Är i v 6 ca. I lördags fick jag en blödning som höll i sig fram till i går måndag. I dag verkar det rätt lungt. Hade kontakt med Kvinnokliniken under helgen och fick tillslut komma upp på söndagkvällen och kolla läget. Vad hon kunde se så såg det ok ut men hon lät inte direkt övertygad och det förstår jag att dom heller inte kan vara. Men jag fick inget erbjudande att få komma tillbaka för att kontrolera. Till saken hör den att jag är en väldigt orolig person och jag kan inte släppa det här. Så idag ringde jag tillbaka för att se om jag kan få en tid i slutet av den hör veckan pga min oro och för att jag vill ha ett tydligare besked. Jag är inställd på att det har gått åt skogen och jag kan ta det beskedet. Bara jag får veta.
Hon som jag pratade med lät precis som att jag var dum i huvet eller nåt. Det lät som att jag uppehöll henne i onödan. Efter många om och men fick jag en tid nästa tisdag. Nu känner jag mig skitdum. Och har ingen lust längre att gå dit. Får man inte vara orolig? Hon började prata om att jag kanske ska ta hjälp av en kurator för min oro.....va? Det är inte det det handlar om. Jag vill bara ha ett besked!
Ursäkta mitt långa inlägg, var tvungen att skriva av mig lite. Nån som har erfarenhet av blödningar och lite smärtor och det trots allt har gått bra?
1
Blir så ledsen..... Är i v 6 ca. I lördags fick jag en blödning som höll i sig fram till i går måndag. I dag verkar det rätt lungt. Hade kontakt med Kvinnokliniken under helgen och fick tillslut komma upp på söndagkvällen och kolla läget. Vad hon kunde se så såg det ok ut men hon lät inte direkt övertygad och det förstår jag att dom heller inte kan vara. Men jag fick inget erbjudande att få komma tillbaka för att kontrolera. Till saken hör den att jag är en väldigt orolig person och jag kan inte släppa det här. Så idag ringde jag tillbaka för att se om jag kan få en tid i slutet av den hör veckan pga min oro och för att jag vill ha ett tydligare besked. Jag är inställd på att det har gått åt skogen och jag kan ta det beskedet. Bara jag får veta.
Hon som jag pratade med lät precis som att jag var dum i huvet eller nåt. Det lät som att jag uppehöll henne i onödan. Efter många om och men fick jag en tid nästa tisdag. Nu känner jag mig skitdum. Och har ingen lust längre att gå dit. Får man inte vara orolig? Hon började prata om att jag kanske ska ta hjälp av en kurator för min oro.....va? Det är inte det det handlar om. Jag vill bara ha ett besked!
Ursäkta mitt långa inlägg, var tvungen att skriva av mig lite. Nån som har erfarenhet av blödningar och lite smärtor och det trots allt har gått bra?
Ja, jag har ofta blivit illa bemött av sjukvårdspersonal, man blir så jäkla ledsen. Själv blir jag i värsta fall helt förstörd för det känns som om man inte är vär någonting... (Vad mycket värre än nödvändigt det blivit vid ett par tillfällen. Kostat landstinget ganska mycket pengar eftersom vården som i slutändan krävts varit veckor av sjukhusvård, flertalet operationer, lång rehab. sådär 6-8 månader, istället för ett snabbt insättande av rätt antibiotika....)
Men det är dom som gjort fel!!! Man har inte rätt att behandla andra människor nedsättande, särskilt inte inom vården! Deras jobb är ju det motsatta, men det är otroligt ofta det helt saknas empati. Fast man blir så varm om hjärtat när man möter snälla och omtänksamma människor inom vården eller var som helst annanstans!
Det gäller bara klara av att inte bli så ledsen faster är lättare sagt än gjort!
Var egoistisk! Utan patienter inget jobb
2
Känner igen bemötandet!!! Ja, jag har ofta blivit illa bemött av sjukvårdspersonal, man blir så jäkla ledsen. Själv blir jag i värsta fall helt förstörd för det känns som om man inte är vär någonting... (Vad mycket värre än nödvändigt det blivit vid ett par tillfällen. Kostat landstinget ganska mycket pengar eftersom vården som i slutändan krävts varit veckor av sjukhusvård, flertalet operationer, lång rehab. sådär 6-8 månader, istället för ett snabbt insättande av rätt antibiotika....)
Men det är dom som gjort fel!!! Man har inte rätt att behandla andra människor nedsättande, särskilt inte inom vården! Deras jobb är ju det motsatta, men det är otroligt ofta det helt saknas empati. Fast man blir så varm om hjärtat när man möter snälla och omtänksamma människor inom vården eller var som helst annanstans!
Det gäller bara klara av att inte bli så ledsen faster är lättare sagt än gjort!
Var egoistisk! Utan patienter inget jobb
Hej!
Känner igen bemötandet...hade ett missfall i mitten av september, fick vänta 5 dagar innan jag fick komma in för undersökning.
Håller tummarna för att allt går bra för dig!
3
Hej!
Känner igen bemötandet...hade ett missfall i mitten av september, fick vänta 5 dagar innan jag fick komma in för undersökning.
Håller tummarna för att allt går bra för dig!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
