Från en annan diskussion (säg gärna till, du som jag diskuterade med, jag menar inget illa mot dig och jag väljer att inte ta upp nicket här, det får du göra om du vill!) blev jag lite beklämd när jag läste och funderade.
Jag tänker på förhållanden som egentligen är skit på många sätt men där man är kvar för att "Det är ju inte säkert att det blir bättre med nån annan" eller "Jag har inte råd att skilja mig" eller "Han är ju omtänksam IBLAND..." eller "Vi har ju två barn ihop" eller...ja...nån annan (i mitt tycke) mindre bra anledning till att stanna i ett kasst förhållande.
Är det inte väldigt förödmjukande att hänga kvar då? Känns det inte som att man tappar respekten för sig själv när man inte vill inse att man är värd bättre än så?...
Har ni haft ett sånt förhållande i er närhet - eller ni kanske är/har varit i ett sånt själva? Försök förklara för mig, för jag kan verkligen inte fatta. Varför stannar man?
1
Sorgliga förhållanden Från en annan diskussion (säg gärna till, du som jag diskuterade med, jag menar inget illa mot dig och jag väljer att inte ta upp nicket här, det får du göra om du vill!) blev jag lite beklämd när jag läste och funderade.
Jag tänker på förhållanden som egentligen är skit på många sätt men där man är kvar för att "Det är ju inte säkert att det blir bättre med nån annan" eller "Jag har inte råd att skilja mig" eller "Han är ju omtänksam IBLAND..." eller "Vi har ju två barn ihop" eller...ja...nån annan (i mitt tycke) mindre bra anledning till att stanna i ett kasst förhållande.
Är det inte väldigt förödmjukande att hänga kvar då? Känns det inte som att man tappar respekten för sig själv när man inte vill inse att man är värd bättre än så?...
Har ni haft ett sånt förhållande i er närhet - eller ni kanske är/har varit i ett sånt själva? Försök förklara för mig, för jag kan verkligen inte fatta. Varför stannar man?
Det där inlägget kunde jag skrivit. När jag läser om någon som äntligen fattar mod och lämnar sin fru sedan 29 år tillbaka får jag en liten glädjeloppa i hjärtat.
Varför, VARFÖR ska man trampa runt i döda förhållanden? Och vill den frun verkligen ha den mannen när hon känner att han liksom stannar hos henne av plikt och gammal vana?
2
Det där inlägget kunde jag skrivit. När jag läser om någon som äntligen fattar mod och lämnar sin fru sedan 29 år tillbaka får jag en liten glädjeloppa i hjärtat.
Varför, VARFÖR ska man trampa runt i döda förhållanden? Och vill den frun verkligen ha den mannen när hon känner att han liksom stannar hos henne av plikt och gammal vana?
Jag kan tänka mig att många är medvetna om att förhållanden har toppar och dalar och tänk om det kommer fler toppar? Och det nya förhållandet som man kanske får... det kommer väl också ha toppar och dalar.
3
Jag kan tänka mig att många är medvetna om att förhållanden har toppar och dalar och tänk om det kommer fler toppar? Och det nya förhållandet som man kanske får... det kommer väl också ha toppar och dalar.
Jag var i ett förhållande (mina barns mor) där jag alltid hoppades på att det skulle bli bättre "i morgon", "efter jul", "när blöjtiden är över" m.m.
Det som höll mig kvar var den obeskrivliga rädslan för att bli ensam blandat med en hel hög med "man ska inte ge upp utan vidare" (som man väl kan tolka som en slags pliktkänsla eftersom allt dumt i förhållandet var "mitt fel".
4
Jag var i ett förhållande (mina barns mor) där jag alltid hoppades på att det skulle bli bättre "i morgon", "efter jul", "när blöjtiden är över" m.m.
Det som höll mig kvar var den obeskrivliga rädslan för att bli ensam blandat med en hel hög med "man ska inte ge upp utan vidare" (som man väl kan tolka som en slags pliktkänsla eftersom allt dumt i förhållandet var "mitt fel".
Sådär resonerar jag i alla fall... Jag älskar min man och älskar att han är pappa till mina barn och den känslan behåller jag även när vardagen är mer än lovligt grå. Nykär är man ju bara när förhållandet är nytt och jag kan inte tänka mig att vardagen skulle bli LÄTTARE att hantera om jag skulle försöka pussla ihop mitt liv som ensamstående mamma med någon eventuellt ensamstående pappa och allt vad det innebär! Kalla mig lat eller tragisk, den som vill, men den här mannen har jag valt att gifta mig med och då fixar vi dalarna också!
6
Sådär resonerar jag i alla fall... Jag älskar min man och älskar att han är pappa till mina barn och den känslan behåller jag även när vardagen är mer än lovligt grå. Nykär är man ju bara när förhållandet är nytt och jag kan inte tänka mig att vardagen skulle bli LÄTTARE att hantera om jag skulle försöka pussla ihop mitt liv som ensamstående mamma med någon eventuellt ensamstående pappa och allt vad det innebär! Kalla mig lat eller tragisk, den som vill, men den här mannen har jag valt att gifta mig med och då fixar vi dalarna också!
jag kan absolut aldrig heller fatta, och det som är trist som f*n det är att de personerna ibland har ett behov att smeta av sina förhållanden upplevelser på oss som lever i ett galet lyckligt förhållande under orden alla/aldrig/alltid/finns inte - vi får liksom inte finnas för vissa känns det som, så vi buntas ihop ihop under ngn sorts fördomsbubbla "det finns inte"... äsch jag vet fasen inte varför?...
SÅ klar!
Näää - det är helt sjukt illa att leva med en människa som gör ens liv olyckligt eller mindre lyckligt - det är respektlöst mot en själv!
7
jag kan absolut aldrig heller fatta, och det som är trist som f*n det är att de personerna ibland har ett behov att smeta av sina förhållanden upplevelser på oss som lever i ett galet lyckligt förhållande under orden alla/aldrig/alltid/finns inte - vi får liksom inte finnas för vissa känns det som, så vi buntas ihop ihop under ngn sorts fördomsbubbla "det finns inte"... äsch jag vet fasen inte varför?...
SÅ klar!
Näää - det är helt sjukt illa att leva med en människa som gör ens liv olyckligt eller mindre lyckligt - det är respektlöst mot en själv!
sån brist på flyt i texten var längesedan jag producerade... hoppas ngn fattade
Lycklig som galet sen drygt 20 år tillbaka och jag hoppas innerligt det ger hopp till alla... istället för ngt annat!... SÅ, kanske!
8
sån brist på flyt i texten var längesedan jag producerade... hoppas ngn fattade
Lycklig som galet sen drygt 20 år tillbaka och jag hoppas innerligt det ger hopp till alla... istället för ngt annat!... SÅ, kanske!
Jo, såklart ska man kunna fixa dalarna också . Vad är det för förhållande annars?
Men det är inte DET jag pratar om, utan om förhållanden där man uppenbart inte stannar ihop för att man älskar varann (för det gör man inte, helt tydligt, i en del förhållanden) utan för att det är enklare att stanna än att gå. Har du inte hört talas om såna förhållanden?..
9
Jo, såklart ska man kunna fixa dalarna också . Vad är det för förhållande annars?
Men det är inte DET jag pratar om, utan om förhållanden där man uppenbart inte stannar ihop för att man älskar varann (för det gör man inte, helt tydligt, i en del förhållanden) utan för att det är enklare att stanna än att gå. Har du inte hört talas om såna förhållanden?..
Jo, visst har jag det och jag har dessutom med mer eller mindre tydliga ordalag försökt beskriva hur destruktiva en del förhållande är för vänner jag har, men jag ser också vänner som hela tiden är "så där kära som de aldrig har varit förut" och hittar en ny "pappa" åt sina barn. En gammal killkompis till mig berättade torrt att hans barn hade firat jul med tre olika "bonuspappor" de tre senaste jularna. Inte heller helt sunt, tycker jag...
11
Jo, visst har jag det och jag har dessutom med mer eller mindre tydliga ordalag försökt beskriva hur destruktiva en del förhållande är för vänner jag har, men jag ser också vänner som hela tiden är "så där kära som de aldrig har varit förut" och hittar en ny "pappa" åt sina barn. En gammal killkompis till mig berättade torrt att hans barn hade firat jul med tre olika "bonuspappor" de tre senaste jularna. Inte heller helt sunt, tycker jag...
Nej, det där fattar inte jag heller!... Såklart finns det förhållanden som är verkligen 100% rätt (vilket i sig inte behöver betyda, och inte heller BETYDER, att man alltid är ense och aldrig blir osams eller att man alltid svävar på rosa moln..), och det tycker jag är alldeles underbart att höra om!
Fast sen finns det folk som är åt andra hållet också.."Jag och min man/fru kommer ALDRIG att skilja oss."..eller "Min man/fru kommer aldrig att vara otrogen! Det VET jag!".
Så länge man inte har facit så VET man inte, anser jag...och just därför tycker jag att man ska vara jätteglad och lycklig och tacksam så länge man är i ett förhållande som känns sådär galet bra!
12
Nej, det där fattar inte jag heller!... Såklart finns det förhållanden som är verkligen 100% rätt (vilket i sig inte behöver betyda, och inte heller BETYDER, att man alltid är ense och aldrig blir osams eller att man alltid svävar på rosa moln..), och det tycker jag är alldeles underbart att höra om!
Fast sen finns det folk som är åt andra hållet också.."Jag och min man/fru kommer ALDRIG att skilja oss."..eller "Min man/fru kommer aldrig att vara otrogen! Det VET jag!".
Så länge man inte har facit så VET man inte, anser jag...och just därför tycker jag att man ska vara jätteglad och lycklig och tacksam så länge man är i ett förhållande som känns sådär galet bra!
Jag tror inte att man beslutar att stanna för alltid utan att det är som MaWe säger; att beslutet skjuts upp, att det blir bättre när h*n får ett nytt jobb/när jag går ner i vikt och gillar mig själv bättre/när barnet börjar årskurs x, osv.
På sätt och vis är det väl bra att vänta för att inte ta några förhastade beslut men visst finns det även de som aldrig kommer loss. Det är lite man vet vad man har men inte vad man får.
Jag har tagit mig loss ur två dåliga förhållanden och vet hur otroligt svårt det är, hur dåligt alla mår och vilken beslutsångest som är inblandad. Men man/jag mår ju så otroligt mycket bättre efteråt! För har man väl tänkt tanken några gånger att "jag kanske ska ta mig ur det här förhållande" är det oftast redan för sent att laga. Eller det var kanske bara helt enkelt trasigt från början.
13
Jag tror inte att man beslutar att stanna för alltid utan att det är som MaWe säger; att beslutet skjuts upp, att det blir bättre när h*n får ett nytt jobb/när jag går ner i vikt och gillar mig själv bättre/när barnet börjar årskurs x, osv.
På sätt och vis är det väl bra att vänta för att inte ta några förhastade beslut men visst finns det även de som aldrig kommer loss. Det är lite man vet vad man har men inte vad man får.
Jag har tagit mig loss ur två dåliga förhållanden och vet hur otroligt svårt det är, hur dåligt alla mår och vilken beslutsångest som är inblandad. Men man/jag mår ju så otroligt mycket bättre efteråt! För har man väl tänkt tanken några gånger att "jag kanske ska ta mig ur det här förhållande" är det oftast redan för sent att laga. Eller det var kanske bara helt enkelt trasigt från början.
Nejmen, såklart inte!
Fast jag ser inte det som det enda alternativet till att stanna i ett kasst förhållande?....jag ser inte riktigt kopplingen, faktiskt.
14
Nejmen, såklart inte!
Fast jag ser inte det som det enda alternativet till att stanna i ett kasst förhållande?....jag ser inte riktigt kopplingen, faktiskt.
Nej, jag vet att jag gick till extremfall där och ber om ursäkt för att jag sköt ovanför målet. Det jag menar är att jag tycker att det är väldigt vanligt att man tycker sig vara tvungen att hitta ett förhållande där ROMANTIKEN och NYFÖRÄLSKELSEN finns, för annars är det dåligt... Ett dåligt förhållande är ju något helt annat. Svammel? Jo, jag känner det också, men jag hoppas att du förstår vad jag menar...
16
Nej, jag vet att jag gick till extremfall där och ber om ursäkt för att jag sköt ovanför målet. Det jag menar är att jag tycker att det är väldigt vanligt att man tycker sig vara tvungen att hitta ett förhållande där ROMANTIKEN och NYFÖRÄLSKELSEN finns, för annars är det dåligt... Ett dåligt förhållande är ju något helt annat. Svammel? Jo, jag känner det också, men jag hoppas att du förstår vad jag menar...
Jo, så brukar jag också tänka...
Ingen av oss vet hur livet kommer att bli. Ingen kan VETA. Och är man inte medveten om hur lite man vet så lär man bli varse på ett väldigt brutalt sätt den dagen något händer.
17
Jo, så brukar jag också tänka...
Ingen av oss vet hur livet kommer att bli. Ingen kan VETA. Och är man inte medveten om hur lite man vet så lär man bli varse på ett väldigt brutalt sätt den dagen något händer.
Jo, jag fattar .
Det är väl definitionen på "dåligt förhållande" som är frågan här. För mig är inte ett dåligt förhållande = ett förhållande där det ibland/ofta är vardag, där man inte svävar på rosa moln varje dag utan bara ibland. För mig är ett dåligt förhållande = där man egentligen inte älskar sin partner, utan stannar kvar för att det är bekvämast så. Eller där den ena parten får dra ett osannolikt stort lass jämfört med den andra....ja, du förstår säkert också
19
Jo, jag fattar .
Det är väl definitionen på "dåligt förhållande" som är frågan här. För mig är inte ett dåligt förhållande = ett förhållande där det ibland/ofta är vardag, där man inte svävar på rosa moln varje dag utan bara ibland. För mig är ett dåligt förhållande = där man egentligen inte älskar sin partner, utan stannar kvar för att det är bekvämast så. Eller där den ena parten får dra ett osannolikt stort lass jämfört med den andra....ja, du förstår säkert också
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
