hemma när jag reser bort. Jag skall resa bort under två veckor och då kommer barnen att kunna bo hos sin mor. Sonen vill inte detta utan vill driva igenom att han skall bo själv hemma hos mig den vecka han normalt skulle varit här. Han har sen ett år återgått till att bo 50/50 även om han nästa dagligen är hos mig efter skoltid, på kvällen etc.
Jag har fullt förtroende för sonen och är övertygad om att han både klarar av och tar ansvar för att vara hemma själv samt att sköta om hemmet. Jag är övertygad om att läxor kommer att läsas, ingen fest när pappa är borta, mat lagar och äter han, städning på acceptabel nivå, tvätt av träningskläder och annat fixar han också. Sen kommer säkert alla de kompisar som normalt är hemma hos oss även under den veckan att vara här. Jag känner mig trygg även med det.
Det finns en risk att sonen kommer att köra över sin mor och helt enkelt bara bo här hos mig oavsett vad hon säger. Jag känner en risk i att han och hans mor skall hamna i konflikt när jag är borta och att mitt hem blir en slagfält i deras krig (det föreligger en vapenvila dem emellan som börjar likna en skör fred).
Sonen är väldigt självständig, ansvarstagande och mogen (anser jag - dock ej hans mor) för sin ålder. Och han står upp för sig, det han anser rätt och sina åsikter på ett sätt som gör mig stolt men som driver hans mor till vansinne.
Hur skulle ni göra?
1
15 åringen vill vara ensam hemma när jag reser bort. Jag skall resa bort under två veckor och då kommer barnen att kunna bo hos sin mor. Sonen vill inte detta utan vill driva igenom att han skall bo själv hemma hos mig den vecka han normalt skulle varit här. Han har sen ett år återgått till att bo 50/50 även om han nästa dagligen är hos mig efter skoltid, på kvällen etc.
Jag har fullt förtroende för sonen och är övertygad om att han både klarar av och tar ansvar för att vara hemma själv samt att sköta om hemmet. Jag är övertygad om att läxor kommer att läsas, ingen fest när pappa är borta, mat lagar och äter han, städning på acceptabel nivå, tvätt av träningskläder och annat fixar han också. Sen kommer säkert alla de kompisar som normalt är hemma hos oss även under den veckan att vara här. Jag känner mig trygg även med det.
Det finns en risk att sonen kommer att köra över sin mor och helt enkelt bara bo här hos mig oavsett vad hon säger. Jag känner en risk i att han och hans mor skall hamna i konflikt när jag är borta och att mitt hem blir en slagfält i deras krig (det föreligger en vapenvila dem emellan som börjar likna en skör fred).
Sonen är väldigt självständig, ansvarstagande och mogen (anser jag - dock ej hans mor) för sin ålder. Och han står upp för sig, det han anser rätt och sina åsikter på ett sätt som gör mig stolt men som driver hans mor till vansinne.
Nej jag skulle inte gå med på det. Det finns massor av föräldrar som varit precis lika övertygande som dig att deras barn ska sköta sig när föräldrarna åker bort. Och så slutar det med sönderslagna hem, fyllespyor i soffan, oinbjudna gäster mm.
Om sonen kör över sin mamma så skulle jag förhindra det genom att ta ifrån sonen nykeln medans du åker bort.
Om det är bestämt att han ska vara hos sin mamma så får ungen acceptera det helt enkelt, man bestämmer inte reglerna när man är 15 år!
2
Nej jag skulle inte gå med på det. Det finns massor av föräldrar som varit precis lika övertygande som dig att deras barn ska sköta sig när föräldrarna åker bort. Och så slutar det med sönderslagna hem, fyllespyor i soffan, oinbjudna gäster mm.
Om sonen kör över sin mamma så skulle jag förhindra det genom att ta ifrån sonen nykeln medans du åker bort.
Om det är bestämt att han ska vara hos sin mamma så får ungen acceptera det helt enkelt, man bestämmer inte reglerna när man är 15 år!
Jag har en nu 18 år gammal kille som jag alltid haft fullt förtroende för och som aldrig (hittills) gjort mig nämnvärt besviken. Jag skulle inte vara orolig nu, och var det inte heller när han var i 15årsåldern, för att lämna honom ensam hemma. En del ungdomar är verkligen duktiga och behöver få uppmuntran och ansvar som bevis på att de sköter sig. Däremot låter ju en hel vecka som lång tid, mycket hinner hända som en 15åring kanske inte är helt förberedd på. Dessutom tycker jag att det låter oroväckande om han har konflikter med sin mor (eller är det även ni vuxna som inte alltid kommer överens om er son???). Jag har alltid haft fungerande kontakt med min son när vi eller han varit borta, han har alltid gått att nå på telefon o.s.v. och jag har alltid haft en vuxen i hans närhet att larma om jag haft anledning till oro. Funkar det inte ok med hans mor och ingen, typ farmor el liknande, finns som backup så låter det ändå lite på gränsen tkr jag....
3
Hej!
Jag har en nu 18 år gammal kille som jag alltid haft fullt förtroende för och som aldrig (hittills) gjort mig nämnvärt besviken. Jag skulle inte vara orolig nu, och var det inte heller när han var i 15årsåldern, för att lämna honom ensam hemma. En del ungdomar är verkligen duktiga och behöver få uppmuntran och ansvar som bevis på att de sköter sig. Däremot låter ju en hel vecka som lång tid, mycket hinner hända som en 15åring kanske inte är helt förberedd på. Dessutom tycker jag att det låter oroväckande om han har konflikter med sin mor (eller är det även ni vuxna som inte alltid kommer överens om er son???). Jag har alltid haft fungerande kontakt med min son när vi eller han varit borta, han har alltid gått att nå på telefon o.s.v. och jag har alltid haft en vuxen i hans närhet att larma om jag haft anledning till oro. Funkar det inte ok med hans mor och ingen, typ farmor el liknande, finns som backup så låter det ändå lite på gränsen tkr jag....
Delar inte din uppfattning. Är övertygad om att sonen skulle sköta sig och att han skulle om så behövs söka stöd och hjälp i det nätverk som han och jag har. Delar din uppfattning att vårt nära relation gör att han för min skull bör acceptera att vara hos mamma. Men att ta ifrån honom en nyckel som är hans (det är här han bor) vore fullständigt eomt allt vad jag tror på. Han kommer med största sannorlikhet att flytta hemifrån för att studera på annan ort om ett år när han börjar på gymnasiet (vilket jag är övertygad om att han fixar). Jag menar att han klarar att vara ensam under den vecka då jag är borta.
Man är med och bestämmer reglerna i mitt hem när man är yngre än 15 år. Om man har en son som har toppbetyg, tränar, har ett stort socialt umgänge och ett stark egen drivkraft så säger man inte nej utan coachar och stöttar.
Ps notera att jag aldrig skulle benämna någon av mina barn som unge. De är individer/människor precis som du och jag. Ds
9
Delar inte din uppfattning. Är övertygad om att sonen skulle sköta sig och att han skulle om så behövs söka stöd och hjälp i det nätverk som han och jag har. Delar din uppfattning att vårt nära relation gör att han för min skull bör acceptera att vara hos mamma. Men att ta ifrån honom en nyckel som är hans (det är här han bor) vore fullständigt eomt allt vad jag tror på. Han kommer med största sannorlikhet att flytta hemifrån för att studera på annan ort om ett år när han börjar på gymnasiet (vilket jag är övertygad om att han fixar). Jag menar att han klarar att vara ensam under den vecka då jag är borta.
Man är med och bestämmer reglerna i mitt hem när man är yngre än 15 år. Om man har en son som har toppbetyg, tränar, har ett stort socialt umgänge och ett stark egen drivkraft så säger man inte nej utan coachar och stöttar.
Ps notera att jag aldrig skulle benämna någon av mina barn som unge. De är individer/människor precis som du och jag. Ds
Han har massor med folk som kan fungera som back up och även hans mor finns ju i närheten om han skulle tycka att det är ensamt. Bland de som kan backa upp honom finns kompisars föräldrar, mina syskon, farmor, kusiner etc.
Ja tyvärr har vi en dålig relation (hans mor och jag). Det som varit jobbigast är dock konflikterna mellan barnen och deras mor som jag numera låter dem fixa själva.
Sonen och hans mamma fixar det vardagliga men de har kommit ihop sig ordentligt rörande några för båda rena principfrågor. I de flesta frågorna har jag sagt att jag kan se att båda måste se varandras ståndpunkter och positoner samt nå en för båda acceptabel lösning. Tyvärr uppfattar inte sonen att mamma respekterar honom utan ser honom som en "unge" för att citera tidigare inlägg ovan och inte som en fristående människa och individ. I en fråga har jag mycket tydligt ställt mig på sonens sida, helt enkelt därför att hon har fel och varje förälder till en så ung människa borde vara stolt över att ha ett barn som tar ställning på det sätt han gjort.
Vi har under perioder när han var mindre haft en nyckel gömd i trädgården eftersom han till och från upplevt sig i sådan konflikt med sin mor att han helt enkelt rymt till mig. Något som jag i princip inte tycker är rätt men det har varit viktigt för honom att få ha den tryggheten.
10
Han har massor med folk som kan fungera som back up och även hans mor finns ju i närheten om han skulle tycka att det är ensamt. Bland de som kan backa upp honom finns kompisars föräldrar, mina syskon, farmor, kusiner etc.
Ja tyvärr har vi en dålig relation (hans mor och jag). Det som varit jobbigast är dock konflikterna mellan barnen och deras mor som jag numera låter dem fixa själva.
Sonen och hans mamma fixar det vardagliga men de har kommit ihop sig ordentligt rörande några för båda rena principfrågor. I de flesta frågorna har jag sagt att jag kan se att båda måste se varandras ståndpunkter och positoner samt nå en för båda acceptabel lösning. Tyvärr uppfattar inte sonen att mamma respekterar honom utan ser honom som en "unge" för att citera tidigare inlägg ovan och inte som en fristående människa och individ. I en fråga har jag mycket tydligt ställt mig på sonens sida, helt enkelt därför att hon har fel och varje förälder till en så ung människa borde vara stolt över att ha ett barn som tar ställning på det sätt han gjort.
Vi har under perioder när han var mindre haft en nyckel gömd i trädgården eftersom han till och från upplevt sig i sådan konflikt med sin mor att han helt enkelt rymt till mig. Något som jag i princip inte tycker är rätt men det har varit viktigt för honom att få ha den tryggheten.
I min värld så tar man inte ifrån någon nyckeln till hans eller hennes hem. Väldigt enkelt.
Däremot vill jag inte att skall göra detta till en konflikt med sin mor. Jag lär får föra samtal med honom om detta så att han förstår betydelsen av att han visar förståelse för sin mors syn och respekt för att jag vill känna mig trygg i att han kan hantera situationen och relationen i en vecka utan att komma i konflikt där han väljer att "sticka från sin mor".
Ps ja så röjde jag min vanliga signatur. Ville inte att ni skulle vara färgade av mina tidigare inslag när ni svarade på min fråga. Ds
12
I min värld så tar man inte ifrån någon nyckeln till hans eller hennes hem. Väldigt enkelt.
Däremot vill jag inte att skall göra detta till en konflikt med sin mor. Jag lär får föra samtal med honom om detta så att han förstår betydelsen av att han visar förståelse för sin mors syn och respekt för att jag vill känna mig trygg i att han kan hantera situationen och relationen i en vecka utan att komma i konflikt där han väljer att "sticka från sin mor".
Ps ja så röjde jag min vanliga signatur. Ville inte att ni skulle vara färgade av mina tidigare inslag när ni svarade på min fråga. Ds
Aha, fattade fel. Han lär helt klart klara en vecka om din beskrivning stämmer OCH inget oförutsett inträffar som han i sin ungdomliga erfarenhet inte kan hantera eller stå emot. Å andra sidan kan ju sånt lika gärna hända om de bara är ensamma en enda kväll...
Min egen son har varit ensam hemma från onsdag morgon till söndag kväll. Jag skulle inte beskriva honom i samma termer av mognad och ansvarstagande som du beskriver din son - men han har aldrig gett oss anledning att misstro honom. Det gick bra även om det förstås varit lite ungdomsgård här hemma. Lite skuffade möbler och en sängkammare där det nog sovits över utan förhandskoll med oss. Backup fanns.
Gör som magkänslan säger. Kanske kan ni ändå komma överens om att han bryter sin vecka med en natt eller två hos mamman?
13
Aha, fattade fel. Han lär helt klart klara en vecka om din beskrivning stämmer OCH inget oförutsett inträffar som han i sin ungdomliga erfarenhet inte kan hantera eller stå emot. Å andra sidan kan ju sånt lika gärna hända om de bara är ensamma en enda kväll...
Min egen son har varit ensam hemma från onsdag morgon till söndag kväll. Jag skulle inte beskriva honom i samma termer av mognad och ansvarstagande som du beskriver din son - men han har aldrig gett oss anledning att misstro honom. Det gick bra även om det förstås varit lite ungdomsgård här hemma. Lite skuffade möbler och en sängkammare där det nog sovits över utan förhandskoll med oss. Backup fanns.
Gör som magkänslan säger. Kanske kan ni ändå komma överens om att han bryter sin vecka med en natt eller två hos mamman?
Då är mitt svar enkelt, det är inte 15-åringens hem, egentligen. Det är ju ditt där han får bo gratis.
Jag kanske är hård, men bostaden är din och inte ditt barns. Ansvaret för bostaden är ditt. Både juridiskt och försäkringsmässigt. Sonen är dessutom omyndig och du är myndig. Osv ...
14
Då är mitt svar enkelt, det är inte 15-åringens hem, egentligen. Det är ju ditt där han får bo gratis.
Jag kanske är hård, men bostaden är din och inte ditt barns. Ansvaret för bostaden är ditt. Både juridiskt och försäkringsmässigt. Sonen är dessutom omyndig och du är myndig. Osv ...
Ursäkta att jag lägger mig i, men jag tycker att ditt sätt att se det på är märkligt. Det är ju klart att det är 15-åringens hem också, han bor ju där.
Om jag ser till vår familj så visst, på pappret äger jag och mannen huset, men det är ju allas hem lika mycket. Jag ser definitivt inte våra barn som några slags inneboende.
15
Ursäkta att jag lägger mig i, men jag tycker att ditt sätt att se det på är märkligt. Det är ju klart att det är 15-åringens hem också, han bor ju där.
Om jag ser till vår familj så visst, på pappret äger jag och mannen huset, men det är ju allas hem lika mycket. Jag ser definitivt inte våra barn som några slags inneboende.
delvis OT så kastar jag mig in i debatten - vi har haft diskussioner om just detta hos oss.
Vårt hus är makens om min egendom som vi har ansvaret för. Dottern är vårt barn och detta är hennes hem, men inte på vilka villkor som helst.
Vi har en mycket självständig dotter som vi idag har ett strålande förhållande till, men när hon gick i 8:an testade hon oss ordentligt och vi var tydliga med att våra regler gäller här. Passar inte dessa (helt rimliga normala regler) så får man söka bostad någon annan stans.
Den ekonomiskt lagda dottern insåg att hon aldrig skulle få igenom sin budget någon annanstans och kapitulerade ;-) (hon ÄR bortskämd, det är vi eniga om...)
I Jämställd Pappas fall är jag jättekluven i mitt svar.
Sonen har å ena sidan rätt att bo i sitt och pappans hem på vanliga villkor - han har ju inte misskött sig alls.
Mamman har å andra sidan ett föräldraansvar även de veckor han bor hos pappan och nu är inte pappan där.
Min kompromiss skulle vara att försöka enas om att han kan bo i pappahemmet, men att han får stor rapporteringsskyldighet. Kan någon släkting bo där, eller kan han bo där på vardagarna, men tillbringa helgen hos mamma?
16
delvis OT så kastar jag mig in i debatten - vi har haft diskussioner om just detta hos oss.
Vårt hus är makens om min egendom som vi har ansvaret för. Dottern är vårt barn och detta är hennes hem, men inte på vilka villkor som helst.
Vi har en mycket självständig dotter som vi idag har ett strålande förhållande till, men när hon gick i 8:an testade hon oss ordentligt och vi var tydliga med att våra regler gäller här. Passar inte dessa (helt rimliga normala regler) så får man söka bostad någon annan stans.
Den ekonomiskt lagda dottern insåg att hon aldrig skulle få igenom sin budget någon annanstans och kapitulerade ;-) (hon ÄR bortskämd, det är vi eniga om...)
I Jämställd Pappas fall är jag jättekluven i mitt svar.
Sonen har å ena sidan rätt att bo i sitt och pappans hem på vanliga villkor - han har ju inte misskött sig alls.
Mamman har å andra sidan ett föräldraansvar även de veckor han bor hos pappan och nu är inte pappan där.
Min kompromiss skulle vara att försöka enas om att han kan bo i pappahemmet, men att han får stor rapporteringsskyldighet. Kan någon släkting bo där, eller kan han bo där på vardagarna, men tillbringa helgen hos mamma?
Lägger mig också i. Det är självklart 15-åringens hem ockå men ansvaret för bostaden har den vuxne och att lägga över det ansvaret på en 15-åring tycker inte jag är rätt. En 15-åring är bara ett barn.
Har varit i samma sits själv men då valde jag att inte åka bort, inte kul men ibland får man helt enkelt prioritera sitt ansvar.
17
Lägger mig också i. Det är självklart 15-åringens hem ockå men ansvaret för bostaden har den vuxne och att lägga över det ansvaret på en 15-åring tycker inte jag är rätt. En 15-åring är bara ett barn.
Har varit i samma sits själv men då valde jag att inte åka bort, inte kul men ibland får man helt enkelt prioritera sitt ansvar.
Min 16-åring får vara själv hemma maximalt 1-2 nätter. Aldrig att jag skulle lämna henne hemma en hel vecka, än mindre två.
Oavsett hur mycket man än litar på sin egen unge finns alltid risken att det sprider sig att det är ff och så står det ett gäng objudna gäster på trappan. Vad kan en femtonåring sätta emot då...?
Jag skulle gå på mammans linje i detta och plocka de poängerna där, samtidigt som jag skulle förklara för sonen att eftersom du inte kommer vara hemma på hela tiden är det rimligt att han bor hos mamman, eftersom hon just under de veckorna är den enda tillgängliga föräldern. När du inte är närvarande är det naturligt att hon steppar in och tar föräldraansvaret, eller hur? Faktum är att det är tom hennes skyldighet i din frånvaro...
Dels är ni två vuxna med gemensam vårdnad och gemensamt ansvar och dels är hela ansvaret för hemmet faktistk ditt, oavsett var du befinner dig. Mammans åsikt räknas också, och det går inte att lämpa över ansvaret för ett helt hem på en femtonåring. Hur skulle han känna om något faktiskt gick rejält fel?
19
Min 16-åring får vara själv hemma maximalt 1-2 nätter. Aldrig att jag skulle lämna henne hemma en hel vecka, än mindre två.
Oavsett hur mycket man än litar på sin egen unge finns alltid risken att det sprider sig att det är ff och så står det ett gäng objudna gäster på trappan. Vad kan en femtonåring sätta emot då...?
Jag skulle gå på mammans linje i detta och plocka de poängerna där, samtidigt som jag skulle förklara för sonen att eftersom du inte kommer vara hemma på hela tiden är det rimligt att han bor hos mamman, eftersom hon just under de veckorna är den enda tillgängliga föräldern. När du inte är närvarande är det naturligt att hon steppar in och tar föräldraansvaret, eller hur? Faktum är att det är tom hennes skyldighet i din frånvaro...
Dels är ni två vuxna med gemensam vårdnad och gemensamt ansvar och dels är hela ansvaret för hemmet faktistk ditt, oavsett var du befinner dig. Mammans åsikt räknas också, och det går inte att lämpa över ansvaret för ett helt hem på en femtonåring. Hur skulle han känna om något faktiskt gick rejält fel?
Ja, det tycker jag eftersom han är en klok och ansvarsfull grabb. Min son var 14, skulle fylla 15 när han fick vara hemma 12 dagar själv. Då skulle han dessutom ansvara för våra husdjur.
Det gick jättebra och han lärde sig använda både diskmaskin och tvättmaskin och han fattade äntligen att sopor luktar om man inte går ut med dem. :-)
En femtonåring har inte länge kvar tills han är myndig. Finns det inga särskilda problem så tror jag säkert att han klarar av att vara själv och dessutom växer med uppgiften. Men se till att han vet vart han kan vända sig om det blir problem, men det kanske kan vara mamman?
20
Ja, det tycker jag eftersom han är en klok och ansvarsfull grabb. Min son var 14, skulle fylla 15 när han fick vara hemma 12 dagar själv. Då skulle han dessutom ansvara för våra husdjur.
Det gick jättebra och han lärde sig använda både diskmaskin och tvättmaskin och han fattade äntligen att sopor luktar om man inte går ut med dem. :-)
En femtonåring har inte länge kvar tills han är myndig. Finns det inga särskilda problem så tror jag säkert att han klarar av att vara själv och dessutom växer med uppgiften. Men se till att han vet vart han kan vända sig om det blir problem, men det kanske kan vara mamman?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
