Vill du veta vad ditt barn vill?!

[Maginett]

Vill tipsa om böckerna Tala med tecken! Kommunicera med ditt barn långt innan det kan prata! Vilken förälder vill inte lära känna sitt barn så snart som möjligt och ta del av vad de vill och tänker? Varför vänta tills de är 2-3 år och kan tala, när de kan förmedla vad de vill kanske redan vid 6-8 månaders ålder med hjälp av tecken?! Det är en urhäftig upplevelse både för förälder och inte minst för barnet, som kan få verktyg att kunna "tala om" vad det vill och behöver istället för att skrika och inte bli förstådd! Ett plus är att språkutvecklingen snabbas på! Vår familj använde tecken när våra barn var små och det kan varmt rekommenderas! Se www.talamedtecken.se

[Mamma Erik]

Vi vägrade använda något annat än talat språk till sonen, vid två års ålder pratade han tydligt och fullständiga meningar och var väl utvecklat verbalt.
Min systerson kommunicerade med tecken och han kunde inte prata ordentligt vid 5-års-åldern.
Vi har aldrig haft svårt att förstå vad sonen velat, men teckenspråk tror jag inte behövs för barn med normal talutveckling.

[toktroll]

Jag tror att tecken är jättebra på många vis men jag tycker att mitt barn gjort sig förstått o jag har kunnat tolka hennes signaler även innan hon hade ett språk men utan just själva tecknen och jag håller med dig - det är jättehäftigt när man känner att man har ett samförstånd. Men sen har hon pratat bra med meningar och kunnat få fram vad hon velat redan innan 2. Men håller med om att det kan vara en bra väg att gå för de barn som verkar vara lite sena i talet.

[Anonym]

Vi använde tecken till storebror och var helt lyriska över kommunikationsförmågan från tidig ålder. Mycket underlättade det även vårt föräldraskap eftersom han alltid kunde tala om vad han ville MEN när han började på dagis och ingen av fröknarna förstod vad han ville så blev han helt ifrån sig. Personalen hade inte varesig kunskap eller tid att kommunicera på det viset och det själpte en del av hans självförtroende och vilja att vara på dagis.

[Mamma Erik]

Där är den stora faran genom att ha ett "eget" språk inom familjen.
Systersonen hade stora problem med att kommunicera med andra, utom familjen. Jag tror att det är jätteviktigt att ge barn redskap som gör att de inte hamnar i sådana situationer.
Systersonen förstod vad man sa till honom, men, eftersom de inte tränade talet med honom, så dröjde det för länge innan han kunde kommunicera utåt själv.
Sedan kan man inte förvänta sig att förskolepersonel skall lära sig teckenspråk för att kommunciera med barn som mycket väl skulle klara av annan kommunikation.

[Nissa]

Min systerdotter som har DS pratade vi mycket tecken med, som stöd för det talade språket. I och med att hon använde teckenkommunikation då dottern föddes så lärde vi dottern en hel del tecken. Lite häftigt att hon kunde säga "lampa" med tecken långt innan det gick att förstå när hon försökte säga det med munnen.

Men jag har aldrig haft svårt att förstå vad mina barn vill, de har varit mycekt tydliga i sitt kropsspråk.
Visst missförstår man och känner sig misslyckad ibland, men minst lika misslyckad kände jag mig då systerdottern ljudade "b... b.." och visade ett tecken med två händer. Det kunde betyda boll, bok eller bil eler möjligen båt och alla dessa leksaker fanns att tillgå.

Så för min del tycker jag att tecken är ett perfekt hjälpmedel för barn som är sena i talutvecklingen, men då bör ju även förskolan vara med på noterna. Till övriga barn så tror jag att det räcker långt med att man själv är tydlig i kroppsspåket och _visar_ vad man pratar om.

[Leonora]

Teckenstöd har varit underbart för oss med ett barn som varit mycket sen i sin språkutveckling. Jag började med teckenstöd när hon var 3 år, likaså gjorde de av personalen på förskolan som kunde också det. När E var 3 år och gjorde sin logopedutredning så var hon språkmässigt, ordförståelse, mm på en 1-årings nivå (vi pratade mycket med henne och vi är en stor familj så hon fick höra mycket men det sitter mest troligen i generna).

Mycket tack vare teckenstödet kunde hon ta igen nästan hela den biten på 1 år men hon har fortfarande ljud som är svåra och ibland är det svårt att förstå henne, trots att hon är 6 år men det kommer och hon går hos talpedagog numera.

L, som är 1,4 år yngre är en fena på språket och hon snappade upp tecknen fortare än storasyster som då verkligen behövde dem.

Det viktigaste är att barnen lär sig att göra sig förstådda och det är alldeles för få som kan teckenstöd. Dock tycker jag att det borde vara fler inom barnomsorgen som borde kunna det eftersom det skulle underlätta barnens utveckling och deras verksamhet betydligt.