Hej, ny här.
Hjärtfel - barn
  1. Medlem sedan
    Jun 2009
    #1

    Hej, ny här.

    Tänkte presentera mig lite kort bara. Jag är en tjej 34 år. Har 2 barn. Philip11år och Alice 4 år. Alice är vårat hjärtebarn.
    Hon har en ovanlig variant av kardiomyopati som kallas noncompaction. Som om inte det räcker har hon även restriktiv kardiomyopati och hjärtsvikt som följd av allt detta.
    Äter i dagsläget betablockerare (emconcor) och diuretika (furix).
    Henne hjärtsviktsvärden har försämrats så man har sänkt dosen med betablockerare nyligen och nu ska de ta ställning till transplantation.
    Vi går både i Uppsala på "ackis" och på ALB..
  2. 1
    Hej, ny här. Tänkte presentera mig lite kort bara. Jag är en tjej 34 år. Har 2 barn. Philip11år och Alice 4 år. Alice är vårat hjärtebarn.
    Hon har en ovanlig variant av kardiomyopati som kallas noncompaction. Som om inte det räcker har hon även restriktiv kardiomyopati och hjärtsvikt som följd av allt detta.
    Äter i dagsläget betablockerare (emconcor) och diuretika (furix).
    Henne hjärtsviktsvärden har försämrats så man har sänkt dosen med betablockerare nyligen och nu ska de ta ställning till transplantation.
    Vi går både i Uppsala på "ackis" och på ALB..
  3. Medlem sedan
    Sep 2002
    #2
    välkommen hit.
    ja, vi sågs ju i Laxå ;-)

    kram Hanna med Oscar (aorta aneurysm mm)
  4. 2
    välkommen hit.
    ja, vi sågs ju i Laxå ;-)

    kram Hanna med Oscar (aorta aneurysm mm)
  5. Medlem sedan
    Apr 2001
    #3
    Välkommen! Det låter som om ni har en hel del i bagaget. Jag ska se om jag kan få tag på en annan mamma som har en pojke som också har en variant av kardiomyopati, hon är här ibland, men är mer aktiv på ett annat ställe just nu. Det kanske kan vara bra för dig (och även för henne) att få ventilera med någon i liknande situation. De har också diskuterat transplantation, vet jag.
    Själv har jag en nittonårig dotter med korrigerad pulmonalis atresi. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar nu som barnskötare.
  6. 3
    Välkommen! Det låter som om ni har en hel del i bagaget. Jag ska se om jag kan få tag på en annan mamma som har en pojke som också har en variant av kardiomyopati, hon är här ibland, men är mer aktiv på ett annat ställe just nu. Det kanske kan vara bra för dig (och även för henne) att få ventilera med någon i liknande situation. De har också diskuterat transplantation, vet jag.
    Själv har jag en nittonårig dotter med korrigerad pulmonalis atresi. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar nu som barnskötare.
  7. Medlem sedan
    Jun 2009
    #4
    Ja det var ju ni mammor som sa att det fanns mycket om hjärtebarn här.. Kunde ju inte vara sämre än er så jag har gått med nu..
  8. 4
    Ja det var ju ni mammor som sa att det fanns mycket om hjärtebarn här.. Kunde ju inte vara sämre än er så jag har gått med nu..
  9. Medlem sedan
    Jun 2009
    #5
    Jo det har hänt en hel del detta år, men jag har en känsla av att detta bara är en början av vår resa.
  10. 5
    Jo det har hänt en hel del detta år, men jag har en känsla av att detta bara är en början av vår resa.
  11. Medlem sedan
    Sep 2001
    #6
    Välkommen hit!

    Det här är ett bra forum där man nästan alltid får svar, även fast det kanske inte direkt berör det man söker. Upplever dock att jag fått mycket stöd när jag behövt det och så är det ju rätt skönt att inte behöva förklara sig med alla de där extra orden en "utomstående" behöver för att förstå.

    Kram,
    Frida, Olles mamma (han med HLHS, du vet)
  12. 6
    Välkommen hit!

    Det här är ett bra forum där man nästan alltid får svar, även fast det kanske inte direkt berör det man söker. Upplever dock att jag fått mycket stöd när jag behövt det och så är det ju rätt skönt att inte behöva förklara sig med alla de där extra orden en "utomstående" behöver för att förstå.

    Kram,
    Frida, Olles mamma (han med HLHS, du vet)
  13. Medlem sedan
    Sep 2002
    #7
    de é bra det, men lite dålig aktivitet här numera. och det är synd.
  14. 7
    de é bra det, men lite dålig aktivitet här numera. och det är synd.
  15. Medlem sedan
    Jun 2009
    #8

    Ja, jag har haft fullt sjå med att läsa alla inlägg.. Finns en del i detta forum
    Kul att äntligen hitta ett ställe i alla fall där det står något om hjärtbarn..
    Nu är det bara att se till att aktiviteten ökar på denna sida igen då
  16. 8
    Ja, jag har haft fullt sjå med att läsa alla inlägg.. Finns en del i detta forum
    Kul att äntligen hitta ett ställe i alla fall där det står något om hjärtbarn..
    Nu är det bara att se till att aktiviteten ökar på denna sida igen då
  17. Medlem sedan
    Sep 2002
    #9
    Våran Isaac har också restriktiv kardiomyopati! Hej förresten!

    Vad skönt att det finns fler av oss (missförstå mig rätt Eftersom denna hjärtsjukdom är så väldigt ovanlig så har vi inte haft någon med liknande problematik.
    Våran Isaac är 6 år och har restriktiv kardiomyopati med hypertrofiska symtom. Han äter också betablockerare (propranololhydroklorid) och diuretika (impugan) samt spironolakton. Det har gått lite upp och ner för isaac hjärtmässigt...förra våren fick man höja betablockaden och tal om transplantation kom upp. Men nu har han (tackolov) varit ganska stabil.

    Vi går på alb hos Gunnar Sjöberg. Vem har ni?
    Det vore väldigt givande att få prata mer med dig, vi kan kanske utbyta erfarenheter, oro, rädsla, frågor mm. Hur är Alice orkesmässigt? Har hon några hjälpmedel?

    Isaac har både rullstol och en permobil. Han har fått en speciell arbetstol som han ska ha i skolan till hösten. Isaac har/haft en hel del andra svårigheter också som läkarna inte har någon förklaring till. Vi skulle kunna skriva en hel bok om de senaste 6 åren.

    Jag har inte varit så aktiv här på sistone...men nu får jag se till att bli det igen

    Ha det så bra det går...

    Många kramar Linn
  18. 9
    Våran Isaac har också restriktiv kardiomyopati! Hej förresten!

    Vad skönt att det finns fler av oss (missförstå mig rätt Eftersom denna hjärtsjukdom är så väldigt ovanlig så har vi inte haft någon med liknande problematik.
    Våran Isaac är 6 år och har restriktiv kardiomyopati med hypertrofiska symtom. Han äter också betablockerare (propranololhydroklorid) och diuretika (impugan) samt spironolakton. Det har gått lite upp och ner för isaac hjärtmässigt...förra våren fick man höja betablockaden och tal om transplantation kom upp. Men nu har han (tackolov) varit ganska stabil.

    Vi går på alb hos Gunnar Sjöberg. Vem har ni?
    Det vore väldigt givande att få prata mer med dig, vi kan kanske utbyta erfarenheter, oro, rädsla, frågor mm. Hur är Alice orkesmässigt? Har hon några hjälpmedel?

    Isaac har både rullstol och en permobil. Han har fått en speciell arbetstol som han ska ha i skolan till hösten. Isaac har/haft en hel del andra svårigheter också som läkarna inte har någon förklaring till. Vi skulle kunna skriva en hel bok om de senaste 6 åren.

    Jag har inte varit så aktiv här på sistone...men nu får jag se till att bli det igen

    Ha det så bra det går...

    Många kramar Linn
  19. Medlem sedan
    Sep 2002
    #10
    Tack för meddelandet på fb Det är precis vad vi behöver... Kram
  20. 10
    Tack för meddelandet på fb Det är precis vad vi behöver... Kram
  21. Medlem sedan
    Jun 2009
    #11
    Vi går också hos Gunnar Sjöberg
    Vi väntar nu på att Alice ska få rullstol. Sen är det så svårt det där med hjälpmedel tycker jag.. Man vet ju inte vad som finns.
    hade inte ens en tanke på att man kunde få hjälpmedel för hjärtbarn tills andra hjärtebarnsmammor talade om att de har.
    Jag har ju gått omkring med Alice i barnvagn och blivit lite uttittad, för det syns ju inte att hon är sjuk.
    Så länge vi leker lugna lekar så fungerar det hyfsat ok en stund, men hon blir jättetrött när det är andra lekar som de flesta tar för givet. Tex orkar hon knappt cykla, hon brukar cykla fram o tebax på vår gata o sen måste hon hämta andan.
    Vi har verkligen fått ställt om vårat liv, eller håller fortfarande på.
    Alice har ju under hela sin uppväxt haft andningsproblematik och upprepade pneumonier. Hon var drygt 2 månader när vi blev inlagda första gången. Hon fick astmadiagnos så varje gång vi var in med henne fick hon inhalera. I julas blev hon riktigt risig och de började utreda om hon hade CF. Den läkaren var den som upptäckte att Alice hade ett förstorat hjärta och sedan har det hänt en hel del.
    I mars någongång fick vi diagnosen Non compaction kardiomyopati, restriktiv kardiomyopati och hjärtsvikt.
    I April började hon medicinera med betablockerare, men har blivit sämre av dem så man har nyligen sänkt dosen. Hennes sviktvärden mer än fördubblades efter medicininsättning. Nu ska vi tebax nästa vecka o ta nya prover o göra ett gångtest m.m.
    Just nu är jag hemma på heltid och vårdar Alice, men hon ska få börja lite grann på dagis till hösten och börjar skolas in lite redan nästa vecka.
  22. 11
    Vi går också hos Gunnar Sjöberg
    Vi väntar nu på att Alice ska få rullstol. Sen är det så svårt det där med hjälpmedel tycker jag.. Man vet ju inte vad som finns.
    hade inte ens en tanke på att man kunde få hjälpmedel för hjärtbarn tills andra hjärtebarnsmammor talade om att de har.
    Jag har ju gått omkring med Alice i barnvagn och blivit lite uttittad, för det syns ju inte att hon är sjuk.
    Så länge vi leker lugna lekar så fungerar det hyfsat ok en stund, men hon blir jättetrött när det är andra lekar som de flesta tar för givet. Tex orkar hon knappt cykla, hon brukar cykla fram o tebax på vår gata o sen måste hon hämta andan.
    Vi har verkligen fått ställt om vårat liv, eller håller fortfarande på.
    Alice har ju under hela sin uppväxt haft andningsproblematik och upprepade pneumonier. Hon var drygt 2 månader när vi blev inlagda första gången. Hon fick astmadiagnos så varje gång vi var in med henne fick hon inhalera. I julas blev hon riktigt risig och de började utreda om hon hade CF. Den läkaren var den som upptäckte att Alice hade ett förstorat hjärta och sedan har det hänt en hel del.
    I mars någongång fick vi diagnosen Non compaction kardiomyopati, restriktiv kardiomyopati och hjärtsvikt.
    I April började hon medicinera med betablockerare, men har blivit sämre av dem så man har nyligen sänkt dosen. Hennes sviktvärden mer än fördubblades efter medicininsättning. Nu ska vi tebax nästa vecka o ta nya prover o göra ett gångtest m.m.
    Just nu är jag hemma på heltid och vårdar Alice, men hon ska få börja lite grann på dagis till hösten och börjar skolas in lite redan nästa vecka.
  23. Medlem sedan
    Jan 2007
    #12
    Hej! Jag är mamma till 3 barn varav den yngsta, Victor, har hjärtfel. Han har Fallots tetrad (4 olika hjärtfel) + DORV, PDA och PFO = 7 kombinerade hjärtfel. Han är totalkorrigerad juni 2007, men saknar lungpulsåderklaffar. Vi har blivit förvarnade om ny hjärtop senare i år. Victor är 2 år och 3 månader och har förutom sitt hjärtfel ett medfött genetiskt syndrom, sannolikt Noonans syndrom. Jag bloggar mycket om vårt liv på: http://imsavimsa.blogspot.com
  24. 12
    Hej! Jag är mamma till 3 barn varav den yngsta, Victor, har hjärtfel. Han har Fallots tetrad (4 olika hjärtfel) + DORV, PDA och PFO = 7 kombinerade hjärtfel. Han är totalkorrigerad juni 2007, men saknar lungpulsåderklaffar. Vi har blivit förvarnade om ny hjärtop senare i år. Victor är 2 år och 3 månader och har förutom sitt hjärtfel ett medfött genetiskt syndrom, sannolikt Noonans syndrom. Jag bloggar mycket om vårt liv på: http://imsavimsa.blogspot.com
  25. Medlem sedan
    Jun 2009
    #13
    Hej imsavimsa..
    Jag ska kolla in din blogg
    Jag bloggar också dagligen..
    Mycket om hur våra dagar ser ut med läkarbesök, men också en hel del om min träning som gör att jag orkar med vardagen..

    http://www.metrobloggen.se/kardiomyopati
  26. 13
    Hej imsavimsa..
    Jag ska kolla in din blogg
    Jag bloggar också dagligen..
    Mycket om hur våra dagar ser ut med läkarbesök, men också en hel del om min träning som gör att jag orkar med vardagen..

    http://www.metrobloggen.se/kardiomyopati
  27. Medlem sedan
    Apr 2001
    #14
    Misstänkte det. Ibland är det bra att vara flera i samma båt, även om anledningen är tråkig.
  28. 14
    Misstänkte det. Ibland är det bra att vara flera i samma båt, även om anledningen är tråkig.
  29. Medlem sedan
    Jun 2009
    #15
    Bara att veta att man inte är själv kan ju kännas skönt även om anledningen är tråkig, men det är ju detta som är vår verklighet
  30. 15
    Bara att veta att man inte är själv kan ju kännas skönt även om anledningen är tråkig, men det är ju detta som är vår verklighet
  31. Medlem sedan
    Apr 2001
    #16
    Ja, när vi fick vår flickas diagnos var jag glad att det faktiskt hade ett namn, för det betydde att de hade funnits tidigare. Sedan att det var jättesvårt, ett av de svåraste felen man kan ha, och utgången oviss, var ju inte kul, men jag levde på tron att "de vet vad det är, då måste de forska om det också" väldigt länge. Nu gick det väldigt bra för vår tjej, även om starten och de första åren var oerhört jobbiga. Hon opererades en gång när hon var sju månader, sedan när hon var drygt tre, och slutligen när hon var sex år. Vi var också föremål för eventuell transplantation av hjärta och lungor innan de började se en lösning på det, men då för nästan 20 år sedan var det utopi, man hade inte lyckats alls med transplantationer av barn. Men jag trodde ändå på att de skulle gå, fick de bara "öva" i ett antal år tills det var aktuellt, så skulle de fixa det. Man måste få hoppas och tro,tycker jag.
  32. 16
    Ja, när vi fick vår flickas diagnos var jag glad att det faktiskt hade ett namn, för det betydde att de hade funnits tidigare. Sedan att det var jättesvårt, ett av de svåraste felen man kan ha, och utgången oviss, var ju inte kul, men jag levde på tron att "de vet vad det är, då måste de forska om det också" väldigt länge. Nu gick det väldigt bra för vår tjej, även om starten och de första åren var oerhört jobbiga. Hon opererades en gång när hon var sju månader, sedan när hon var drygt tre, och slutligen när hon var sex år. Vi var också föremål för eventuell transplantation av hjärta och lungor innan de började se en lösning på det, men då för nästan 20 år sedan var det utopi, man hade inte lyckats alls med transplantationer av barn. Men jag trodde ändå på att de skulle gå, fick de bara "öva" i ett antal år tills det var aktuellt, så skulle de fixa det. Man måste få hoppas och tro,tycker jag.
  33. Medlem sedan
    Jan 2007
    #17
    Ska kolla din blogg! Glömde attt skriva att vi bor på Åland så vår Victor har opererats i Helsingfors. Alla hjärtkontroller görs dock här då överläkaren på barnavdelningen här är kardiolog.

    /Mia
  34. 17
    Ska kolla din blogg! Glömde attt skriva att vi bor på Åland så vår Victor har opererats i Helsingfors. Alla hjärtkontroller görs dock här då överläkaren på barnavdelningen här är kardiolog.

    /Mia
  35. Medlem sedan
    Sep 2002
    #18
    Hej igen!

    Vad innebär noncompaction?

    Isaac har också jobbigt med orken...och har alltid haft! Det var runt 4 års åldern han blev inskriven på hab och alla hjälpmedel kom på förslag. Han fick en jättebra cykel på tre hjul och lättrampad.
    Han har även haft problem med ämnesomsättningen och fått flera kraftiga hypoglykemier och nära att hamna i koma vid iaf 2 tillfällen. Han är även muskelsvag och överrörlig, haft problem med talet och maten. PEG var på tapeten för ca 1 år sen men vi ville avvakta och tack gode gud så har den biten blivit bättre. Ett tag hade vi nio olika läkare som vi sprang hos...

    Det allra jobbigaste är nog den fruktansvärda ovissheten som vi lever med! Och väntan...på ALLT! Eftersom sjukdomen är så ovanlig så har de ju inga svar på någonting. Vi vet inte hur han kommer att må imorgon eller nästa vecka...
    Det vi vet är att när han blir sämre är transplantation den enda utvägen... Men vi har lite tur i oturen...Isaac mår bättre med mediciner än utan, men då är det bara att vänta och se hur länge han gör det.

    Det jag tänker på och har kommit underfund med nu är att det kanske kommer att vara så här hela hans liv. Hittills har vi levt i en som sagt VÄNTAN... Vi har väntat på svar från alla håll och kanter utan resultat. Vi har väntat på att han ska bli sämre och få transplanteras så han kan få bli som de flesta andra barn...och ORKA! Vi väntar....

    Jag försöker verkligen ta varje dag som den kommer och är glad för varje minut Isaac är stabil. Jag kämpar varje dag för att få vardagen att gå ihop... Isaac har ju även storebror Elias (9år) som även han har och haft det jättejobbigt emotionellt.
    Jag försöker även svara så ärligt jag kan på alla frågor som kommer nu från Isaac om hans sjukdomstillstånd... och tröstar honom så gott jag kan när han gråter av frustration när han inte hinner eller orkar med sin kompisar...

    Som du märker har jag en hel del att ventilera om

    Tusen kramar Linn
  36. 18
    Hej igen!

    Vad innebär noncompaction?

    Isaac har också jobbigt med orken...och har alltid haft! Det var runt 4 års åldern han blev inskriven på hab och alla hjälpmedel kom på förslag. Han fick en jättebra cykel på tre hjul och lättrampad.
    Han har även haft problem med ämnesomsättningen och fått flera kraftiga hypoglykemier och nära att hamna i koma vid iaf 2 tillfällen. Han är även muskelsvag och överrörlig, haft problem med talet och maten. PEG var på tapeten för ca 1 år sen men vi ville avvakta och tack gode gud så har den biten blivit bättre. Ett tag hade vi nio olika läkare som vi sprang hos...

    Det allra jobbigaste är nog den fruktansvärda ovissheten som vi lever med! Och väntan...på ALLT! Eftersom sjukdomen är så ovanlig så har de ju inga svar på någonting. Vi vet inte hur han kommer att må imorgon eller nästa vecka...
    Det vi vet är att när han blir sämre är transplantation den enda utvägen... Men vi har lite tur i oturen...Isaac mår bättre med mediciner än utan, men då är det bara att vänta och se hur länge han gör det.

    Det jag tänker på och har kommit underfund med nu är att det kanske kommer att vara så här hela hans liv. Hittills har vi levt i en som sagt VÄNTAN... Vi har väntat på svar från alla håll och kanter utan resultat. Vi har väntat på att han ska bli sämre och få transplanteras så han kan få bli som de flesta andra barn...och ORKA! Vi väntar....

    Jag försöker verkligen ta varje dag som den kommer och är glad för varje minut Isaac är stabil. Jag kämpar varje dag för att få vardagen att gå ihop... Isaac har ju även storebror Elias (9år) som även han har och haft det jättejobbigt emotionellt.
    Jag försöker även svara så ärligt jag kan på alla frågor som kommer nu från Isaac om hans sjukdomstillstånd... och tröstar honom så gott jag kan när han gråter av frustration när han inte hinner eller orkar med sin kompisar...

    Som du märker har jag en hel del att ventilera om

    Tusen kramar Linn
  37. Medlem sedan
    Jun 2009
    #19
    Ja, det är klart man måste hoppas.. Utvecklingen och forskningen går ju framåt varje dag.
  38. 19
    Ja, det är klart man måste hoppas.. Utvecklingen och forskningen går ju framåt varje dag.
  39. Medlem sedan
    Jun 2009
    #20
    Non compaction har jag fått förklarat för mig att det innebär att hjärtmuskeln är svampig och flikig till utseendet. Den är icke kompakt.
    Du beskrev det där med VÄNTAN så bra.. Precis så jag känner mig också. Så sent som för bara några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg om just väntan.
    Känns som det är det enda man gör. Väntar och hoppas.
    Alice har ju vissa dagar när hon är ganske pigg, men hon blir väldigt lätt trött efter dem dagarna så man försöker att hålla igen på dem..
    Tror det skulle vara bra med hjälpmedel för just transportsträckor. Känns så onödigt att de ska behöva ta ut sig på dem. Jag tycker det är viktigare att hon orkar leka.
    Nu är det c.a 1 1/2 vecka sedan vi minskade hennes dos och jag upplever henne lite piggare.. Hon är inte lika flåsig o stötig i andningen, men samtidigt så vet man att hjärtat får jobba hårdare i stället.. Hoppas läkaren har något vettigt att komma med nästa vecka då vi ska till Uppsala.
    Gunnar är ju forskningsledig nu och ska sen ha semester så han blir borta ett tag
    Jag gillar Gunnar, vad tycker du om honom?
    Många kramar Gunsan
  40. 20
    Non compaction har jag fått förklarat för mig att det innebär att hjärtmuskeln är svampig och flikig till utseendet. Den är icke kompakt.
    Du beskrev det där med VÄNTAN så bra.. Precis så jag känner mig också. Så sent som för bara några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg om just väntan.
    Känns som det är det enda man gör. Väntar och hoppas.
    Alice har ju vissa dagar när hon är ganske pigg, men hon blir väldigt lätt trött efter dem dagarna så man försöker att hålla igen på dem..
    Tror det skulle vara bra med hjälpmedel för just transportsträckor. Känns så onödigt att de ska behöva ta ut sig på dem. Jag tycker det är viktigare att hon orkar leka.
    Nu är det c.a 1 1/2 vecka sedan vi minskade hennes dos och jag upplever henne lite piggare.. Hon är inte lika flåsig o stötig i andningen, men samtidigt så vet man att hjärtat får jobba hårdare i stället.. Hoppas läkaren har något vettigt att komma med nästa vecka då vi ska till Uppsala.
    Gunnar är ju forskningsledig nu och ska sen ha semester så han blir borta ett tag
    Jag gillar Gunnar, vad tycker du om honom?
    Många kramar Gunsan
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar