15
Jag undrar, när man får läsa att det ofta är de oerfarna, nyexaminerade socionomer som får sköta sådana ärenden, varför de på socialtjänsten helt plötsligt har felfria människor.
På alla arbetsplatser för folk fel, man tar fel beslut, man förbiser något, men på de flesta arbetsplatser (åtminstonde där jag arbetat) försöker man åtgärda felen, man rättar till och man försöker göra rutiner så att felen inte upprepas.
Självklart tar även socionomer felaktiga beslut, men mitt intryck är att det är något man inte står för. Utan man driver ärendet, med felaktigt underlag.
Jag har sett det på nära håll, i en vårdnadstvist, där det förekom barnmisshandel, då socialtjänstemannen svalde mannens historia med hull och hår. Tom i utredningen (som jag läst) var texten "han säger" "hon påstår".
I media har flera fall presenteras där socialtjänsten förordnat ett omhändertagande som de senare har fått ta tillbaka i högre instans.
De som arbetar på socialtjänsten är lika mänskliga som vid vilken annan arbetsplats som helst, en del är pressade och det är brist på folk, självklart gör de fel, gör fel bedömningar. De liksom oss andra är påverkbara av prat, personkemi etc, även de kan vara prestigefyllda, även de kan vara tjuriga och trotsiga. Det värsta är att det finns ingenstans där de som behöver det kan få en "second opinion" (t.ex ett annat socialkontor, en oberoende instans) utan personen är hänvisad till det socialkontor där de bor.
Så ja, jag tror att de som saknar ett bra skyddsnät, kan råka ut för att barn omhändertas utan anledninge. De med bra skyddsnät är det nog svårare att "köra över".
Ärligt sagt så tror jag att jag hjälpte min väninna när hon skulle inte fick stöd av socialtjänsten, att jag tog kontakt med dom, att jag var svensk, jag har en hög utbildning, jag har talets gåva, det var svårare att slå ifrån mina argument än från en kvinna från ett arabiskt land, som var sjukpensionär och svårt för svenskan.