Skrivet: 2009-09-16, 13:21
#1
Är jag för hård?
Min snubbe har ett ex. En fru som han har två barn med. Vi har kommit fint överens men det endast pga att jag hållit käften, accepterat, gått med på och låt mig bli överkörd. Här efter sjukdom och förlossning och fan och hans moster så kände jag att det var nog. Det räcker. Vi har kunnat vara ute tillsammans med HEEELA STOOORA LYCKLIGA FAMILJEN trots att jag itne vart lycklig utan bitit ihop för alla fina barns skull. Hur som haver så talade jag om för denne att nu orkar jag inte mer, jag orkar inte leva lyckliga familjen längre och hela tiden för jag blir kuvad och nedtryckt. Allt känns bara otacksamt och det finns ingen anledning längre till att jag skall ge och ge och hon bara ta och ta.
Hur som helst så har vi en liten flicka gemensamt. Jag och min snubbe. Som hon är Gudmor till. Det är för barnens skull, att dom skall känna en samhörighet där också. Men så i somras så fick jag veta att hon inte kunde ha sina barn (mina bonusungar) och våran dotter samtidigt för de större barnen (hennes egna) blir så avundsjuk. Iom det så förlorade hon Gudmorsrollen i mina ögon för anledningen till att hon skall "låna" våran dotter är ju av rent egoistiska själ. Vår dotter får ju inte ut något av det i nuläget iaf ½år ung.
I dag så hade jag samtal med en människa som gav mig lite perspektiv, tror jag. Hon sa "Det är ok att du inte tycker om henne, du behöver inte det, du behöver bara förlika dig med tanken att du inte tycker om henne" Så det försöker jag nu. Men så till grejen. Min man som har en mycket god relation till henne, nästan lite för god talar ofta med henne. Hon har då påpekat att hon vill låna våran dotter och för honom är det helt ok. För mig är det ABSOLUT INTE OK. För Gudmoderiet har helt förlorat sitt syfte, och man ger väl inte sitt barn till någon som man inte tycker om.
Så i dag sa jag till honom att jag inte vill det, jag vill verkligen inte att hon tar vår dotter i nuläget. När vår dotter är tre år och själv ber om att få följa med, då är det en annan sak. Men i nuläget får ingen annan än Gudmodern ut något av att låna henne.
Är jag för hård när jag önskar och säger att jag inte vill att vår dotter skall vara där? Är jag konstig. Hur skulle ni tänka om ni var i den här situationen. För det enda jag kan känna är att hon "tar min dotter" och väljer att inte prata med mig, eller fråga mig om hjälp när det kommer till deras ungar som jag är (bonusmorsa) till.......
Det handlar inte om hämd. Det handlar bara om att jag verkligen inte vill att min dotter skall vara nära henne så som man är nära en liten söt bebis. Hon är inte ärlig mot mig och har aldrig vart, hon har hela tiden kört falskt spel och jag har fått höra att det kommer små snuttar av skitsnack också. Hon känns inte reko för mig även om hon gör det för min man. Jag bad honom iaf att respektera min önskan och gör han inte det så kan jag inte göra så mycket åt det. Jag bara ville att han skulle respektera....
Äh jag vet inte. Kanske bara är sådär "Kärringtjurig" Jag vet inte
