Skola

[Sk0rpan]

Jag har vädrat mina tankar kring skola i ett helt annat forum, men om någon har några idéer kring hur man gör för att se till att ens barn får en bra och individanpassad skolgång så tas de tacksamt emot.

Sonen är en klipsk liten kille, som nog skulle klara en högre fart än den sega hastighet de håller i hans skola (och nästan alla skolor). Jag mins min skolgång som 12 ganska trista och på det stora hela bortslösade år. Några ljusglimtar finns, ett antal engagerade lärare på högstadiet, tex en historia lärare som tog historieundervisningen långt bortom högstadienivån och en mattelärare som i alla fall försökte stimulera med svårare uppgifter.

Vill inte att min kille ska behöva känna att skoltiden varit ett slöseri med tid...

[Mia med Amanda 03]

så har jag inte så mycket förslag att komma med eftersom jag tror att i Lagom-landet Sverige så har man numera dragit lagom lite för långt.

Jag upplever att mycket i skolans värld handlar om att "alla skall med" dvs ingen skall lämnas efter och inte klara uppsatta mål.
Det är en jättebra tanke, men då får det inte ske genom att man sätter målen så lågt att alla kan klara det, utan genom att sätta målen lite högre och ge ordentligt med stöd åt dom som behöver det istället.

Men eftersom det nästan alltid är brist på resurser så blir det så att man sätter målen så lågt att det stora flertalet klarar det oberoende av studielust, talang eller för den delen intelligens.

Min lilla stumpa är också en klipsk och klurig tjej som just börjat i förskoleklass och jag funderar i samma banor som du. Hur ser man till att skolan blir en härlig plats som stimulerar och lockar fram studielusten?

[-Betula-]

Välja en alternativ pedagogik? Friskola med några framgångsrika år på nacken? Profilering innebär i allmänhet att de pedagoger som söker sig dit har ett visst driv och fler idéer.

Mina barn har gått i åldersintegrerat lågstadium (F-3) med undervisningsgrupper bestående av ca 8-9 barn i blandade åldrar. Jag upplever att det har gjort både elever och lärare mer benägna att se till individens nivå. Personligen skulle jag ha svårt att se mina ungar i förskoleklass med 20 sexåringar, just för att spridningen är så stor när det gäller intellekt och mognad i den åldern.

[abrapalabra]

Privatskola tror jag är den enda lösningen, kanske franska skolan eller liknande.

[Animisha]

Själv hade jag också lätt för mig i skolan, och jag gjorde år 1 och år 2 inom ett läsår. Det innebar att jag som 7-årig gick i år 3 tillsammans med barn på 8-9 år (i mitt hemland var det skolstart vid 6-års ålder och på grund av min födelsemånad var jag redan innan yngst i klassen). Inlärningsmässigt var det aldrig något problem, men det var svårt i samspelet med klasskamraterna, eftersom jag verkligen var mycket yngre. Såhär i efterhand, i en idealisk värld, hade jag önskat att jag hade gått kvar i samma klass som jämnåriga, men i en skola som hade satsat mycket på praktisk-estetisk-social utveckling. T ex en waldorfskola. Så det är vad jag råder dig.

[-Tessie-]

Ja, du vet ju att jag redan har tipsat om Montessori..
För mig som var otroligt lättlärd och behövde massor med stimulans var det räddningen - jag fick jobba på högstdienivå under mellanstadiet. Där ser de verkligen eleven och hans/hennes starka - och svaga - sidor och man får jobba på sin nivå inom resp. område. (Inte bara ämnesområde, det kan ju vara socialt också t.ex.)
Jag behöver väl inte säga att jag ÄLSKADE skolan!
Celia har ju gått i Montessoriförskola och har nu börjat 6-års i Montessori. Och för henne funkar det också super! Nu är hon väl rättså "normalbegåvad", men vanlig skola skulle kunna vara katastrof för henne. Hon är rätt tyst, inåtvänd, har extremt höga prestationskrav på sig själv (till den grad att hon ofta inte vill göra något inför andra förrän hon vet att hon behärskar det). Och de ser henne för den hon är och låter henne vara det. Hon får vara med vid presentationerna, men kräver inte att hon ska göra nåt. När hon sen väl kommer hem från skolan så springer hon direkt upp på rummet och övar och övar och övar och kommer sen tillbaka till skolan dagen efter och är typ bäst. Och DÅ vill hon ha lärarstödet för att vidareutvecklas.

Jag är så glad att hon får den möjligheten, även om det innebär att vi får hämta/lämna med bil varje dag..

[Sk0rpan]

Jo vi står ju som sagt i kö. Men det känns som om vi behöver bevaka vad som händer här och nu, för han kommer ju inte in bums. Dessutom är han själv orolig inför ett byte och är rädd för att hamna på ett nytt ställe i en ny grupp. Han har ju de kompisar han kännt sedan han var 1 år i klassen hos sig nu. Det är en trygghet.

[-Betula-]

Hehe, skolor med fransk pedda skulle jag inte välja om jag ville att de skulle se just MITT barn:-) Höga krav, stor likriktning.

[-Allis-]

Fast jag som jobbar på så herrans många olika skolor skulle nog säga att det handlar mer om enskilda pedagoger än vad skolan säger sig ha för inriktning. Inom en och samma skola kan du hitta både vansinnigt duktiga lärare och direkta nötter.

Åk runt och gör studiebesök på skolorna och kolla vilka lärare som är aktuella för just den årskursen är mitt absolut bästa tips.

[abrapalabra]

Se ens barn tror jag är viktigt för dem som har barn som är "annorlunda" och inte överintelligenta i och för sig.

[-Kattis-]

Fast Franska skolan i Stockholm har inte fransk pedagogik utan det är en svensk friskola som följer den svenska läroplanen med undervisning på svenska. De har bara franska språket som särskild inriktning, dvs de börjar med franska redan i sexårsverksamheten och alla som går där läser franska, I övrigt är det alltså den gamla vanliga, hederliga svenska läroplanen som gäller :-)

Däremot finns en "helfransk" skola på Stora Essingen som går enligt fransk läroplan och där undervisningen är helt och hållet franskskpråkig, Lycée St Louis heter den. Kanske är det den du tänker på?

[-Tessie-]

Visst är det så - ett byte är absolut ingen självklarhet och inte alltid så lätt. Vi saknar ju att bo i Bergshamra och tittar så smått på att flytta tillbaka - och isåfall är det ju skolan som gäller för oss. Men det tar emot med skol- och dagisbyte så vi tvekar..