Barn som ammar hela nätterna...

[nenne33]

Nu när det närmar sig börjar jag fundera på detta med sömn. Brist på sömn under småbarnsåren har varit min största invändning för att skaffa ett tredje barn. Men man glömmer ju lätt, och här sitter jag med en efterlängtad lillebror i magen. Frågan är om han kommer att sova lika uselt som sina syskon? Och om det finns något jag kan göra åt detta redan från början? Gemensamt för mina barn har varit:
* de har ammats fritt, vägrat ta flaska och vägrat ta napp, trots idoga försök
* vi har samsovit med dem tills de har varit cirka 2 år, då har de fått egna sängar (ej spjälisar)
* vi har inte kört något "sovmetod" på dem utan försökt att härda ut. Tror absolut inte på femminutersmetoder eller på Anna Wahlgrens tokiga idéer - har dock testat No cry sleep solution men det gav ingen effekt. Tid är det enda som har hjälp för oss.
* de har sovit jättedåligt och som mest vaknat varje, varannan timme. Fram till 3 års ålder har de vaknat minst 2-3 ggr/natt. Vi har sjungit, buffat, tröstat,, ammat och i sista hand burit runt på dem.
* Jag har fortfarande inte sovit en helt natt sedan jag fick mitt första barn för mer än 5 år sedan...
Någon som har några tips att dela med sig av? Jag börjar fundera på att redan från början vänja barnet vid att få en flaska ersättning på kvällen så jag slipper ligga och amma hela nätterna. Barn med ersättning i magen verkar sova bättre. Eller ska vi sluta samsova med barnen, är det där skon klämmer? Jag vet inte om jag pallar tre år till av ständigt dålig sömn. Tacksam för tips!

[honhan]

Brist på sömn är ju inget man ser fram emot och tyvärr kommer ju det att bli verklighet om ett par månader...
Med dottern så helammande jag henne i 9 månader och sömnen blev lidande. Vad som gjorde stor skillnad var att hon vid 3 mån ålder fick eget rum och sov i spjälsäng , innan hade hon sovit i vårt rum men i egen säng ( vagga ). Dels så vaknade jag inte av varje litet ljud , och jag tror att dottern också fick lugnare tystare nätter på detta sätt. De nätter som jag lät henne ligga kvar efter amning i vår säng var lika med natt utan sömn för min del. Doften från mamman gör att bebisen vill ligga vid bröstet och när hon somande så låg hon ändå och höll mig vaken med ljud puffar och knuffar
Vi köpte också ett andningsalarm ( plattor med sensorer ) som lades under madrasen i spälsängen och det fick mig också att sova betydligt bättre.
I dag är hon 1 år 9 månader och har sedan hon var 1 år i princip sovit hela nätterna igenom 21-07. När hon sov i vårt rum ammande jag var annan timme dygnet runt och sedan blev det bättre , givietvids för att hon blev äldre men nätterna var en stor skillnad.

[Alven]

Jag tycker att jag vänjer vid vid min situation. Store pojken ville amma 2-3 gånger varje natt, det var helt OK men om han någon natt körde ett race och ammade fler än 5 gånger var jag ju helt död dagen efter. Lillasyster ammades 6-7 gånger varje natt, och då var DET ok! Om hon ammade 10 gånger någon natt var jag helt död dagen efter.

Store sover nu hela natten i son egen säng, sedan något år tillbaka (han var väl ca 4 när han slutade hämta sin pappa på nätterna). Ida sover hela natten, om hon sover bredvid mig. Enstaka nätter sover hon själv i egen säng hela natten. Hon bestämmer. Vi har resonerat så att så länge barnet behöver tryggheten av en vuxen på natten kommer de att efterfråga den tryggheten. Det är inte vår sak att försöka få dem till något de inte är redo för, även om vi skulle kunna. Att "köra en metod" tror jag är ett sätt att fjärma sig från barnet innan det är redo.

Naturligtvis finns det situationer där man inte har något val, men jag tror att man ska analysera väldigt noga vad det är som är jobbigt _egentligen_ innan man börjar.

Ersättning är i vilket fall inte ett alternativ hos oss. Jag har läst såpass mycket immunologi och amning att jag vet att komjölk inte är bra för små barnmagar. Deras tarmar släpper igenom mycket större molekyler än vad som är bra att ha i blodet. Om bröstmjölk inte finns att tillgå (i tillräcklig mängd) av en eller annan orsak är det ju en sak, men amning är det som gäller i vårt fall.

[Pita]

För oss gjorde eget rum hela skillnaden. När storebror var ca 7-8 mån fick han börja sova i eget rum i sin spjälsäng och fr o m första natten sov han hela natten rakt igenom! Lillasyster fick eget rum redan vid 4-5 mån, och det var precis likadant där; fr o m första natten började hon sova hela nätter.
Vi har barn som sovit bra hela småbarnstiden, speciellt om man jämför med vänners barn som delat rum el säng med föräldrarna.
Våra barn har sovit 12- timmarsnätter i stort sett hela tiden sedan de fick egna rum. Självklart har de haft perioder då de sovit sämre, när de varit sjuka eller haft mardrömmar eller nattskräck, men på det stora hela har det gått väldigt bra.

Jag tror att iaf mina barn mått bra av att få sova i eget rum, där det är tyst och lugnt. Nya bebisen kommer också att få eget rum med en spjälsäng i, plus en spjälsäng (utan ena långsidan) bredvid min säng i början för att göra det enkelt med nattamningen.

[Cmamma]

Jag kommer gora likadant denna gang som med forsta dottern och det har funkat bra for oss. Hon sov i egen sang i varat rum tills hon var ca. 4-5manader. Sen har hon sovit i egen sang i eget rum sen dess. Nar hon blev gamal nog for grot pa kvallen sa at hon alltid det innan sang dags och da vaknade hon inte forran tidigt pa morgonen och ville amma. Och tillslut sa slutade hon aven vakna da... Om bebisen ar van att jamt ha brostet till gangligt sa ar det ju inte alla ganger dom ar hungrig utan dom vill bara har trost eller gosa. Just ja, nar val min dotter ammade sa var jag ganska noga med att se till att hon at och inte bara sommnade ifran, for da visste jag ju att hon skulle vakna strax igen och vilja fortsatta... Vackte henne, rapade och ammade lite till... Man marker ju hur lange dom oftast ammar under dagen och det borde ju vara samma pa natten om dom ar hungrig...
Om jag vore som du sa skulle jag ha bebisen i egen sang och se om det kan gora skillnad. Kanske ar lite mer 'jobb' att behova ga upp och amma men det ar nog vart nagra extra timmars somn?

[MammaMam]

Nej, sömnbrist är ju inget eftersträvansvärt. Fast min erfarenhet är också att situationen är väldigt beroende av vilket barn man har. Vår dotter sov hos oss från det hon kom ut ur magen (var aldrig aktuellt att lägga henne separat, så mycket skrik orkar man inte höra) och hon helammades i sex månader. Däremot var hon lugn på nätterna, så länge hon fick sova hos oss.

Lillebror har sovit bäst i egen säng från första natten på BB. Han har förvisso sovit och ammat på nätterna hos mig också (beroende på att jag själv har velat sova och inte orkat gå upp och hämta honom och sedan vara vaken under amningen för att sen lägga tillbaka honom igen - bättre att amma och sova samtidigt ).

Vi har heller aldrig använt flaska. Testade någon gång med dottern men det var inte så poppis, milt uttryckt, och med sonen provade vi inte ens. Vi har inte heller haft någon sömnmetod. Testade den, i våra öron/ögon, hemska femminutersmetoden med första barnet men med tanke på att hon skrek i många timmar till dess hon kräktes eller somnade av utmattning så försökte vi den bara två kvällar. Finns gränser för vad man klarar av att utsätta sitt barn för. Sen lät vi vårt sunda förnuft styra och även om kvällsrutierna med barn #1 har varit långdragna så har de funkat och nu är det inga problem alls längre även om hon inte vill somna ensam. Barn #2 som sagt somnat av sig själv utan problem.

Jaha, det här blev ett långt svar. Har väl helt enkelt för lite arbetsmotivation... Det jag egentligen vill säga med allt detta är bara att jag inte tycker du ska oroa dig redan nu för jag tror verkligen att det är personrelaterat (bebisens inställning alltså). Med lite tur får du en bebis som gillar egen säng, alternativt äter och sedan bara somnar om och sover lugnt bredvid oss så att du får sova.

[Alven]

Men om det nu inte är hunger som är det som gör att hon vaknar, utan behov av gos och närhet, vem är jag som förälder (en annan person) att avgjöra vilka av hennes basala behov som ska tillfredsställas och vilka som inte ska göra det? _För mig_ är valet enkelt, barn ska få alla sina behov tillgodosedda och spädbarn ska få det på snabbast möjliga sätt.

Närhet är ett grundläggande behov precis som hunger, törst och sömn.

[Cmamma]

Ja, visst gosar jag och har narhet med mitt barn aven fast kanske inte pa natten. Somn ar ju lika viktigt, for bade barn och foralder. Detta fungerade for mig, att mitt barn fick nog med mat for att sova och inte bara ligga och snutta. En del kanske vill ga upp 6-7 ganger pa natten och lata bebisen bara snutta medans andra vill mata och somna om. Detta gor inte mig for en samre mamma, och ditt val gor ju inte dig till en battre mamma... Detta fungerade for oss och bade jag och min dotter var friska, glada, utvilade och fick mycket narhet av varandra anda.

[Alven]

Nej, det håller jag med om. Men jag gillar att provocera lite när det gäller dessa frågorna... Och så vill jag åter skriva att det inte handlar om att välja att gå upp och mata eller sova. För mig handlar det om att vakna till, ge barnet bröstet och somna om. Jag går inte upp och matar, skulle aldrig få för mig. Att amma är inte att "mata" i min värld.

[_mammamia_]

Jag vill bara säga att din historia är exakt den vi haft under två år. Nu tycker jag det är ok. Men det första året var tufft.

[Cmamma]

Ja, jag har sett att du gillar ammning/somn fragor forut och forvantade mig nastan ett svar tillbaka.
Bra att det finns olika asikter har i varlden och att alla gor vad dom tycker ar bast for sitt barn...

[C@ttis]

Jag fick en av varje. :-) Äldste sonen sov 8 timmar i sträck från 8 veckors ålder, helt av sig själv. Sen blev sovpassen bara längre och längre. Jag helammade (fritt).

Isak helammades också fritt, samsov i början, precis som storebror. Men han hade från början svårare att komma till ro. När han var 4-5 månader vaknade han var 45:e minut natten igenom. Situationen var ohållbar för oss. Jag sov knappt något alls (är en ganska dålig sovare och somnade inte alltid om mellan varje gång). Minns att jag grät på mornarna.

För oss funkade Anna Wahlgren helt suveränt. Men så har vi ju också fasta rutiner (även innan AW). För oss innebar metoden totalt 15 minuters skrik första natten. Därefter sov han bättre och bättre och efter ca en vecka sov Isak 12 timmar i streck. Kändes som vi fick ett nytt liv. Resultatet var en mycket piggare och gladare mamma, men framför allt en mycket piggare och gladare bebis. Han har sovit oerhört bra sedan dess. Vaknar endast om han är sjuk eller drömmer något.

(Jag tänker dock INTE starta någon AW-debatt. Skriver någon något negativt kommer jag inte att svara. Ville bara berätta hur det varit för oss. För OSS funkade det suveränt).

Vi kommer göra på samma sätt med detta tredje barn, som vi gjort med de båda första. Samsovning i början, egen säng/vagga efter någon månad. Sedan får vi se vad denne lille har för temperament. Men skulle det behövas så tvekar vi inte att kura även detta barn. 5-minutersmetoden är dock inget vi skulle ge oss på.

[Jaxr]

Ja, gud så olika svar du kan få kring det där! Vågar knappt yttra mig e.s. meningarna går så mycket isär. Själva har vi ju också en kille som sovit oroligt mest hela tiden och alltid varit vaken minst 1g/natt. Vi har dock inte samsovit mer än i början, och från att jag somnade under amning tills att jag vaknade och flyttade över honom till spjälisen precis intill. Att lära sig mer sova och somna ordentligt i egen säng började vi träna in ngn gång mellan2-4 (närmare 4 tror jag) mån, då det var tiden vår underbara och kloka BVC-sköterska sa att var mest lämpligt, innan de små liven blivit för mkt vanemänniskor. Körde egen variant på inträning inspirerad av flera olika metoder. Detta har vi ALDRIG ångrat, då vi sedan haft MKT lättare med läggningen än alla våra vänner.
Nästa bättring i sömnen kom när vi lät honom flytta över till eget rum. Då stördes både han och vi mindre av varandra och vaknade färre gånger (vi hade dock babywatcher för att höra så fort han blev orolig, vill inte att han ska hinna bli riktigt ledsen på natten). Kommer tyvärr inte ihåg hur gammal han var vid detta, kanske ngn gång kring 6 mån...
Nu har vi kommit till sista etappen, att sluta m välling nattetid (låter tramsigt, men han är mkt aktiv dagtid och vi tror faktiskt han behövt den). Har inte fått bukt med nätter och mornar helt än, men han verkar iaf ha minskat antalet vakenhet/orolighet per natt.

Har för övrigt fått tips från en kvinna som är "förlossningspedagog" m.m. och håller gravid- och bebiskurser och så, att man minskar oroligheten och det ständiga behovet att ligga och suga och att vakna så lätt, m.h.a. ett sk "Babynest", då detta ger en livmoderstrygghet och man kan amma bebis i denna och sedan fint flytta på den (till vagn, säng, jämte sig, osv) utan att bebis behöver vakna och bli orolig. Osckså bra när bebis sover o ammar hos dig i sängen. Jag ska köpa en sådan... (min son var som fastväxt på mig i början)

Puh, långt svar, men det var krånglig fråga.
Hoppas det gav något!

[C@ttis]

Babynest, kan du beskriva lite mer, eller skicka en länk? Vi hade sovpåse till Isak från 5 månader, tyckte det var suveränt. Denna gång ska vi ha sovpåse från början.

[Empa]

Hmm ja, det låter ju onekligen jobbigt att inte ha fått sova en hel natt på så många år, blir trött bara jag läser det

Nä, skämt åsido, jag resonerar så här: jag vet ju ingenting om lilleman i magen, han kanske är helt tvärtom storebror, så det tänker jag ta när han kommer ut.
Däremot håller jag med dig helt ang alla metoder hit och dit, jag har aldrig känt mig bekväm av att min son legat och skrikit, så han har sovit med oss i sängen och har då sovit som en stock mellan matpassen. Han har även sovit mycket på min sambos bröst när vi suttit i soffan etc.

Sömn och mat är det småbarnsåren handlar om och det två tyngsta bitarna, vilket jag tyckte kunde vara svårt att få båda att vara bra. Ivårt fall blev det sömnen som blev lidande, vilket bara var att härda ut tills vi började med ersättning.
Jag hade inte tillräkligt med mat, så efter att vi gett honom ersättning en gång var vi fast Sambon tog honom nattetid och jag fick sova, och vilken lycklig familj vi blev sen när mamma var utvilad
Jag är inte främmande att ta till ersättning igen, även om jag tänker börja med amning och ev. förtsätta att pumpa och ge det också.

Men jag tycker inte det finns något konkret råd att ge mer än att höra hur andra gör och sedan göra det som passar er, du kanske får ett sova barn denna gång??

Däremot sover numer vår tvååring i egen växasäng, (har inte funkat med spjälis för oss, tycker inte om dom heller)

[nenne33]

Tack snälla alla ni kloka kvinnor för kloka svar! Det är som som jag redan visste, att det finns ingen mirakelkur och alla barn är olika. Vår bebis kommer inte att få något eget rum eller egen säng ibörjan, vi är helt enkelt för trångbodda för det. Och vi tror på att samsova med våra små så länge de vill det (fast det kan ju vara där som "sovskon" klämmer...). Vi har en jättesäng (tre sängar som vi kopplat ihop) i vårt sovrum så bebisen får plats där. Babynest är en bra idé - jag har beställt en jättestor amningskudde som man kan knyta ihop ändarna på och så ligger bebisen inuti kudde. Lite samma sak kanske. Och vem vet - kanske lillebror inet alls har något emot en napp och kanske kan tänka sig att dricka bröstmjölk ur flaska?!