Hur jobbigt är det med tre barn?

[Anonym]

Skulle man kunna få lite ärliga svar från er?
Har en gång pratat med en man på mitt jobb, som har tre pojkar i tonåren och han tyckte att man skulle tänka mer än en gång innan man skaffade en tredje.. Vad tycker ni här, hur jobbigt är det?

Hade jag haft en man att dela dem med så hade jag enbart varit glad och lycklig över den ev. väntade trean, men nu blir jag själv. Hade ni orkat (det gör man ju givetvis alltid) men hade det varit enbart jobbiga år eller väger det roliga över?

[Familjnu]

syrran gick på när folk sa att man lika gärna kunde ha 2 som 3, det har hon många gånger svurit över att hon trodde
tänk dig att med två kan man täcka var sin, med tre är det alltid en över.

[.Lina.]

Nu är ju TS ensamstående så redan två barn skulle vara för många enligt det resonemanget. Själv kan jag inte applicera familjeformen en-vuxen-per-barn alls och känner mig väldigt fri i det föräldraskap som vi har utvecklat istället.

[.Lina.]

Jag är av den tron att antalet barn inte är det viktigaste när det kommer till föräldraskapet. Hur du kommer uppleva åren med barn kommer antagligen bero mindre på hur många barn du har än hur du har det under de åren du är ansvarande förälder för dem. Hur mår du i relationen till deras pappa? Har du några orosmoment (hälsa, ekonomi, boende etc) som skaver och hur är dina resurser att hantera det? Det sociala nätverket, hur ser det ut? Känner du dig trygg i din livssituation? Vilka förväntningar har du på föräldraskapet och hur beredd är du på att välkomna saker som de är, även om de inte alls är som du har tänkt dig?

Grattis till graviditeten, om du är gravid, och varma kramar i ditt beslut om hur du skall göra ifall det är så. Tänk på dig och din livssituation med eller utan "extra barn" i första hand. Väljer du att ha kvar barnet så kommer det säkert vara ett bra beslut. Väljer du att tacka nej, så är det säkert bra det också.

[S-mamman]

Jag tycker det är mycket jobb med tre barn, och det är inget jag försöker hymla med. Säger man nåt annat så lever man i förnekelse eller också är man en supermänniska. Det är klart det är jobbigt att ha ansvaret för tre små liv som drar åt olika håll!
Men så har våra också kommit ganska tätt - det är 4,5 år mellan första och sista. I perioder känns det jobbigare än vanligt, speciellt på vintern, nu på sommaren går det lättare tycker jag.

Dock övervägs allt det jobbiga hundra ggr om av hur underbart det är med tre barn. Aldrig att jag skulle önska en annan livssituation än den jag lever i just nu.
Visst kommer man säkert slita sitt hår många ggr även då barnen blir äldre och skitjobbigt kommer det säkert vara ofta. Men gåvan att få rå om dessa fantastiska individer överväger allt!

[QueenOfNight]

Jobbigt och jobbigt.
Det blir vad man gör det till. Det tror jag på.
Vissa dagar har jag mindre tålamod pga dålig sömn eller något. Jag är inte mer än människa.
Lika för mina Barn. Vi har alla våra sämre dagar. Det viktigaste är vi alltid pratar om det, kramas och säger förlåt.
Och ååååh så jag njuter av att ha mina tre Underbaringar. Varje sekund! Och det helt ärligt.
Får jag äran så blir jag gärna Mamma till en, två till. Men först hoppas jag på att kunna bli äggdonator innan jag blir för gammal. :-)

Ettan blir 6 år i höst, Tvåan är 2 år 4 mån och Trean är 7 månader snart och jag är ensamstående.

Lycka till hur det än blir för dig!
Kram
/Morgana

[sterna]

Beror så mycket på.
Jag har 2,5 år mellan mina så deras trotsperioder stämmer perfekt ihop med varandra och det var inte lätt med en 5åring, en 2,5 åring och en nyfödd samtidigt men idag är de harmoniska 7, 4,5 och 1,5år
Kompisen har 14 månader mellan 1an och 2an och 2,5 år mellan 2an och 3an och hon tyckte att trean inte alls gjorde någon skillnad - kanske för att hon gämförde med hur tufft det kan vara att ha två tättisar.

[Moa*]

Klart att det e lite jobbigt. Men 2 barn e också jobbigt. För att inte tala om 1 barn, det e nog det allra jobbigaste.
När jag fått frågan om det inte varit en stor omställning att gå från ett till tre barn (fick tvillingar) så har jag svarat att den största omställningen i livet var att gå från noll till ett barn.
Mannen på ditt jobb kanske har särskilda problem med något eller några av barnen, eller med sitt äktenskap eller sitt liv i övrigt, vilket gör att han upplever det som så extremt jobbigt? Eller kanske var han (eller barnen) just då i en jobbig fas när ni hade ert samtal. Rent allmänt tycker jag inte att ett tredje barn kräver så väldigt mycket mer eftertanke än första eller andra eller fjärde.
Dessutom tycker jag inte att tre e speciellt många barn.
och visst väger det roliga över!

[wondergirl]

Ett ärligt svar. Först nu när yngsta barnet är 6 år känns det som det börjar finnas lite tid över för egen tid. Tre barn har känts som en för mycket, och vi är två vuxna. Jag älskar alla mina tre barn, men med facit i hand så hade det nog räckt med två.

[Karamella]

Det tar såklart mycket tid och mycket roddande och planerande, men åh vad underbart det är!!! Jag har alltid längtat efter att ha tre barn, och nu har jag det och det känns fantastiskt. Vi har tre jobbiga månader med en kolikbebis bakom oss, men ändå har det varit en ljuvlig första tid med familjens nykomling.

Visst kommer det säkert bli superjobbigt många gånger i framtiden, men just nu känns allt bara sååå rätt. Den största förändringen för oss har helt klart varit att gå från noll till ett barn. Tyckte på nåt sätt att vi hade lika fullt upp med ett barn som nu med tre...

Som sagt: jag kanske svarar annorlunda om ett par år - men just nu är det mer roligt än jobbigt!

[SvartaPantern]

Nu är jag inte ensamstående, men min man är ofta borta på affärsresor - och ja, det är jobbigt att vara själv med tre stycken! Kanske blir det enklare ju äldre de blir, men för tillfället är det ettåringen som är enklast! Fyraåringen och sexåringen bråkar och växlar om vem som är jobbigast. Sedan kan de alla tre vara hur snälla och fina som helst, men när de sätter igång rejält och jag är själv med dem så... ja, det är inte direkt de snällaste tankar man får då Nattningen är värst för tillfället. Jag är jätteglad att ettåringen bara är att ge välling och vinka godnatt till, för hade han också hållit på som de andra två så...

[3-barnsmorsan]

Håller med...bra svar..

[Hoppsan m 2]

Oj, oj... Jag som just blivit gravid med trean och redan undrar ibland vad jag gett mig in på när de två andra har stökiga perioder. Men jag tror också att det positiva överväger!

[hermelinen]

Hur jobbigt det blir beror nog mycket på barnens personligheter. Vårt tredje barn har sedan dag ett varit en riktig liten vilde. Först när han var 1½ år sov han äntligen sin första hela natt. Innan dess fick jag 1-3 timmars sömn per dygn. Som ettåring var han helt sjövild - klättrade upp i överskåpen i köket, i hyllor, möblerade om, öppnade dörrar och smet ut osv.. Nu är han två och har lugnat ner sej liiite men kräver fortfarande 100% tillsyn. Hade han varit som sina storasyskon - som jämfört med honom är lugna som filbunkar - hade mitt liv sett helt annorlunda ut! *drömmer mej bort en kort sekund* När han föddes var mellanbarnet bara 15 månder så det har ju spelat in. Att få barn så tätt var betydligt "jobbigare" jämfört med när tvåan kom när storebror var 5 år. Då var han i stort sett självgående men nu satt jag plötsligt med två småttingar som krävde hjälp med allt.

Samtidigt är jag ofta ensam på veckorna då min make reser mycket i jobbet och det hela toppar vi med en husrenovering. Helt galet!!!

Så mitt liv har de senaste två åren varit skitjobbiga men det är ju inte enbart barnens "fel".

Om det är värt det? Självklart!

[Martina med B+V+G]

Klart att det är jobbigt med tre barn.Jag tror iofs det beror mer på HUR barnen är som personer och hur situationen ser ut runtomkring hur man upplever det.Jag har ju tre barn men 5,5 år mellan äldsta och yngsta.Yngsta är 4 år och har sovit hela nätter i några månader nu så det har varit jättejobbigt.Jag säger absolut att det positiva överväger.Jag hade velat ha 4 barn från början men eftersom 3:an har varit jobbig så stannade vi vid 3.Vi är ju två vuxna men det är sällan vi är hemma bägge två på kvällarna och dessutom är jag ensam hemma med barnen 1-2 dagar i veckan.Det fungerar bra nu men jag skulle inte säga att det kvittar med 2 eller 3.

[janfebbarn]

Periodvis är det tungt och jobbigt att ha barn. Det kräver ju trots allt en hel del av en som förälder att ha barn. Alla barn, liksom vi föräldrar, är unika och egna individer. Alla kräver sitt på sitt sätt och olika mycket.

Jag tycker dock att det största omställningen var att gå från att vara helt ego själv, till att få barn. Att känna denna kärlek och oro och ansvar över en individ. Det var tufft. Att tänka på någon annan i första hand osv osv.

Sen spelar det ju in vad man är för person själv. Vilka typer av barn man har osv. Men också frågan om hur och vad man tänker och fokuserar på. Visst, livet är fyllt av jävligheter, men man kan välja att gå vidare och se framåt eller stanna upp och fokusera på det negativa.

Jag är så glad att jag har fått bli mamma överhuvudtaget. Jag är så glad över att jag har fått bli mamma till tre barn. De är envisa, bestämda, har humör, har lite sjukdomar och allergier osv osv. Livet har varit skittufft ibland och kommer att forsätta att vara så ibland. Men det hade livet varit utan barnen också. Jag försöker se det positiva och glida vidare på det. Jag är en stolt mamma, som kämpar. Jag är mina barns mamma och jag är så glad.

[Mamabelle]

Det klart att varje barn tar sin tid. Själv har jag fyra barn tätt. Äldsta ska börja skolan till hösten, yngsta är åtta månader. De har mycket skoj ihop och bråkar en del emellanåt....som ju syskon gör. Personligen så tyckte jag trean var som grädden på moset. Jag älskade att få ett tredje barn! Visst kan det vara jobbigt ibland men fördelarna och glädjen överväger allt annat! Nu är jag gift och kan väl egentligen inte säga hur det skulle ha varit om jag varit ensamstående. Men jag är ofta ensam med barnen då min man arbetar mycket och ofta långt borta från hemmet. Tror orken beror mycket på hur man är som person och hur barnen är. Vill man så går det...det brukar jag leva efter.
PS...Tycker mannen på ditt jobb uttalade sig lite dumt faktiskt...lyssna inte på honom. Lyssna inåt, du har svaret inom dig. Lycka till!

[Anonym]

Tack för alla era svar!
Vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mig till detta, är väl i lite chocktillstånd sen skilsmässobomben kom.

[Lindsey77]

Jag tycker inte att man kan reseonera "en mer eller mindre" utan jag tycker att varje barn tar tid. Egentiden är i prinip noll här. Men jag har tre barn inom 3 år & 4 månader... Det är klart att det är jobbigt, men det roliga överväger helt klart. Det är ju inte speciellt svårt att ta hand om trean när den är bebis, man kan liksom den biten. Men man önskar man hade lite mer tid... men det roliga överväger!

[Zinita]

nu tänker jag svara helt ärligt...

en person med den typen av uttalanden borde nog tänkt sig för innan den skaffade barn alls...för i tonåren kommer ALLA barn bli jobbiga och det kommer bli tufft varesig man har ett eller 10!

För att tala om hur jag känner med att ha tre barn...jo eftersom jag vill ha en fyra så kan jag nog inte tycka det är alltför jobbigt? Och då har jag två med diagnos...så jag tror det handalr mer om vad man gör det till...och självklart finns det tillfällen då jag tycker det är jobbigt! men som sagt de tillfällena hade kommit varesig jag haft ett barn eller tio barn...