här som sitter med facit i hand. Dvs har vuxna bonusbarn och hur relationen är numera.
Sambons grabbar är vuxna och vi har en jättefin relation, de har en jättefin relation tills deras bror.
Relationen sambon har med deras ex är fortfarande frostig, hon har, även efter det grabbarna flyttat hemifrån, betett sig rätt illa mot både mig och sambon, likaså hennes karl (som ingen av sambons grabbar tycker om, vilket deras mor är medveten om).
Så med facit i hand, så har vi gjort de rätta valen i vår sits, inget som säger att det är de rätta valen för andra personer.
Så våra val har varit, sambons barn, hans ansvar, sambon har aldrig kört över mig när det gäller beslut som berör mig.
Jag sa tidigt ifrån, jag är ingen avlastningsperson för vare sig sambon eller barnens mamma.
Jag har varit noga med att se till att sambon och hans barn har haft egen tid med varandra, jag har varit noga med att samtliga bröder har egen tid med varandra och inte minst, jag har varit noga med min egna tid.
1
Det skulle vara kul att veta hur många här som sitter med facit i hand. Dvs har vuxna bonusbarn och hur relationen är numera.
Sambons grabbar är vuxna och vi har en jättefin relation, de har en jättefin relation tills deras bror.
Relationen sambon har med deras ex är fortfarande frostig, hon har, även efter det grabbarna flyttat hemifrån, betett sig rätt illa mot både mig och sambon, likaså hennes karl (som ingen av sambons grabbar tycker om, vilket deras mor är medveten om).
Så med facit i hand, så har vi gjort de rätta valen i vår sits, inget som säger att det är de rätta valen för andra personer.
Så våra val har varit, sambons barn, hans ansvar, sambon har aldrig kört över mig när det gäller beslut som berör mig.
Jag sa tidigt ifrån, jag är ingen avlastningsperson för vare sig sambon eller barnens mamma.
Jag har varit noga med att se till att sambon och hans barn har haft egen tid med varandra, jag har varit noga med att samtliga bröder har egen tid med varandra och inte minst, jag har varit noga med min egna tid.
Det pratar vi ofta om med bonusbarnen - hur intressant det skall bli att diskutera hur de uppfattat allt och hur de ser på saker och ting sedan då de är vuxna.
3
Det pratar vi ofta om med bonusbarnen - hur intressant det skall bli att diskutera hur de uppfattat allt och hur de ser på saker och ting sedan då de är vuxna.
Jag vet en annan story, goda vänner till mig, där mamman fick boendet i en vårdnadstvist och när barnen blev tillräckligt gamla så mer eller mindre flydde de från mamman. Trots att mina vänner har åkt på semester utan dessa barn så har min väninna (som numera är separerad) en jättefin kontakt med sin fd barn.
4
Jag vet en annan story, goda vänner till mig, där mamman fick boendet i en vårdnadstvist och när barnen blev tillräckligt gamla så mer eller mindre flydde de från mamman. Trots att mina vänner har åkt på semester utan dessa barn så har min väninna (som numera är separerad) en jättefin kontakt med sin fd barn.
Jag som själv vuxit upp med två hem och styvföräldrar i båda kan jämföra.
Hos min pappa fanns (finns fortfarande) en styvmor som ständigt hade (har) åsikter om allt och som flippade helt om hon inte fick precis som hon ville. Hon hade en son med sig in i förhållandet, min lillebror som jag älskar högt och beundrar enormt. Sen fick pappa och "hon" en dotter, som alltså är min syster. Pappa hade mig och en dotter till innan. Vi barn har blivit enormt olika behandlade och blir fortfarande. Min syster och jag är så uppenbart bara bihang och belastning för pappas kvinna. Numera kan vi glatt skita i det, men det var svårt när vi var barn... En gång när min yngre syster var och hälsade på råkade hon kläcka ur sig något som ogillades av kvinnan i fråga. Syrran sattes då på nästa tåg hem, en resa på flera timmar, utan att någon först kollade att mamma var hemma och kunde ta emot henne i andra ändan! Hon skulle bara ut ur huset, för sååååå sade man verkligen inte i hennes hem! syrran var typ 10-11 år...
Hos mamma fanns en styvfar som från första stund tog oss till sitt hjärta och fortfarande, trots att de skildes för 15 år sen och mamma dog för 5 år sen, är en resurs i våra liv. Han har inga egna barn och ser syrran och mig som sina. Där var aldrig, aldrig någon diskussion om vem som fick och inte fick bo, följa med på semester osv. Jag minns en gång när jag var typ 12 och oplanerat fick haka på deras bilsemester till österrike. Det fanns egentligen inte plats i bilen, men det löstes genom att vi fick turas om att sitta i bagaget (volvokombi på 70-talet, ingen tänkte på att det var farligt). Där satt tom 60-åriga bonusfarfar sina pass, bara för att jag skulle kunna följa med!
Jag bodde i båda de här familjerna olika perioder. Gissa var jag valde att fira mina jular när jag blev stor vuxen...?
5
Jag som själv vuxit upp med två hem och styvföräldrar i båda kan jämföra.
Hos min pappa fanns (finns fortfarande) en styvmor som ständigt hade (har) åsikter om allt och som flippade helt om hon inte fick precis som hon ville. Hon hade en son med sig in i förhållandet, min lillebror som jag älskar högt och beundrar enormt. Sen fick pappa och "hon" en dotter, som alltså är min syster. Pappa hade mig och en dotter till innan. Vi barn har blivit enormt olika behandlade och blir fortfarande. Min syster och jag är så uppenbart bara bihang och belastning för pappas kvinna. Numera kan vi glatt skita i det, men det var svårt när vi var barn... En gång när min yngre syster var och hälsade på råkade hon kläcka ur sig något som ogillades av kvinnan i fråga. Syrran sattes då på nästa tåg hem, en resa på flera timmar, utan att någon först kollade att mamma var hemma och kunde ta emot henne i andra ändan! Hon skulle bara ut ur huset, för sååååå sade man verkligen inte i hennes hem! syrran var typ 10-11 år...
Hos mamma fanns en styvfar som från första stund tog oss till sitt hjärta och fortfarande, trots att de skildes för 15 år sen och mamma dog för 5 år sen, är en resurs i våra liv. Han har inga egna barn och ser syrran och mig som sina. Där var aldrig, aldrig någon diskussion om vem som fick och inte fick bo, följa med på semester osv. Jag minns en gång när jag var typ 12 och oplanerat fick haka på deras bilsemester till österrike. Det fanns egentligen inte plats i bilen, men det löstes genom att vi fick turas om att sitta i bagaget (volvokombi på 70-talet, ingen tänkte på att det var farligt). Där satt tom 60-åriga bonusfarfar sina pass, bara för att jag skulle kunna följa med!
Jag bodde i båda de här familjerna olika perioder. Gissa var jag valde att fira mina jular när jag blev stor vuxen...?
Ja det är nog intressant. JAg själv är av den fasta övertygelsen att man tjänar på en nära relation till sina bonusbarn..en förälder kan man ju aldrig bli, men så gott som! En vuxen som de ska veta alltid finns där för dem, som ställer upp, på samma sätt som en förälder hade gjort. Den attyden har jag och sambon till våra barn, vi hade varsitt med oss in i förhållandet. Barnen anser sig som syskon, och så behandlar vi dem.. Vi hjälps åt med barnen, och tar gemensamt ansvar för allt. Därför kan även sambons ex tex ringa mig och be om hjälp om det behövs. Jag vet att bonussonen blir mkt trygg av detta...Att alla vuxna omkring honom finns där för honom..att han alltid är lka välkomen hem hit, oavsett om hans pappa är här eller inte.
6
Ja det är nog intressant. JAg själv är av den fasta övertygelsen att man tjänar på en nära relation till sina bonusbarn..en förälder kan man ju aldrig bli, men så gott som! En vuxen som de ska veta alltid finns där för dem, som ställer upp, på samma sätt som en förälder hade gjort. Den attyden har jag och sambon till våra barn, vi hade varsitt med oss in i förhållandet. Barnen anser sig som syskon, och så behandlar vi dem.. Vi hjälps åt med barnen, och tar gemensamt ansvar för allt. Därför kan även sambons ex tex ringa mig och be om hjälp om det behövs. Jag vet att bonussonen blir mkt trygg av detta...Att alla vuxna omkring honom finns där för honom..att han alltid är lka välkomen hem hit, oavsett om hans pappa är här eller inte.
När det gäller vissa saker har jag varit stenhård med, vid konflikter mellan sonen och hans bröder, tog jag ytterst sällan ställning, då jag visste att sonen ifråga verkligen kunde (och kan fortfarande) reta gallfeber på en. Jag blev lite sur på grabbarna ibland, för att de inte sa ifrån, jag förklarade för dom att de är tvungna att visa att även dom har sina gränser och har rätt att säga ifrån ordentligt. En annan sak du tog upp, det var diskussioner, jag och sambon äldsta kan ha riktigt heta diskussioner, utan att bli ovänner, han kan komma med åsikter som får en att häpna ibland, men det hör väl åldern till skulle jag tro . Däremot har sambon sagt ifrån när grabbarna har varit otrevliga, oavsett om de har varit mot mig eller deras mamma (för en period var det bara pappa de lyssnade på), men exakt på samma sätt som vi markerar för sonen att visst uppträdande inte är tillåtet.
7
När det gäller vissa saker har jag varit stenhård med, vid konflikter mellan sonen och hans bröder, tog jag ytterst sällan ställning, då jag visste att sonen ifråga verkligen kunde (och kan fortfarande) reta gallfeber på en. Jag blev lite sur på grabbarna ibland, för att de inte sa ifrån, jag förklarade för dom att de är tvungna att visa att även dom har sina gränser och har rätt att säga ifrån ordentligt. En annan sak du tog upp, det var diskussioner, jag och sambon äldsta kan ha riktigt heta diskussioner, utan att bli ovänner, han kan komma med åsikter som får en att häpna ibland, men det hör väl åldern till skulle jag tro . Däremot har sambon sagt ifrån när grabbarna har varit otrevliga, oavsett om de har varit mot mig eller deras mamma (för en period var det bara pappa de lyssnade på), men exakt på samma sätt som vi markerar för sonen att visst uppträdande inte är tillåtet.
Jag tror att den bästa relationen är en relation som alla är bekväma med.
Jag kan inte påstå att jag har varit en extraförälder, och jag har aldrig haft den ambitionen, men ändå har jag varit den som de har vänt sig till när det behövts och jag är nog den som förstår sambons äldsta bäst (han är mer lik mig än vad han är lik sina föräldrar) på många sätt. Nu var de lite äldre när jag kom med i bilden, så de hade inget behov av en extraförälder.
Jag tror att de har varit trygga i och med inte har sett mig som en extraförälder och aldrig har förväntat sig detta av mig.
8
Jag tror att den bästa relationen är en relation som alla är bekväma med.
Jag kan inte påstå att jag har varit en extraförälder, och jag har aldrig haft den ambitionen, men ändå har jag varit den som de har vänt sig till när det behövts och jag är nog den som förstår sambons äldsta bäst (han är mer lik mig än vad han är lik sina föräldrar) på många sätt. Nu var de lite äldre när jag kom med i bilden, så de hade inget behov av en extraförälder.
Jag tror att de har varit trygga i och med inte har sett mig som en extraförälder och aldrig har förväntat sig detta av mig.
Såg förresten att din bonusson idag är 2 år yngre än vad sambons yngsta var när jag kom med i bilden, det kanske förklarar att man har olika relationer.
Hade han haft yngre barn, så hade vi nog aldrig blivit sambos.
9
Såg förresten att din bonusson idag är 2 år yngre än vad sambons yngsta var när jag kom med i bilden, det kanske förklarar att man har olika relationer.
Hade han haft yngre barn, så hade vi nog aldrig blivit sambos.
Jag är ganska orolig för hur det kommer att gå med min relation till bonusdottern, för varje gång vi gör något gemensamt och får något "eget" ihop kommer hon tillbaka från sin bio-mamma och har fått direktiv från bio-mamman att detta INTE är lämpligt av olika skäl eller så har bio-mamman "trashat" ned det vi gör och förklarat att HON aaaaaldrig skulle ägna sig åt sådana aktiviteter, så numera har jag svårt att ge min bonusdotter tid.
Det enda jag vågar göra ensam med henne är titta på tv och det är jag inte så glad i, suck!
Jag har försökt att prata några ggr med bio-mamman, men hon vill inte samarbeta och ser inte sin egen svartsjuka, eller vad det är (kontrollbehov).
Hoppas bonusdottern inte växer upp och får dålig självkänsla, för jag är ju jätteaktiv med min egen son och det ser hon och är svartsjuk och ledsen (tror jag) för det.
10
Jag är ganska orolig för hur det kommer att gå med min relation till bonusdottern, för varje gång vi gör något gemensamt och får något "eget" ihop kommer hon tillbaka från sin bio-mamma och har fått direktiv från bio-mamman att detta INTE är lämpligt av olika skäl eller så har bio-mamman "trashat" ned det vi gör och förklarat att HON aaaaaldrig skulle ägna sig åt sådana aktiviteter, så numera har jag svårt att ge min bonusdotter tid.
Det enda jag vågar göra ensam med henne är titta på tv och det är jag inte så glad i, suck!
Jag har försökt att prata några ggr med bio-mamman, men hon vill inte samarbeta och ser inte sin egen svartsjuka, eller vad det är (kontrollbehov).
Hoppas bonusdottern inte växer upp och får dålig självkänsla, för jag är ju jätteaktiv med min egen son och det ser hon och är svartsjuk och ledsen (tror jag) för det.
Nu var det ju inte bråk mellan oss syskon där det gjordes åtskillnad mellan oss. Helt andra skaker! Det sparades tex hela barnbidraget till mina yngsta syskon, medans jag fick använda mitt att betala till och med läkarkostnader med. Lägervistelser, skolgång, flytthjälp, renoveringshjälp osv har fördelats med grav tyngdpunkt till yngsta syskonens fördel. Som tur är är brorsan och syrran själva väldigt jordnära och härliga människor, även om de inte ser hur särbehandlade de blivit genom åren.
11
Nu var det ju inte bråk mellan oss syskon där det gjordes åtskillnad mellan oss. Helt andra skaker! Det sparades tex hela barnbidraget till mina yngsta syskon, medans jag fick använda mitt att betala till och med läkarkostnader med. Lägervistelser, skolgång, flytthjälp, renoveringshjälp osv har fördelats med grav tyngdpunkt till yngsta syskonens fördel. Som tur är är brorsan och syrran själva väldigt jordnära och härliga människor, även om de inte ser hur särbehandlade de blivit genom åren.
Min sambo har ofta önskat att han kunde ge sonen det hans äldre söner fick, men det är bara att gilla läget, sonen har fått dra nitlotten när det gäller det ekonomiska. Men så är livet ibland.
12
Min sambo har ofta önskat att han kunde ge sonen det hans äldre söner fick, men det är bara att gilla läget, sonen har fått dra nitlotten när det gäller det ekonomiska. Men så är livet ibland.
Men det är ju skillnad på att de ekonomiska förutsättnigarna i en familj faktiskt kan förändras över tiden och att man under SAMMA tidsperiod särbehandlar barnen. Att livet inte är rättvist är ju en sak, men man behöver ju inte medvetet göra det mer orättvist än nödvändigt.
13
Men det är ju skillnad på att de ekonomiska förutsättnigarna i en familj faktiskt kan förändras över tiden och att man under SAMMA tidsperiod särbehandlar barnen. Att livet inte är rättvist är ju en sak, men man behöver ju inte medvetet göra det mer orättvist än nödvändigt.
Men visst är det konstigt att det sparades pengar till småsyskonen SAMTIDIGT som jag fick stå för mina kostnader med barnbidraget? Och att pappa alltid haft tid att renovera min lillasysters lägenheter allt eftersom hon flyttat, men först de senaste åren, sen min mamma dog, har haft tid att hjälpa mig? Innan mamma dog hade jag inte egentid med min pappa på 30 år. Nu får han komma hit och hälsa på själv, utan sin sambo... och då har han också tid att hjälpa mig med lite saker i mitt radhus.
Pappa och mamma var gifta i ca 10 år. Pappas nuvarande sambo har funnits i hans liv 37 år. Ändå var hon svartsjuk och misstänksam på mamma fram till hennes död för 5 år sen. Normalt? Inte i min värld...
14
Men visst är det konstigt att det sparades pengar till småsyskonen SAMTIDIGT som jag fick stå för mina kostnader med barnbidraget? Och att pappa alltid haft tid att renovera min lillasysters lägenheter allt eftersom hon flyttat, men först de senaste åren, sen min mamma dog, har haft tid att hjälpa mig? Innan mamma dog hade jag inte egentid med min pappa på 30 år. Nu får han komma hit och hälsa på själv, utan sin sambo... och då har han också tid att hjälpa mig med lite saker i mitt radhus.
Pappa och mamma var gifta i ca 10 år. Pappas nuvarande sambo har funnits i hans liv 37 år. Ändå var hon svartsjuk och misstänksam på mamma fram till hennes död för 5 år sen. Normalt? Inte i min värld...
Jag förstår att det känns knepigt. Var det din styvmor som kanske sparade. Jag kan nog villigt erkänna att jag, om jag hade råd, sparat åt sonen, från mina pengar, utan dåligt samvete.
Men det där med svartsjuka känner jag igen, svärmor vill gärna skylla allt på svärfars fru, vad det än gäller, även om det är helt orimliga saker. Tyvärr är t.ex svartsjuka tydligen en ganska lömsk sak, utan vare sig vett och logik.
15
Jag förstår att det känns knepigt. Var det din styvmor som kanske sparade. Jag kan nog villigt erkänna att jag, om jag hade råd, sparat åt sonen, från mina pengar, utan dåligt samvete.
Men det där med svartsjuka känner jag igen, svärmor vill gärna skylla allt på svärfars fru, vad det än gäller, även om det är helt orimliga saker. Tyvärr är t.ex svartsjuka tydligen en ganska lömsk sak, utan vare sig vett och logik.
Menar du att du tycker det är ok att spara barnbidraget till 2 av 3 barn boende i samma hushåll vid samma tidpunkt? De vuxna hade ett barn var och ett gemensam. Jag vet inte i detalj hur deras ekonomi såg ut, men pappa jobbade i alla fall heltid medans hans sambo jobbade deltid.
Personligen skulle jag aldrig göra ekonomisk skillnad på barn i samma familj under samma tak! Jag bodde alltså heltid i familjen, träffade min mamma bara på lov eftersom avståndet var långt.
16
Menar du att du tycker det är ok att spara barnbidraget till 2 av 3 barn boende i samma hushåll vid samma tidpunkt? De vuxna hade ett barn var och ett gemensam. Jag vet inte i detalj hur deras ekonomi såg ut, men pappa jobbade i alla fall heltid medans hans sambo jobbade deltid.
Personligen skulle jag aldrig göra ekonomisk skillnad på barn i samma familj under samma tak! Jag bodde alltså heltid i familjen, träffade min mamma bara på lov eftersom avståndet var långt.
Nu bodde dom inte under samma tak, men hade jag och sambon haft barn under samma tak, då hade vi nog haft mer uttalad delad ekonomi.
Det kommer alltid bli orättvisor under sådana förhållande, för att de har inte samma släkt. Vad gör man när det ena barnet ärver en massa pengar, skall man ta dessa pengar och dela ut lika.
Om den ena personen kommer från en familj med väldigt bra ekonomi, där far- och morföräldrar sparat pengar åt sina barnbarn i flera år, eller där två personer träffas och den ena har sparat under många år innan.
Jag hade nog aldrig sparat ett barnbidrag, utan några hundralappar varje månad och jag hade nog försökt att påverkat så att om jag gav mitt barn barnbidraget, så skulle de andra barnen också ha det.
Jag vet fall där styvbarnen i en familj hade en massa sparade pengar, men inte de gemensamma barnen. I en annan familj så hade kvinnans barn sparade pengar (som pappan sparade) men inte mannens och inte heller de gemensamma, vad gör man, förbjuder pappan att spara pengar åt barnen eller?
17
Nu bodde dom inte under samma tak, men hade jag och sambon haft barn under samma tak, då hade vi nog haft mer uttalad delad ekonomi.
Det kommer alltid bli orättvisor under sådana förhållande, för att de har inte samma släkt. Vad gör man när det ena barnet ärver en massa pengar, skall man ta dessa pengar och dela ut lika.
Om den ena personen kommer från en familj med väldigt bra ekonomi, där far- och morföräldrar sparat pengar åt sina barnbarn i flera år, eller där två personer träffas och den ena har sparat under många år innan.
Jag hade nog aldrig sparat ett barnbidrag, utan några hundralappar varje månad och jag hade nog försökt att påverkat så att om jag gav mitt barn barnbidraget, så skulle de andra barnen också ha det.
Jag vet fall där styvbarnen i en familj hade en massa sparade pengar, men inte de gemensamma barnen. I en annan familj så hade kvinnans barn sparade pengar (som pappan sparade) men inte mannens och inte heller de gemensamma, vad gör man, förbjuder pappan att spara pengar åt barnen eller?
Arv eller sparande som gjorts innan man blev en familj, eller sånt som andra släktingar sätter av är en helt annan sak, tycker jag. Här handlade det om att samtidigt, SAMTIDIGT som mina syskons barnbidrag sattes in på banken gick mitt åt till nödvändiga kostnader, som tex läkarvård.
Men vi får nog enas om att vi inte riktigt ser på samma sätt på detta, jag lägger ner här...
18
Arv eller sparande som gjorts innan man blev en familj, eller sånt som andra släktingar sätter av är en helt annan sak, tycker jag. Här handlade det om att samtidigt, SAMTIDIGT som mina syskons barnbidrag sattes in på banken gick mitt åt till nödvändiga kostnader, som tex läkarvård.
Men vi får nog enas om att vi inte riktigt ser på samma sätt på detta, jag lägger ner här...
Jo, förresten, när det gäller arv så kan jag berätta att jag och mina systrar redan delat med oss av ett arv till brorsan, som inte hade juridisk arvsrätt i det fallet. Vi tyckte att det rent praktiskt och känslomässigt var lika mycket brorsans arv, så vi valde att dela på fyra i stället för tre. Det kändes bra och rättvist för oss alla att dela lika, oavsett blodsband. Blod är inte alltid tjockare än vatten...
19
Jo, förresten, när det gäller arv så kan jag berätta att jag och mina systrar redan delat med oss av ett arv till brorsan, som inte hade juridisk arvsrätt i det fallet. Vi tyckte att det rent praktiskt och känslomässigt var lika mycket brorsans arv, så vi valde att dela på fyra i stället för tre. Det kändes bra och rättvist för oss alla att dela lika, oavsett blodsband. Blod är inte alltid tjockare än vatten...
Relationen är jättebra, trots att jag numera är skild (betänketiden var över förra veckan så nu väntar vi bara på det slutliga beslutet från tinget) från hans far. Styvsonen kommer ofta och hälsar på och vi har en riktigt god relation, jag känner att vi är viktiga för varandra. Han är 20 år och världens snällaste kille. Det är en stor förmån för mig att få följa hans uppväxt (hans far och jag var tillsammans i 17,5 år).
Så med facit i hand - kanon!
20
Relationen är jättebra, trots att jag numera är skild (betänketiden var över förra veckan så nu väntar vi bara på det slutliga beslutet från tinget) från hans far. Styvsonen kommer ofta och hälsar på och vi har en riktigt god relation, jag känner att vi är viktiga för varandra. Han är 20 år och världens snällaste kille. Det är en stor förmån för mig att få följa hans uppväxt (hans far och jag var tillsammans i 17,5 år).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Däremot har sambon sagt ifrån när grabbarna har varit otrevliga, oavsett om de har varit mot mig eller deras mamma (för en period var det bara pappa de lyssnade på), men exakt på samma sätt som vi markerar för sonen att visst uppträdande inte är tillåtet.
