Huvudbry...

[carpediem]

Hej!

Nu är det sjukt länge sen jag skrev något här inne. Känns som att det enda stället man hänger på nu för tiden är Facebook.
Men nu har jag ett huvudbry som jag inte vill ventilera så himla öppet som FB, och då kom jag att tänka på mina vänner här!

Grejen är den att vi har sålt vårt hus och kommer flytta till ett annat hus runt årsskiftet. Det nya huset ligger inte så väldigt långt från där vi bor nu, och det var ett medvetet val för att bonusbarnen ska kunna cykla själva till och från skolan och kompisar och sånt.

Men det ligger ändå i ett annat bostadsområde, där det finns en annan skola och annat dagis.
Wille började ju förskoleklass i höstas och älskar att gå i "skolan". Vi tycker nu att det bästa för Wille är att byta skola, och göra det till vårterminen. Detta för att han ska hinna lära känna lite nya kompisar innan han ska börja 1:an. Han går inte på fritids nu, eftersom vi fortfarande är föräldralediga, men ska börja efter årsskiftet då det är tänkt att Nora ska börja dagis. Vi känner att det mest naturliga är att Wille går i skola i det område där han bor, eftersom det är där hans kompisar kommer bo, och i min värld är det viktigt med närheten till kompisarna.
Samma med Nora, vi hoppas att vi kan få en dagisplats i det området där vi kommer bo.

Men, nu till mitt huvudbry... det handlar om svärmor. Hela min mans familj har varit väldigt oförstående till vår flytt över huvud taget, men jag orkar inte dra hela den biten just nu.. det har dock varit, och är fortfarande lite jobbigt att dom inte kan glädjas med oss just nu.
Jag har alltid haft jättebra relation med mina svärföräldrar, men just nu känner jag att jag håller på att kräkas på min svärmors överbeskydderi. Hon blev helt knäckt över att Wille ska byta skola.. "åh, men ojdå.. men han som är så känslig för förändringar.. känner han någon på den nya skolan då?" osv.. För det första så är vår son verkligen inte känslig för förändringar, det är bara skitsnack (ursäkta språket, jag blir lite upprörd när jag skriver det här), sen tycker inte jag att man kan behandla barn som porslinsdockor. Att byta skola är väl inget farligt?? Vad är det värsta som kan hända undrar jag?

Det som gör mig ledsen i det här, är att det känns som att min svärmor inte tror att vi har tänkt igenom allt det här både en och två gånger. Vad tror hon egentligen - att vi inte vill våra barns bästa?

Åh, skulle kunna skriva i hundra år känner jag.. men just nu hinner jag inte mer. Var bara tvungen att få ur mig lite...

Hoppas på lite relektioner från er kloka mammor...

KRAM

[taataam]

Ahhhhh ja du jag förstår att du blir upprörd. Det är faktiskt inte klokt att din svärmor ens "tar sig ton" i sammanhanget. Det verkar som om ni är kloka föräldrar och det är ju inte zimbabwe ni ska flytta till, eller någon annanstans lååångt bort!!!
Du har helt rätt tycker jag. Man ska inte sjåpa sig för mycket och det verkar väl klokt att era barn ska gå på dagis och skola där ni bor. Idag är ju just det, att ha klasskompisar från sitt område där man bor, en lyx banne mig när alla föräldrar ska göra "medvetna" val till skolor som ligger långt bort för att inriktningen passar just deras barn bättre.
Nej, i det här fallet så förstår jag inte alls varför det skulle vara något problem. Jag tror inte man blir traumatiserad av en flytt, och inte i den åldern. Tvärtom, om man väljer att se det så här så kan det få ett barn att växa kanske? Kan det inte vara så att ert barn ser att han kan komma in i en ny grupp och fixa det? Att han faktiskt kan ta en bra plats även där och att han duger utmärkt som han är. Det kan väl kanske vara spännande?
Jag har personligen aldrig flyttat... men min sambo har flyttat galet många gånger. han har både bar och dåliga erfarenheter, men övervägande bra - och nu handlar det om EN flytt.
Well, jag känner att jag blir upprörd... men det är mest för att det finns så mycket människor som lägger sig i på "fel sätt". Att visa omtanke kan man göra på betydligt bättre sätt tycker jag...

Lycka till!!! Hoppas ni kan hitta ett bättre sätt att mötas på i det här, och att det kan bli ER flytt och inte din svärmors dito.

Fortsätt ventilera här, klok eller inte - men lyssnar gör jag gärna.
Kram

[taataam]

hehe, ja alltså - jag har aldrig flyttat - som barn...

[S-mamman]

Förstår att du blir irriterad! Svärmödrar ska INTE lägga sig i sånt! Basta.
Och barn kan faktiskt överleva flyttar, har flera levande bevis på det i mitt eget hem. Sander har, sin ringa ålder till trots, redan flyttat 4 ggr. Mellan olika städer, ja t.o.m. mellan tre olika län. Bytt dagis har han mao också gjort flera ggr. Barn anpassar sig och jag tror förändringar är enbart utvecklande så länge det är positiva förändringar. Och det är det ju i ert fall!
Du får bara försöka stänga öronen så vänjer sig säkert svärmor så småningom också. Det kanske i själva verket är HON som är den som är känslig för förändringar?

[MissyMK]

Hi you!

Men jiiz, svärmödrar, har en liten gås o plocka med min just nu för första gången (kärringjävel!!;O) Fick jag det sagt också..;O)).

Men som sagt var, ni är inte på väg att flytta till nån avlägsen öde ö på alaskas kust eller täppen på afrika. Whats up with that??

O barn anpassar sig, flytten låter inte vidare dramatisk alls ju o väl genomtänkt. Fortsätt med era planer o vad svärmor beträffar...ja du. Låthenne klaga ihäl sig tills the botten ä rnådd och då säger du bara till "nu är det nog klagat o tjatat, våra val är väl genomtänka och de är våra val att göra, nu räcket det"...typ.

KRAM

[missedman]

Hej!
Min erfarenhet är att få är så anpassningsbara som barn, jag flyttade själv, iofs i tonåren, det gick kanon. Ni måste ju leva ett liv som fungerar för hela familjen. En liten individ måste ju anpassa sig, precis så som ni anpassat er till honom!
Lycka till!

[carpediem]

Tusen tack för era svar, det känns så skönt att läsa dom! Sanna.. tror att du har lite rätt i att det i själva verket är svärmor som har svårt för förändringar. Jag tror nog att du satte den rätt i prick faktiskt!

Tack för att ni fick mig att tänka i lite andra banor. Ibland får man lite tunnelseende i sina tankar när man blir upprörd.

Kram till er!