Har kommit hem från semestern och 2 bibelord ringer i huvudet. Både att Jesus säger att vi ska älska våra fiender och att Han är med mig i dödskuggans dal. Det finns säkert de som har det värre, men min och makens relation är så risig och har varit det länge. Jag fixar inte konflikterna, känner mig så sårad, gråter och tystnar, känner mig besviken och överkörd. Barnen märker det också. Den stora säger att h*n ska aldrig gifta sig. Den mindre försöker medla. Jag vill egentligen skona barnen från bråk. Kommer inte vidare. Pratar jag blir det mer bråk och orkar inte bli mer sårad. Ni får gärna hjälpa mig att be. Min kärlek är slutkörd. För flera år sedan sa jag till en själavårdare att jag inte älskar min make längre och han sa att jag skulle be om mer kärlek. Nu känns det som om det verkligen skulle vara ett under om så skulle ske. Samtidigt vill jag tro på en undergörande Gud och även om jag ser många fel hos maken vet jag att det är jag som ansvarar för mitt liv och det är mitt liv jag kan ändra. Om jag kunde förmå att ge kärlek skulle denna negativ spiral kunna ändras. Det är kärlek han behöver mitt lilla barn med en grym uppväxt i bagaget. Förlåta är nyckeln kanske du säger. När vet man att den landar i hjärtat ? Eller är det bara att förlåta om och om igen när smärtan kommer. Just nu känner jag mig så ensam så det är till cyberrymden jag suckar.
1
be för min familj. Har kommit hem från semestern och 2 bibelord ringer i huvudet. Både att Jesus säger att vi ska älska våra fiender och att Han är med mig i dödskuggans dal. Det finns säkert de som har det värre, men min och makens relation är så risig och har varit det länge. Jag fixar inte konflikterna, känner mig så sårad, gråter och tystnar, känner mig besviken och överkörd. Barnen märker det också. Den stora säger att h*n ska aldrig gifta sig. Den mindre försöker medla. Jag vill egentligen skona barnen från bråk. Kommer inte vidare. Pratar jag blir det mer bråk och orkar inte bli mer sårad. Ni får gärna hjälpa mig att be. Min kärlek är slutkörd. För flera år sedan sa jag till en själavårdare att jag inte älskar min make längre och han sa att jag skulle be om mer kärlek. Nu känns det som om det verkligen skulle vara ett under om så skulle ske. Samtidigt vill jag tro på en undergörande Gud och även om jag ser många fel hos maken vet jag att det är jag som ansvarar för mitt liv och det är mitt liv jag kan ändra. Om jag kunde förmå att ge kärlek skulle denna negativ spiral kunna ändras. Det är kärlek han behöver mitt lilla barn med en grym uppväxt i bagaget. Förlåta är nyckeln kanske du säger. När vet man att den landar i hjärtat ? Eller är det bara att förlåta om och om igen när smärtan kommer. Just nu känner jag mig så ensam så det är till cyberrymden jag suckar.
Ber för kärlek, äktenskap och ensamhet, och delar med mig av följande:
En gång när jag nyss blivit troende (maken är det ännu inte, jag bekymrade mig en massa) så dristade jag mig att i aftonbönen be att få se honom med Guds ögon.
Jag somnade och när maken kom upp senare råkade han väcka mig. Sömndrucken sa jag "Jag älskar dig!" och han svarade... jag upprepade, han svarade, jag upprepade... Jag _kunde inte_ sluta hälla kärlek över honom. Det fortsatte så i en kvart. Sen somnade jag om. Glömmer det aldrig.
Det är en rätt drastisk bön och jag är fullt övertygad om att Anden leder våra böner så vi ber om det vi behöver - men jag kände att jag gärna ville att du skulle få höra om detta som hände.
5
Ber för kärlek, äktenskap och ensamhet, och delar med mig av följande:
En gång när jag nyss blivit troende (maken är det ännu inte, jag bekymrade mig en massa) så dristade jag mig att i aftonbönen be att få se honom med Guds ögon.
Jag somnade och när maken kom upp senare råkade han väcka mig. Sömndrucken sa jag "Jag älskar dig!" och han svarade... jag upprepade, han svarade, jag upprepade... Jag _kunde inte_ sluta hälla kärlek över honom. Det fortsatte så i en kvart. Sen somnade jag om. Glömmer det aldrig.
Det är en rätt drastisk bön och jag är fullt övertygad om att Anden leder våra böner så vi ber om det vi behöver - men jag kände att jag gärna ville att du skulle få höra om detta som hände.
Ber - och känner verkligen för dig. Jag har hört par som hjälpts av familjeterapi, men det handlar kanske om vem man hamnar hos? Jag ska läsa Larry Crabbs bok och se om jag hittar ngra mycklar till dig - kanske, kanske... När jag läste ditt inlägg tänkte jag på den där profeten i GT (Hiskia?) som hade en fru som bedrog honom och rymde gång på gång men som han ändå var satt att "älska tillbkaka till kärleken" såsom Gud älskar oss tillbaka. Men vi är ju inte Gud! Ber om gudomlig kraft och kärlek åt dig! Och när vi har svårt att förlåta får vi kanske också lämna detta till Gud. Fortsätt att cybersucka tror jag att du ska (när det känns tungt alltså). Ber också om beskydd för dina barn i detta.
6
Ber - och känner verkligen för dig. Jag har hört par som hjälpts av familjeterapi, men det handlar kanske om vem man hamnar hos? Jag ska läsa Larry Crabbs bok och se om jag hittar ngra mycklar till dig - kanske, kanske... När jag läste ditt inlägg tänkte jag på den där profeten i GT (Hiskia?) som hade en fru som bedrog honom och rymde gång på gång men som han ändå var satt att "älska tillbkaka till kärleken" såsom Gud älskar oss tillbaka. Men vi är ju inte Gud! Ber om gudomlig kraft och kärlek åt dig! Och när vi har svårt att förlåta får vi kanske också lämna detta till Gud. Fortsätt att cybersucka tror jag att du ska (när det känns tungt alltså). Ber också om beskydd för dina barn i detta.
tack för att du delar med dig. Det måste kännas tryggt för både dig och din man att ni har varandra, särskilt nu när du har blivit kristen och att det tar mycket av ditt liv. Det skulle annars vara lätt för honom att bli tom svartsjuk. Jag tror säkert att han blir kristen en dag. Han kanske har det så bra just nu men om det krisar så ser han på nära håll vilken otrolig skillnad tron gör.
Ber gör jag ju en massa och det gör maken också, men möts gör vi tyvärr rätt sällan. Jag vet inte vad jag gör för fel. Släppa taget tycker jag att jag har gjort. Rätt desperat, men kanske ändå inte.
Tack ändå för din uppmuntran. Att Gud hör andras böner...
7
tack för att du delar med dig. Det måste kännas tryggt för både dig och din man att ni har varandra, särskilt nu när du har blivit kristen och att det tar mycket av ditt liv. Det skulle annars vara lätt för honom att bli tom svartsjuk. Jag tror säkert att han blir kristen en dag. Han kanske har det så bra just nu men om det krisar så ser han på nära håll vilken otrolig skillnad tron gör.
Ber gör jag ju en massa och det gör maken också, men möts gör vi tyvärr rätt sällan. Jag vet inte vad jag gör för fel. Släppa taget tycker jag att jag har gjort. Rätt desperat, men kanske ändå inte.
Tack ändå för din uppmuntran. Att Gud hör andras böner...
vi har provat, men det var rätt länge sedan, nu finns det inte riktigt tid till det, men det vore en ide som jag knappt tror att jag orkar driva just nu. Tack för förbön.
8
vi har provat, men det var rätt länge sedan, nu finns det inte riktigt tid till det, men det vore en ide som jag knappt tror att jag orkar driva just nu. Tack för förbön.
tack för förbön. Jo, det känns tungt, inte alla dagar lika mycket, men bra är det ytterst sällan. Bättre då vi inte ses typ. Ändå tror jag att det är mig, mina attityder som jag borde ta tag i. Mina egna föräldrar hade inte ett fungerande äktenskap. De skilde sig aldrig, men som tonåring och ung vuxen sörjde jag att de inte älskade varandra mer. Mamma var bitter över att pappa varit så lite närvarande. Trots att jag inte ville att det skulle bli så och jag vet att jag en gång fick en profetia om att "Jag inte skulle få det som min mor" så ser jag mönstret och det skrämmer mig. Hur ska det gå för mina barn? Fast min man vill vara mer närvarande hos sina barn och det är jag förstås tacksam över.
9
tack för förbön. Jo, det känns tungt, inte alla dagar lika mycket, men bra är det ytterst sällan. Bättre då vi inte ses typ. Ändå tror jag att det är mig, mina attityder som jag borde ta tag i. Mina egna föräldrar hade inte ett fungerande äktenskap. De skilde sig aldrig, men som tonåring och ung vuxen sörjde jag att de inte älskade varandra mer. Mamma var bitter över att pappa varit så lite närvarande. Trots att jag inte ville att det skulle bli så och jag vet att jag en gång fick en profetia om att "Jag inte skulle få det som min mor" så ser jag mönstret och det skrämmer mig. Hur ska det gå för mina barn? Fast min man vill vara mer närvarande hos sina barn och det är jag förstås tacksam över.
Var förra månaden på en underbar konferens med Levande Familjer. De hjälper par med problem och sju av tio äktenskap blir helade genom deras rådgivning. Rekommenderar dem varmt, finns på nätet. det är absolut värt att prioritera detta i ditt liv.
I våra ögon finns det två vägar att gå. Stanna kvar i ett dött äktenskap och lida, eller lämna och börja om på nytt.
Men vår Gud som älskar oss vill ge oss en tredje väg, för för honom är ingenting omöjligt - människor kan förändras och förvandlas och kärleken KAN komma tillbaka. Mitt eget äktenskap är ett bevis på detta, även om vi aldrig behövde ta till rådgivning för att komma dit.
Det finns en bok som heter Kärlekens fem språk av Gary Chapman, som också säljs via Levande Familjer. Där får man upp ögonen för att vi gensvarar på olika kärleksspråk. Kvinnan kanske känner sig älskad genom bekräftande ord, medan mannen behöver mer fysisk beröring för att må riktigt bra. Någon blir jublande glad av att få gåvor medan någon annan känner sig riktigt älskad av att få kvalitetstid med den h*n tycker om.
Detta är väldigt uppvaknande och värt att prova i varje skakigt förhållande, tror jag.
Och du har nog rätt i det du skriver att förlåta är nyckeln. Det är ju dig själv du hjälper genom att förlåta din man. Det gör att du kan lämna över till Gud och gå vidare, dag för dag. Förlåta om och om igen, trots att smärtan kommer tillbaka, som du skriver och jag känner verkligen hur ont det gör i dig, med de orden. Jag tror att även med detta kommer du/ni kunna få hjälp så att ni kan gå vidare. Tillsammans. Som en hel familj.
11
Var förra månaden på en underbar konferens med Levande Familjer. De hjälper par med problem och sju av tio äktenskap blir helade genom deras rådgivning. Rekommenderar dem varmt, finns på nätet. det är absolut värt att prioritera detta i ditt liv.
I våra ögon finns det två vägar att gå. Stanna kvar i ett dött äktenskap och lida, eller lämna och börja om på nytt.
Men vår Gud som älskar oss vill ge oss en tredje väg, för för honom är ingenting omöjligt - människor kan förändras och förvandlas och kärleken KAN komma tillbaka. Mitt eget äktenskap är ett bevis på detta, även om vi aldrig behövde ta till rådgivning för att komma dit.
Det finns en bok som heter Kärlekens fem språk av Gary Chapman, som också säljs via Levande Familjer. Där får man upp ögonen för att vi gensvarar på olika kärleksspråk. Kvinnan kanske känner sig älskad genom bekräftande ord, medan mannen behöver mer fysisk beröring för att må riktigt bra. Någon blir jublande glad av att få gåvor medan någon annan känner sig riktigt älskad av att få kvalitetstid med den h*n tycker om.
Detta är väldigt uppvaknande och värt att prova i varje skakigt förhållande, tror jag.
Och du har nog rätt i det du skriver att förlåta är nyckeln. Det är ju dig själv du hjälper genom att förlåta din man. Det gör att du kan lämna över till Gud och gå vidare, dag för dag. Förlåta om och om igen, trots att smärtan kommer tillbaka, som du skriver och jag känner verkligen hur ont det gör i dig, med de orden. Jag tror att även med detta kommer du/ni kunna få hjälp så att ni kan gå vidare. Tillsammans. Som en hel familj.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
och jag är fullt övertygad om att Anden leder våra böner så vi ber om det vi behöver - men jag kände att jag gärna ville att du skulle få höra om detta som hände.
