E ligger och sover med 39,1 grader i feber. Hon verkade så pigg och frisk imorse, nästan feberfri och nu efter några timmars sömn så är hon kokhet och orkeslös.
Alla tjatar om att jag ska väcka henne och tvinga i henne vätska.
Ska jag tvinga upp munnen med tvång och hälla i henne vätska?
När hon inte VILL dricka.
Jag VET att när hon är törstig så säger hon till, hon har sagt till flera gånger igår och idag om vätska, ska jag då tvinga henne när jag vet att hon kan säga till själv?
Jag körde ner handen bland brännässlorna när jag skulle plocka smultron åt E.
Men jag mår bra.
Lite mindre trött idag men det blev ändå en kort och lite orolig natt i natt med.

Jag ser mindre, kala fläckar i hårbotten och så är jag trött. Det är några av mina symtom nu.
Stress, ja kanske?
Men hur stressar jag ner när jag bara jobbar 6 timmar/vecka?
Det är dessutom ingen fysisk stress utan en psykisk stress, inombords. En oro, ångest över många saker.
Hur kommer man över den?
Har hjärtklappning då och då, särskillt när vi ska byta miljö. Även om det är till en van miljö, t.ex mammas landställe, hem till oss, osv.
Det är ju inget att oroa sig för!!!
Kanske är det inbyggt att oroa sig för att inte få med sig allt hem. Vet att familjen har så "roligt" åt att jag hela tiden glömmer saker. Att jag förbättrat mig avsevärt sedan jag fick Concertan är det ingen som nämner. Oron finns väl där för att fortsätta och få kritik för att jag glömmer "allt"
Men även när jag ska till läkare, till jobbet, åka in till sta´n och träffa vänner, osv.
Då kommer hjärtklappningen.