Hur mår ni andra, och ni som mår toppen igen, hur länge satt er baby blues i? Jag vet att man "ska" må upp och ner, och hon är inte ens en vecka, men när kan man vänta sig att få bli mer normal i sinnet. (hoppet om kroppen har jag gett upp, suck)?
Tror det tog en MÅNAD förra gången...
1
Baby blues Hur mår ni andra, och ni som mår toppen igen, hur länge satt er baby blues i? Jag vet att man "ska" må upp och ner, och hon är inte ens en vecka, men när kan man vänta sig att få bli mer normal i sinnet. (hoppet om kroppen har jag gett upp, suck)?
Tror det tog en MÅNAD förra gången...
Här har det gått 2 vckor och den blå känslan börjar släppa... Jag har, som jag brukar när jag fött barn, känt mig instängd (vill helst gå på krogen!) kombinerat med att jag har varit skitirriterad på allt och alla som har varit nära mig och som har låtit högt (dvs alla familjemedlemmar). Jag har bara velat gömma mig under ett täcke med Felix... Har haft jättedåligt samvete för att jag har varit så irriterad på de stora barnen. Men nu börjar det släppa. För mig hjälper det att ta promenader ute. Kroppen orkar jag inte riktigt tänka på, jag får väl försöka amma bort den här fettbullen på magen...
2
Här har det gått 2 vckor och den blå känslan börjar släppa... Jag har, som jag brukar när jag fött barn, känt mig instängd (vill helst gå på krogen!) kombinerat med att jag har varit skitirriterad på allt och alla som har varit nära mig och som har låtit högt (dvs alla familjemedlemmar). Jag har bara velat gömma mig under ett täcke med Felix... Har haft jättedåligt samvete för att jag har varit så irriterad på de stora barnen. Men nu börjar det släppa. För mig hjälper det att ta promenader ute. Kroppen orkar jag inte riktigt tänka på, jag får väl försöka amma bort den här fettbullen på magen...
Jag började oroa mig för förlossningsdepression eftersom min deppighet inte släppte på över en vecka (helt irrationellt stirrade jag mig blind på den där tredagarsregeln), men det släppte efter drygt en vecka, det hjälpte att gnälla inför min pojkvän...
4
Jag började oroa mig för förlossningsdepression eftersom min deppighet inte släppte på över en vecka (helt irrationellt stirrade jag mig blind på den där tredagarsregeln), men det släppte efter drygt en vecka, det hjälpte att gnälla inför min pojkvän...
aahhh, ja det är klart. Första tre dagarna grät johan och sen grät jag i flera dagar. I vilket fall har det släppt och tröst är att jag tyckte att det släppte från en sekund till en annan, dvs ingen långsam uppstigning, utan plötsligt kändes det bra, hoppas att det blir så för dig med!
8
aahhh, ja det är klart. Första tre dagarna grät johan och sen grät jag i flera dagar. I vilket fall har det släppt och tröst är att jag tyckte att det släppte från en sekund till en annan, dvs ingen långsam uppstigning, utan plötsligt kändes det bra, hoppas att det blir så för dig med!
Ja, sen i november /december kanske det inte blir så härligt med promenader... Min BM hette Liselotte Wedin och så hade jag en BM-elev som hette Alexandra Grege, jättehärligt team. Så jag fick två duktiga BM som tog hand om mig och som försökte få mig att sluta skrika så infernaliskt så jag kunde höra vad de sa :-)
Jag tror du och jag lider av samma åkomma - BB-Stockholmfixering! Jag bara älskar det stället - hur det ser ut, hur det luktar, de fina rummen med den fina konsten på väggarna, fikarummet med kaffetermosarna och den vackra utsikten mot stan, de som jobbar där... När vi var på hörseltestet insåg jag att detta med största sannolikhet var det absolut sista gången jag satte min fot där och det kändes oerhört sorgligt. Jag satte mig i fikarummet en sista gång och ammade och insöp atmosfären innan vi gick. Finns det någon bot för detta eller måste vi föda ännu fler barn?! När jag fick veta att jag var gravid med Felix var det nästan det första min man sa: "då får vi åka till BB Stockholm igen!" (han är likadan). Skönt att höra att vi är fler som lider av denna fixering i alla fall!
9
Ja, sen i november /december kanske det inte blir så härligt med promenader... Min BM hette Liselotte Wedin och så hade jag en BM-elev som hette Alexandra Grege, jättehärligt team. Så jag fick två duktiga BM som tog hand om mig och som försökte få mig att sluta skrika så infernaliskt så jag kunde höra vad de sa :-)
Jag tror du och jag lider av samma åkomma - BB-Stockholmfixering! Jag bara älskar det stället - hur det ser ut, hur det luktar, de fina rummen med den fina konsten på väggarna, fikarummet med kaffetermosarna och den vackra utsikten mot stan, de som jobbar där... När vi var på hörseltestet insåg jag att detta med största sannolikhet var det absolut sista gången jag satte min fot där och det kändes oerhört sorgligt. Jag satte mig i fikarummet en sista gång och ammade och insöp atmosfären innan vi gick. Finns det någon bot för detta eller måste vi föda ännu fler barn?! När jag fick veta att jag var gravid med Felix var det nästan det första min man sa: "då får vi åka till BB Stockholm igen!" (han är likadan). Skönt att höra att vi är fler som lider av denna fixering i alla fall!
Hm. Kände mest av det efter Algot, och då hängde det i... tja... nån vecka tror jag. Visst går det upp och ner nu med, men inte så att jag vill kalla det baby blues denna gången. Hoppas du känner igen dig själv snart!
10
Hm. Kände mest av det efter Algot, och då hängde det i... tja... nån vecka tror jag. Visst går det upp och ner nu med, men inte så att jag vill kalla det baby blues denna gången. Hoppas du känner igen dig själv snart!
Min man är nog också den mest nerstämda härhemma, pga stressen mellan jobb och hem. Och sonen (vår stora alltså) är lite nedstämd, vilket vi föräldrar gör allt för att försöka avhjälpa. Mitt eget pendlar från timme till timme, så där är jag inte alls lika drabbad som dig, Mia. Hoppas det släpper snart!
12
Min man är nog också den mest nerstämda härhemma, pga stressen mellan jobb och hem. Och sonen (vår stora alltså) är lite nedstämd, vilket vi föräldrar gör allt för att försöka avhjälpa. Mitt eget pendlar från timme till timme, så där är jag inte alls lika drabbad som dig, Mia. Hoppas det släpper snart!
.. tycker att det har varit rätt OK den här gången. Förmodligen har det att göra med att jag får sova någorlunda ordentligt, samt att maken är hemma så att jag får avlastning. Nu ska han tyvärr jobba 4 nätter med start på fredag, så vi får se hur det blir då.
Jag kan också bli sänkt av att sitta fastlåst i soffan, antingen ammandes eller hållandes ett barn som vaknar när jag försöker lägga ner honom. Speciellt inträffar detta på förmiddagen när jag vill plocka och röja lite, men han bara vill dia.
Fast jag har mina dåliga stunder också. Har t.ex. gråtit i två dagar över att jag är ful på familjefotot i tidningen och över att någon klåpare stavat vårt efternamn fel där. Bebisfotona brukar vara veckans höjdpunkt i lokaltidningen, men idag har jag knappt kunnat förmå mig att öppna den - bara för att jag har röd näsa och är ful i håret på kortet.
13
Ja du... .. tycker att det har varit rätt OK den här gången. Förmodligen har det att göra med att jag får sova någorlunda ordentligt, samt att maken är hemma så att jag får avlastning. Nu ska han tyvärr jobba 4 nätter med start på fredag, så vi får se hur det blir då.
Jag kan också bli sänkt av att sitta fastlåst i soffan, antingen ammandes eller hållandes ett barn som vaknar när jag försöker lägga ner honom. Speciellt inträffar detta på förmiddagen när jag vill plocka och röja lite, men han bara vill dia.
Fast jag har mina dåliga stunder också. Har t.ex. gråtit i två dagar över att jag är ful på familjefotot i tidningen och över att någon klåpare stavat vårt efternamn fel där. Bebisfotona brukar vara veckans höjdpunkt i lokaltidningen, men idag har jag knappt kunnat förmå mig att öppna den - bara för att jag har röd näsa och är ful i håret på kortet.
den fjärde dan kände jag mig riktigt ynklig, och sen fick jag mjölkstockning. efter det kände jag mig rätt ok, fast känner mig fortfarande väldigt skör och osäker på allt även om jag inte alls känner mig nedstämd. tog bort stygn igår efter en månad vilket va jättejobbigt. bara tanken på att vara så deformerad underlivet är jobbig tycker jag...
14
den fjärde dan kände jag mig riktigt ynklig, och sen fick jag mjölkstockning. efter det kände jag mig rätt ok, fast känner mig fortfarande väldigt skör och osäker på allt även om jag inte alls känner mig nedstämd. tog bort stygn igår efter en månad vilket va jättejobbigt. bara tanken på att vara så deformerad underlivet är jobbig tycker jag...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
