VEM HAR RÄTTEN ATT DÖMMA

[MS Q]

Igår så talade ja om för alla mina vänner att jag är gravid och att jag ska få en liten tös...99% grattade mig och var uppriktigt glada och sa att det var på tiden

men så kommer den där 1% som ska få en att bli ledsen

denna 1% sa inte ens hej eller fråga hur jag mår
utan sa -var barnet planerat? har du fast förhållande?
och ja svara nej det var inte planerat och nej ja har inget fast förhållande
och genast blev jag dömd att vara oansvarig och elak..

pappan till mitt barn vill inte veta av henne och har inte hört av sig till mig
jag har försökt att kontakta honnom och få honnom intresserad men nix han vill inte...

då fick ja till svar barnet har rätt till en far

jag har velat ha barn i över 4 år och funderade på insemination men nu blev jag gravid med en kompis jag kännt i 10 år han ville ha barn i början och var jätte glad
jag är inte för ung eller för gammal utan tycker att min ålder på 29 är bra
jag fick till svar -genomsnittlig ålder för barnafödande är 35 år och sedan frågan varför har du så brottom

varför kunde hon inte glädjas med mig då jag önskat mig ett barn så länge
betyder det att jag som ensam är mindre värd och att jag är hemsk som väljer att föda detta barn till världen?
är det så hemskt att även en singel kvinna vill ha barn ?
ska man avstå bara för att det inte är det rätta?
vem vet jag kanske aldrig får chansen att bli mor igen.och skulle jag kunna leva med att aldrig få chansen att älska någon så oändligt som ja älskar min ofödda dotter.

jag har bestämmt mig jag ska bli världens bästa mor till min dotter, jag ska göra allt jag kan för henne

men det sårar mig något fruktansvärt att en person ja trodde var min vänn reagera på detta sätt.
är hon en bättre människa då hon har ett förhållande?

för mig fanns inga andra allternativ än att behålla den lilla prinsessa jag kommer att få
jag dömmer inte folks relationer och ja förstår fullt ut att en kvinna vill ha barn kosta vad det kosta vill.

men något ja inte förstår är hur man kan dömma någon bara för att hon är singel

ledsen och förtvivlad/MS Q

[Ninis27]

Först vill jag gratulera dig till din lilla prinsessa!
Jag är så trött på dömande människor och jag förstår inte hur man kan ha en massa åsikter. Kan det vara så att hon är avundsjuk på att du skall ha en bebis?
Det är inte till något försvar men det kanske kan vara så..?
Men du, strunta i henne, och gläds åt graviditet, det här fixar du och du är inte mindre värd!
Stor kram Nina (på besök från 2009/11)

[MS Q]

TACK! jag antar att jag är extra kännslig just nu. jag som brukar vara tuff är helt blödig..hade ingen aning att en sådan sak kunde göra mig sååå ledsen
tack ninnis27

[toktroll]

Finna människor till allt tyvärr. Kanske är hon bara avundsjuk för att du får en liten tös som hon hade velat ha. Men hon uttryckte sig inte ens klumpigt utan bara elakt tycker jag. Försök o ignorera trots att det säkert är jättesvårt. Hade du varit en kokainberoende festprisse som inte ens visste vem av alla i mängden som var fadern, hade jag kanske dömt dig något om du inte var beredd o ge upp ditt missbrukande liv o sket i allt men du verkar ju vara en vettig normal människa med en dröm om barn. Varför skulle du inte bli den underbaraste mamman av alla för just ditt barn? Det tror jag du blir.

[toudelou]

men va är de för människa???

ingen har rätt att dömma hur en annan människa lever! och jag tycker att den personen som fick dig ledsen är en person som du kan klara dig utan! stå på dig!

kram

[MS Q]

Jag har sagt upp bekantskapem...vill inte ha något mer med henne att göra. hon själv har en son på 8 år... kanske hon ville ha en tjej istället... ja man ska tydligen inte tro gott om alla...trodde alla som hade barn förstod längtan efter en. hon är nu ute ur mitt liv... hade nog inte reagerat så starkt om ja inte var gravid..men ja är stolt, jag ska faktiskt få en tös och hon är efterlängtad av hela min familj och vänner ... ska inte låta någon trycka ner mig jag har redan köpt barnvagn och har en hel garderob med bebiskläder kunde inte låtabli.längtar sååå
vill tacka alla för att ni fått mig att må bättre
*kram*

[ellba]

Men herregud?! Ja, det finns då folk till allt. Jag kan bara gratulera men samtidigt beklaga att pappan ändrat inställning när det väl blev allvar. Men jag tror du kommer att fixa det utmärkt alldeles själv.

[Saelha]

Läst igenom alla dina svar och kan inte annat än att hålla med. Försök att inte ta åt dig, människor som är elaka finns överallt tyvärr. Ingen vän att hålla fast vid. Varför folk inte kan bete sig fattar jag inte, varför kan man inte hålla tyst om man inte kan vara vänlig? Men de kanske mår bättre själva om de får hugga på andra, vem vet.

Och att vara ensamstående är väl inget att nytt på himlen? Varför ska man vara sämre människa och mamma för att man är ung och själv?
Många gånger tror jag att man kanske är en bättre mamma för man får ta allt ansvar själv och kan inte lämna över ansvaret till någon annan.

Jag kan känna känna att jag var en mer rolig mamma med mer ork när jag var yngre.
Själv valde jag som du att bli en ensamstående mamma till mitt första barn, min älskade stora dotter.

Pappan ville inte ha något med oss att göra. Vi hade vart tillsammans några månader när jag vart gravid, bådas slarv men min lycka.

Kan säga att jag fått höra både det ena och det andra av både vänner och okända!

Till råga på allt var han inte svensk utan av arabiskt ursprung och jag han precis fylla 21 när min dotter föddes.

i tre år var det bara jag och min dotter och vi har en aldeles speciell relation. Det har varit tufft många gånger men det är det ju även om man är två föräldrar. Till skillnad så hade jag ingen pappa att dela med vem som ska få sova eller vem som ska tvätta och plocka...

Jag har aldrig någonsin, någonsin ångrat mig att jag valde min dotter. Skit i de andra helt enkelt, vet inte vad jag ska skriva. Var stolt. kram

[MS Q]

vad skönt med så många förstående människor .. tack jag behövde verkligen allt detta stöd... känns mycket bättre nu
*kram*

[ellba]

Jag tycker det låter som att du är väl medveten om vad du ger dig in i. Barnet var inte oplanerat, men han fegade ur? Låter som att din "vän" är bitter? Skulle inte lägga nån energi i onödan på henne. Men jag förstår att du blir ledsen.
Själv har jag lite problem med folk som frågar när det är beräknat och när man sen svarar december säger de direkt "jaha, det var inte planerat då förstår jag". Vadå? Får man inte vara sugen på barn under vårvintern för de kan "riskera" att födas i december?! Nu svarar jag bara "välplanerat" så får de ta det svaret som de vill.

[MS Q]

man kan önska sig barn .. och lycklig e den som får dem.. men planera det går ju inte att säga vi bestämmer att vi skaffar barn i januari.. det kan ju lika gärna bli februari och då sprack ju den planen... skit samma om det är planerat eller ej.. så länge det är ÖNSKAT & ÄLSKAD dessutom December bar e ju perfect då e dom 6 mån tills den heta sommaren ... ja hade en kompis som sa till mig knip muffen en v.. så barnet föds i januari istället... haha fast hon sa det kärleksfullt ... personligen tycker ja det är vääldigt planerat att just pricka in december månad *fniss* inte alla som kan det...

[tuffinghund]

jag har inte mycket att säga som inte redan blivit sagt. men jag håller på dig. Det finns så otroligt många barn som inte är önskade av någon. Hur kan det någonsin vara fel med ett barn som kommer att få så mycket kärlek?

Jag har en kusin som försökt få barn i väldigt många år men hennes man har inte kunnat. Nu har dom skiljt sig och jag önskar henne inget hellre än att få bli gravid. oavsett om hon ska bli ensamm mamma eller inte.
Jag lever i ett fast förhållande men det finns väl inget som garanterar att det inte spricker?

Du gör rätt! o 29 så ungt? jag är oxå 29 o tycker verkligen inte att vi är några direkt unga föräldrar! Ung förälder är man fram till 24 i mina ögon. Sen är man bara förälder!

[MS Q]

Jag känner att jag heldre är ensam från början och är inställd på det änn att bli lämnad med en nyfödd eller efter några år...det tror jag kan vara mycket svårare
manliga förebilder finns ... mina bröder,vänner och far...vem vet någon dag kanske ja hittar en kärlek jag med...som även han kan vara en förebild för min dotter..

[isha]

När jag blev "oplanerat" gravid vid 27 år (fast förhållande iofs) så sa de till mig att det var kul med en så ung mamma! Men medelåldern då var ca 28 för förstagångsmammor. Har alltså medelåldern ökat till 35 på 5 år enligt denna person? (eller har jag missufattat det?)
Om du har önskat barn i 4 år, så är det väl egentligen inte så oplanerat även om kanske situationen runt om är det!
Är nu på nytt "oplanerat" gravid... men både mitt första barn och detta är så önskat och välkommet även om man kunde önskat att omständigheterna kunde ha varit bättre (och sämre också för den delen...)
Jag önskar dig all lycka med din lilla tjej!
Det är ditt val, ditt liv och din lycka!
tråkigt för pappan att han inte vill ta del i det hela, men det är ju hans problem!

[MS Q]

jag har skickat medelande om att ul gick bra och att jag kollat könet..har även sagt att han kan få ul bilder...men inte hört ett ljud från honnom.... jag vet att han önskade sig en dotter... och det är ju en tös jag väntar... fattar inte han och jag som var så bra vänner i över 10 år... och pang när ja blev 2 månader gravid så hör han inte av sig...vi bråkade inte och vi hade inget otalt med varandra...fick bara ett tel där han sa att han inte ville längre.. och att han skulle neka att det var hans...villket jag vet att han inte kan göra då dna test görs...

tycker det hela är så synd... vad ska man säga till sitt barn när hon sedan frågar om sin far? jag kommer aldrig säga ett ont ord om honnom men hur förklarar man varför pappan ej finns med i bilden
förhoppningsvis kanske han ändrar sig... men ja tror inte han gör det ... han är så envis....

ja tydligen har åldern höjts rejält på 5 år...

[isha]

Var inne och kollade lite för skojs skull på ålder på förstföderskor... (är lite faktafreak)
den är knappast över 30 kan jag säga! Hittade inget riksgenomsnitt men i länen låg snitten mellan 24 och 31! Så du är precis så gammal som de flesta är när de får sitt första barn!
Ifall nån skulle säga nått...

[toktroll]

Kan han inte bara ha fått kalla fötter. Han kanske tror att han ska behöva ta mer ansvar än vad du kräver. Nån "kompis" kanske har skrämt upp honom med bajs o kräks o sömnlösa nätter. Nåt kan ju ha hänt som du inte vet om eftersom ni inte pratat igenom det. Skicka kort sen på lilla underverkat kanske han veknar.

[evalulla]

Förstår helt och fullt att du blev ledsen.
Så där säger man inte, mkt okänsligt gjort.

kom dock och tänka på nåt som en gammal president-fru sa (tror jag..)
"Ingen kan få dig att känna dig underlägsen/mindre värd, utan din tilllåtelse"

Skit i den idioten och var stolt, ingen har rätt att klanka ner på sättet du för ditt liv.

kramisar //

[Lilla Lo]

Här vill jag också svara fast det kommer sent och du redan fått så många bra svar. Det jag kan bidra med är min historia, som gravid och nyseparerad för åtta år sedan.

Jag var 27 och hade haft ett långt förhållande som tog slut med riktig kalabalik och jag upptäckte inte förrän i tredje månaden att jag var gravid. Dessutom var jag studerande, arbetslös och hemlös, eftersom sambon kastat ut mig medan jag bodde i studentrum (vi hade en otroligt långdragen tvist om bostadsrätten långt efter det) – helt kaotisk situation på alla sätt alltså.

Trots det var det bara två personer som inte stöttade mig i att behålla barnet. Den ena var barnets pappa – han hade dumpat mig för att han ville vara ”ansvarsfri” – eh vaddå? Men hans släkt stöttade mig till 100% och till dem sa han att han ville ha barnet, men inte mig då.

Den andra var min egen pappa, som avrådde mig och inte ville höra något om barnet. Jag valde att strunta i det då och bara omge mig med dem som stöttade istället. I efterhand vet jag ju att det var för att han oroade sig och trodde inte jag skulle klara att studera färdigt osv om jag blev ensam med barn. Och han blev världens bästa morfar som alltid ställer upp!
Idag funkar det jättebra med pappan också och vi har delad vårdnad och samarbetar om allt, men det är en annan historia.

Jag fick träffa en kurator när jag fått grav.beskedet och trots att min situation egentligen var HELT hopplös sa hon som alla andra - att det där klarar du, du är ju ingen dununge!!! Min kompis var i samma sits när hon var 25, förutom att hon hade fast jobb, och då sa den kuratorn tvärtom att det där ska du inte ge dig in i, det går ju inte!!! Kan aldrig tro att det är sån skillnad i mognad på två år så det beror nog på vem man träffar. För henne blev det abort och ånger resten av livet, mycket beroende på kuratorns ord

Fast inget hade fått mig att inte föda min bebis, jag som inte ens hade tänkt på barn förrän jag förstod att han bosatt sig i min mage. Visst var han oplanerad, och kom till mycket olägligt, men han var oändligt efterlängtad och älskad av alla runtomkring, och det är ju mycket viktigare än att det ska se ut på ett visst sätt på pappret, med mamma-pappa-barn.

”Barnet har rätt till en far” – javisst men säg det till pappan istället!!! Och det finns ju inga garantier för något, ens om man lever i ett förhållande, hur stabilt det än verkar vara. Som du skrev så är det i så fall bättre att vara helt medveten om vad man ger sig in i, än att allt kanske spricker om något år. Så kände jag när jag var ensam och gravid och tycker fortfarande så.

Och du – STORT grattis till tjejen!!! SJÄLVKLART kommer du att bli världens bästa mamma till din tös!!!

*kramar*

[Lilla Lo]

Ser att min text blev konstig med en massa fyrkanter där det ska vara antingen " eller -