Hej *smyger mig in* minns ni mig..?

[Becka + 3 barn]

Hej på er kära julianer & mammor!
Hoppas livet är vänligt mot er!...?
Har ingen aning om vad det är för aktivitet här inne nuförtiden, JAG har i varje fall inte tittat in på jättejättelänge.
Någon som minns mig...? Heter Rebecca, kallas för Becka, fick en Selma i juli -03 (som har en storasyster Elvira nu 9 år och storebror Viktor nu 12 år). Jag blev ryggopererad i mars -05 och kämpade med rehabiliteringen. Ni skickade mig presenter via Nette då!
Hur som helst, det finns säkert huuur mycket som helst att uppdatera sig om, flera har fått ännu fler bebisar såg jag direkt, flera har säkert flyttat, bytt jobb o.sv.
En sida bakåt kan ni läsa att Nette informerade er om att jag i nov. -08 lämnade barnens far. Rättegången har fortfarande inte varit och jag kan inte säga mycket om det som hänt, eftersom jag har tystnadsplikt då ärendet är hemligstämplat. Det har hänt mycket genom åren...alltför mycket, våld av många slag, vilket jag inte kan gå in på nu. I november for jag en natt med ambulans till akuten, barnens far tog dom till häktet där han satt i 2½ vecka. Jag & barnen bodde 1 månad på en Skyddshem, han har nu 1 års utvidgad besöksförbud gentemot mig och livet är för första gången på lääänge riktigt fint. Trots allt. (på personliga chat-meddelanden kan jag eventuellt berätta liiite mer, men inte här, så här öppet.)
Stor kram till er ALLA! (av en Becka som numera är helt rakad på huvudet, a´la Carina Berg... *ler*)

[Fixo]

Såklart vi kommer ihåg dig, Becka. Välkommen tillbaka (fast det är ju inte samma aktivitet här som förr)! Och välkommen tillbaka till livet! Man har ju förstått tidigare att du inte har haft det så lätt, med en man som inte ens ställer upp när du var så dålig pga diskbråcket och operationen, men åtminstone jag fattade inte hur illa det var ställt förrän jag läste vad Nette skrev. Du har visst haft ett helvete, och jag hoppas så att det är helt över nu! Det låter i alla fall som om du är helt färdig med ditt förra liv (din fd man alltså) och det är väl det allra viktigaste för att komma vidare och skapa nånting bra i fortsättningen! Bra jobbat! Många kramar till dig som är så stark och har lyckats ta dig och dina barn ur det destruktiva ni levde i förut

[Sassa.]

Såklart minns jag/vi dig!
Skönt att höra att livet äntligen tagit en uppsida. Det låter som jobbiga tider bakom dig och det känns bra att läsa att de är just, bakom dig även om rättegång och sånt inte är klart än.
Stor kram och du, fasen vad du är snygg i rakat!

[- Lillan -]

Åh, Becka, hur skulle vi kunna glömma dig? Ju mer jag tänker på det desto mer förundrad blir jag över hur mycket ork och omtanke du kunde slösa på andra, mitt i ditt elände. Hoppas att din ex håller sig på långt avstånd och att du fortsatt får må bra! Så härligt att se ditt inlägg! KRAM!

[Tekla76]

så härligt att höra lite positiva tongångar från dig, jag har många gånger funderat på hur du har det. Men jag tyckte mig sällan höra att du klagade tidigare heller, trots alla motgångar som du nämnt här, som ryggen och barn med svårigheter.

Jag önskar dig all lycka i framtiden och skickar stora kramar som jag hoppas kan värma när det blåser motvind.
Från Lena (Tekla med Ronja och Robin), som har kvar samma jobb, inga fler barn sedan sept -05, men snart ett nytt hus.

[Gullan m 3 ungar]

att du finns i mina tankar, glömmer dej inte vännen !

KRAM

[anonymt namn]

försök att vara åtminstone en smula anonym skriver jag såhär..
Jag skrev ett litet inlägg i febr. under Känsliga snack/Misshandel.
Det var i minst 10 år varit frågan om psykiskt misshandel med ständig kritik, glåord, skrikit åt mig, klagat, hotat, även dagligen klagat på barnen. Allt jag gjort, och allt dom gjort, har varit fel, enligt honom. Allt jag gjort, och inte gjort. Jag har stängt dörrar för hårt, duschat för länge,haft för många lampor tända o.sv. Han har fysiskt misshandlat mig vid ung. 30 tillfällen med slag, sparkar, knuffar, har slängt saker på mig, lyft handen och hotat att slå, har även hotat mig med kniv. Han har även vid ett flertal tillfällen gett en örfil åt vårt äldsta barn, knuffat honom och slängt saker på honom. Jag blev polisförhörd i 10 timmar, uppdelat på 3 ggr. och vårt äldsta barn blev även polisförhörd. Min man har även kontrollerat mig med pengar, ekonomin, mitt konto, min mobiltelefon, förbjudit mig att prata i telefon o.sv. Han har skämtat om hur mycket pengar har får om jag dör (via livförsäkring). Har i minst 3 år regelbundet haft sex med min kropp trots att jag varit för tröttt/inte velat, och sagt nej, han tog som vana att väcka mig en 3tiden mitt på nätterna på det sättet, tortyr. Jag kunde aldrig veta om jag fick sova eller inte. Det går inte att sammanfatta sådär många års helvete med få ord, men jag försökte iaf ge en liten bild av hur det varit, här ovan.
Nu bor jag ensam med barnen och det är såå skönt. Vi har delad vårdnad och har träffat barnen regelbundet. För soc. får de inte (åtminstone inte ännu) sova där, hos pappa. Jag skulle säkert ha fått ensam vårdnad om jag velat, men jag vill respektera att han ändå trots allt är deras pappa. JAG tycker inte det minsta om honom länge, men de får tycka om sin pappa, det vill jag respektera. Oavsett hur han betett sig är han den enda pappa de har, jag vill inte vara en bitter kvinna som förbjuder honom att träffa dem, ingen av oss tjänar på det.
Det är en massa tjafs angående underhåll som fortfarande inte löst sig, men överlag så mår jag betydligt bättre nu, har inte längre den där starka starka ångesten jag haft i många år. Efter alla år lider jag dock av PTSD (posttraumatisk stessyndrom) som är mycket starkt och ibland även socialt handikappande, jag har kämpat som en idiot för att få rätt till terapi. Alla höll med om att jag nog behövde det, en gång/vecka nu och ett bra tag framöver, men ingen instans ville ta det ekonomiska ansvaret. Rättegången skulle jag helst vilja skippa, vill inte alls att det skall komma, är inte intresserad av att straffa honom, det känns som att jag ändå redan vunnit i.om. att jag sluppit honom. Men det är åklagaren som i vålds/sexualbrott väckt åtal och yrkat på straff, så det spelar ingen roll vad jag vill, så blir det rättegång ändå.

[Susanne m V&D]

Kram till dig Becka! Klart att vi inte har glömt dig och jag har förstått att du inte hade det så lätt även om jag inte på långa vägar kunde föreställa mig vidden och bredden av det hela. Skönt att du har blivit fri från detta nu och kan leva ditt eget liv istället. Hoppas att du lyckas få den hjälp du behöver att komma på fötter igen.

[Lina m Meja&Love]

till dig och dina barn! Skönt att höra ett livstecken från dig. Det är helt ofattbart allt du varit med om, och det är hemskt skönt att läsa att du sluppit ifrån honom nu.

[Louise m Josefine]

Hej vännen!
Själklart minns vi dig. Jag har tänkt på dig och undrat hur du och barnen har det. Jag säger som någon annan, det är helt fantastiskt att du alltid orkade vara så omtänksam mot oss andra, när du själ hade det så jobbigt.
Massor av varma kramar till dig och barnen!
Ta hand om er!
Louise med Josefine