Jahapp, så kom det då och attans vad det svider i modershjärtat. Lilleman ÄR stor (även lång och stark, dessutom snäll), men det gör ändå ont i mig när han berättar hemma att "de tuffa killarna" (några som han inte leker så mycket med, de har börjat f-klass) har sagt att han är tjock.
Jag kommer berätta på förskolan vad han sagt hemma, även om han inte verkar ha blivit ledsen. Det är ändå något han kan komma att fundera över och som jag vill att personalen ska veta.
En av de "tuffa killarna" bajsade på sig härom dagen, vilket jag givetvis inte berättat för Lilleman, men som på något lustigt sätt ändå ger _mig_ en udda tröst. (Är jag knäpp nu?!)
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget. Kanske höra om någon har något bra sätt att hantera situtationen, dvs hur pratar man med ett barn med ett avvikande utseende utan att det bara blir fel?
1
"De säger att jag är tjock" Jahapp, så kom det då och attans vad det svider i modershjärtat. Lilleman ÄR stor (även lång och stark, dessutom snäll), men det gör ändå ont i mig när han berättar hemma att "de tuffa killarna" (några som han inte leker så mycket med, de har börjat f-klass) har sagt att han är tjock.
Jag kommer berätta på förskolan vad han sagt hemma, även om han inte verkar ha blivit ledsen. Det är ändå något han kan komma att fundera över och som jag vill att personalen ska veta.
En av de "tuffa killarna" bajsade på sig härom dagen, vilket jag givetvis inte berättat för Lilleman, men som på något lustigt sätt ändå ger _mig_ en udda tröst. (Är jag knäpp nu?!)
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget. Kanske höra om någon har något bra sätt att hantera situtationen, dvs hur pratar man med ett barn med ett avvikande utseende utan att det bara blir fel?
Jag blir så ledsen när jag hör det där! Barn kan vara så otroligt elaka och jag tror att man på något sätt måste ta upp det med personalen så att de kan prata med barnen (på allvar) om att inte alla är likadana och att man inte får vara elak mot någon som inte är stöpt in i någon konstig mall.
Jag tycker inte du är knäpp som finner tröst i att en av tuffingarna bajsade på sig, jag hade förmodligen reagerat likadant. Man är ju som en tigrinna när det gäller barnen.
Vendela är också lång för sin ålder och var väl tidigare lite knubbig, eller vad man ska kalla det, och jag vet att en liten tjej som hon brukar leka med hade försökt vara elak men hon hade bara sagt att "min mamma säger att jag är världens finaste" och elakingen blev tyst. Men det tror jag inte biter lika bra på killar i f-klassen som helt plötsligt känner att de måste bli stora och tuffa (och kanske lite taskiga mot tidigare kompisar).
Jag har inget bättre råd än att prata med skolpersonalen om att de måste prata om att man inte får retas, att alla är olika osv. I övrigt kan du bara göra det du gör, dvs fortsätta att se till att Lilleman känner att han är världens finaste kille.
2
Jag blir så ledsen när jag hör det där! Barn kan vara så otroligt elaka och jag tror att man på något sätt måste ta upp det med personalen så att de kan prata med barnen (på allvar) om att inte alla är likadana och att man inte får vara elak mot någon som inte är stöpt in i någon konstig mall.
Jag tycker inte du är knäpp som finner tröst i att en av tuffingarna bajsade på sig, jag hade förmodligen reagerat likadant. Man är ju som en tigrinna när det gäller barnen.
Vendela är också lång för sin ålder och var väl tidigare lite knubbig, eller vad man ska kalla det, och jag vet att en liten tjej som hon brukar leka med hade försökt vara elak men hon hade bara sagt att "min mamma säger att jag är världens finaste" och elakingen blev tyst. Men det tror jag inte biter lika bra på killar i f-klassen som helt plötsligt känner att de måste bli stora och tuffa (och kanske lite taskiga mot tidigare kompisar).
Jag har inget bättre råd än att prata med skolpersonalen om att de måste prata om att man inte får retas, att alla är olika osv. I övrigt kan du bara göra det du gör, dvs fortsätta att se till att Lilleman känner att han är världens finaste kille.
Men jag undrar lite om det _måste_ vara så att de vill vara elaka. Det kan naturligtvis vara så, men det är inte säkert.
Min 7-åring har inte ännu förstått att det i vårt samhälle idag är fel att säga att nån är tjock, det är ju inte fel att säga att nån är smal?
En dag berättade han vad som hänt i skolan och han berättade ungefär så här.
Aron: "Mamma, idag sa I till N att hon är tjock, och då sa hon att I är tjock" (vilket han alltså inte alls är och detta var sonen då smått förundrad över).
Jag: "Men Aron, man får inte säga att nån är tjock"
Aron: "Men mamma, N ÄR tjock!"
För honom var det alltså bara ett konstaterande, som att säga att nån har långt hår, är kort, är lång, är smal eller så. Att alla är olika alltså, och han förstod inte att I förmodligen retades med N.
3
Men jag undrar lite om det _måste_ vara så att de vill vara elaka. Det kan naturligtvis vara så, men det är inte säkert.
Min 7-åring har inte ännu förstått att det i vårt samhälle idag är fel att säga att nån är tjock, det är ju inte fel att säga att nån är smal?
En dag berättade han vad som hänt i skolan och han berättade ungefär så här.
Aron: "Mamma, idag sa I till N att hon är tjock, och då sa hon att I är tjock" (vilket han alltså inte alls är och detta var sonen då smått förundrad över).
Jag: "Men Aron, man får inte säga att nån är tjock"
Aron: "Men mamma, N ÄR tjock!"
För honom var det alltså bara ett konstaterande, som att säga att nån har långt hår, är kort, är lång, är smal eller så. Att alla är olika alltså, och han förstod inte att I förmodligen retades med N.
Vad jobbigt
Det där kan jag oroa mig lite för också, för Alva är av den lite mer stabila sorten, medan alla hennes kompisar är supersmala. Jag var själv också lite knubbig när jag var i hennes ålder och ända upp till 5:e klass. Jag blev aldrig retad, men EN gång påpekade en av mina bästa vänner att jag var tjock och det sved så pass att jag fortfarande kan komma ihåg precis hur alltihop utspelade sig, var vi var och vad vi gjorde.
Jag tror det är bra att du berättar i förskolan, så de kan ta itu med det om det behövs.
Sen förstår jag kanske inte riktigt kopplingen till tuffingen som bajsade på sig
4
Vad jobbigt
Det där kan jag oroa mig lite för också, för Alva är av den lite mer stabila sorten, medan alla hennes kompisar är supersmala. Jag var själv också lite knubbig när jag var i hennes ålder och ända upp till 5:e klass. Jag blev aldrig retad, men EN gång påpekade en av mina bästa vänner att jag var tjock och det sved så pass att jag fortfarande kan komma ihåg precis hur alltihop utspelade sig, var vi var och vad vi gjorde.
Jag tror det är bra att du berättar i förskolan, så de kan ta itu med det om det behövs.
Sen förstår jag kanske inte riktigt kopplingen till tuffingen som bajsade på sig
Jag upplever det nog som att "tjock" är ett skällsord på vår skola, redan från förskoleklasserna. Tyvärr. Och flickor som inte alls är tjocka får höra att de är tjocka och går hem till föräldrarna och frågar oroligt om det är sant.
Sedan så kanske det inte är så att de vill vara elaka, de kan lika gärna vara obetänksamma men jag kom ihåg när en klasskamrat sa åt mig att jag var tjock i ettan hur mycket det sved och hur ledsen jag blev. Det hände inte igen, för jag slog till den killen (inte bra, jag vet). Jag tycker inte att man ska kommentera andras utseende, det är liksom något som man måste leva med och för vissa är det känsligt och jag tycker det är bra att man lär barnen att sådana kommentarer faktiskt kan vara väldigt sårande för dem som är mottagare.
5
Jag upplever det nog som att "tjock" är ett skällsord på vår skola, redan från förskoleklasserna. Tyvärr. Och flickor som inte alls är tjocka får höra att de är tjocka och går hem till föräldrarna och frågar oroligt om det är sant.
Sedan så kanske det inte är så att de vill vara elaka, de kan lika gärna vara obetänksamma men jag kom ihåg när en klasskamrat sa åt mig att jag var tjock i ettan hur mycket det sved och hur ledsen jag blev. Det hände inte igen, för jag slog till den killen (inte bra, jag vet). Jag tycker inte att man ska kommentera andras utseende, det är liksom något som man måste leva med och för vissa är det känsligt och jag tycker det är bra att man lär barnen att sådana kommentarer faktiskt kan vara väldigt sårande för dem som är mottagare.
Åh, det var ingen egentlig koppling alls. Mer än kanske det fullständigt orimliga att jag skulle kunna ha något "värre" att retas tillbaka med... JAg menar, jag skulle ju inte säga till Lilleman: "Jaså, han säger att du är tjock? Då kan ju du säga att han bajsar ner sig som en bebis..."
Jag vet inte hur jag ska förklara det mer än att det kändes bra att han som retades (?) inte heller var så himla perfekt.
6
Åh, det var ingen egentlig koppling alls. Mer än kanske det fullständigt orimliga att jag skulle kunna ha något "värre" att retas tillbaka med... JAg menar, jag skulle ju inte säga till Lilleman: "Jaså, han säger att du är tjock? Då kan ju du säga att han bajsar ner sig som en bebis..."
Jag vet inte hur jag ska förklara det mer än att det kändes bra att han som retades (?) inte heller var så himla perfekt.
Skönt att du förstår lite min "knäppa" känsla.
Eftersom det inte är första gången så måste jag tyvärr tro att det kanske inte bara är ett obetänksamt konstaterande (för Lilleman ÄR ju stor). Jag försöker lära mina barn att man inte kommenterar andras utseende alls, mer än om det är något man verkligen gillar. När jag får kommentarer om mina långa bröst och mjuka rumpa så menar de ju det som något positivt (långa=stora, alltså bra. mjuk=skön, alltså bra) även om det ju inte i vårt samhälle ses som något särskilt positivt.
Jag hade nästan glömt bort första gången eftersom det var maken som fick rapporten från dagis. En av killarna hade sagt till L att han var tjock, och L hade då deklarerat att "jag tycker inte om att du säger så till mig" och pojken hade bett om ursäkt. De hade rett ut det helt och hållet själva.
7
Skönt att du förstår lite min "knäppa" känsla.
Eftersom det inte är första gången så måste jag tyvärr tro att det kanske inte bara är ett obetänksamt konstaterande (för Lilleman ÄR ju stor). Jag försöker lära mina barn att man inte kommenterar andras utseende alls, mer än om det är något man verkligen gillar. När jag får kommentarer om mina långa bröst och mjuka rumpa så menar de ju det som något positivt (långa=stora, alltså bra. mjuk=skön, alltså bra) även om det ju inte i vårt samhälle ses som något särskilt positivt.
Jag hade nästan glömt bort första gången eftersom det var maken som fick rapporten från dagis. En av killarna hade sagt till L att han var tjock, och L hade då deklarerat att "jag tycker inte om att du säger så till mig" och pojken hade bett om ursäkt. De hade rett ut det helt och hållet själva.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
