Hur gör ni som har styvfamiljer?
Känner mig just nu bara så irriterad och åtsidosatt, men vet inte om jag bör det och vad ni tycker..
Jag kom precis hem, sambon jobbar lite senare idag. Jag messade honom om jag skall handla något. Han ringer upp efter en kvart ungefär och säger vad jag kan handla, sen säger han "Markus kommer ikväll". Va? säger jag då, (Markus är sonens barn och bytena sker annars på fredagar).
Så min sambos ex hade ringt en halvtimme innan jag messade sambon och sagt att pojken kommer en dag tidigare och att det går väl bra..
Så sambon hade sagt ja.
Jaha men jag då!!!?? Inga planeringar alls här hör jag! Vem ska då föra barnet till skolan? Sambon börjar kl 6 och jag kl 7. Jag blir helt vansinnig. Ingen förklaring får jag heller och han hade inte frågat varför sonen kommer en dag tidigare.
Känns som att jag inte är sambo, mer en tillfällig tjej, som man inte behöver bry sig om att planera saker med.
Vill bara bort just nu. Åka och simma eller något, så får sambon sköta allt bäst han vill, planera med någon annan förning och hämtning av hans son.
Hur hade ni andra reagerat? Vi är ju trots allt sambos. Överreagerar jag nu eller har jag all rätt att bli förbannad?
1
Irriterad! Hur gör ni som har styvfamiljer?
Känner mig just nu bara så irriterad och åtsidosatt, men vet inte om jag bör det och vad ni tycker..
Jag kom precis hem, sambon jobbar lite senare idag. Jag messade honom om jag skall handla något. Han ringer upp efter en kvart ungefär och säger vad jag kan handla, sen säger han "Markus kommer ikväll". Va? säger jag då, (Markus är sonens barn och bytena sker annars på fredagar).
Så min sambos ex hade ringt en halvtimme innan jag messade sambon och sagt att pojken kommer en dag tidigare och att det går väl bra..
Så sambon hade sagt ja.
Jaha men jag då!!!?? Inga planeringar alls här hör jag! Vem ska då föra barnet till skolan? Sambon börjar kl 6 och jag kl 7. Jag blir helt vansinnig. Ingen förklaring får jag heller och han hade inte frågat varför sonen kommer en dag tidigare.
Känns som att jag inte är sambo, mer en tillfällig tjej, som man inte behöver bry sig om att planera saker med.
Vill bara bort just nu. Åka och simma eller något, så får sambon sköta allt bäst han vill, planera med någon annan förning och hämtning av hans son.
Hur hade ni andra reagerat? Vi är ju trots allt sambos. Överreagerar jag nu eller har jag all rätt att bli förbannad?
Att hon ens kunde ringa efter 17 och säga det och att hon kommer på en timme med sonen.. Känns bara så vridet alltihop. Hade min sambo bott helt själv, ja, visst fine! Men nu finns jag också här och då planerar man, man diskuterar tillsammans.
Kokar snart över, så jag hoppas ni kan lugna ner mig om jag har rätt till att bli så arg eller inte.
2
Att hon ens kunde ringa efter 17 och säga det och att hon kommer på en timme med sonen.. Känns bara så vridet alltihop. Hade min sambo bott helt själv, ja, visst fine! Men nu finns jag också här och då planerar man, man diskuterar tillsammans.
Kokar snart över, så jag hoppas ni kan lugna ner mig om jag har rätt till att bli så arg eller inte.
Här hos oss anser vi att mitt barn alltid bor här, även om han är hos sin pappa varannan vecka. Detta är hans hem lika mycket som vårt. Allt annat skulle kännas väldigt ovälkomnande.
Inte heller frågar jag min sambo om det passar om barnet kommer någon dag tidigare. Som sagt så är det hans hem. Inte farao frågar jag sonen om sambon får vara här! Vi är en familj som bor i ett hem.
Det händer ibland att sonens pappa vill, behöver eller måste göra något så att han kommer hit fast han skulle vara där. Och omvänt har också hänt. Alla försöker planera, men ibland kan man inte det.
Jag förväntar mig dock inte att min sambo ska fixa något utan att fråga. Ja, förutom mat och sådant då.
Alltså förstår jag inte riktigt ditt problem och tycker att utanförskapet är något du skapar själv. Börja se er som en familj i ett hem så blir det säkert lättare. Kan du inte acceptera att hemmet är lika mycket hans barns som ditt är du på helt fel spår.
3
Här hos oss anser vi att mitt barn alltid bor här, även om han är hos sin pappa varannan vecka. Detta är hans hem lika mycket som vårt. Allt annat skulle kännas väldigt ovälkomnande.
Inte heller frågar jag min sambo om det passar om barnet kommer någon dag tidigare. Som sagt så är det hans hem. Inte farao frågar jag sonen om sambon får vara här! Vi är en familj som bor i ett hem.
Det händer ibland att sonens pappa vill, behöver eller måste göra något så att han kommer hit fast han skulle vara där. Och omvänt har också hänt. Alla försöker planera, men ibland kan man inte det.
Jag förväntar mig dock inte att min sambo ska fixa något utan att fråga. Ja, förutom mat och sådant då.
Alltså förstår jag inte riktigt ditt problem och tycker att utanförskapet är något du skapar själv. Börja se er som en familj i ett hem så blir det säkert lättare. Kan du inte acceptera att hemmet är lika mycket hans barns som ditt är du på helt fel spår.
Självklart måste man prata om sådant, jag hade blivit jättesur ifall jag blev överkörd. Nu har det inte funnits i min sambos värld att inte prata med mig innan.
Men låt din sambo fixa det hela, ta och ring en kompis och gå på bio istället.
4
Självklart måste man prata om sådant, jag hade blivit jättesur ifall jag blev överkörd. Nu har det inte funnits i min sambos värld att inte prata med mig innan.
Men låt din sambo fixa det hela, ta och ring en kompis och gå på bio istället.
Håller med Malinau att det är sonens hem oxå, även då han inte är där.
Så ser jag det oxå!
Men... Om det ska ändras planer o jag är den som då får lösa det praktiska som tex körningar till skola eller annat vill jag gärna bli tillfrågad om det e ok.
Speciellt kunde jag känna så i början. Nu efter 10 år flyter det mer, dels för min man vet att respektera mig samt att jag väl inte bryr mig så mycket numer...
Men då ville jag gärna bli tillfrågad om det är ok om sonen kom tidigare då JAG skulle stå för "markservicen"...
Inget konstigt med det, tycker inte jag!
6
Håller med Malinau att det är sonens hem oxå, även då han inte är där.
Så ser jag det oxå!
Men... Om det ska ändras planer o jag är den som då får lösa det praktiska som tex körningar till skola eller annat vill jag gärna bli tillfrågad om det e ok.
Speciellt kunde jag känna så i början. Nu efter 10 år flyter det mer, dels för min man vet att respektera mig samt att jag väl inte bryr mig så mycket numer...
Men då ville jag gärna bli tillfrågad om det är ok om sonen kom tidigare då JAG skulle stå för "markservicen"...
Jag förstår din irritation, framför allt när det gäller vems ansvar och problem det är att ta barnet till skolan. För det låter som om det är ditt ansvar som bara kastas i ditt knä, och det skulle jag protestera kraftigt mot - om inte sambon för övrigt är en väldigt fin person som brukar ställa upp.
7
Jag förstår din irritation, framför allt när det gäller vems ansvar och problem det är att ta barnet till skolan. För det låter som om det är ditt ansvar som bara kastas i ditt knä, och det skulle jag protestera kraftigt mot - om inte sambon för övrigt är en väldigt fin person som brukar ställa upp.
Har du egna barn? För jag tror ju att när man är förälder så anser man att ens barn har ett hem i ens hem, även om barnet inte bor där alltid. Och ens barn är alltid välkommet hem, eftersom det är barnets hem lika mycket som förälderns. Att barnet kommer en dag tidigare skulle nog de flesta föräldrar känna som en bonus, inte en belastning! Nåja, kanske inte alla, men de som är någorlunda engagerade i sina barn...
Jag skulle aldrig i livet acceptera att jag var tvungen att fråga någon annan om mitt barn fick komma hem! Det är en fullkomlig självklarhet!
Vem som ska ta barnet till skolan behöver ju faktiskt inte du fundera på, förrän möjligen om din sambo frågar dig. För det är helt klart förälderns ansvar, särskilt när planerna ändrats med kort varsel. Det får han lösa!
8
Har du egna barn? För jag tror ju att när man är förälder så anser man att ens barn har ett hem i ens hem, även om barnet inte bor där alltid. Och ens barn är alltid välkommet hem, eftersom det är barnets hem lika mycket som förälderns. Att barnet kommer en dag tidigare skulle nog de flesta föräldrar känna som en bonus, inte en belastning! Nåja, kanske inte alla, men de som är någorlunda engagerade i sina barn...
Jag skulle aldrig i livet acceptera att jag var tvungen att fråga någon annan om mitt barn fick komma hem! Det är en fullkomlig självklarhet!
Vem som ska ta barnet till skolan behöver ju faktiskt inte du fundera på, förrän möjligen om din sambo frågar dig. För det är helt klart förälderns ansvar, särskilt när planerna ändrats med kort varsel. Det får han lösa!
Tja, här är barnen alltid välkomna när det än är, även om det inte är "min" tid. Jag förstår inte riktigt varför du är så himla arg, det är väl ändå sonens hem också?? Om du stör dig så enormt mycket på att han kommer en hel dag tidigare, så kan du väl sticka hemifrån och göra något av allt det du själv tänker, simma eller något så du slipper träffa honom. Har du barn själv?
9
Tja, här är barnen alltid välkomna när det än är, även om det inte är "min" tid. Jag förstår inte riktigt varför du är så himla arg, det är väl ändå sonens hem också?? Om du stör dig så enormt mycket på att han kommer en hel dag tidigare, så kan du väl sticka hemifrån och göra något av allt det du själv tänker, simma eller något så du slipper träffa honom. Har du barn själv?
Förstår att du känner dig överkörd. Jag antar att du är en av de som inte känner sig helt avslappnade när bonusbarnet är på plats (tänker på "Gäst i mitt eget hem" längre ner)..?
För att förhoppningsvis lugna ner dig lite; vad hade du sagt om sambon hade frågat dig om det hela var ok? Jag antar att du hade sagt att det VAR ok. Nu handlar det alltså antagligen om själva PRINCIPEN att han inte kollade med dig först. Så jag tycker att du ska prata med din sambo. Säga att det självklart är ok att sonen kommer tidigare (om det nu är det) men att du vill att sambon pratar med dig först, så att ni är två om det och så att ni kan diskutera saker som lämning på dagis osv. Att han helt enkelt inte ska ta dig för givet, tex vad gäller lämning. Poängtera att det liksom är principen att du vill bli INKLUDERAD, inte själva grejen att sonen kommer tidigare.
11
Förstår att du känner dig överkörd. Jag antar att du är en av de som inte känner sig helt avslappnade när bonusbarnet är på plats (tänker på "Gäst i mitt eget hem" längre ner)..?
För att förhoppningsvis lugna ner dig lite; vad hade du sagt om sambon hade frågat dig om det hela var ok? Jag antar att du hade sagt att det VAR ok. Nu handlar det alltså antagligen om själva PRINCIPEN att han inte kollade med dig först. Så jag tycker att du ska prata med din sambo. Säga att det självklart är ok att sonen kommer tidigare (om det nu är det) men att du vill att sambon pratar med dig först, så att ni är två om det och så att ni kan diskutera saker som lämning på dagis osv. Att han helt enkelt inte ska ta dig för givet, tex vad gäller lämning. Poängtera att det liksom är principen att du vill bli INKLUDERAD, inte själva grejen att sonen kommer tidigare.
Jag tycker inte att du har den minsta lilla rätt att bli arg. Sambons som bor väl där Lika mkt som du gör det? Därmed har han rätt att vara där, lika mycket som du. Passar det inte dig så gå därifrån då.
13
Jag tycker inte att du har den minsta lilla rätt att bli arg. Sambons som bor väl där Lika mkt som du gör det? Därmed har han rätt att vara där, lika mycket som du. Passar det inte dig så gå därifrån då.
jag vet inte om det är någon tröst, men du ska veta att det du känner är fullt rimligt och normalt. Om jag hade varit du hade jag tagit både ett och två steg tillbaka från relationen. Jag tror inte din kille vill dig ont eller skiter i dig, utan han förstår helt enkelt inte att er relation ställer andra typer av krav på honom och att han MÅSTE tänka om. Jag kan säga att jag hade ALDRIG någonsin accepterat detta. Om ni bor tillsammans så ska allt sådant kollas med dig innan mannen säger ja. Helt ärligt hade jag nog flyttat ut en tid (det är jättejobbigt att göra men det måste ju till att han inser allvaret i det här) och sagt till din sambo att du inte kan bo i ett hem där du inte har lika stor bestämmanderätt som honom. Att leva i en styvfamilj är ingen dans på rosor, men det kan gå ganska bra ändå faktiskt men aldrig med en man som är undersåte till sin exfru - då kommer det aldrig gå.
15
jag vet inte om det är någon tröst, men du ska veta att det du känner är fullt rimligt och normalt. Om jag hade varit du hade jag tagit både ett och två steg tillbaka från relationen. Jag tror inte din kille vill dig ont eller skiter i dig, utan han förstår helt enkelt inte att er relation ställer andra typer av krav på honom och att han MÅSTE tänka om. Jag kan säga att jag hade ALDRIG någonsin accepterat detta. Om ni bor tillsammans så ska allt sådant kollas med dig innan mannen säger ja. Helt ärligt hade jag nog flyttat ut en tid (det är jättejobbigt att göra men det måste ju till att han inser allvaret i det här) och sagt till din sambo att du inte kan bo i ett hem där du inte har lika stor bestämmanderätt som honom. Att leva i en styvfamilj är ingen dans på rosor, men det kan gå ganska bra ändå faktiskt men aldrig med en man som är undersåte till sin exfru - då kommer det aldrig gå.
Jag blir förvånad, ibland skall man tydligen kommunicera och prata hur mycket som helst, men ibland så skall man inte prata alls.
Sambon och jag är inga analyserande, pratande människor. Vi har aldrig "talat ut", men när det gäller oss båda så har vi pratat innan. Om det rört hans killar om de skall komma över eller ej, eller om någon av oss skall göra något speciellt i helgen eller whatever, inte för att man skall lägga in sitt veto, men det kan t.ex vara saker som gör att det inte går. Man glömmer av att hemmet tillhör även partnern till den som har barn. Jag tror många problem i en pusselfamilj hade löst sig om den nya fick känna sig delaktig i de beslut som rörde honom/hennes liv.
Men som sagt var, om man har fel partner med egna barn, så delegeras man till en barnpassare, hushållerska och kk, ställer man inte upp på detta utan kräver att man skall vara delaktig i de beslut som rör en själv, att man inte ställer upp som barnpassare, hushållerska och kk, då är man en egoist.
Jag säger tack och lov att min sambo ansåg att vårt hem var vårt hem, att hans barn var hans ansvar och vårt gemensamma barn är vårt gemensamma ansvar.
Och att de saker som berörde mig, blev informerad om och fick även säga min åsikt.
Men å andra sidan, vi har varit tillsammans i 15 år och älskar varandra fortfarande och har stått enade i de allra flesta frågorna som rör vårt liv.
17
Jag blir förvånad, ibland skall man tydligen kommunicera och prata hur mycket som helst, men ibland så skall man inte prata alls.
Sambon och jag är inga analyserande, pratande människor. Vi har aldrig "talat ut", men när det gäller oss båda så har vi pratat innan. Om det rört hans killar om de skall komma över eller ej, eller om någon av oss skall göra något speciellt i helgen eller whatever, inte för att man skall lägga in sitt veto, men det kan t.ex vara saker som gör att det inte går. Man glömmer av att hemmet tillhör även partnern till den som har barn. Jag tror många problem i en pusselfamilj hade löst sig om den nya fick känna sig delaktig i de beslut som rörde honom/hennes liv.
Men som sagt var, om man har fel partner med egna barn, så delegeras man till en barnpassare, hushållerska och kk, ställer man inte upp på detta utan kräver att man skall vara delaktig i de beslut som rör en själv, att man inte ställer upp som barnpassare, hushållerska och kk, då är man en egoist.
Jag säger tack och lov att min sambo ansåg att vårt hem var vårt hem, att hans barn var hans ansvar och vårt gemensamma barn är vårt gemensamma ansvar.
Och att de saker som berörde mig, blev informerad om och fick även säga min åsikt.
Men å andra sidan, vi har varit tillsammans i 15 år och älskar varandra fortfarande och har stått enade i de allra flesta frågorna som rör vårt liv.
Vad!? Ska pappan kolla med sin sambi om hans son är välkommen eller inte!? Barnet bor väl där, precis lika mkt som TS. KAnske pappan ska fråga sonen om TS får komma hem en timme tidigatre från jobbet än hon planerat i fall det skulle vara aktuellt?
19
Vad!? Ska pappan kolla med sin sambi om hans son är välkommen eller inte!? Barnet bor väl där, precis lika mkt som TS. KAnske pappan ska fråga sonen om TS får komma hem en timme tidigatre från jobbet än hon planerat i fall det skulle vara aktuellt?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Och jaga inte upp dig över hur barnets logistik ska skötas, det är inte ditt bekymmer...