Till slut fick jag nog.... Gärna tips!!

[Anonym]

När man glider i sär...men ändå försöker kämpa i år efter år... och till sist får helt NOG!
För mig var det två val. 1 Att stanna och sakta dö. 2. Att bryta upp och leva vidare.

Med 3 tonåringar och 3 under 7 år har det blivit en naturlig uppdelning, inget som vi styr över men när småbarnen är hos mig ofta så får två tonåringar lugnt i pappas stora hus. Det älsta .... går ny gymnasiet på annan ort, hem varannan helg.

Det har blivit mycket man behöver fixa. Äntligen efter 1, 5 månader här så har jag fixat bred band. Annars bara haft mobilen som kontakt utåt.

När min man HOTADE med att rigna polisen om jag flyttade ut och särade på barnen.... då var jag bara mera säker på att det var flytta jag skulle göra.

Enkät - frivilligt att svara!

1. Har du separerat med mera än 3 barn? Berätta...
2. Varför separerade ni?
3. Fick du hjälp efter du separerat; av vem? Vilken hjälp?
4. Hur länge var ni separerade?
5. Flyttade ni ihop igen eller ny karl?
6. Vad bör man tänka på när man separerar / separerat?
7. Hade ni hus att dela upp? Hur gick det?
8. Är ni vänner idag, så barnen träffar er båda?
9. Är det något du skulle ändrat på om du kunde backa tiden? Vad?
10. Blev du/ ni klokare? Med åren borde man väl bli det. På vad?

Nyfiken, ny separerad med 6 barn.

[mia-b]

1. Har du separerat med mera än 3 barn? Berätta...
Vi hade fyra barn. Äldsta gick i tvåan, yngsta var två år...

2. Varför separerade ni?
Kärleken till honom blev svagare ju oftare jag fick ta hand om barnen själv medan han spelade onlinespel på internet, när min mamma dog o han inte ens orkade stötta mer då så dog min kärlek oxå...

3. Fick du hjälp efter du separerat; av vem? Vilken hjälp?
Gått hos kurator efteråt, men det gav inte lika mycket som att diskutera med vänner, folk på nätet osv... klarade annars av det mesta helt själv...utan inblandning från nån...vill aldrig mer känns mig tvungen att va tacksam...

4. Hur länge var ni separerade?
Är skilda idag, det är snart precis sju år sen.

5. Flyttade ni ihop igen eller ny karl?
Jag är gift med en ny man, har ett gemensamt barn o har flyttat en bit bort från förorten där vi bodde. Exmaken är gift med min exbästaväninna idag...

6. Vad bör man tänka på när man separerar / separerat?
Inte smutsa ner ert förhållande inför barnen, tänk innan du handlar i diskussioner o försök minnas att han en gång var ditt val.

7. Hade ni hus att dela upp? Hur gick det?
Nope, bodde i lägenhet. Jag bodde kvar, han fick ny o sen bytte jag bort vår gemensamma mot en mindre...

8. Är ni vänner idag, så barnen träffar er båda?
Vänner har vi varit till o från, men vi bröt det oxå när han gifte sig med min bästa väninna, då blev det ohållbart. Pratar med varann men helst inte mer...

9. Är det något du skulle ändrat på om du kunde backa tiden? Vad?
Inte haft så bråttom in i nästa förhållande för barnens skull, men det har löst sig ändå...

10. Blev du/ ni klokare? Med åren borde man väl bli det. På vad?
Klokare...nja, jag vet att jag gjorde rätt idag, skulle bara gjort det tidigare....

[Muffins]

Intressant enkät, men hur ska jag låta bli att svara flera kilometer? :-)

1. Har du separerat med mera än 3 barn? Berätta...
Har fem barn. Separationen borde blivit av många år innan den blev det.

2. Varför separerade ni?
Det var inte bara dött, det hade blivit förakt. Det var våld, rädsla, trippande på tå för mig och barnen.. För min del var det även ett oerhört lass att dra, medan han roade sig med sitt, inte kom hem, behöll lönen för sig själv mm.

3. Fick du hjälp efter du separerat; av vem? Vilken hjälp?
Nej tvärtom, blev totalt motarbetad av alla.

4. Hur länge var ni separerade?
Det är två år nu.

5. Flyttade ni ihop igen eller ny karl?
Nej det där får verkligen vänta! Det är barnen och jag som gäller nu!

6. Vad bör man tänka på när man separerar / separerat?
Barnen! Ärlighet! Inte rusa in i nytt förhållande! Försök ha allt klart på hur umgänge, boende och sånt ska se ut.. Skriv upp allt, ha en tex 3 månaders prövotid. Om lille Nisse inte funkar med växelvis ska man kunna anpassa sig efter Nisse.


7. Hade ni hus att dela upp? Hur gick det?
Han tog det jag ville bli av med och tog det som var barnens. Vi borde nog tänkt bättre på det, för när separationen väl var klar så ville jag bara ha det överstökat. Ungefär Ta vad du vill bara du försvinner!

8. Är ni vänner idag, så barnen träffar er båda?
Nej, dödsfiender kan man säga. Barnen har farit mycket illa. För tillfället åtminstone, sköter han umgänget varannan helg.

9. Är det något du skulle ändrat på om du kunde backa tiden? Vad?
Bara lagen. Jag borde flyttat ifrån honom för flera år sen, men då hade ju han fått barnen och jag kunde inte lämna dem där.
Önskar även drastiska förändringar i vårdnadsutredningar och kraven på socpersonal!

10. Blev du/ ni klokare? Med åren borde man väl bli det. På vad?
Jag vet mycket om domstolsprocesser, hur man "besegrar" soc och får dem granskade.. Vet även en hel del om personlighetsstörningar och destruktiva förhållanden. Vilka skador barnen får av att växa upp i en sån familj, och ännu värre skador efter skilsmässan..
Men, det var kanske "fel" svar.. :-)

[Anonym]

Jag känner igen mig mycket... HAN förväntar sig att jag skulle vara NÖJD... men jag fick ju inte kontakt med han. Jag har hållit ut i flera år och det yngsta barnet... blev en konstigare förlossning. Fattade inte varför då... men nu gör jag det. Jag var RÄDD!!! Frös så jag skakade innan jag skulle föda. Kände mig så o-trygg!!!

Sedan när jag sagt till han att jag funderar på skriva under kontrakt på en 2a.... så ville han prata med mig i enrum.
Det blixtrade av ilska och hot när han sa...
- Om du skriver under det där.. och SÄRAR PÅ BARNEN... Då ringer jag polisen!
Orden ekade i min skalle länge. Jag sov och skakade och frös! Samma känsla som när jag födde vårt 6e.
Var tog kärleken vägen?

Men jag känner som du... varför flyttade jag inte ut tidigare. Jag kände redan när jag väntade nr 4 att jag FÅTT NOG!!!

Varför väntar man så länge????

Nu i kväll var jag barnledig 2,5 dagar. Så råkade vi ses på fotbollsmatch där min stora pojke spelar. Ville passa på se någon gång när jag kan.
Då kom han dit med småbarnen. flickan på 7 år hade inget på benen... och det blåste kallt. Pojken på 5 år fick inte följa med utan vara hemma i huset Som faktiskt är hälften mitt... men jag får inte sätta min fot där! Allt jag vill ha.. måste jag BE ATT FÅ!!

Hemskt jobbigt.. för man saknar ju mycket grejor i början.



Mamma med 6 barn som just separerat!

[Anonym]

Vet inte HUR länge jag försökt hålla ut... men ju mera HOT han kommit med - När jag sakgt att jag SAKNAR honom som medmänniska, desto konstigare har förhållandet blivit.
Jag har nu ingen ångest på dagarna... men vakar ofta på natten av mardrömmar. Typ att jag blir skjuten i ryggen.

Hade liknande dröm när vi hade 3 småbarn... Tydligen betyder det att en förändring är på väg. Man dör lite... och något nytt börjar... okänt och nytt!

DÅ var vi separerade i 8 månader... han var SUUUR och irriterad på allt jag sa och gjorde... kom med 2 veckors intervaller och frågade "Om jag tänkt färdigt!", men så länge han var ilsken - så hade jag INTE tänkt färdigt. Jag hade 3 småbarnen och gick skola. Han jobbade och jag visste inte var han bodde... men det var så skööönt slippa hans humör.
Till sist gick det upp för honom att familjen var viktigast... han kom en dag och var glad och liksom lyste som solen. Han t o m brydde sig om barnen igen och vad TREVLIG!
Några antal år senare och 3 barn till... så är vi på samma fläck igen. Och nu har jag flyttat ut. Och HAN vill inte göra samma som förra gången - bo själv. SÅ nu försöker vi lösa det med barnen.

Varför väntar man så länge?

Jag kan känna - att det INTE finns någon hjälp att få. Vi har ingen släkt här som stöd som barnvakt. JAG har några väninnor som själva är ensamstående mammor ... och det känns INTE bra att anlita dem som barnvakter allt för ofta. Så därför undviker jag det. Men HAN kan vara fräck och anlita mina väninnor.

Nu försöker vi varannan vecka.. för det blri jobbigt och oroligt för barnen när de inte vet var de ska gå.

När jag sa till småbarnen att de skulle till pappa 2 nätter. Så frågade lilltjejen...
- Men VEM ska då krama oss God Natt, hos pappa!? Det där säger väl en del....

HAN ville bara ha en massa barn... han umgås inte MED barnen.

Som tur är har vi sluppit blanda in rätten.

Ibland funderar jag om det varit bättre om jag haft heltids vårdnad om de 3 yngsta. Så han kunde hämta dem och umgås med dem... göra saker med dem.
Sedan kan han göra det han gillar bäst.. sitta kolla aktier och jobba sina skift. Och sura och hacka på allt och alla.

Önskar att jag fick kontakt med stora pojken. Han skulle behöva egen mobil. SOm det är nu måste jag gå via pappa eller yngre syster för att nå 15 åringen.
Det känns inte bra att ha det så. Jag vill kunna visa att jag ser och bryr mig om honom.

SÅ får vi se hur det går med huset. Ohållbart att han bor där med 1 -2 tonåringar.

Jag har länge FÖRSÖKT prata allvar med honom ... om det helt enkelt är FÖR mcyet jobb med huset!!!?? Men jag får aldrig svar!

Därför bryter jag upp.

Nu städar jag min 2a och får mcyet mera tid över att göra roliga saker med barnen!!!! Det är ju de som är de viktigaste i livet!!!

Säg till mig om något verkar konstigt. Jag försöker tänka logiskt så alla i familjen ska få må så bra det går, efter omständigheterna.

Skulle flyttat ut när jag fick 4e om jag kunnat, haft mod!

Mamma med 6 barn - nyss separerad