Varje förälders värsta mardröm

[Villinte]

För 1,5 vecka sen fick jag ett samtal från soc att jag behövde prata med dem och ta min 4 åriga dotter med mig, på en gång, de berättade att samma dag när dottern varit sövd (för tandvård) så hade narkosläkaren när h*n skulle ge henne ett stolpiller upptäckt skador och tillkallat barnöverläkaren... enligt läkaren kunde inte skadorna bero på någon "naturlig" orsak...

Mina barn bor med sin pappa, jag studerar på annan ort och får bo med dem på helgerna (sa upp min egen lägenhet när jag kom in på utbildningen då vi båda ändå tänkt flytta till studieorten), min dotter är på dagis eller hemma med sin pappa, han har ingen avlastning eller så

jag fick som ultimatum att jag antingen fick garantera min barns säkerhet ( = att de inte fick bo under samma tak som sin pappa) eller så skulle de placera dem i någon slags korttidshem, så vi fick snabbt åka till min syster och sova där

Soc pratade med deras pappa och han gick med på att barnen och jag kunde få bo i hans lägenhet så barnen kunde gå skola och på dagis som vanligt och han åkte till en kompis...

nu till problemet, polisen har försökt ha "förhör" (lek och samtal) med dottern vid 3 tillfällen, de upplever det som om något har hänt men att hon känner skam/skuld och inte vill berätta (inte så konstigt), så nu ska vi som finns runt henne förhöras i nästa vecka - problemet är att det finns inga konkreta bevis på vem som skulle ha gjort detta och soc säger att de inte har någon laglig rätt att hindra pappan från att träffa sina barn, men om jag känner att de inte är säkra hos honom så ska jag inte lämna dem med honom.

Jag har inte heller någon egen bostad och soc säger att de kan ordna typ en 1:a som akutbostad i pappans nuvarande hemstad och då måste jag sluta mina studier och förlorar därmed min enda inkomst och måste leva på soc (det finns inga jobb här), att jag ska få gå utbildningen och ha en chans att ens kunna få ett jobb i framtiden var inte något jag skulle räkna med enligt dem, de frågar ofta om jag har en lägenhet i andra staden på gång - men säger samtidigt när jag frågar dem att jag ändå inte skulle kunna flytta "hursom helst"

De har dock lovat att jag inte ska behöva flytta in tillsammans med mina barns pappa och jag ska inte behöva lämna dem själva hos honom... pappan däremot tror att soc kan och kommer att ordna lägenheter till både mig och honom och "hjälpa till så vi kommer igång med vvboende" som om ingenting hänt när/om polisen lägger ner sin utredning.

Soc säger oxå att de tror att det här kommer bli en vårdnadstvist som behöver avgöras i familjerätten, jag som hela tiden efter separationen kommit väl överens om barnen med deras pappa har inte förrän idag kopplat till att det betyder att jag själv måste begära enskild vårdnad och någon slags umgängesförbud - stämmer det? Det mummlas en himla massa i skägget både hos soc och polisen tycker jag!! Samtidigt vill jag ju inte misstänka barnens pappa för något - men vad ska jag tro?

Antar att det här är väldigt svamligt, för jag är både trött och fortfarande i något slags avtrubbat chockläge...

[kallinka]

Alla funderingar du har är lägre prioriterade än att se till ditt barns säkerhet. Skynda på en utredning var tillmötesgående ställ din sambo mot väggen.

[kallinka]

Menade inte att låta så hård. Att ditt barn har skador är naturligtvis en chock för er alla och fruktansvärt att livet ska ta en sådan avfart i all hast. Hur som helst tänk om det är så. Tänk de barn där ingen vet..Försök tänka mamma först sedan studerande partner livet kommer gå vidare och det blir förhoppningsvis bra snart igen. Ta en dag i sänder om det värsta har skett så är hon liten och kommer må bra du ochså.

[Anonym]

Det måste ju inte vara pappan.

[villemos]

Ja, vilken mardröm du har hamnat i. Så hemskt. Det är svårt att ge några råd men jag tror jag hade brytit med studierna och försökt ordna nåt eget med flickan. För inte tror jag att du kommer att kunna koncentrera dig på nåt annat just nu. Ta en dag i taget och fokusera på att vara med dottern så mycket som möjligt. Förhoppningsvist kommer hon börja prata och ni få en klarhet i detta. Lycka till

[Skogsmannen]

En praktisk sak du kan göra medan du lägger energi på det viktigaste just nu (dottern) är att begära att få behålla din plats på utbildningen. Skolan har möjlighet att låta dig behålla platsen så att du inte behöver söka en gång till utan kan återuppta dina studier om tex ett år. När det gäller dottern (och hennes pappa) så hoppas jag att du har ett gott socialt nätverk som kan bli en god stöttning för dig framöver. Försök läs in dig, prata med folk som kan mycket om sånt här, kolla efter stödföreningar mm på nära håll.

För 1,5 vecka sen fick jag ett samtal från soc att jag behövde prata med dem och ta min 4 åriga dotter med mig, på en gång, de berättade att samma dag när dottern varit sövd (för tandvård) så hade narkosläkaren när h*n skulle ge henne ett stolpiller upptäckt skador och tillkallat barnöverläkaren... enligt läkaren kunde inte skadorna bero på någon "naturlig" orsak...

Mina barn bor med sin pappa, jag studerar på annan ort och får bo med dem på helgerna (sa upp min egen lägenhet när jag kom in på utbildningen då vi båda ändå tänkt flytta till studieorten), min dotter är på dagis eller hemma med sin pappa, han har ingen avlastning eller så

jag fick som ultimatum att jag antingen fick garantera min barns säkerhet ( = att de inte fick bo under samma tak som sin pappa) eller så skulle de placera dem i någon slags korttidshem, så vi fick snabbt åka till min syster och sova där

Soc pratade med deras pappa och han gick med på att barnen och jag kunde få bo i hans lägenhet så barnen kunde gå skola och på dagis som vanligt och han åkte till en kompis...

nu till problemet, polisen har försökt ha "förhör" (lek och samtal) med dottern vid 3 tillfällen, de upplever det som om något har hänt men att hon känner skam/skuld och inte vill berätta (inte så konstigt), så nu ska vi som finns runt henne förhöras i nästa vecka - problemet är att det finns inga konkreta bevis på vem som skulle ha gjort detta och soc säger att de inte har någon laglig rätt att hindra pappan från att träffa sina barn, men om jag känner att de inte är säkra hos honom så ska jag inte lämna dem med honom.

Jag har inte heller någon egen bostad och soc säger att de kan ordna typ en 1:a som akutbostad i pappans nuvarande hemstad och då måste jag sluta mina studier och förlorar därmed min enda inkomst och måste leva på soc (det finns inga jobb här), att jag ska få gå utbildningen och ha en chans att ens kunna få ett jobb i framtiden var inte något jag skulle räkna med enligt dem, de frågar ofta om jag har en lägenhet i andra staden på gång - men säger samtidigt när jag frågar dem att jag ändå inte skulle kunna flytta "hursom helst"

De har dock lovat att jag inte ska behöva flytta in tillsammans med mina barns pappa och jag ska inte behöva lämna dem själva hos honom... pappan däremot tror att soc kan och kommer att ordna lägenheter till både mig och honom och "hjälpa till så vi kommer igång med vvboende" som om ingenting hänt när/om polisen lägger ner sin utredning.

Soc säger oxå att de tror att det här kommer bli en vårdnadstvist som behöver avgöras i familjerätten, jag som hela tiden efter separationen kommit väl överens om barnen med deras pappa har inte förrän idag kopplat till att det betyder att jag själv måste begära enskild vårdnad och någon slags umgängesförbud - stämmer det? Det mummlas en himla massa i skägget både hos soc och polisen tycker jag!! Samtidigt vill jag ju inte misstänka barnens pappa för något - men vad ska jag tro?

Antar att det här är väldigt svamligt, för jag är både trött och fortfarande i något slags avtrubbat chockläge...