För det första väljer jag att vara anonym denna gång. Känns bäst med tanke på det jag tänker dela med er.
Jag har sedan ca.20 år haft en uppgift i min församling som jag är ensam om att ha. Sedan ett antal år tillbaka har det varit oerhört tungt att driva det projekt jag har, vidare. Folk som behövs för att det ska funka drar sej ur och de som står kvar räcker inte till. Ahh.. vad svårt det är att skriva när man inte vill skriva rätt ut. Jag känner att jag inte längre vill ta detta ansvar men vet också att om inte jag gör det dör mycket av det jag byggt upp p.g.a. det inte finns någon naturlig efterträdare. Jag vet också att människor i församlingen skulle ta illa upp för att jag lägger ner detta.
När känner man att ens uppdrag, man känt en stark kallelse inför, är slutfört? Ork och inspiration är borta sedan länge. Det går bara på rutin och ibland känner jag att jag "offrar" min familj för detta projekts skull.
Har tidigare sagt till mej själv att så länge jag inte känner frid över att sluta så håller jag på. Friden infinner sej inte men motivationen att fortsätta för det inte heller.
Väcker någon av mina röriga tankar några bra tankar hos er? NI brukar vara så bra på att bena upp saker..
/hoppfull
1
Era tankar om detta.. För det första väljer jag att vara anonym denna gång. Känns bäst med tanke på det jag tänker dela med er.
Jag har sedan ca.20 år haft en uppgift i min församling som jag är ensam om att ha. Sedan ett antal år tillbaka har det varit oerhört tungt att driva det projekt jag har, vidare. Folk som behövs för att det ska funka drar sej ur och de som står kvar räcker inte till. Ahh.. vad svårt det är att skriva när man inte vill skriva rätt ut. Jag känner att jag inte längre vill ta detta ansvar men vet också att om inte jag gör det dör mycket av det jag byggt upp p.g.a. det inte finns någon naturlig efterträdare. Jag vet också att människor i församlingen skulle ta illa upp för att jag lägger ner detta.
När känner man att ens uppdrag, man känt en stark kallelse inför, är slutfört? Ork och inspiration är borta sedan länge. Det går bara på rutin och ibland känner jag att jag "offrar" min familj för detta projekts skull.
Har tidigare sagt till mej själv att så länge jag inte känner frid över att sluta så håller jag på. Friden infinner sej inte men motivationen att fortsätta för det inte heller.
Väcker någon av mina röriga tankar några bra tankar hos er? NI brukar vara så bra på att bena upp saker..
/hoppfull
utan att ha läst det svar du fått, att de tre sämsta beslut jag någonsin tagit i mitt liv, tog jag av lojalitet till andra än mig själv. Jag lovade mig själv, senast det hände, att jag inte skulle fatta stora beslut av lojalitet till någon annan, när jag kände att det gick ut över mig själv. Där har du ett av skälen till att jag inte är värd längre sen ett par veckor.
Det är tufft att ta beslut som andra inte gillar. Frågan är: vem är den viktigaste person som måste gilla dig. Är det Kerstin i församlingen, Kurt på jobbet, Selma som är klassmamma - eller är det rentav du?
Många vill ha mycket så länge det serveras. Betydligt färre vill vara med och servera. Väldigt få vill backa upp den som serverat. Många skriker högt om det de är vana vid slutar serveras. Men vems ansvar är det att fortsätta servera om ingen vill hjälpa till? Jag tror inte på att man måste vara bambatant för evigt, itne ens om skolmatsalen måste stängas.
Det är tid för dig att säga tack - och tid för någon annan att ta över. Och finns där ingen som kan ta över, då är inte det ditt ansvar. Du har gjort din del. Ju bättre du har gjort den, desto högre kommer de att skrika när du slutar.
The noble art of losing face
will someday save the human race. Hans Blix
3
Jag tänker, utan att ha läst det svar du fått, att de tre sämsta beslut jag någonsin tagit i mitt liv, tog jag av lojalitet till andra än mig själv. Jag lovade mig själv, senast det hände, att jag inte skulle fatta stora beslut av lojalitet till någon annan, när jag kände att det gick ut över mig själv. Där har du ett av skälen till att jag inte är värd längre sen ett par veckor.
Det är tufft att ta beslut som andra inte gillar. Frågan är: vem är den viktigaste person som måste gilla dig. Är det Kerstin i församlingen, Kurt på jobbet, Selma som är klassmamma - eller är det rentav du?
Många vill ha mycket så länge det serveras. Betydligt färre vill vara med och servera. Väldigt få vill backa upp den som serverat. Många skriker högt om det de är vana vid slutar serveras. Men vems ansvar är det att fortsätta servera om ingen vill hjälpa till? Jag tror inte på att man måste vara bambatant för evigt, itne ens om skolmatsalen måste stängas.
Det är tid för dig att säga tack - och tid för någon annan att ta över. Och finns där ingen som kan ta över, då är inte det ditt ansvar. Du har gjort din del. Ju bättre du har gjort den, desto högre kommer de att skrika när du slutar.
Skulle det kännas lika tungt att driva det om du hade tillräckligt med folk som ställde upp och hjälpte till? Eller är det "personal-bristen" som gör att det känns tungt?
I vår församling hade vi dåligt mer söndagsskoleledare. Då skrev den ansvariga ett brev till alla oss i församlingen som hade småbarn och förklarade läget: Att nu måste alla hjälpa till, annars kan vi inte ha nån söndagsskola.
OM du orkar driva projektet om du har tillräckligt med folk med dig så är det kanske dags att tala om för församlingen klart och tydligt att om du inte får hjälp i detta så kommer projektet att läggas ner?
Ber att du ska få Guds vägledning i detta.
4
Skulle det kännas lika tungt att driva det om du hade tillräckligt med folk som ställde upp och hjälpte till? Eller är det "personal-bristen" som gör att det känns tungt?
I vår församling hade vi dåligt mer söndagsskoleledare. Då skrev den ansvariga ett brev till alla oss i församlingen som hade småbarn och förklarade läget: Att nu måste alla hjälpa till, annars kan vi inte ha nån söndagsskola.
OM du orkar driva projektet om du har tillräckligt med folk med dig så är det kanske dags att tala om för församlingen klart och tydligt att om du inte får hjälp i detta så kommer projektet att läggas ner?
Ber att du ska få Guds vägledning i detta.
Tack för dina svar och för böner. Jag har vid ett tidigare tillfälle pratat med ledningen och de förstår situationen men vädjade mej att fortsätta. De "omrking" mej lovade också försöka ta tag i detta mer men det har runnit ut i sanden. Jag föraktar dom på intet sätt. Det är mycket runt omkring som ska funka också.
5
Tack för dina svar och för böner. Jag har vid ett tidigare tillfälle pratat med ledningen och de förstår situationen men vädjade mej att fortsätta. De "omrking" mej lovade också försöka ta tag i detta mer men det har runnit ut i sanden. Jag föraktar dom på intet sätt. Det är mycket runt omkring som ska funka också.
Många kloka ord där.
Tack för dom! Nä, bambatantsjobbet kanske är över för min del och jag väger över allt mer åt det i tanken men när man tänker och tänker blir det lätt bara i cirklar därför skrev jag för att få lite input utifrån... så tack igen.
7
Många kloka ord där.
Tack för dom! Nä, bambatantsjobbet kanske är över för min del och jag väger över allt mer åt det i tanken men när man tänker och tänker blir det lätt bara i cirklar därför skrev jag för att få lite input utifrån... så tack igen.
Ja, problemet är att jag är rätt ensam och det värsta är att det inte egentligen finns några som jag kan tänka mej ta över eller hjälpa till eftersom det handlar om en rätt speciell uppgift (det LÅTER mer konstigt än det är men jag vill inte skriva mer än då.)
Tack för dina synpunkter.
8
Ja, problemet är att jag är rätt ensam och det värsta är att det inte egentligen finns några som jag kan tänka mej ta över eller hjälpa till eftersom det handlar om en rätt speciell uppgift (det LÅTER mer konstigt än det är men jag vill inte skriva mer än då.)
Tack för dina synpunkter.
Hojta om du vill att jag ska ta flytta de där inläggen för missad anonymitet (anmäl dem med triangeln och skriv missad anonymitet). Det ska gå (teoretiskt *suck*).
9
Hojta om du vill att jag ska ta flytta de där inläggen för missad anonymitet (anmäl dem med triangeln och skriv missad anonymitet). Det ska gå (teoretiskt *suck*).
Vilken trist sitts du hamnat i Du känner tydligen inget ståd uppifrån, jag menar både i församlingen och av GUD, då blir det upp till dig själv vad är viktigast i livet långsiktigt? Du väljer du vet bäst, MEN du behöver kanske inte välja mellan svart eller vitt. Går det att "omdefiniera" ditt projekt Om du har hålt på i 20 år så ser verkligheten lite annorlunda ut idag efterfrågan är kanske en annan men du kör din ursprungsidé. Oj det blev lite affärssnack här men jag tror du hänger med.
Lycka till
10
Vilken trist sitts du hamnat i Du känner tydligen inget ståd uppifrån, jag menar både i församlingen och av GUD, då blir det upp till dig själv vad är viktigast i livet långsiktigt? Du väljer du vet bäst, MEN du behöver kanske inte välja mellan svart eller vitt. Går det att "omdefiniera" ditt projekt Om du har hålt på i 20 år så ser verkligheten lite annorlunda ut idag efterfrågan är kanske en annan men du kör din ursprungsidé. Oj det blev lite affärssnack här men jag tror du hänger med.
Lycka till
Din tid för ditt arbete är kanske slut för din del??
Herren har kanske också nya planer både för dig och församlingen och vill att det du gör och har gjort skall avslutas för att något nytt skall födas fram.
Prata med församlingens pastor/ledare och berätta hur du har det hur ditt arbete påverkar din familjesituation eller varför inte att du tycker att det är för betungande och vill ta en paus ...............
Fråga Herren vad det är han vill och gå på det du får till dig, du kommer att få frid när du väl har bestämt dig för vad du skall göra.
11
Din tid för ditt arbete är kanske slut för din del??
Herren har kanske också nya planer både för dig och församlingen och vill att det du gör och har gjort skall avslutas för att något nytt skall födas fram.
Prata med församlingens pastor/ledare och berätta hur du har det hur ditt arbete påverkar din familjesituation eller varför inte att du tycker att det är för betungande och vill ta en paus ...............
Fråga Herren vad det är han vill och gå på det du får till dig, du kommer att få frid när du väl har bestämt dig för vad du skall göra.
kallelsen behöver inte vara livslång
det var antagligen helt rätt av dig att börja med din uppgift, men om du inte känner glädje i att fortsätta (och det är ju inte en tillfällighet utan har varit så en längre tid) så tror jag du ska fråga Gud om vad som är din plats just nu. Kallelsen fanns säkert där från början. Då inspirationen flödade. Tacka Gud för det som har varit. Involvera dina ledare. De behöver också fråga Gud om detta är församlingens kallelse och isåfall på vilket sätt.
12
kallelsen behöver inte vara livslång
det var antagligen helt rätt av dig att börja med din uppgift, men om du inte känner glädje i att fortsätta (och det är ju inte en tillfällighet utan har varit så en längre tid) så tror jag du ska fråga Gud om vad som är din plats just nu. Kallelsen fanns säkert där från början. Då inspirationen flödade. Tacka Gud för det som har varit. Involvera dina ledare. De behöver också fråga Gud om detta är församlingens kallelse och isåfall på vilket sätt.
Du ska inte låta sorgen efter att det du byggt upp kommer att försvinna om du slutar som anledning till att fortsätta. Fortsätter du ska det förstås vara av de rätta anledningarna.
14
Du ska inte låta sorgen efter att det du byggt upp kommer att försvinna om du slutar som anledning till att fortsätta. Fortsätter du ska det förstås vara av de rätta anledningarna.
Ska jag vara helt ärlig är det inte någon sorg för mej personligen. Jag har jobbat färdigt med den tanken men för flera av mina medsyskon vore det stor sorg. Det har de själva uttryckt. Jag lutar allt mer åt att detta är min sista termin inom just detta projekt.
16
Ska jag vara helt ärlig är det inte någon sorg för mej personligen. Jag har jobbat färdigt med den tanken men för flera av mina medsyskon vore det stor sorg. Det har de själva uttryckt. Jag lutar allt mer åt att detta är min sista termin inom just detta projekt.
Ja, detta har jag gjort redan för något år sedan så de är helt på det klara med vartåt jag lutar. Ju mer jag tänker på detta deto mer känner jag att det är slutet på just detta uppdrag. Ville lufta mina tankar här för att få en annan vinkling på det hela så tack för dina ord.
17
Ja, detta har jag gjort redan för något år sedan så de är helt på det klara med vartåt jag lutar. Ju mer jag tänker på detta deto mer känner jag att det är slutet på just detta uppdrag. Ville lufta mina tankar här för att få en annan vinkling på det hela så tack för dina ord.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
