Träningens vara eller icke vara

[.:Sabina:.]

Ni är ju många här inne som inte kan vara utan er träning. Som verkligen längtar efter den och ser fram emot den. Som ger er iväg ut även när det känns motigt, för ni har lärt er hur skönt det känns - både under tiden och efteråt.

Jag läste MrsHydes inlägg häromdagen om träning och funderade på vilken träning JAG gillar. Vilken träning jag väljer. Sanningen är ganska nedslående. Jag gillar inte träning. Punkt liksom. Skulle det inte finnas några hälsovinster med det skulle jag låta bli. Det finns ingenting som har med rörelse att göra som jag tycker är roligare/skönare/bättre än att sitta stilla. Trist men sant.

Ja, jag promenerar en hel del i perioder, och eftersom AL är min mesta prommekompis blir det ju relativt långt också. Allt under 10 km räknas ju inte i hennes värld. Men igen - om det inte vore för hälsovinsterna skulle jag ju hellre sitta på ett café och prata. Jag vill umgås, och gör det i spåret. Det är umgänget jag trivs med, promenerandet får jag liksom ta på köpet...

Jag har gått på friskis i perioder. Alltid tittar jag på klockan och funderar hur länge det är kvar. När jag har gått på samma pass ett längre tag så att jag vet vad som händer därnäst tycker jag alltid att det är jobbigt att det är så mycket kvar, att tiden inte går fortare. Slalom då, det gillar jag ju jättemycket!! Ja, visst är det härligt - men utan hälsovinster skulle jag ju hellre sitta i toppstugan och dricka choklad och prata...

Jag är en notorisk latmask. En kompis skrev häromdagen att hon är allergisk mot hög puls. Jag känner nästan också så. Det är inget jag kan känna någon njutning i. Jag struntar i om kroppen är stark. Vore det inte för hälsan skulle jag gladeligen vara en soffpotatis. Jag försöker ju att inte lägga upp mitt ätande så jag _måste_ motionera för att hålla vikten.

Men jag kan ju också titta tillbaka på en längre räcka av tid när jag inte lyckats med det. Jag var i mål (63 kg) hösten för 2,5 år sedan, snart 3 år till och med. Sedan dess har jag mestadels legat på 67-69 kg, men ett par avstickare upp över 70 kg - och där ligger jag tyvärr idag också. Så frågan är om jag måste ta tjuren vid hornen och faktiskt träna trots att jag inte vill... Men det känns otroligt motigt, jag vet ju hur lätt det blir att hitta ursäkter för något man inte vill göra. Ja, jag känner det verkligen som att jag sitter i en rävsax. Måste, men vill inte. Tycker inte det är kul. Input?

[Carro m 4]

jag tror att du antingen får tvinga dig ut tills det blir en vana och kroppen rent fysiskt intekan vara utan träning, eller så letar du vidare till just det som DU tycker är kul att göra. Kan ju vara tex klättra, dans i nån form, ja vad som helst. Och varierat, så du inte tröttnar.

[Valerina]

Den enda input jag har är nog att det trots allt är viktigare för viktminskning att äta rätt än att motionera.
Man får motionera bra mycket för att motionera bort en 100-grams chokladkaka.

[ÅJ67 m 3 kidz]

Jag tycker inte heller att det är så roligt träna jämt men jag brukar hitta på utmaningar som gör att jag "måste" hålla igång. närmast står tjejmilen på tapeten och eftersom vi åker ett gäng från jobbet så måste jag ju träna för att inte komma timmar efter de andra i mål . På vintern blir det i regel halvvasan eller något liknande som gör att jag "måste" hålla igång. Dessutom så är jag friskvårdsinspiratör (hur nu det gick till ) på vår avdelning och därför hittar jag på tossigheter som stavgång och liknande på lunchen emellanåt.

[compax]

Jag brukar säga åt mina barn att allt kan ju inte vara kul jämt Ungefär så känner jag med motionen Inte alltid man jublar när man efter 8 när maken kommit hem från jobbet knyter på sig skorna men man gör det bara Fundera inte så mycket-bestäm dig för en plan som är lagom och fullfölj den.

[MrsHyde]

Tja, du "talar med" din motsats vad gäller träningen, se inlägget jag just skrev. *pekar uppåt*

Men vad ska jag skriva till dig? Vet du, det var bara fem år sedan jag var en soffpotatis. Jag tog på sin höjd promenader ibland. Tidigare i livet har jag varit lite periodare; nån termin på Friskis, nån termin kampsport, sedan inget på flera år. Så jag har absolut inte varit en träningsnörd förr.

När jag nådde min målvikt med hjälp av VV så var jag så himla nöjd med mig själv. Jag ville också forma kroppen, eftersom jag visserligen var slank men allt hängde. Så jag köpte kort på SATS och började träna.

För min del måste träningen vara rolig! Inte alltid, inte i början och inte varje gång. Men generellt. Jag har alltid gillat kampsport och har därför kört Body Combat och Box på gymmet. Men du kanske gillar helt andra saker? Kanske du kan testa dig fram?

Eftersom du skriver att du aldrig riktigt gillat att röra på dig, så kanske du måste vänja dig vid det? För det är jag helt övertygad om att man kan! Men då måste man VILJA ändra på sig. Vara lite tjurig och envis. Bestämma sig för något och hålla fast vid det. Även om det känns trist och motigt i början så blir det roligare när orken förbättras.

För min del så ger träningen mig så oerhört mycket tillbaka. Förutom att jag blir starkare, uthålligare och snabbare så blir jag också gladare, piggare, lugnare och får mer energi. Jag skulle verkligen inte kunna tänka mig att vara utan träningen.

[Bea E]

Utbudet är ju enormt av olika träningsformer, så nog borde det finnas något som du skulle tycka var roligt! .
Kan ju säga att jag är totalt allergisk mot Friskis och Svettis tråkgympa och skulle sluta direkt om det var det enda som fanns.....
Har du testat lite "lugnare" träningsformer, såsom yoga,core eller pilates?
Gillar du att simma?Vattengympa?
Eller att promenera/stavgånga själv, med ljudbok i öronlurar? Som komplement till "sociala promenader"?
Eller dansa?Finns ju ett jätteutbud även för vuxna!

För mig handlar min löpträning lika mycket om stresshantering som den fysiska biten, ja nästan meditiation. Om att komma ut i friska luften (även i novembermörkret....) och få rensa huvudet från tankar och få älta lite för mig själv om det behövs.
Sedan är jag förstås mycket, mycket piggare och tål belastning mycket bättre, både psykiskt och fysiskt. Plus att motionen är ett måste för mig om jag ska hålla vikten någotsånär.

Kram,Bea