Jag orkar inte!
_0912 Decemberbarn
  1. Medlem sedan
    Jan 2005
    #1

    Jag orkar inte!

    Nu är det typ 3.5 veckor sedan jag åkte till läkaren på spec-mvc pga att jag hade haft så vansinnigt mycket sammandragningar. Livmodertappen var ju då lite mjuk och kort (28 mm, så inte jättekort, men inte normalt heller) och efter urinodling visade det sig att jag hade UVI och jag fick antibiotika efter lite cirkus.

    Alla kollar efteråt har det sett ungefär likadant ut på, men sammandragningseländet har inte slutat. Senaste dagarna känns det som det blivit värre igen och de senaste har kommit med 8, 22 och 6 minuters mellanrum sedan jag började ta tid.

    Jag hinner knappt lugna ned mig mellan varje sammandragning som kommer. Jag vågar inte åka till jobbet nu när jag har så många i timmen (fria arbetstider och halvtidssjukskriven..) eller göra något annat. Samtidigt så känns det fånigt att åka in och be dem kolla IGEN (redan varit på akuten 5 gånger med mina sammandragningar för att få höra att det är oförändrat läge). De är ju varken regelbundna eller gör ont.

    Om jag ska gå så här ända fram tills att det börjar bli ofarligt om något händer kommer jag bli helt knäckt.
  2. 1
    Jag orkar inte! Nu är det typ 3.5 veckor sedan jag åkte till läkaren på spec-mvc pga att jag hade haft så vansinnigt mycket sammandragningar. Livmodertappen var ju då lite mjuk och kort (28 mm, så inte jättekort, men inte normalt heller) och efter urinodling visade det sig att jag hade UVI och jag fick antibiotika efter lite cirkus.

    Alla kollar efteråt har det sett ungefär likadant ut på, men sammandragningseländet har inte slutat. Senaste dagarna känns det som det blivit värre igen och de senaste har kommit med 8, 22 och 6 minuters mellanrum sedan jag började ta tid.

    Jag hinner knappt lugna ned mig mellan varje sammandragning som kommer. Jag vågar inte åka till jobbet nu när jag har så många i timmen (fria arbetstider och halvtidssjukskriven..) eller göra något annat. Samtidigt så känns det fånigt att åka in och be dem kolla IGEN (redan varit på akuten 5 gånger med mina sammandragningar för att få höra att det är oförändrat läge). De är ju varken regelbundna eller gör ont.

    Om jag ska gå så här ända fram tills att det börjar bli ofarligt om något händer kommer jag bli helt knäckt.
  3. Medlem sedan
    Oct 2008
    #2
    men fy! vad jobbigt. Finns det inget dom kan göra för att hjälpa dig?
    Verkligen knäckande att gå på det viset.

    Sen tycker inte jag att du ska känna dig fånig om du åker o kollar igen o igen o tusen gånger till om det behövs. Du ska kunna känna dig trygg! Kan dom inte hjälpa dig på något annat vis så får dom ju iaf ställa upp o kolla dig när du blir orolig.
    Absolut inget du ska känna dig fånig för.

    Usch, jag hoppas verkligen det blir bättre snart så du kan få njuta lite.
    kram
  4. 2
    men fy! vad jobbigt. Finns det inget dom kan göra för att hjälpa dig?
    Verkligen knäckande att gå på det viset.

    Sen tycker inte jag att du ska känna dig fånig om du åker o kollar igen o igen o tusen gånger till om det behövs. Du ska kunna känna dig trygg! Kan dom inte hjälpa dig på något annat vis så får dom ju iaf ställa upp o kolla dig när du blir orolig.
    Absolut inget du ska känna dig fånig för.

    Usch, jag hoppas verkligen det blir bättre snart så du kan få njuta lite.
    kram
  5. Medlem sedan
    Mar 2000
    #3
    Skickar en tröstkram. Förstår att det är jättejobbigt. Jag har också haft lite sammandragningar (inte alls som du beskriver) och även (troligtvis) en uvi som behandlades. Jag läste då någonstans, minns inte var, om sammandragningar att om man är osäker på om det är "skarpt läge", så är det inte det. Det gjorde mig lite lugnare.

    Hoppas att dina sammandragningar lugnar sig!

    Kram
    Lilltroll
  6. 3
    Skickar en tröstkram. Förstår att det är jättejobbigt. Jag har också haft lite sammandragningar (inte alls som du beskriver) och även (troligtvis) en uvi som behandlades. Jag läste då någonstans, minns inte var, om sammandragningar att om man är osäker på om det är "skarpt läge", så är det inte det. Det gjorde mig lite lugnare.

    Hoppas att dina sammandragningar lugnar sig!

    Kram
    Lilltroll
  7. Medlem sedan
    Jul 2009
    #4
    jag har ingen aning hur ammandragningar känns eller hur dom är....
    men en sak vet jag .. du känner din kropp bäst och att åka till akuten tycker jag du gör rätt i....ingen har rätt att säga att det är onödigt... och tycker du inte doktorn är bra .. så byt...

    jag holler tummarna för dig .... *kram*
  8. 4
    jag har ingen aning hur ammandragningar känns eller hur dom är....
    men en sak vet jag .. du känner din kropp bäst och att åka till akuten tycker jag du gör rätt i....ingen har rätt att säga att det är onödigt... och tycker du inte doktorn är bra .. så byt...

    jag holler tummarna för dig .... *kram*
  9. Medlem sedan
    Jan 2003
    #5
    Om du har en påverkad tapp av pga sammandragningar så brukar man få äta brikanyl.

    Jag brukar ha sammandragningar som börjar kring v. 26 och dessa blir bara värre och värre tills förlossningen. Tappen brukar sakta med säkert minska och på slutet är jag lite öppen. Med andra barnet så skickade BM hem mig på dagen för jag var för öppen (3 cm i v. 36). Han kom 12 dagar för tidigt. (Men det är ju helt normalt.)

    Att ha sammandragningar är ju inte farligt, men om de gör ont och påverkar tappen så ska man lyssna på sin kropp och ta det lugnt. Jag fick brickanyl under min första graviditet vid ett tillfälle (var på akuten v. 26). Då hade jag UVI.

    Har du haft liknande i tidigare graviditeter?

    Om du är som jag är så tillhör du skaran som har mycket smdr. Vi är oftast inte så många i varje ankomstgrupp, men det brukar vara en del iaf.
    Med mitt första barn så var jag delvis sjukskriven från v. 26-36, men med andra så visste jag ju var det var och anpassade mig efter det. Jag kunde tex inte gå längre än ca 20 m åt gången, det gick inte. På jobbet tog det en evighet när jag skulle till olika konferensrum eller gå till skrivaren. Flera gånger på en sträcka så stod jag dubbelvikt och hade ont ett par gånger på vägen.

    Om du har ett jobb som innebär tynga lyft och annat anstängande så kanske du måste vara sjukskriven fram till v. 36 (de brukar inte sjukskriva längre än så eftersom det är OK om barnet kommer då).

    Smdr som inte gör ont är såvitt jag vet ofarliga, det är de som gör ont som inte är bra.

    Stackars dig. Jag lider med dig och vet hur jobbigt det är. Trösta dig med att din förlossning kommer gå fort!!!! :-) Stora delar av jobbet kommer redan vara avklarat!


    Styrkekram
  10. 5
    Om du har en påverkad tapp av pga sammandragningar så brukar man få äta brikanyl.

    Jag brukar ha sammandragningar som börjar kring v. 26 och dessa blir bara värre och värre tills förlossningen. Tappen brukar sakta med säkert minska och på slutet är jag lite öppen. Med andra barnet så skickade BM hem mig på dagen för jag var för öppen (3 cm i v. 36). Han kom 12 dagar för tidigt. (Men det är ju helt normalt.)

    Att ha sammandragningar är ju inte farligt, men om de gör ont och påverkar tappen så ska man lyssna på sin kropp och ta det lugnt. Jag fick brickanyl under min första graviditet vid ett tillfälle (var på akuten v. 26). Då hade jag UVI.

    Har du haft liknande i tidigare graviditeter?

    Om du är som jag är så tillhör du skaran som har mycket smdr. Vi är oftast inte så många i varje ankomstgrupp, men det brukar vara en del iaf.
    Med mitt första barn så var jag delvis sjukskriven från v. 26-36, men med andra så visste jag ju var det var och anpassade mig efter det. Jag kunde tex inte gå längre än ca 20 m åt gången, det gick inte. På jobbet tog det en evighet när jag skulle till olika konferensrum eller gå till skrivaren. Flera gånger på en sträcka så stod jag dubbelvikt och hade ont ett par gånger på vägen.

    Om du har ett jobb som innebär tynga lyft och annat anstängande så kanske du måste vara sjukskriven fram till v. 36 (de brukar inte sjukskriva längre än så eftersom det är OK om barnet kommer då).

    Smdr som inte gör ont är såvitt jag vet ofarliga, det är de som gör ont som inte är bra.

    Stackars dig. Jag lider med dig och vet hur jobbigt det är. Trösta dig med att din förlossning kommer gå fort!!!! :-) Stora delar av jobbet kommer redan vara avklarat!


    Styrkekram
  11. Medlem sedan
    Aug 2008
    #6
    Lider med dig. Har själv varit jätte orolig och bad då att få lyssna på hjärtljuden. BM sa då åt mig att jag fick komma så ofta jag ville och det kändes tryggt. Det är en rättighet. Det är inte fånigt. Hoppas det lugnar ner sig.
  12. 6
    Lider med dig. Har själv varit jätte orolig och bad då att få lyssna på hjärtljuden. BM sa då åt mig att jag fick komma så ofta jag ville och det kändes tryggt. Det är en rättighet. Det är inte fånigt. Hoppas det lugnar ner sig.
  13. Medlem sedan
    Jan 2002
    #7
    Men du, har du så mycket SD och man dessutom sett påverkan på tappen, så bör du få Bricanyl utskrivet.
    Det fick jag vid senaste läkarbesöket utan att ens vara påverkad ännu (dock mycket SD).
    Jag har inte börjat ta mina Bricanyl ännu, men man börjar med en svag dos som man sakta trappar upp tills man får effekt. Effekten av Bricanyl är alltså muskelavslappnande och minskar på SD.
    Mina SD är inte heller regelbundna eller smärtsamma (vilket tycks vara det enda vissa läk bryr sig om) men ändå har de givit mig påverkan tidigare grav.
    Ta genast kontakt med BM eller läk och be om hjälp. Såhär kan du ju inte ha det.
  14. 7
    Men du, har du så mycket SD och man dessutom sett påverkan på tappen, så bör du få Bricanyl utskrivet.
    Det fick jag vid senaste läkarbesöket utan att ens vara påverkad ännu (dock mycket SD).
    Jag har inte börjat ta mina Bricanyl ännu, men man börjar med en svag dos som man sakta trappar upp tills man får effekt. Effekten av Bricanyl är alltså muskelavslappnande och minskar på SD.
    Mina SD är inte heller regelbundna eller smärtsamma (vilket tycks vara det enda vissa läk bryr sig om) men ändå har de givit mig påverkan tidigare grav.
    Ta genast kontakt med BM eller läk och be om hjälp. Såhär kan du ju inte ha det.
  15. Anonym
    #8
    Ta det lungt! att ha sammandragningar är inte farligt så länge de inte är smärtsamma, och det skrev du ju att de inte var?
    Ju fler barn man får desto tidigare kommer sammandragningarna...jag hade sammandragningar från v.15 och hon kom i v.39...
    Livmodertappen lät ganska normal, så jag tror att de inte anser att den är så förkortad att du behöver bricanyl.
    En cervix som är under 15 mm indikerar att en tidig förlossning KAN ske, men inte säkert..en cervix på 2 cm eller mer brukar inte betyda att man föder tidigare, en cervix på 3 cm är helt normal...
    Det bästa vore väl att du kunde bli sjukskriven ett tag? så att du kan vila...du verkar väldigt uppstressad eftersom du farit in akut 5 gr för sammandragningar? försök att slappna av lite istället, din stress kan göra att sammandragningarna blir värre.
  16. 8
    Ta det lungt! att ha sammandragningar är inte farligt så länge de inte är smärtsamma, och det skrev du ju att de inte var?
    Ju fler barn man får desto tidigare kommer sammandragningarna...jag hade sammandragningar från v.15 och hon kom i v.39...
    Livmodertappen lät ganska normal, så jag tror att de inte anser att den är så förkortad att du behöver bricanyl.
    En cervix som är under 15 mm indikerar att en tidig förlossning KAN ske, men inte säkert..en cervix på 2 cm eller mer brukar inte betyda att man föder tidigare, en cervix på 3 cm är helt normal...
    Det bästa vore väl att du kunde bli sjukskriven ett tag? så att du kan vila...du verkar väldigt uppstressad eftersom du farit in akut 5 gr för sammandragningar? försök att slappna av lite istället, din stress kan göra att sammandragningarna blir värre.
  17. Medlem sedan
    Jan 2005
    #9
    "Ju fler barn man får" blir inte så relevant i mitt fall tyvärr. Jag kan knappt bli gravid ens med IVF och det här är min första graviditet som gått över vecka 6 och den tillkom trots att såväl vi som läkarna började ge upp, så det är med stor sannolikhet min sista graviditet också.

    Cx-längd beror på mätning, ifall den mäts via vanlig gynundersökning stämmer dina siffor. Om man mäter via VUL är allt under 3 cm onormalt och det är framförallt onormalt om den går från över 4cm till 28mm på två veckor i samband med sammandragningarna. Det var det som hände för mig och jag fick papper med mig från läkaren som undersökte mig om att jag skulle söka akut vid minsta förvärrad situation, eftersom det hade varit en såpass snabb negativ förändring redan i vecka 18. :-(
  18. 9
    "Ju fler barn man får" blir inte så relevant i mitt fall tyvärr. Jag kan knappt bli gravid ens med IVF och det här är min första graviditet som gått över vecka 6 och den tillkom trots att såväl vi som läkarna började ge upp, så det är med stor sannolikhet min sista graviditet också.

    Cx-längd beror på mätning, ifall den mäts via vanlig gynundersökning stämmer dina siffor. Om man mäter via VUL är allt under 3 cm onormalt och det är framförallt onormalt om den går från över 4cm till 28mm på två veckor i samband med sammandragningarna. Det var det som hände för mig och jag fick papper med mig från läkaren som undersökte mig om att jag skulle söka akut vid minsta förvärrad situation, eftersom det hade varit en såpass snabb negativ förändring redan i vecka 18. :-(
  19. Medlem sedan
    Jan 2005
    #10
    Tack för din kommentar.

    Tyvärr verkar det vara väldigt lite som går att göra, men jag är sjukskriven nu och det går åt rätt håll som tur är.

    Kram!
  20. 10
    Tack för din kommentar.

    Tyvärr verkar det vara väldigt lite som går att göra, men jag är sjukskriven nu och det går åt rätt håll som tur är.

    Kram!
  21. Medlem sedan
    Jan 2005
    #11
    Tack för din kloka kommentar.

    Jo, och på så sätt har du nog rätt att jag känt det också. I början tyckte jag att de var lite roliga - någon slags bevis för att det händer något. Sedan en morgon vaknade jag med fullständig panik över dem och känslan av att de vägrade ge sig och det var också då som det hade skett en negativ förändring. Sen känndes de supersuperfel några gånger till (när jag var på fel antibiotika visade det sig sen) och sedan dess har de mest varit läskiga för att de varit läskiga tidigare.

    Hade jag haft i närheten av känslan jag hade när jag verkligen hade infektionen hade jag inte skrivit här, utan suttit på akuten.

    Så ska försöka lita på det där...

    Stor, stor kram!
  22. 11
    Tack för din kloka kommentar.

    Jo, och på så sätt har du nog rätt att jag känt det också. I början tyckte jag att de var lite roliga - någon slags bevis för att det händer något. Sedan en morgon vaknade jag med fullständig panik över dem och känslan av att de vägrade ge sig och det var också då som det hade skett en negativ förändring. Sen känndes de supersuperfel några gånger till (när jag var på fel antibiotika visade det sig sen) och sedan dess har de mest varit läskiga för att de varit läskiga tidigare.

    Hade jag haft i närheten av känslan jag hade när jag verkligen hade infektionen hade jag inte skrivit här, utan suttit på akuten.

    Så ska försöka lita på det där...

    Stor, stor kram!
  23. Medlem sedan
    Jan 2005
    #12
    Tack!

    Nu har jag varit hos min "riktiga" läkare istället, vilket var jättejätteskönt. Hon är superbra och allt såg mycket bättre ut än för några veckor sedan.

    Kram!
  24. 12
    Tack!

    Nu har jag varit hos min "riktiga" läkare istället, vilket var jättejätteskönt. Hon är superbra och allt såg mycket bättre ut än för några veckor sedan.

    Kram!
  25. Medlem sedan
    Jan 2005
    #13
    Tack för ditt långa och bra svar! Det är väldigt tröstande att höra från andra där det gått bra.

    Jag kan ju i princip inte bli gravid ens med IVF, så jag har ju aldrig varit så här långt gången tidigare. Så ingen aning om vad som är normalt för mig och inte...

    Det som är väldigt uppenbart var att det verkar ha varit infektionen som påverkade tappen och inte de "vanliga" sammandragningarna. När det var som sämst var tappen 28 mm via VUL, nu var den över 4 cm. Så de negativa förändringarna har gått tillbaka.

    Hon såg ingen anledning för bricanyl i nuläget, men däremot blev jag sjukskriven med sträng uppmaning om att lyssna på kroppen och följa det som känns bra. Och min semesterresa till Spanien nästa vecka blev inställd, men det visste jag egentligen redan...

    Stor kram!
  26. 13
    Tack för ditt långa och bra svar! Det är väldigt tröstande att höra från andra där det gått bra.

    Jag kan ju i princip inte bli gravid ens med IVF, så jag har ju aldrig varit så här långt gången tidigare. Så ingen aning om vad som är normalt för mig och inte...

    Det som är väldigt uppenbart var att det verkar ha varit infektionen som påverkade tappen och inte de "vanliga" sammandragningarna. När det var som sämst var tappen 28 mm via VUL, nu var den över 4 cm. Så de negativa förändringarna har gått tillbaka.

    Hon såg ingen anledning för bricanyl i nuläget, men däremot blev jag sjukskriven med sträng uppmaning om att lyssna på kroppen och följa det som känns bra. Och min semesterresa till Spanien nästa vecka blev inställd, men det visste jag egentligen redan...

    Stor kram!
  27. Medlem sedan
    Jan 2005
    #14
    Tack för ditt svar. Oro är verkligen sååå jobbigt. Skönt att du har en bra bm, vi ska nog byta vår.... Men vår läkare däremot är suverän nu när hon ÄNTLIGEN är tillbaka från semestern.
  28. 14
    Tack för ditt svar. Oro är verkligen sååå jobbigt. Skönt att du har en bra bm, vi ska nog byta vår.... Men vår läkare däremot är suverän nu när hon ÄNTLIGEN är tillbaka från semestern.
  29. Medlem sedan
    Jan 2005
    #15
    Det känns verkligen jätteskönt med all bekräftelse på att jag inte kan ha det så här.

    Min "riktiga" läkare var tillbaka från semestern idag och nu fick jag en mätning på tappen igen som visade stolta 4 cm, så över en cm längre än när det var som sämst. Av allt att döma var det alltså infektionen, men jag är sjukskriven nu för att kunna följa vad min kropp orkar med. Det känns enormt skönt. Och dessutom har vi ett bra uppföljningsprogram för att kolla att min tapp inte börjar krympa igen.

    Kram!
  30. 15
    Det känns verkligen jätteskönt med all bekräftelse på att jag inte kan ha det så här.

    Min "riktiga" läkare var tillbaka från semestern idag och nu fick jag en mätning på tappen igen som visade stolta 4 cm, så över en cm längre än när det var som sämst. Av allt att döma var det alltså infektionen, men jag är sjukskriven nu för att kunna följa vad min kropp orkar med. Det känns enormt skönt. Och dessutom har vi ett bra uppföljningsprogram för att kolla att min tapp inte börjar krympa igen.

    Kram!
  31. Medlem sedan
    Jun 2009
    #16
    Minnea... inget kommer att hända för att inget får hända dig och ditt lilla gryn!
    du har blivit gravid mot alla odds och det är meningen att ni skall få detta barn - så är det bara!!
    det är bara det att ni får fler prövningar än de flesta andra... och jag håller med om att det är för jäkla orättvist - men! Ni skall få barn! något annat existerar inte!!
    håll ut, jag vet att det låter banalt och jag har absolut inte några erfareneheter kring vare sig graviditeter, barn eller ngt annat kring ämnet att tala om men jag vet det, att med din kämparglöd, er vilja och kärlek till detta lilla liv - så måste det finnas en mening tilll varför du till slut blev gravid och dessutom, ha kommit så långt som du gjort!
    jag räknar fortfarande ner tilll augusti då du är i vecka 25och den veckan kommer allt närmre...!
    ta hand om dig och försök tänka bra tankar!
    kram!
  32. 16
    Minnea... inget kommer att hända för att inget får hända dig och ditt lilla gryn!
    du har blivit gravid mot alla odds och det är meningen att ni skall få detta barn - så är det bara!!
    det är bara det att ni får fler prövningar än de flesta andra... och jag håller med om att det är för jäkla orättvist - men! Ni skall få barn! något annat existerar inte!!
    håll ut, jag vet att det låter banalt och jag har absolut inte några erfareneheter kring vare sig graviditeter, barn eller ngt annat kring ämnet att tala om men jag vet det, att med din kämparglöd, er vilja och kärlek till detta lilla liv - så måste det finnas en mening tilll varför du till slut blev gravid och dessutom, ha kommit så långt som du gjort!
    jag räknar fortfarande ner tilll augusti då du är i vecka 25och den veckan kommer allt närmre...!
    ta hand om dig och försök tänka bra tankar!
    kram!
  33. Medlem sedan
    Jul 2005
    #17
    Läste att du varit iväg till din läkare och tappen var 4 cm, bra!! Det är ett bra tecken på att de för tillfället inte är farliga Sammandragningar är obehagliga och det är bra att du har koll på dem!

    Jag hade ju oxå mycket SD den förra(första) graviditeten, ca 3,5 månad innan Bf kom de riktigt onda förvärkarna oxå så jag har en hum om vad du går igenom. Denna graviditeten så drog Sd igång tidigt oxå men nu accepterar jag dem och har dragit ner på tempot enormt mot vad jag gjorde förra gången.

    Barnmorskan jag hade förra grav sa att man ofta _tror_ man tar de lugnt så att sd ska lugna sig men i själva verket är det så mycket man omedvetet gör som håller sd igång("jag ska baaara"). Först om man skulle bli inlagd får man veta vad "vila" verkligen betyder och jag säger inte emot henne!

    Styrkekramar!
  34. 17
    Läste att du varit iväg till din läkare och tappen var 4 cm, bra!! Det är ett bra tecken på att de för tillfället inte är farliga Sammandragningar är obehagliga och det är bra att du har koll på dem!

    Jag hade ju oxå mycket SD den förra(första) graviditeten, ca 3,5 månad innan Bf kom de riktigt onda förvärkarna oxå så jag har en hum om vad du går igenom. Denna graviditeten så drog Sd igång tidigt oxå men nu accepterar jag dem och har dragit ner på tempot enormt mot vad jag gjorde förra gången.

    Barnmorskan jag hade förra grav sa att man ofta _tror_ man tar de lugnt så att sd ska lugna sig men i själva verket är det så mycket man omedvetet gör som håller sd igång("jag ska baaara"). Först om man skulle bli inlagd får man veta vad "vila" verkligen betyder och jag säger inte emot henne!

    Styrkekramar!
  35. Medlem sedan
    Jan 2003
    #18
    Vad bra att veta att tappen är återställd.
    Kanon!

    Precis som de säger så är det jätteviktigt att lyssna på kroppen. Sammandragningar kan man i mängder. Jag slarvade i min andra graviditet, men tänker inte göra det igen i denna.

    Om tillhör de som har mycket smdr så förbered dig på att få en jobbig tredje trimester och försök att lägga semester sista månaden. Jag tror att de flesta landsting inte sjukskriver längre än till v. 36 för smdr eftersom bäbisen är "klar" då. Men det är ju bättre ju längre bäbisen får stanna i din mage så ha semester sista månaden istället.

    Det kommer går bra!

    Kram
  36. 18
    Vad bra att veta att tappen är återställd.
    Kanon!

    Precis som de säger så är det jätteviktigt att lyssna på kroppen. Sammandragningar kan man i mängder. Jag slarvade i min andra graviditet, men tänker inte göra det igen i denna.

    Om tillhör de som har mycket smdr så förbered dig på att få en jobbig tredje trimester och försök att lägga semester sista månaden. Jag tror att de flesta landsting inte sjukskriver längre än till v. 36 för smdr eftersom bäbisen är "klar" då. Men det är ju bättre ju längre bäbisen får stanna i din mage så ha semester sista månaden istället.

    Det kommer går bra!

    Kram

Liknande trådar

  1. inte orkar jag göra raggmunkar inte...
    By mandelblomma in forum Ordet är fritt
    Svar: 21
    Senaste inlägg: 2011-03-10, 15:45
  2. Orkar orkar inte?
    By mariamed4 in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2010-03-01, 20:50
  3. vill inte - orkar inte
    By A_Cei in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-09-30, 06:02
  4. Jag vill inte! Orkar inte!!!
    By ensam och förtvivlad in forum Ensamförälder
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2007-01-21, 22:24
  5. Orkar inte eller vill inte?
    By LaMa in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-01-16, 22:11
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar