Jag har en väninna som aldrig haft jobb under någon längre tid. Hon har fått olika bidragsjobb osv. Hon klagar alltid över sin dåliga ekonomi och jag har tyckt synd om henne tills nu då jag fick mig en tankeställare. Jag har alltid fått lära mig att "rätta mun efter matsäck" jag har ingen stor inkomst men har så det räcker, jag jobbar 75%. Jag köpte basplagg till mina barn, Lindex ta 3 betala för 2 och tänkte vara snäll och erbjöd min väninna att köpa ett set även till hennes barn. Jag fick då ett föraktfullt svar ifall jag skämtade, skulle hennes barn behvöva gå klädda i skitkläder. Bara för att hon inte hade någon inkomst skulle hennes barn inte behvöa gå klädda i vad skit som helst. Jag blev helt paff. Jag hade ju kunnat använde pengarna jag erbjöd att handla för till hennes barn till att köpa dyrare till mina egna men till mina barn duger ta 3 betala för 2 kläder. Jag köper alla barnens kläder på Lindex, H&M, KappAhl rabattkuponger och rea, och utekläder i Ullared. När jag tänkte efter så visst har hennes barn dyrare kläder än mina, det mesta är POP. Vi började sedan prata om inkomster och det visade sig att med alla bidrag får hon ut mer pengar än vad jag får på min lön. Jag som alltid tyckt synd om henne för att hon har så lite pengar, istället handlar det om att hon vill ha dyrare saker än vad hon har råd med och därför gnäller på att bidragen är för små medan jag klarar mig på min lön för att jag rättar mig efter den summa jag har. Det handlar ju inte bara om barnkläder utan om livet i stort. Äter vi ute tar hon vin medan jag tar vatten, ska vi åka på utflykt tar jag med fikakorg medan hon vill inta maten på fik.
Jag fick mig verkligen en tankeställare, det är ju mina skattepengar som går till att finansiera saker i hennes liv som jag som jobbar inte anser mig att ha råd med. Jag stämplar inte upp de 25% eftersom det är fast anställning på 75%. Vart är vi på väg i samhället när man inte kan vara nöjd med det lilla, att även om man inte har råd så ska man ha dyrare och finare och staten är skit som inte ger mer i bidrag. "Staten ska lösa ens ekonomiska problem för lilla mig är det synd om"
ps det handlade inte om att hon tog illa upp att jag erbjöd mig köpa kläderna utan om vilka kläder, har har gärna tagit emot gåvor förut men de ska tydligen duga
1
Tankeställare Jag har en väninna som aldrig haft jobb under någon längre tid. Hon har fått olika bidragsjobb osv. Hon klagar alltid över sin dåliga ekonomi och jag har tyckt synd om henne tills nu då jag fick mig en tankeställare. Jag har alltid fått lära mig att "rätta mun efter matsäck" jag har ingen stor inkomst men har så det räcker, jag jobbar 75%. Jag köpte basplagg till mina barn, Lindex ta 3 betala för 2 och tänkte vara snäll och erbjöd min väninna att köpa ett set även till hennes barn. Jag fick då ett föraktfullt svar ifall jag skämtade, skulle hennes barn behvöva gå klädda i skitkläder. Bara för att hon inte hade någon inkomst skulle hennes barn inte behvöa gå klädda i vad skit som helst. Jag blev helt paff. Jag hade ju kunnat använde pengarna jag erbjöd att handla för till hennes barn till att köpa dyrare till mina egna men till mina barn duger ta 3 betala för 2 kläder. Jag köper alla barnens kläder på Lindex, H&M, KappAhl rabattkuponger och rea, och utekläder i Ullared. När jag tänkte efter så visst har hennes barn dyrare kläder än mina, det mesta är POP. Vi började sedan prata om inkomster och det visade sig att med alla bidrag får hon ut mer pengar än vad jag får på min lön. Jag som alltid tyckt synd om henne för att hon har så lite pengar, istället handlar det om att hon vill ha dyrare saker än vad hon har råd med och därför gnäller på att bidragen är för små medan jag klarar mig på min lön för att jag rättar mig efter den summa jag har. Det handlar ju inte bara om barnkläder utan om livet i stort. Äter vi ute tar hon vin medan jag tar vatten, ska vi åka på utflykt tar jag med fikakorg medan hon vill inta maten på fik.
Jag fick mig verkligen en tankeställare, det är ju mina skattepengar som går till att finansiera saker i hennes liv som jag som jobbar inte anser mig att ha råd med. Jag stämplar inte upp de 25% eftersom det är fast anställning på 75%. Vart är vi på väg i samhället när man inte kan vara nöjd med det lilla, att även om man inte har råd så ska man ha dyrare och finare och staten är skit som inte ger mer i bidrag. "Staten ska lösa ens ekonomiska problem för lilla mig är det synd om"
ps det handlade inte om att hon tog illa upp att jag erbjöd mig köpa kläderna utan om vilka kläder, har har gärna tagit emot gåvor förut men de ska tydligen duga
Ha det i åtanke när du lägger din röst vid kommande val
Tycker det är sjukt att det inte alltid lönar sig att arbeta mer än vad det gör idag (inom många sk låglöneyrken). har också flera exempel på människor i min omgivning som flytit med i systemet trotsatt de varit unga och friska. Nu efter mer än 15 år med den livsstilen så har samhället mer eller mindre tvingat dom till att ta tag i det och båda två har nu "riktiga" arbeten trots lågkonjunktur. En annan barndomsvän har haft samma inställning och haft konstgjorda jobb/kurser via AF i snart 20 år (kortare vick mellan det). För tre år sen insåg hon att hon mådde pest av detta men försvarade ändå sin livsstil med att vinsten för att jobba var för liten. hon började ändå plugga och är nu färdig sjuksköterska sen i somras.
Vi är all barndomsvänner (med br auppväxt och föräldrar som arbetade så jag tror inte detta är unikt för just dem.) De har flera gånger deklarerat att det inte lönar sig att jobba för dom rent ekonomiskt. Tror det är förödande för en grupp människor och för samhället att leva så under så pass lång tid.
Sen tycker jag otroligt synd om de som verkligen försöker och de som hamnar mellan stolarna men får man bort dessa som skulle kunna arbeta men inte orkar så kan man lägga mer kraft på de som verkligen behöver det.
2
Ha det i åtanke när du lägger din röst vid kommande val
Tycker det är sjukt att det inte alltid lönar sig att arbeta mer än vad det gör idag (inom många sk låglöneyrken). har också flera exempel på människor i min omgivning som flytit med i systemet trotsatt de varit unga och friska. Nu efter mer än 15 år med den livsstilen så har samhället mer eller mindre tvingat dom till att ta tag i det och båda två har nu "riktiga" arbeten trots lågkonjunktur. En annan barndomsvän har haft samma inställning och haft konstgjorda jobb/kurser via AF i snart 20 år (kortare vick mellan det). För tre år sen insåg hon att hon mådde pest av detta men försvarade ändå sin livsstil med att vinsten för att jobba var för liten. hon började ändå plugga och är nu färdig sjuksköterska sen i somras.
Vi är all barndomsvänner (med br auppväxt och föräldrar som arbetade så jag tror inte detta är unikt för just dem.) De har flera gånger deklarerat att det inte lönar sig att jobba för dom rent ekonomiskt. Tror det är förödande för en grupp människor och för samhället att leva så under så pass lång tid.
Sen tycker jag otroligt synd om de som verkligen försöker och de som hamnar mellan stolarna men får man bort dessa som skulle kunna arbeta men inte orkar så kan man lägga mer kraft på de som verkligen behöver det.
Det finns fler än din vännina och jag har träffat på en bunt av den sorten också.
Man tycker synd om dem tills det går upp ett liljeholmens hur de egentligen spenderar sina pengar. Ett argument kan också vara "jag måste ju få unna mig något"...
3
Det finns fler än din vännina och jag har träffat på en bunt av den sorten också.
Man tycker synd om dem tills det går upp ett liljeholmens hur de egentligen spenderar sina pengar. Ett argument kan också vara "jag måste ju få unna mig något"...
Håller med dig att det är synd att det knappt lönar sig att arbeta om man har ett jobb med inte så hög lön; städ, undersköterska, kontorist, barnskötare mm. Jag jobbar för pengarna, för att försörja mig. Kan jag försörja mig utan att jobba skulle jag göra det. Men nu har jag ett jobb med låg lön, studielån att betala mm, så det blir inte mycket över ändå. Jag tycker absolut att det ska vara högre nivåer mellan jobb och inte jobb. Självklart ska det löna sig att arbeta!!!
Och jag har själv en låg lön och jobbar f n 75 % eftersom jag har småbarn som jag inte vill ska tillbringa hela dagen på dagis, men även för att orka bättre själv med allt som blir hemma också med tvätt, städ och annat. Det funkar perfekt för mig. Jag handlar mina kläder på bytardagar, Tradera, och reor. Säljer också en del. Jag tycker inte att mina barn är "sämre" klädda än andra barn. Och bara för att det är ett "dyrt" märke betyder ju inte det att plagget faktiskt är så mycket bättre. Vi lagar all mat hemma och har matlådor till jobbet, veckohandlar osv. Det går att spara på mycket.
Lever man på bidrag tycker jag inte att man ska förvänta sig att man ska ha råd med fina märken, äta ute då och då osv.
4
Håller med dig att det är synd att det knappt lönar sig att arbeta om man har ett jobb med inte så hög lön; städ, undersköterska, kontorist, barnskötare mm. Jag jobbar för pengarna, för att försörja mig. Kan jag försörja mig utan att jobba skulle jag göra det. Men nu har jag ett jobb med låg lön, studielån att betala mm, så det blir inte mycket över ändå. Jag tycker absolut att det ska vara högre nivåer mellan jobb och inte jobb. Självklart ska det löna sig att arbeta!!!
Och jag har själv en låg lön och jobbar f n 75 % eftersom jag har småbarn som jag inte vill ska tillbringa hela dagen på dagis, men även för att orka bättre själv med allt som blir hemma också med tvätt, städ och annat. Det funkar perfekt för mig. Jag handlar mina kläder på bytardagar, Tradera, och reor. Säljer också en del. Jag tycker inte att mina barn är "sämre" klädda än andra barn. Och bara för att det är ett "dyrt" märke betyder ju inte det att plagget faktiskt är så mycket bättre. Vi lagar all mat hemma och har matlådor till jobbet, veckohandlar osv. Det går att spara på mycket.
Lever man på bidrag tycker jag inte att man ska förvänta sig att man ska ha råd med fina märken, äta ute då och då osv.
Jag tror att det vi ser är resultatet av en hel generation som vuxit upp med ett perfekt skyddsnät. Människor som idag är vuxna, med barn och familj, har i hela sitt liv levt med vetskapen om att det aldrig kan gå riktigt åt helvete, för det finns alltid någon där som plocker upp skärvorna efter en.
Det är egentligen samma bakomliggande fenomen i det vi ser i lyxfällan med människor som konsumerar långt över sin ekonomi, för att de anser att dom är "värda" det. Eller människor som väljer att stå utanför arbetsmarknaden, för dom har ändå allt dom behöver tack vare bidragen. Och så den grupp som seriöst anser att det är omöjligt för dom att arbeta, det finns alltid nåt som är fel, det är för jobbigt, det är för slitigt på ryggen, det är för långt och man har ingen bil, och man kan ju absolut inte flytta för då måste man slita upp barnen. För oss som gör det omöjliga varje dag, vi stiger upp ur våra varma sängar och släpar oss iväg till jobb, lämnar av barnen på skola och dagis, pusslar med vår ekonomi, för oss är det djupt provocerande.
Samtidigt är det svårt att dra gränser. De flesta av oss anser att vi ska ha ett skyddsnät, och ju tätare maskor vi har desto fler kommer glida med på en räkmacka. Har vi grova maskor riskerar vi att de som verligen behöver hjälp ramlar mellan maskorna.
Jag anser ändå att grunden måste vara att det lönar sig att arbeta. Blir jag sjuk så jag inte kan arbeta, så tycker jag det är bra om jag får en sjukinkomst, men samtidigt så är det inte rimligt att fortsätta leva som om jag faktiskt jobbade. Semesterresor, märkeskläder och liknande är sånt som man faktiskt ska tjäna ihop till själv. Lyx är ingen mänsklig rättighet.
5
Jag tror att det vi ser är resultatet av en hel generation som vuxit upp med ett perfekt skyddsnät. Människor som idag är vuxna, med barn och familj, har i hela sitt liv levt med vetskapen om att det aldrig kan gå riktigt åt helvete, för det finns alltid någon där som plocker upp skärvorna efter en.
Det är egentligen samma bakomliggande fenomen i det vi ser i lyxfällan med människor som konsumerar långt över sin ekonomi, för att de anser att dom är "värda" det. Eller människor som väljer att stå utanför arbetsmarknaden, för dom har ändå allt dom behöver tack vare bidragen. Och så den grupp som seriöst anser att det är omöjligt för dom att arbeta, det finns alltid nåt som är fel, det är för jobbigt, det är för slitigt på ryggen, det är för långt och man har ingen bil, och man kan ju absolut inte flytta för då måste man slita upp barnen. För oss som gör det omöjliga varje dag, vi stiger upp ur våra varma sängar och släpar oss iväg till jobb, lämnar av barnen på skola och dagis, pusslar med vår ekonomi, för oss är det djupt provocerande.
Samtidigt är det svårt att dra gränser. De flesta av oss anser att vi ska ha ett skyddsnät, och ju tätare maskor vi har desto fler kommer glida med på en räkmacka. Har vi grova maskor riskerar vi att de som verligen behöver hjälp ramlar mellan maskorna.
Jag anser ändå att grunden måste vara att det lönar sig att arbeta. Blir jag sjuk så jag inte kan arbeta, så tycker jag det är bra om jag får en sjukinkomst, men samtidigt så är det inte rimligt att fortsätta leva som om jag faktiskt jobbade. Semesterresor, märkeskläder och liknande är sånt som man faktiskt ska tjäna ihop till själv. Lyx är ingen mänsklig rättighet.
Fast det där med semesterresor gör mig lite irriterad. Om man lever med en sjukdom som faktiskt förstör mycket av sin livskvalité så kan en resa göra mycket, för hela familjen. Alltså göra mycket även för barnen som har en sjuk mamma eller pappa. Nu pratar jag inte om en månad i Thailand utan en enkel resa. Kanske till någon djurpark med en natts övernattning eller så.
6
Fast det där med semesterresor gör mig lite irriterad. Om man lever med en sjukdom som faktiskt förstör mycket av sin livskvalité så kan en resa göra mycket, för hela familjen. Alltså göra mycket även för barnen som har en sjuk mamma eller pappa. Nu pratar jag inte om en månad i Thailand utan en enkel resa. Kanske till någon djurpark med en natts övernattning eller så.
Ja att unna sig en ny tröja för att man har det så knapert och sedan gå runt i den fina tröjan och gråta för att man inte har råd att köpa annat än blodpudding är ju inte så kul sätt att spendera tid i den nya tröjan med!
7
Ja att unna sig en ny tröja för att man har det så knapert och sedan gå runt i den fina tröjan och gråta för att man inte har råd att köpa annat än blodpudding är ju inte så kul sätt att spendera tid i den nya tröjan med!
Har inte alla barn eget rum så anses man ju som urfattig och det är inte länge sedan nästan inga barn hade egna rum (på 50-talet delade väl i stort sett alla syskon rum!)
Att gå i slitna ärvda kläder anses som "fult" och fattigt och synd om barnen även om kläderna är jättesköna och fungerar utmärkt! Att inte ha råd att åka bort på semester varje sommar (inte nödvändigtvis utomlands, men åtminstone till någon lekpark eller så i andra delar av Sverige) anses som hämmande för barnen och jättetorftig sommar och "fattigt" Hur många av barnen somlevde på 50-60-talet åkte på semester varje sommar? Inte jag i alla fall fastjag var ett villabarn. Vi åkte två gånger under hela min barndom, en gång till Danmark när jag var 8 och en gång till Finland med färja...när jag var 12...oj vilken lyx vi barn tyckte det var! Vi blev inte hämmade i vår utveckling-för alla barnen var hemma och vi hade jätteroligt om somrarna. Idag när alla barnen åker iväg kanske det är jobbigare för dem som aldrig har råd. Men helt klart så har dagens föräldrar vuxit upp i en helt annan verklighet än gårdagens och det är svårt att dra in på självklara saker som eget rum/semesterresa och bil i familjen. Då var det lättare för gårdagens familjer att utöka med bil, semester och bygga ut villan!
8
Har inte alla barn eget rum så anses man ju som urfattig och det är inte länge sedan nästan inga barn hade egna rum (på 50-talet delade väl i stort sett alla syskon rum!)
Att gå i slitna ärvda kläder anses som "fult" och fattigt och synd om barnen även om kläderna är jättesköna och fungerar utmärkt! Att inte ha råd att åka bort på semester varje sommar (inte nödvändigtvis utomlands, men åtminstone till någon lekpark eller så i andra delar av Sverige) anses som hämmande för barnen och jättetorftig sommar och "fattigt" Hur många av barnen somlevde på 50-60-talet åkte på semester varje sommar? Inte jag i alla fall fastjag var ett villabarn. Vi åkte två gånger under hela min barndom, en gång till Danmark när jag var 8 och en gång till Finland med färja...när jag var 12...oj vilken lyx vi barn tyckte det var! Vi blev inte hämmade i vår utveckling-för alla barnen var hemma och vi hade jätteroligt om somrarna. Idag när alla barnen åker iväg kanske det är jobbigare för dem som aldrig har råd. Men helt klart så har dagens föräldrar vuxit upp i en helt annan verklighet än gårdagens och det är svårt att dra in på självklara saker som eget rum/semesterresa och bil i familjen. Då var det lättare för gårdagens familjer att utöka med bil, semester och bygga ut villan!
Fast ska verkligen skattebetalarna betala det? Visst, för de oskyldiga barnen om det levts så under längre tid, men i övrigt finns det tex fonder att söka.
9
Fast ska verkligen skattebetalarna betala det? Visst, för de oskyldiga barnen om det levts så under längre tid, men i övrigt finns det tex fonder att söka.
Det finns tyvärr fler exempel än din väninna... jag har ett par varianter i nära bekantskapskrets.
Det är två saker som stör mig riktigt mycket när jag ser den typen av beteende...
Dels blir jag faktiskt sur på att jag ska ta mig upp på morgonen, lämna barnen till dagis och ta mig till jobbet och sedan inte "få mer för mödan"...
Men mest blir jag irriterad för de människor som faktiskt välfärdssamhället är uppbyggt för skull. Vi har ett hyfsat välfärdssamhälle som inte lämnar människor på gatan och vi har det för att alla ska få en chans till ett drägligt liv. Rena bidrag från samhället ska vara till för de som faktiskt inte kan fixa sin egen försörjning.
Att då människor som faktiskt kan jobba och som faktiskt kan försörja sig själva lever på våra gemensamma resurser stör mig big time!
10
Det finns tyvärr fler exempel än din väninna... jag har ett par varianter i nära bekantskapskrets.
Det är två saker som stör mig riktigt mycket när jag ser den typen av beteende...
Dels blir jag faktiskt sur på att jag ska ta mig upp på morgonen, lämna barnen till dagis och ta mig till jobbet och sedan inte "få mer för mödan"...
Men mest blir jag irriterad för de människor som faktiskt välfärdssamhället är uppbyggt för skull. Vi har ett hyfsat välfärdssamhälle som inte lämnar människor på gatan och vi har det för att alla ska få en chans till ett drägligt liv. Rena bidrag från samhället ska vara till för de som faktiskt inte kan fixa sin egen försörjning.
Att då människor som faktiskt kan jobba och som faktiskt kan försörja sig själva lever på våra gemensamma resurser stör mig big time!
Det är trisst med din kompis atitud.
Jag har själv dessvärre levt länge på bidragsliknande grejer. Praktikplatser och liknande. Jag har o andra sida skämts över min dåliga ekonomi. Kanske därför hon försöker kompensera med dyra kläder. Och när ingen ser så äter hon blodpudding kryddat med tårar?
Men jag tackar inte nej till hjälp. Och jag försöker inte klaga så mycket. Mina barn klädda från Outlet, Ullared, reor och second hand.
Det jag tycker är jobbigt - det lönar sig inte att arbeta. Jag är singel. Så fort inkomsten ökar så minskas bostadsbidraget och dagisavgift höjs, arbetsresor kostar. Dessutom har man mindre ork för barn, jag får ju ingen avlastning hemma.
Jag sakanar jobbet pga den sociala biten. Jag vill inte förlora min kompetens. Men jag vill inte straffas ekonomisk för att jag jobbar. Absurd men sant.
11
Det är trisst med din kompis atitud.
Jag har själv dessvärre levt länge på bidragsliknande grejer. Praktikplatser och liknande. Jag har o andra sida skämts över min dåliga ekonomi. Kanske därför hon försöker kompensera med dyra kläder. Och när ingen ser så äter hon blodpudding kryddat med tårar?
Men jag tackar inte nej till hjälp. Och jag försöker inte klaga så mycket. Mina barn klädda från Outlet, Ullared, reor och second hand.
Det jag tycker är jobbigt - det lönar sig inte att arbeta. Jag är singel. Så fort inkomsten ökar så minskas bostadsbidraget och dagisavgift höjs, arbetsresor kostar. Dessutom har man mindre ork för barn, jag får ju ingen avlastning hemma.
Jag sakanar jobbet pga den sociala biten. Jag vill inte förlora min kompetens. Men jag vill inte straffas ekonomisk för att jag jobbar. Absurd men sant.
Håller helt med er allihop. Självklart ska det löna sig att jobba! Självklart ska alla ha "basala" grejer som tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen, ett drägligt liv. Men som jag läste någonstans här ovanför, lyxgrejer som märkeskläder och dyra resor och nya bilar mm är sådant man får jobba sig till. Det är moroten för att släpa sig upp på morgonen, lämna sina trötta barn på dagis och somna i soffan framför TV:n utmattad efter tvätt, disken och annat man måste orka med på kvällen. OK att det kan vara jobbigt för de barn som har föräldrar som inte har råd att köpa skor för 1500 kronor och en tröja för 900, det är inte barnens fel, men ändå.....
Nej, det måste löna sig att jobba!!!
12
Håller helt med er allihop. Självklart ska det löna sig att jobba! Självklart ska alla ha "basala" grejer som tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen, ett drägligt liv. Men som jag läste någonstans här ovanför, lyxgrejer som märkeskläder och dyra resor och nya bilar mm är sådant man får jobba sig till. Det är moroten för att släpa sig upp på morgonen, lämna sina trötta barn på dagis och somna i soffan framför TV:n utmattad efter tvätt, disken och annat man måste orka med på kvällen. OK att det kan vara jobbigt för de barn som har föräldrar som inte har råd att köpa skor för 1500 kronor och en tröja för 900, det är inte barnens fel, men ändå.....
Nej, det måste löna sig att jobba!!!
Jag har dock aldrig knutit det till just bidrag, utan sett det som en inställnig hos vissa personer. Jag har personer i min närhet som arbetat och på annat sätt fått in pengar (inte bidrag), som tycker synd om sig själv för att de har så lite pengar.
I dessa fall handlar det just om "rätt mun efter matsäck", äter man ute varje dag eller köper märkeskläder för pengarna, ja då har man valt det.
När det gäller bidrag tror jag att de ligger rätt lagom för att få saker att gå runt sett ur ett barnperspektiv och relativfattigdom. Att det är lite högre än, betala hyra + rotfrukter och därför "gynnar" vissa föräldrar tycker jag man får ta för barnens skull.
13
Jag har dock aldrig knutit det till just bidrag, utan sett det som en inställnig hos vissa personer. Jag har personer i min närhet som arbetat och på annat sätt fått in pengar (inte bidrag), som tycker synd om sig själv för att de har så lite pengar.
I dessa fall handlar det just om "rätt mun efter matsäck", äter man ute varje dag eller köper märkeskläder för pengarna, ja då har man valt det.
När det gäller bidrag tror jag att de ligger rätt lagom för att få saker att gå runt sett ur ett barnperspektiv och relativfattigdom. Att det är lite högre än, betala hyra + rotfrukter och därför "gynnar" vissa föräldrar tycker jag man får ta för barnens skull.
Jag fick mig en tankeställare på riktigt, jag går inte och lägger energi på det, kanske därför jag blev så förvånad men jag trodde ärligt talat inte att hon som bidragstagare hade mer pengar ut i månaden än vad jag har. Speciellt inte som hon alltid gnäller över att pengarna är slut medan mina räcker. Att man får så mycket i bidrag av mina skattepengar för att göra ingenting och dessutom inte är nöjd utan tycker hon får för lite!?
17
Jag fick mig en tankeställare på riktigt, jag går inte och lägger energi på det, kanske därför jag blev så förvånad men jag trodde ärligt talat inte att hon som bidragstagare hade mer pengar ut i månaden än vad jag har. Speciellt inte som hon alltid gnäller över att pengarna är slut medan mina räcker. Att man får så mycket i bidrag av mina skattepengar för att göra ingenting och dessutom inte är nöjd utan tycker hon får för lite!?
Ännu mer absurt blir det om man har socialbidrag. För då kvittas varje krona i inkomst direkt mot en krona i socialbidraget. (Alltså mycket värre än marginaleffekterna för t.ex. bostadsbidraget eller dagisavgiften.)
Det lönar sig alltså inte att arbeta extra om man blir erbjuden, för det innebär bara att den inkomsten dras av från bidraget. Det känns bara kymigt att förlora tid med barnen och för sig själv - och inte få mera pengar ändå. Speciellt som man ändå måste söka lika många jobb under tiden - en uppgift som också tar sin rundliga tid.
Visst - man borde kanske tycka att det av moraliska skäl är riktigt att tacka ja till så många timmar som man får i alla fall. Men vem tycker egentligen så i dagens läge, när vi alla är så uppfostrade med att erhålla alla möjliga bidrag och subventioner..?
19
Ännu mer absurt blir det om man har socialbidrag. För då kvittas varje krona i inkomst direkt mot en krona i socialbidraget. (Alltså mycket värre än marginaleffekterna för t.ex. bostadsbidraget eller dagisavgiften.)
Det lönar sig alltså inte att arbeta extra om man blir erbjuden, för det innebär bara att den inkomsten dras av från bidraget. Det känns bara kymigt att förlora tid med barnen och för sig själv - och inte få mera pengar ändå. Speciellt som man ändå måste söka lika många jobb under tiden - en uppgift som också tar sin rundliga tid.
Visst - man borde kanske tycka att det av moraliska skäl är riktigt att tacka ja till så många timmar som man får i alla fall. Men vem tycker egentligen så i dagens läge, när vi alla är så uppfostrade med att erhålla alla möjliga bidrag och subventioner..?
Jag vänder mig starkt mot att du skriver "alla" (se citat)vi är tack och lov många i det här landet som aldrig fått andra bidrag än barnbidrag och studiebidrag, då sticker det i ögonen att de som får våra skattepengar inte vill jobba utan hellre går på socialbidrag. Tror du inte att vi som jobbar hellre skulle vilja kunna träffa våra barn mer?? Går man hellre på bidrag än jobbar, då är bidragen MYCKET MYCKET för stora.
Citat: Visst - man borde kanske tycka att det av moraliska skäl är riktigt att tacka ja till så många timmar som man får i alla fall. Men vem tycker egentligen så i dagens läge, när vi alla är så uppfostrade med att erhålla alla möjliga bidrag och subventioner..?
20
Jag vänder mig starkt mot att du skriver "alla" (se citat)vi är tack och lov många i det här landet som aldrig fått andra bidrag än barnbidrag och studiebidrag, då sticker det i ögonen att de som får våra skattepengar inte vill jobba utan hellre går på socialbidrag. Tror du inte att vi som jobbar hellre skulle vilja kunna träffa våra barn mer?? Går man hellre på bidrag än jobbar, då är bidragen MYCKET MYCKET för stora.
Citat: Visst - man borde kanske tycka att det av moraliska skäl är riktigt att tacka ja till så många timmar som man får i alla fall. Men vem tycker egentligen så i dagens läge, när vi alla är så uppfostrade med att erhålla alla möjliga bidrag och subventioner..?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
