Trots man, barn och heltidsjobb
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Apr 2008
    #1

    Trots man, barn och heltidsjobb

    Just den formuleringen läser jag då och då om kvinnor som uträttat något extra - uppfunnit något, tränat till något speciellt eller vad det nu kan ha varit. De har kunnat göra detta TROTS man, barn och heltidsjobb. Jag retar mig på att mannen liksom läggs in som en ansvarspost, något som belastar kvinnan, men TROTS den plikten har hon kunnat hitta tid till annat. Är jag känslig? Men läser man samma sak om män? "Han tränar fyra gånger i veckan trots fru, barn och heltidsjobb."
  2. 1
    Trots man, barn och heltidsjobb Just den formuleringen läser jag då och då om kvinnor som uträttat något extra - uppfunnit något, tränat till något speciellt eller vad det nu kan ha varit. De har kunnat göra detta TROTS man, barn och heltidsjobb. Jag retar mig på att mannen liksom läggs in som en ansvarspost, något som belastar kvinnan, men TROTS den plikten har hon kunnat hitta tid till annat. Är jag känslig? Men läser man samma sak om män? "Han tränar fyra gånger i veckan trots fru, barn och heltidsjobb."
  3. Medlem sedan
    May 1999
    #2
    Nej, du är inte känslig. Världen snurrar i gamla äckliga hjulspår och fortsätter i gamla trista könsrollsmönster.

    Ingen kvinna kan förstå hurdan "hjälte" jag anses vara som hade lååånga föräldraledigheter, exempelvis.
    Jag vill inte vara någon jäkla hjälte, jag ville bara bli en bättre pappa än MIN pappa var = närvarande.
  4. 2
    Nej, du är inte känslig. Världen snurrar i gamla äckliga hjulspår och fortsätter i gamla trista könsrollsmönster.

    Ingen kvinna kan förstå hurdan "hjälte" jag anses vara som hade lååånga föräldraledigheter, exempelvis.
    Jag vill inte vara någon jäkla hjälte, jag ville bara bli en bättre pappa än MIN pappa var = närvarande.
  5. Medlem sedan
    Apr 2008
    #3
    Ja, jag kan tänka mig att det är lite irriterande. Skönt att höra att du ser negativa mönster och gör annorlunda själv. Många fastnar i mönstren, trots att de inte gillar dem.
  6. 3
    Ja, jag kan tänka mig att det är lite irriterande. Skönt att höra att du ser negativa mönster och gör annorlunda själv. Många fastnar i mönstren, trots att de inte gillar dem.
  7. Medlem sedan
    Nov 2002
    #4
    Jo, man läser den formuleringen också, men i omvända sammanhang. "Han smugglade knark, trots fru, barn och heltidsjobb"
    För en kvinna i samma sits skulle det heta "Trebarnsmamma smugglade knark"
  8. 4
    Jo, man läser den formuleringen också, men i omvända sammanhang. "Han smugglade knark, trots fru, barn och heltidsjobb"
    För en kvinna i samma sits skulle det heta "Trebarnsmamma smugglade knark"
  9. Medlem sedan
    May 1999
    #5
    Många tar den första bästa förebliden (sina egna föräldrar) och blir små spegelbilder av dom TROTS att dom nödvändigtvis inte gillar det).
    Jag kan förstå det. Det ÄR ju trots allt en stor traumatisk händelse att bli förälder.
  10. 5
    Många tar den första bästa förebliden (sina egna föräldrar) och blir små spegelbilder av dom TROTS att dom nödvändigtvis inte gillar det).
    Jag kan förstå det. Det ÄR ju trots allt en stor traumatisk händelse att bli förälder.
  11. Medlem sedan
    Nov 2002
    #6
    Då kan du tänka dig min morfar (född -14) som skötte större delen av hushållet. På 50-talet flyttade de till ett hyreshus med gemensam tvättstuga. De andra fruarna var helt paffa: "Men Oh, kan herr K TVÄTTA??!!"
  12. 6
    Då kan du tänka dig min morfar (född -14) som skötte större delen av hushållet. På 50-talet flyttade de till ett hyreshus med gemensam tvättstuga. De andra fruarna var helt paffa: "Men Oh, kan herr K TVÄTTA??!!"
  13. Medlem sedan
    May 2002
    #7
    Tja, är man singel utan barn och jobb (undra vad man lever på då?) så har man ju inte förpliktelser mot någon och kan pilledutta med vad man vill hela tiden...?

    Jag kan hålla med dig på ett vis, och ändå inte. Mannen är ingen ansvarspost, men visst upptar det av ens tid att ha ett förhållande?
  14. 7
    Tja, är man singel utan barn och jobb (undra vad man lever på då?) så har man ju inte förpliktelser mot någon och kan pilledutta med vad man vill hela tiden...?

    Jag kan hålla med dig på ett vis, och ändå inte. Mannen är ingen ansvarspost, men visst upptar det av ens tid att ha ett förhållande?
  15. Medlem sedan
    May 1999
    #8
    Vilken snubbe!
    Gudarna ska veta att han kämpade i motvind.
    Så sent som 1990 när min älsta son föddes fick jag SÅ mycket glåpord och nedsättande kommentarer när jag var pappaledig i mina 8 månader.
    Tänk vad det måste snackats bakom din morfars rygg.
    Starkt!
  16. 8
    Vilken snubbe!
    Gudarna ska veta att han kämpade i motvind.
    Så sent som 1990 när min älsta son föddes fick jag SÅ mycket glåpord och nedsättande kommentarer när jag var pappaledig i mina 8 månader.
    Tänk vad det måste snackats bakom din morfars rygg.
    Starkt!
  17. Misell
    #9
    Ja, så tänkte jag också litegrann. Man ska ha tid att hålla liv i förhållandet också.
    Jag tror att det hela ligger i betraktarens öga, men visst är det sällan som man hör det motsatta. I mångt och mycket så förväntas nog fortfarande mannen vara huvudansvarig för försörjningen i familjen.
  18. 9
    Ja, så tänkte jag också litegrann. Man ska ha tid att hålla liv i förhållandet också.
    Jag tror att det hela ligger i betraktarens öga, men visst är det sällan som man hör det motsatta. I mångt och mycket så förväntas nog fortfarande mannen vara huvudansvarig för försörjningen i familjen.
  19. Medlem sedan
    Nov 2006
    #10
    Jo, jag kan, ungefär. Jag är gift med en sån hjälte... *ler lite skevt* Och japp, han är jättebra, en helt vanlig jättebra pappa, ungefär som jag är en helt vanlig jättebra mamma, men i omgivningens ögon är han en hjälte och jag är en som har det _väldigt_ väl förspänt.

    "Stackars NN" kallade min mamma honom ända tills jag talade om att hon fick välja mellan språkbruk och mig. Hon är annars en vettig person, alltså.
  20. 10
    Jo, jag kan, ungefär. Jag är gift med en sån hjälte... *ler lite skevt* Och japp, han är jättebra, en helt vanlig jättebra pappa, ungefär som jag är en helt vanlig jättebra mamma, men i omgivningens ögon är han en hjälte och jag är en som har det _väldigt_ väl förspänt.

    "Stackars NN" kallade min mamma honom ända tills jag talade om att hon fick välja mellan språkbruk och mig. Hon är annars en vettig person, alltså.
  21. Medlem sedan
    Nov 2006
    #11
    Fast glåporden ger dig en viss hjältestatus, kan jag tycka, åtminstone vad gäller ryggrad.
  22. 11
    Fast glåporden ger dig en viss hjältestatus, kan jag tycka, åtminstone vad gäller ryggrad.
  23. Medlem sedan
    May 1999
    #12
    Det gav mig styrka i alla fall att märka att jag vuxit ifrån mina mobbare.
  24. 12
    Det gav mig styrka i alla fall att märka att jag vuxit ifrån mina mobbare.
  25. Medlem sedan
    Nov 1999
    #13
    Åh, precis! Jag letar ofta i artiklar om "framgångsrika män" med familjer efter beskrivningar hur de löste barnomsorgen och hur lång tid efter förlossningen som de jobbade, om de hade barnflicka osv...
  26. 13
    Åh, precis! Jag letar ofta i artiklar om "framgångsrika män" med familjer efter beskrivningar hur de löste barnomsorgen och hur lång tid efter förlossningen som de jobbade, om de hade barnflicka osv...
  27. Medlem sedan
    Nov 2006
    #14
    Det säger en del om den förhärskande synen på män kan jag tycka... Lite som ettt blondinskämt fast på nån sorts allvar.
  28. 14
    Det säger en del om den förhärskande synen på män kan jag tycka... Lite som ettt blondinskämt fast på nån sorts allvar.
  29. Medlem sedan
    Nov 2006
    #15
    Misstänker att det gick ganska fort.
  30. 15
    Misstänker att det gick ganska fort.
  31. Medlem sedan
    Apr 2008
    #16
    Pja, kanske var det bara så de menade.
  32. 16
    Pja, kanske var det bara så de menade.
  33. Medlem sedan
    Nov 1999
    #17
    Ja, min morfar blev ensam med tre döttrar på 8, 10 och 13 år (mina morföräldrar skilde sig och mormor flyttade iväg med "the love of her life") och alla förutsatte att det var 13-åringen (dvs min mamma) som skötte hushållet. Så var det inte - även om döttrarna förstås fick ta sin beskärda del...
  34. 17
    Ja, min morfar blev ensam med tre döttrar på 8, 10 och 13 år (mina morföräldrar skilde sig och mormor flyttade iväg med "the love of her life") och alla förutsatte att det var 13-åringen (dvs min mamma) som skötte hushållet. Så var det inte - även om döttrarna förstås fick ta sin beskärda del...
  35. Medlem sedan
    Nov 2006
    #18
    Amen amen amen. Även om barnen var 22, 25 och 31 så skulle hon betecknas trebarnsmamma dessutom.
  36. 18
    Amen amen amen. Även om barnen var 22, 25 och 31 så skulle hon betecknas trebarnsmamma dessutom.
  37. Medlem sedan
    Apr 2008
    #19
    Ja, de behöver sällan förklara hur de prioriterat och bollat med dagishämtningar och läxläsningar. Frågan ställs liksom inte.
  38. 19
    Ja, de behöver sällan förklara hur de prioriterat och bollat med dagishämtningar och läxläsningar. Frågan ställs liksom inte.
  39. Medlem sedan
    Nov 2002
    #20
    Han föddes stark. Han började tidigt med att mjölka korna (flicksyssla), för att sedan bli kock då han var inkallad. Han ville nog egentligen bli bagare, men så blev det inte.
    När mormor blev sämre (senare rullstolsburen) så skötte han deras lilla lantbruk, jobbade skift på bruket OCh skötte hushållet i stora delar.

    När mormor gått bort och han gått i pension, så flyttade han hem till oss (mamma enda barnet). Och tog över hela hushållet: Disk, tvätt, städ, matlagning, trädgårdsland, gräsklippning, fönsterputs.
    Då, på 70-talet, var det nog mest förvåning och lite avundsjuka. Men tidigare var det nog jobbigare, fast har man blivit retad i skolan för att man mjölkat korna så klarar man nog det mesta.

    Jag blir också förvånad över vilken hjältegloria karlar får som är hemma mycket (utan uppenbara anledningar som sjuka fruar). det borde ju vara lika självklart, men å andra sidan är det ju inte så många år sedan det var totalt otänkbart.
  40. 20
    Han föddes stark. Han började tidigt med att mjölka korna (flicksyssla), för att sedan bli kock då han var inkallad. Han ville nog egentligen bli bagare, men så blev det inte.
    När mormor blev sämre (senare rullstolsburen) så skötte han deras lilla lantbruk, jobbade skift på bruket OCh skötte hushållet i stora delar.

    När mormor gått bort och han gått i pension, så flyttade han hem till oss (mamma enda barnet). Och tog över hela hushållet: Disk, tvätt, städ, matlagning, trädgårdsland, gräsklippning, fönsterputs.
    Då, på 70-talet, var det nog mest förvåning och lite avundsjuka. Men tidigare var det nog jobbigare, fast har man blivit retad i skolan för att man mjölkat korna så klarar man nog det mesta.

    Jag blir också förvånad över vilken hjältegloria karlar får som är hemma mycket (utan uppenbara anledningar som sjuka fruar). det borde ju vara lika självklart, men å andra sidan är det ju inte så många år sedan det var totalt otänkbart.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. en veckas heltidsjobb nu
    By mandelblomma in forum Ordet är fritt
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2009-05-06, 08:27
  2. Bli med barn trots mens?
    By Anonym än så länge in forum _0706 Junibarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-09-18, 16:40
  3. Trots halvsjuka barn
    By _basilika_ in forum _0506 Junibarn
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2006-02-14, 09:34
  4. Kan man vara med barn trots....
    By Psykisk sjuk? in forum Kropp & hälsa
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-02-05, 11:56
  5. Heltidsjobb-nästan
    By AnniAu in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2006-02-01, 07:30
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar