För en månad sen berättade min man att han vill skiljas (kom som en total chock) min första tanke var hur ska jag klara barnen ensam. Vi har två barn 2 o 7 år. Jag kommer att ha huvudansvaret men han har dem någon gång i veckan och varannan helg. Nu har jag just insett att jag är gravid!
Eftersom jag, de senaste tio åren längtat efter barn blir jag spontant glad, men när jag tänker på den konkreta utmaningen de närmaste två-tre åren (för att inte tala om graviditeten bara) blir jag helt slut. Jag vet att min man inte kommer att bli glad över det här och risken är ju att det kommer bli en mycket sämre papparelation för detta barn.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, kommer man överhuvudtaget kunna ta sig igenom detta utan att de andra två barnen alldeles hamnar vind för våg? Och socialt, gå hemma föräldraledig dag o natt utan att träffa nån annan vuxen alls, många dagar. För att inte tala om den ekonomiska aspekten?
1
Någon som varit i min sits? (även på ensamförälder)
För en månad sen berättade min man att han vill skiljas (kom som en total chock) min första tanke var hur ska jag klara barnen ensam. Vi har två barn 2 o 7 år. Jag kommer att ha huvudansvaret men han har dem någon gång i veckan och varannan helg. Nu har jag just insett att jag är gravid!
Eftersom jag, de senaste tio åren längtat efter barn blir jag spontant glad, men när jag tänker på den konkreta utmaningen de närmaste två-tre åren (för att inte tala om graviditeten bara) blir jag helt slut. Jag vet att min man inte kommer att bli glad över det här och risken är ju att det kommer bli en mycket sämre papparelation för detta barn.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, kommer man överhuvudtaget kunna ta sig igenom detta utan att de andra två barnen alldeles hamnar vind för våg? Och socialt, gå hemma föräldraledig dag o natt utan att träffa nån annan vuxen alls, många dagar. För att inte tala om den ekonomiska aspekten?
Oj, ser att du inte fått svar på denna djupt allvarliga fråga. Kanske för att den känns så svår...
Om du fortfarande vill ha respons kan du väl messa mig
2
Oj, ser att du inte fått svar på denna djupt allvarliga fråga. Kanske för att den känns så svår...
Om du fortfarande vill ha respons kan du väl messa mig
För en månad sen berättade min man att han vill skiljas (kom som en total chock) min första tanke var hur ska jag klara barnen ensam. Vi har två barn 2 o 7 år. Jag kommer att ha huvudansvaret men han har dem någon gång i veckan och varannan helg. Nu har jag just insett att jag är gravid!
Eftersom jag, de senaste tio åren längtat efter barn blir jag spontant glad, men när jag tänker på den konkreta utmaningen de närmaste två-tre åren (för att inte tala om graviditeten bara) blir jag helt slut. Jag vet att min man inte kommer att bli glad över det här och risken är ju att det kommer bli en mycket sämre papparelation för detta barn.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, kommer man överhuvudtaget kunna ta sig igenom detta utan att de andra två barnen alldeles hamnar vind för våg? Och socialt, gå hemma föräldraledig dag o natt utan att träffa nån annan vuxen alls, många dagar. För att inte tala om den ekonomiska aspekten?
Oj vilken sits du är i.
vet inte vad jag ska svara,men min spontana reaktion är ju att det inte bara är ditt barn i magen utan också hans som har hjälp till att skapa barnet.
prata med honom och tala om hur du känner.
Han har ju ett stort ansvar i denna situation inte bara du,barnen är ju era gemensamt.
hoppas du hittar en lösning,ett barn är ju en underbar gåva men man måste ju se på alla aspekter i din situation.
Skickar en stor KRAM och hoppas att det löser sig på bästa sätt.
fånga dagen.=)
3
(även på ensamförälder)
För en månad sen berättade min man att han vill skiljas (kom som en total chock) min första tanke var hur ska jag klara barnen ensam. Vi har två barn 2 o 7 år. Jag kommer att ha huvudansvaret men han har dem någon gång i veckan och varannan helg. Nu har jag just insett att jag är gravid!
Eftersom jag, de senaste tio åren längtat efter barn blir jag spontant glad, men när jag tänker på den konkreta utmaningen de närmaste två-tre åren (för att inte tala om graviditeten bara) blir jag helt slut. Jag vet att min man inte kommer att bli glad över det här och risken är ju att det kommer bli en mycket sämre papparelation för detta barn.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, kommer man överhuvudtaget kunna ta sig igenom detta utan att de andra två barnen alldeles hamnar vind för våg? Och socialt, gå hemma föräldraledig dag o natt utan att träffa nån annan vuxen alls, många dagar. För att inte tala om den ekonomiska aspekten?
Oj vilken sits du är i.
vet inte vad jag ska svara,men min spontana reaktion är ju att det inte bara är ditt barn i magen utan också hans som har hjälp till att skapa barnet.
prata med honom och tala om hur du känner.
Han har ju ett stort ansvar i denna situation inte bara du,barnen är ju era gemensamt.
hoppas du hittar en lösning,ett barn är ju en underbar gåva men man måste ju se på alla aspekter i din situation.
Skickar en stor KRAM och hoppas att det löser sig på bästa sätt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
