Jag har under de senaste fem åren dagligen funderat på om vi ska skaffa ett barn till (vi har två) och i maj bestämde vi oss för att testa. Givetvis blev jag gravid på första försöket. Jag känner inte NÅGON glädje över graviditeten, ett kommande liv osv.
Känner mig som världens sämsta människa. Hur kan man planera att bli gravid och sen göra abort? Hur ska jag leva med mig själv efter det? Men hela mitt inre skriker NEJ, jag vill inte ha fler barn men jag vill inte göra abort!! Hade jag vetat att jag skulle känna så här skulle jag givetvis aldrig ha satt mig i den här situationen.
Jag har aldrig hört talas om en så här historia.... Kan inte heller prata med någon eftersom jag känner mig så dum...bokat tid för abort imorgon...Jag kommer att förslå sterilisering efter det här.
Finns det någon som varit med om/hört om någon annan som känt som jag och valt att avbryta graviditeten?
1
planerat gravid men ångrat mig....... Hej
Jag har under de senaste fem åren dagligen funderat på om vi ska skaffa ett barn till (vi har två) och i maj bestämde vi oss för att testa. Givetvis blev jag gravid på första försöket. Jag känner inte NÅGON glädje över graviditeten, ett kommande liv osv.
Känner mig som världens sämsta människa. Hur kan man planera att bli gravid och sen göra abort? Hur ska jag leva med mig själv efter det? Men hela mitt inre skriker NEJ, jag vill inte ha fler barn men jag vill inte göra abort!! Hade jag vetat att jag skulle känna så här skulle jag givetvis aldrig ha satt mig i den här situationen.
Jag har aldrig hört talas om en så här historia.... Kan inte heller prata med någon eftersom jag känner mig så dum...bokat tid för abort imorgon...Jag kommer att förslå sterilisering efter det här.
Finns det någon som varit med om/hört om någon annan som känt som jag och valt att avbryta graviditeten?
Jag har känt precis likadant under första veckorna av varje graviditet, så jag tror att det är helt normalt och att det kommer att ändras när du gått lite längre, och framförallt när bebisen väl är här!
Stor kram till dig! Se till att prata ordentligt innan du bestämmer dig för att avbryta graviditeten!
2
Jag har känt precis likadant under första veckorna av varje graviditet, så jag tror att det är helt normalt och att det kommer att ändras när du gått lite längre, och framförallt när bebisen väl är här!
Stor kram till dig! Se till att prata ordentligt innan du bestämmer dig för att avbryta graviditeten!
Förlåt Venus...men detta är ett snack för "för drabbade"...du svarar då och då härinne trots att du inte har gjort någon abort! detta är för oss som HAR gjort en abort eller är på väg att göra en...
4
Förlåt Venus...men detta är ett snack för "för drabbade"...du svarar då och då härinne trots att du inte har gjort någon abort! detta är för oss som HAR gjort en abort eller är på väg att göra en...
Och du har väl ingen aning om hur många aborter jag har gjort eller inte gjort, eller hur många gånger jag stått inför valet att göra eller låta bli att göra en abort? *låter inte otrevlig, utan frågar bara*
5
Och du har väl ingen aning om hur många aborter jag har gjort eller inte gjort, eller hur många gånger jag stått inför valet att göra eller låta bli att göra en abort? *låter inte otrevlig, utan frågar bara*
Du har gång på gång på gång skrivit här att man ska välja barnet framför abort...dina inlägg har flera gånger blivit stängda pga att detta är ett känsligt snack för drabbade, och det är knappast du...du kan ju bara gå till sidan 4 under "jag blir galen" där du återigen lovar att hålla dig härifrån.
Du har många, många gånger skrivit att du inte skulle kunna göra en abort!!
Härinne håller vi till som VERKLIGEN har gjort en abort, eller är på väg att göra en...att din make ville att du skulle göra en abort för flera år sedan räknas inte riktigt in.
6
Du har gång på gång på gång skrivit här att man ska välja barnet framför abort...dina inlägg har flera gånger blivit stängda pga att detta är ett känsligt snack för drabbade, och det är knappast du...du kan ju bara gå till sidan 4 under "jag blir galen" där du återigen lovar att hålla dig härifrån.
Du har många, många gånger skrivit att du inte skulle kunna göra en abort!!
Härinne håller vi till som VERKLIGEN har gjort en abort, eller är på väg att göra en...att din make ville att du skulle göra en abort för flera år sedan räknas inte riktigt in.
och bara för att jag skrev det för flera år sen så är det fortfarande hela sanningen?
Jag kanske gjorde en abort i höstas elller förra veckan?
Jag menar inte att störa här inne på något sätt, men jag blir lite ledsen när jag inte får vara här! Jag vet att det är ett känsligt snack, men alla gånger jag varit "fri" att skriva här inne har jag skrivit anonymt!
Att jag väljer att inte vara ibland när jag svarar betyder väl inte automatiskt att jag inte hör hemma här?
Men som sagt, vill ni inte ha mig här så håller jag mig härifrån...
7
och bara för att jag skrev det för flera år sen så är det fortfarande hela sanningen?
Jag kanske gjorde en abort i höstas elller förra veckan?
Jag menar inte att störa här inne på något sätt, men jag blir lite ledsen när jag inte får vara här! Jag vet att det är ett känsligt snack, men alla gånger jag varit "fri" att skriva här inne har jag skrivit anonymt!
Att jag väljer att inte vara ibland när jag svarar betyder väl inte automatiskt att jag inte hör hemma här?
Men som sagt, vill ni inte ha mig här så håller jag mig härifrån...
Nu var ju inte det där för flera år sedan, utan förra året.
Och du har alltid skrivit att "man ångrar aldrig ett barn" och kommer med solskenshistorier...så nej, jag tvivlar på att du har gjort en abort nyligen ärligt talat.
Du har minst 3 gånger fått dina inlägg stängda då du "erkänt" att du inte har gjort någon abort, och dessutom skrivit att du inte skulle kunna göra en abort, fast på andra snack.
Jag poängterar igen att detta är ett känsligt snack för berörda, och om du har gjort en abort så är du självklart välkommen att skriva här!! låter märkligt bara att du skulle ha gjort en nyligen, eftersom du närmast verkar förespråka att man inte ska göra abort?
8
Nu var ju inte det där för flera år sedan, utan förra året.
Och du har alltid skrivit att "man ångrar aldrig ett barn" och kommer med solskenshistorier...så nej, jag tvivlar på att du har gjort en abort nyligen ärligt talat.
Du har minst 3 gånger fått dina inlägg stängda då du "erkänt" att du inte har gjort någon abort, och dessutom skrivit att du inte skulle kunna göra en abort, fast på andra snack.
Jag poängterar igen att detta är ett känsligt snack för berörda, och om du har gjort en abort så är du självklart välkommen att skriva här!! låter märkligt bara att du skulle ha gjort en nyligen, eftersom du närmast verkar förespråka att man inte ska göra abort?
Även om jag personligen är emot abort inser jag ju att det är omöjligt att göra aborter olagliga!
Exakt detta har du skrivit för några månader sedan på oäf, detta är kopierat från ditt inlägg...så det är de exakta orden!! så jag har också vääääldigt svårt att tro att du nu nyligen gjort en abort.
9
Även om jag personligen är emot abort inser jag ju att det är omöjligt att göra aborter olagliga!
Exakt detta har du skrivit för några månader sedan på oäf, detta är kopierat från ditt inlägg...så det är de exakta orden!! så jag har också vääääldigt svårt att tro att du nu nyligen gjort en abort.
tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig, så jag ser inte riktigt omöjligheten i det...
Men vill ni (du?) inte att jag skriver här så låter jag självklart bli, abort eller inte...
Sen kan man ju ha en massa erfarenhet genom sitt jobb med, utan att för den sakens skulle ha genomgått en egen abort! Eller erfarenheter av att eventuellt ha planer på att göra en abort! Är de erfarenheterna mindre värda om man nu inte har gjort aborten?
10
tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig, så jag ser inte riktigt omöjligheten i det...
Men vill ni (du?) inte att jag skriver här så låter jag självklart bli, abort eller inte...
Sen kan man ju ha en massa erfarenhet genom sitt jobb med, utan att för den sakens skulle ha genomgått en egen abort! Eller erfarenheter av att eventuellt ha planer på att göra en abort! Är de erfarenheterna mindre värda om man nu inte har gjort aborten?
Ja då tar jag för givet att du har gjort en abort eftersom du skriver här, jag förstår att det var ett svårt beslut eftersom du är emot aborter.
Erfarenhet genom sitt jobb? ursäkta men vad har det med saken att göra?? så då tycker du att det är helt ok att skriva på "förlorat barn" bara för att du jobbar på sjukhus? eller på "svårt att bli gravid" om du jobbar som barnmorska? nej detta forum heter "känsligt-för DRABBADE" är man "drabbad" om man jobbar med det menar du? Självklart så får du skriva här, eftersom du har gjort en abort! jag är ledsen att jag inte trodde på dig, så välkommen hit
11
Ja då tar jag för givet att du har gjort en abort eftersom du skriver här, jag förstår att det var ett svårt beslut eftersom du är emot aborter.
Erfarenhet genom sitt jobb? ursäkta men vad har det med saken att göra?? så då tycker du att det är helt ok att skriva på "förlorat barn" bara för att du jobbar på sjukhus? eller på "svårt att bli gravid" om du jobbar som barnmorska? nej detta forum heter "känsligt-för DRABBADE" är man "drabbad" om man jobbar med det menar du? Självklart så får du skriva här, eftersom du har gjort en abort! jag är ledsen att jag inte trodde på dig, så välkommen hit
Det kan ju vara så att man tex jobbar med aborter och har mycket värdefull information att komma med vad gäller rena fakta och praktiska frågor, men även om de känslomässiga svårigheterna som kan uppkomma. Tror det var en tjej som skrev här inne för ett par år sen i egenskap av sjuksköterska (elle rliknande) på kvinnoklinik.
Tack för att jag får stanna! Även om det är ett forum jag kanske helst skulle slippa tillhöra!
13
Det kan ju vara så att man tex jobbar med aborter och har mycket värdefull information att komma med vad gäller rena fakta och praktiska frågor, men även om de känslomässiga svårigheterna som kan uppkomma. Tror det var en tjej som skrev här inne för ett par år sen i egenskap av sjuksköterska (elle rliknande) på kvinnoklinik.
Tack för att jag får stanna! Även om det är ett forum jag kanske helst skulle slippa tillhöra!
Nej, att jobba med det räknas inte ;D detta forum gäller DRABBADE...men nu när du har gjort klart att du har genomfört en abort (trots ditt abortmotstånd) så är det självklart att du kan skriva här!
Det måste ha varit väldigt jobbigt att genomföra aborten? gjorde du en kirurgisk eller medicinsk?
14
Nej, att jobba med det räknas inte ;D detta forum gäller DRABBADE...men nu när du har gjort klart att du har genomfört en abort (trots ditt abortmotstånd) så är det självklart att du kan skriva här!
Det måste ha varit väldigt jobbigt att genomföra aborten? gjorde du en kirurgisk eller medicinsk?
Ja, det var väldigt jobbigt, men jag hade liksom inget val (eller, det har man ju alltid, men för alla inblandades skull...). Blev en medicinsk, och jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver göra en igen...
15
Ja, det var väldigt jobbigt, men jag hade liksom inget val (eller, det har man ju alltid, men för alla inblandades skull...). Blev en medicinsk, och jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver göra en igen...
o jobbigt situatin. Jag gjorde en abort i unga år, helt rätt då men det har ändå funnits med mig hela tiden. När jag blev gravid oplanerat med vår femma fick jag fullkomligt panik, vi hade inte "planerat" barn o mannen ville inte, o jag ville inte göra en abort... Men vad jag vill säga är att vid både vårt tredje o fjärde barn fick jag en våldsam panik när testet visade + trots att vi "planerat eller kanske önskat" och var överens om det. Tänkte alla möjliga konstiga tankar och jag tror att det är helt normalt. Kanske kan du prata med någon. Mitt råd är att inte stressa fram ett beslut, låt det sjunka in, kanske kommer ni fram till att abort är alternativet ändå eller så beslutar ni er för att välkomna ett barn till. Låt tiden utvisa OCH jag tror inte att sterilisering i samband med detta är att föredra, då har ni ju stängt alla vägar OM ni skull eångra er. Men detta är mina råd, självklart vet bara ni vad som kommer att fungera. Stora kramar
Älskar mina troll ♥ Emil ♥ Oskar ♥ Viktor ♥ Vilma ♥ Nova ♥
16
Usch vad svårt! o jobbigt situatin. Jag gjorde en abort i unga år, helt rätt då men det har ändå funnits med mig hela tiden. När jag blev gravid oplanerat med vår femma fick jag fullkomligt panik, vi hade inte "planerat" barn o mannen ville inte, o jag ville inte göra en abort... Men vad jag vill säga är att vid både vårt tredje o fjärde barn fick jag en våldsam panik när testet visade + trots att vi "planerat eller kanske önskat" och var överens om det. Tänkte alla möjliga konstiga tankar och jag tror att det är helt normalt. Kanske kan du prata med någon. Mitt råd är att inte stressa fram ett beslut, låt det sjunka in, kanske kommer ni fram till att abort är alternativet ändå eller så beslutar ni er för att välkomna ett barn till. Låt tiden utvisa OCH jag tror inte att sterilisering i samband med detta är att föredra, då har ni ju stängt alla vägar OM ni skull eångra er. Men detta är mina råd, självklart vet bara ni vad som kommer att fungera. Stora kramar
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
