Om du känner för att prata av dig i ett kritiskt läge kan du ju alltid ringa bris föräldratelefon eller liknande.
Du vill egentligen inte ge upp din dotter. Du vill att ni ska ha det bra. Och det är jag säker på att ni kan få, om du inte ger upp.
5
Hur ser sitt övriga liv ut? Har du stressigt jobb, eller är du arbetslös med alla bekymmer det drar med sig? Finns det andra faktorer som sliter på dig? Småsyskon?
Det är så otroligt lätt att hamna i en neråtspiral med bråk och tjafs om småsaker som växer till maktkamper som inte går att vinna, och det händer oftast när man är i obalans och inte har det där extra tålamodet som krävs för att hantera händelser klokt och pedagogiskt. Ibland krävs det hjälp utifrån för att hitta rätt, ibland räcker det med att man börjar ändra på små små detaljer, så vänder det!
Att du skrivit om dina känslor är ett fantastiskt bra första steg! Du har inte gett upp! Du vill!
Förutom att ta kontakt med BUP, som ju kan ha väntetid som du själv säger, kolla vad det finns för andra alternativ på din ort. Ibland har kommunen verksamhet för familjer som behöver hjälp, det kan vara lättare att komma till snabbt. Om du känner för att prata av dig i ett kritiskt läge kan du ju alltid ringa bris föräldratelefon eller liknande.
Du vill egentligen inte ge upp din dotter. Du vill att ni ska ha det bra. Och det är jag säker på att ni kan få, om du inte ger upp.
inte ens sju år gammal.. och du känner att du inte kan styra henne. Jag tror du skulle behöva lite hjälp av någon föräldrautbildning OBS att jag inte mernar något illa här, tvärtom, ibland ser man inte skogen för bara träd och då kan det vara skönt med stöd.
Det blir inte lättare...
Om man å andra sidan känner som du uttrycker att du känner här.. Att du tappat känslorna för henne.. så tror jag inte det är fel att låta den andra föräldern ta en större bit, just nu. Livet är dynamiskt och det väsentliga är att alla inblandade mår bra.
Bara måste...... allt....
6
Hon är liten inte ens sju år gammal.. och du känner att du inte kan styra henne. Jag tror du skulle behöva lite hjälp av någon föräldrautbildning OBS att jag inte mernar något illa här, tvärtom, ibland ser man inte skogen för bara träd och då kan det vara skönt med stöd.
Det blir inte lättare...
Om man å andra sidan känner som du uttrycker att du känner här.. Att du tappat känslorna för henne.. så tror jag inte det är fel att låta den andra föräldern ta en större bit, just nu. Livet är dynamiskt och det väsentliga är att alla inblandade mår bra.
Många kloka ord, tack för de. Hon har en lillasyster här på knappt 2 år. Jag känner inte att jag har ett mer stressat jobb än andra o annars mår jag bra. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, särskilt inte med tanke på mina känslor. Jag tror att hon har sidor helt enkelt som retar upp mig nå förskräckligt, att hon sedan bor halva tiden hos en annan familj med andra rutiner o regler osv gör oxå saken svårare. Jag tyckte inte vi hade dom här problemen innan växelvist boende o inte heller var mina käsnlor så här. Jag känner ju att jag sviker henne, att jag inte kan ge henne det hon behöver därav mina tankar om att hon kansek borde bo mer hos sina pappa. Tack för era svar iaf, de är alltid nyttigt att höra andras reflektioner.
8
Många kloka ord, tack för de. Hon har en lillasyster här på knappt 2 år. Jag känner inte att jag har ett mer stressat jobb än andra o annars mår jag bra. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, särskilt inte med tanke på mina känslor. Jag tror att hon har sidor helt enkelt som retar upp mig nå förskräckligt, att hon sedan bor halva tiden hos en annan familj med andra rutiner o regler osv gör oxå saken svårare. Jag tyckte inte vi hade dom här problemen innan växelvist boende o inte heller var mina käsnlor så här. Jag känner ju att jag sviker henne, att jag inte kan ge henne det hon behöver därav mina tankar om att hon kansek borde bo mer hos sina pappa. Tack för era svar iaf, de är alltid nyttigt att höra andras reflektioner.
Jag tror att det bästa för tjejen är att hon bor hälften av tiden hos dig, utan bråk (naturligtvis).
Det näst bästa är att hon bor lite mindre än halva tiden hos dig, med bråk.
Det värsta skulle vara att hon får träffa sin mamma för lite, och känner sig övergiven.
Kanske det näst bästa alternativet är det mest realistiska just nu, och att du och hon strävar efter att minska bråken och utöka tiden tillsammans.
Ja det där lät ju snusförnuftigt och enkelt, men lätt är det förstås inte. Låter bra som de andra skriver, att vända sig till lite experter och få lite goda råd.
För övrigt – försök att inte höja rösten för mycket och säga olämpliga saker (gå ut ur rummet några minuter och ånga av i stället), tänk efter om alla tillsägningar verkligen är helt nödvändiga (vad händer om du inte säger något?) och framhäv flickans positiva egenskaper och ge beröm. Ha som utgångspunkt och förväntning att hon är duktig och snäll, typ vara förvånad och säga “nej men vad gör du nu, du som är så stor och duktig kan ju göra det där ordentligt, och inte skräpa ner.” Ge små jobb åt henne och beröm mycket. Muta lite vid behov. Enligt en artikel jag läst ska man säga 5 ggr så många positiva saker till barn, som negativa. Det går ju att ge uppskattning över även ganska enkla, självklara saker.
Och gör väldigt enkla saker bara ni tillsammans, typ laga mat eller baka i lugn och ro, och utan bråk om mjöl som hamnar på golvet (det går att torka upp).
Lycka till!
9
Jag tror att det bästa för tjejen är att hon bor hälften av tiden hos dig, utan bråk (naturligtvis).
Det näst bästa är att hon bor lite mindre än halva tiden hos dig, med bråk.
Det värsta skulle vara att hon får träffa sin mamma för lite, och känner sig övergiven.
Kanske det näst bästa alternativet är det mest realistiska just nu, och att du och hon strävar efter att minska bråken och utöka tiden tillsammans.
Ja det där lät ju snusförnuftigt och enkelt, men lätt är det förstås inte. Låter bra som de andra skriver, att vända sig till lite experter och få lite goda råd.
För övrigt – försök att inte höja rösten för mycket och säga olämpliga saker (gå ut ur rummet några minuter och ånga av i stället), tänk efter om alla tillsägningar verkligen är helt nödvändiga (vad händer om du inte säger något?) och framhäv flickans positiva egenskaper och ge beröm. Ha som utgångspunkt och förväntning att hon är duktig och snäll, typ vara förvånad och säga “nej men vad gör du nu, du som är så stor och duktig kan ju göra det där ordentligt, och inte skräpa ner.” Ge små jobb åt henne och beröm mycket. Muta lite vid behov. Enligt en artikel jag läst ska man säga 5 ggr så många positiva saker till barn, som negativa. Det går ju att ge uppskattning över även ganska enkla, självklara saker.
Och gör väldigt enkla saker bara ni tillsammans, typ laga mat eller baka i lugn och ro, och utan bråk om mjöl som hamnar på golvet (det går att torka upp).
De är inte alls roliga vissa perioder och ofta retar man ju sig på sidor de har som man inte tycker om hos sig själv.
Kolla om ni kan få längta lite efter varandra i sommar och glöm inte ta hand om dig själv. Om du mår bra och är glad blir det lättare.
Hon är såpass stor att ni kan komma överens om tre-fyra viktiga regler som ska gälla hemma hos dig, och prata om vad hon ska göra när hon blir arg(tex gå in på sitt rum och banka på kudden).
Sedan låter du bli att konflikta med henne så långt som möjligt om något annat än just dessa regler.
Du kan ju också prova belöningssystem, hon får en stjärna för varje dag som varit bra och när hon fått tio stjärnor går ni två på bio eller åker och badar eller något liknande.
Bara lite förslag. Lycka till!
10
De är inte alls roliga vissa perioder och ofta retar man ju sig på sidor de har som man inte tycker om hos sig själv.
Kolla om ni kan få längta lite efter varandra i sommar och glöm inte ta hand om dig själv. Om du mår bra och är glad blir det lättare.
Hon är såpass stor att ni kan komma överens om tre-fyra viktiga regler som ska gälla hemma hos dig, och prata om vad hon ska göra när hon blir arg(tex gå in på sitt rum och banka på kudden).
Sedan låter du bli att konflikta med henne så långt som möjligt om något annat än just dessa regler.
Du kan ju också prova belöningssystem, hon får en stjärna för varje dag som varit bra och när hon fått tio stjärnor går ni två på bio eller åker och badar eller något liknande.
Det är inte så att hon söker uppmärksamhet då och att problemet ligger i att hon fått en lillasyster? Beter man sig uselt så får man tyvärr ofta mer uppmärksamhet än när man är tyst och "snäll". Mitt råd blir att fortsätta ha flickan lika mycket som förut, belöna gott uppförande massor och att göra henne mer delaktig när det gäller lillasyster och verkligen visa henne hur viktig hon är för dig.
11
Det är inte så att hon söker uppmärksamhet då och att problemet ligger i att hon fått en lillasyster? Beter man sig uselt så får man tyvärr ofta mer uppmärksamhet än när man är tyst och "snäll". Mitt råd blir att fortsätta ha flickan lika mycket som förut, belöna gott uppförande massor och att göra henne mer delaktig när det gäller lillasyster och verkligen visa henne hur viktig hon är för dig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
